Är dagens ledord på många sätt, efter alla ord igår. Jag hade svårt att samla tankarna efter igår, tiden bara försvann. Den rann iväg mellan mina fingrar, ut i oändligheten. Det var en lugn och avslappnande dag, som blev natt. Klockan blev tidigt innan jag kom i säng, och mitt huvud bara snurrade.
Egentligen så har jag nog inget vettigt att skriva. Om något jag skrivit här någonsin varit vettigt, men jag bara kände mig tvungen att skriva något.
Jag tror att jag har börjat återfå, eller kanske för första gången skapat, en inre harmoni. Efter så många år i obalans, var det tanken som krävdes. Det är så konstigt att jag inte kan förklara det, knappt ens för mig själv.
Det var en rädd och osäker liten pojke i stor mans kropp, en person utan tydliga mål eller riktning. Ett herrelöst skepp på ett stormigt hav. Där bara turen höll det ifrån att driva upp på livets skär. Mitt skrov är nog sjövärdigt nu. Men jag behöver behålla kommandot, hissa segel och hålla mitt roder under uppsikt. Låt min egen vilja styra min skuta.
December 29, 2007
December 27, 2007
Deja vu
Ibland så har man ingen aning om varför man säger, eller för den delen skriver, vissa saker. Saker man inte vet vart dom leder. Förr så skrev jag saker bara för mig själv, då var jag nog lite mer direkt. Men nu så sitter jag och försöker koncentrera mig på att få skrivet det jag skall få skrivet. Det går inget bra alls. Febern och mina förvirrade tankar gör det nästan omöjligt att fokusera. Jag kan inte sätta fingret på det, men jag har bara känt så här en gång förut i mitt liv. Jag vet inte varför jag skriver detta egentligen. Kanske borde jag inte göra det. Förvirringen är så total att jag knappt vet vad jag gör eller skall säga.
Lost in Space
Jag har suttit och tittat på en sak länge nu, och funderat ännu längre. Febern har satt sina klor i mig igen, jag är i princip döv på ena örat och min röst är en svag viskning. Kan vara det som snurrat upp mina tankar så många varv, eller inte. För sen igår så har jag ärligt ingen aning om vad jag känner längre. Jag är konfunderad och alldeles förvirrad, eller chockad kanske man skall säga. Vid ett fåtal tillfällen så säger andra saker till en som man inte har en aning om hur man skall tolka. Den senaste tidens händelser har härdat mig, vilket nog dessvärre gör mig än mer svårt att nå in till. Någonstans här innanför så finns det "Jag", jag vill vara. Jag funderar på om jag lyckades vara den Johan. Är det den Johan jag vill vara?
Jag vet faktiskt inte riktigt. Och jag har inte heller någon egentlig aning om vart jag vill komma med allt detta. Det kanske är en variant av att kommunicera med sig själv. Det jag gjorde förr, skrev saker till mig själv, som jag läste i ljuset av en annan sinnesstämning. Det känns konstigt att tänka på det så. Kanske skulle jag låtit dom andra i mitt liv läsa det jag skrivit, då hade dom kanske förstått vad jag tänkte och inte dragit förhastade slutsatser. Jag vet att jag är en mångbottnad person.
Fast jag vet fortfarande inte vart jag vill komma med allt detta, men det gör inget. För första gången på länge så känns det som att jag har slutit vapenvila med mig själv. Ett fredsavtal ligger nog en bit bort, men detta är ett steg på vägen.
Så lev väl alla mina underbara vänner.
Jag vet faktiskt inte riktigt. Och jag har inte heller någon egentlig aning om vart jag vill komma med allt detta. Det kanske är en variant av att kommunicera med sig själv. Det jag gjorde förr, skrev saker till mig själv, som jag läste i ljuset av en annan sinnesstämning. Det känns konstigt att tänka på det så. Kanske skulle jag låtit dom andra i mitt liv läsa det jag skrivit, då hade dom kanske förstått vad jag tänkte och inte dragit förhastade slutsatser. Jag vet att jag är en mångbottnad person.
Fast jag vet fortfarande inte vart jag vill komma med allt detta, men det gör inget. För första gången på länge så känns det som att jag har slutit vapenvila med mig själv. Ett fredsavtal ligger nog en bit bort, men detta är ett steg på vägen.
Så lev väl alla mina underbara vänner.
December 26, 2007
Långa dagar...
Likt traditionen påbjuder så har jag drabbats av den gamla hederliga mellandagsförkylningen. Känner av bihålorna och det trycker upp mot högra ögat, vilket är gräsligt irriterande. Men det var ju så det brukade vara förr, så fort man slappnade av så knep förkylningen åt en. Det känns lite irriterande att det skall bli så nu igen. Försökte skriva lite igår, men det kom inte mycket vettigt ur mig. Det var mest feber och olika försök att tänka. Efter ett par timmar av förvirrade tankar så bröt jag av och stack förbi Mediamarkt. Vet inte vad jag letade efter, men det slutade med att jag köpte några fler säsonger CSI. Och en utgåva av Häger och Villnius Svenska Historia. Den har jag däremot inte hunnit med att kolla på än. Irrade runt där utanför också, och satte mig och tittade på platsen där vi stått och pratat. Jag vet inte alltid, det är för många besvikelser och alldeles för långa dagar. Det mesta känns som misslyckanden när man tittar på det i backspegeln. Och det är inte så lätt att sluta kasta blickar bakåt. Lättare än att blicka framåt ibland. Det sades: "Även de godaste intentioner slutar ibland i besvikelse".
Det väckte frågan hos mig igår. Om man skall vara ärlig eller säga det andra vill höra. Det mest skrämmande är väl att jag nu mår förhållandevis bra. Är det ärligt att säga så, eller bara elakt? Kan det vara elakt att vara ärlig? Jag vet inte längre riktigt.
Jag blev överraskad idag, av den plötsliga direktheten. Jag öppnade mig och jag var ärlig. Jag var den Johan jag vill vara och försökte ge det stöd jag önskat jag skulle kunna vara. Det känns bättre, även om det är klart jag är osäker, men det är rogivande och lugnande.
Jag kommer dock för evigt ångra att jag svek en annan mycket speciell person, men den personen valde en annan väg, och jag kan inte göra något åt det. Jag kan bara gå vidare på min egen stig. Och än en gång säga att jag alltid kommer hjälpa dem jag bryr mig om.
Lev väl!
Det väckte frågan hos mig igår. Om man skall vara ärlig eller säga det andra vill höra. Det mest skrämmande är väl att jag nu mår förhållandevis bra. Är det ärligt att säga så, eller bara elakt? Kan det vara elakt att vara ärlig? Jag vet inte längre riktigt.
Jag blev överraskad idag, av den plötsliga direktheten. Jag öppnade mig och jag var ärlig. Jag var den Johan jag vill vara och försökte ge det stöd jag önskat jag skulle kunna vara. Det känns bättre, även om det är klart jag är osäker, men det är rogivande och lugnande.
Jag kommer dock för evigt ångra att jag svek en annan mycket speciell person, men den personen valde en annan väg, och jag kan inte göra något åt det. Jag kan bara gå vidare på min egen stig. Och än en gång säga att jag alltid kommer hjälpa dem jag bryr mig om.
Lev väl!
December 24, 2007
Bita ihop
Det är bara att bita ihop och tänka på något annat. Skall fixa de sista matgrejorna nu, och sen ta det lite lugnt innan det är dax att göra plikttrogna besök. Det skall nog gå bra det med. Skall skriva ett förslag på meny sen, så har jag det ur världen också. Inte för att jag tror jag kommer få så många svar direkt nu, men det måste rensas ut ur systemet. Just nu vet jag inte vad jag skall skriva mer. Jag känner mig lite förvirrad och förlägen. När man plötsligt får en väldigt fin och påkostad present av någon man inte riktigt förväntade sig det ifrån. Eller det är inte riktigt rätt, men den känslan att man inte riktigt lade ned samma energi på present åt dom. Energin har dock varit lite låg den senaste veckan. Jobbet har varit bra, lite struligt, men utmanande och det är skönt. Stämningen har varit god och allt är tillbaks till det normala igen, vilket känns mycket skönt. Förvirringen kanske är ett gott tecken? Vem vet egentligen.
Lev väl alla mina underbara vänner! Och God jul på er!
Lev väl alla mina underbara vänner! Och God jul på er!
December 23, 2007
Vargar...
Det sägs ju att har man inget snällt att säga så skall man vara tyst. Jag har inte något annat att säga heller, så det faller väl egentligen på det. I morgon är det julafton, och då skall man vara glad och umgås med familjen. Måste man känna att man har något gemensamt med sin familj, måste man vilja umgås med andra. Det har inte en lite guppig dag som mest bara flutit fram. Har plikttroget lagat julmat och slagit in paket. Har skrivit en del, men flytet är inte så bra. När jag känner att mina texter tappar så sätter jag mig och tittar på CSI.
Gårdagen var ganska bra, stundvis i alla fall. Men jag börjar få problem med att umgås med människor jag inte känner någon gemskap med. Jag ser och förstår saker nu, jag läser andras miner och ser irritation eller rent av glädje. Baksidan av det är att jag stör mig på vissa, och att det då bara känns irriterande.
Jag har delvis låtit mig kidnappas av måsten igen, måsten som leder till beslut jag inte själv vill ta allt ansvar för. Man vill så väl, men det slutar mest med att jag känner mig som att jag sviker alla. Jag har tappat lusten och vet inte hur jag skall agera. Jag vill inte vara spindeln i nätet. Den som lämnas kvar med alla beslut, och som alla andra tror bara skall magiskt fixa allt. Man fastnar i andras viljor, för alla vill ju bestämma, men ingen vill göra något eller ta ansvar. För har man inget ansvar så kan ju ingen skylla något på en. Just nu känner jag mest för att bara säga att jag inte kommer, att jag har annat för mig. Det är ju i och för sig en lögn, men jag kan ju sitta hemma, skriva, dricka whisky och titta på TV-serier.
Gårdagen var ganska bra, stundvis i alla fall. Men jag börjar få problem med att umgås med människor jag inte känner någon gemskap med. Jag ser och förstår saker nu, jag läser andras miner och ser irritation eller rent av glädje. Baksidan av det är att jag stör mig på vissa, och att det då bara känns irriterande.
Jag har delvis låtit mig kidnappas av måsten igen, måsten som leder till beslut jag inte själv vill ta allt ansvar för. Man vill så väl, men det slutar mest med att jag känner mig som att jag sviker alla. Jag har tappat lusten och vet inte hur jag skall agera. Jag vill inte vara spindeln i nätet. Den som lämnas kvar med alla beslut, och som alla andra tror bara skall magiskt fixa allt. Man fastnar i andras viljor, för alla vill ju bestämma, men ingen vill göra något eller ta ansvar. För har man inget ansvar så kan ju ingen skylla något på en. Just nu känner jag mest för att bara säga att jag inte kommer, att jag har annat för mig. Det är ju i och för sig en lögn, men jag kan ju sitta hemma, skriva, dricka whisky och titta på TV-serier.
December 22, 2007
Sega dagar
Jag har tagit en seg dag idag. Känner mig lite som en skumtomte, ihopklämd och lätt deformerad. Dock så flyter det fram relativt bra texter under mina fingrar. Det är fortfarande en del kvar att skriva om, men det blir nog klart idag. Varvar mig lite med att kolla på CSI, det är en lätt avslappnande känsla. Det får mig att tänka lite. Tänka på det som hände mig igår. Det börjar växa fram en osäkerhet igen, något man inte märkt. Det är konstigt vad som ligger bakom agerande och glada leenden. Vad vet man egentligen om vad andra tänker, när man kanske inte själv alltid vet vad man själv tänker. Känslan av att vilja fly från mig själv är nästan borta, ersatt av en förundran över livets nycker.
Jag har städat lite idag, men det får nog vara ett tag. Det är ingen som skall komma hit ändå. Jag är min egen och jag får börja tänka mer på mig själv. Man kan inte bara försöka behaga andra, särskilt när dom inte vill ha hjälp, för det går så ofta åt skogen. Och kvar står man och inser att det dom sagt kanske inte var det dom menade. Eller är det bara jag som är så dysfunktionell att jag inte hör eller förstår det uppenbara. Det är många frågor som tornar upp sig på min horisont. Och jag fruktar att huvudparten av dem aldrig kommer få några svar. Om jag ens vill ha svar på dom. Frågor som ensamt får driva bort i det stora oändliga tomrum som omsluter mig.
Lev väl alla mina underbara vänner!
Jag har städat lite idag, men det får nog vara ett tag. Det är ingen som skall komma hit ändå. Jag är min egen och jag får börja tänka mer på mig själv. Man kan inte bara försöka behaga andra, särskilt när dom inte vill ha hjälp, för det går så ofta åt skogen. Och kvar står man och inser att det dom sagt kanske inte var det dom menade. Eller är det bara jag som är så dysfunktionell att jag inte hör eller förstår det uppenbara. Det är många frågor som tornar upp sig på min horisont. Och jag fruktar att huvudparten av dem aldrig kommer få några svar. Om jag ens vill ha svar på dom. Frågor som ensamt får driva bort i det stora oändliga tomrum som omsluter mig.
Lev väl alla mina underbara vänner!
Spaderdam
Är tillbaks efter en sista liten handlingsräd. Massvis med folk på Focus huset och man såg julstressen lysa i deras trötta ögon. Köpte mig några goda öl också när jag ändå var i närheten av bolaget. Så nu skall jag städa och tvätta lite, och däremellan skriva om delar av vapneavsnittet till postorderkatalogen. Läste det nu i efterhand och det var inte bra stundvis, min hjärna var inte riktigt med när jag skrev det. Det märks väldigt väl på mina texter vilket humör jag varit på. Det känns lite mystiskt för det känns inte så när man skriver det. Det blev fler CSI avsnitt igår också, och jag passade på att beställa fler från Webhallen också.
I natt behagade först larmet gå nere på industriområdet, och sen så stod en idiot ute på vägen och tutade. Så det blev lite si och så med sömnen, och jag är lite slirig i huvudet nu. Får försöka sova lite idag, så jag inte är helt bortdomnad i huvudet ikväll.
Satt och tänkte förut, på saker som händer, och sånt man borde gjort. Fast det gör ju inget till att gråta över spilld mjölk. Jag har ju kommit långt sen dess och övning ger färdighet. Jag klarar av att prata mycket bättre utan att hjärnan stänger av sig nu. Vilket känns mycket bra. Det har kanske inte gått så bra alltid, men det går framåt. Men det är ju lite osäkert ibland vad olika saker betyder, att tolka signaler, men man får vara glad, framåt och försöka. Sen så får man väl försöka pejla in vad man själv känner också, det är inte alltid det lättaste i sammanhanget. Det blev lite förvirrande igår, på många plan. Det är väl bara att skutta vidare i livet, och försöka se glad ut.
I natt behagade först larmet gå nere på industriområdet, och sen så stod en idiot ute på vägen och tutade. Så det blev lite si och så med sömnen, och jag är lite slirig i huvudet nu. Får försöka sova lite idag, så jag inte är helt bortdomnad i huvudet ikväll.
Satt och tänkte förut, på saker som händer, och sånt man borde gjort. Fast det gör ju inget till att gråta över spilld mjölk. Jag har ju kommit långt sen dess och övning ger färdighet. Jag klarar av att prata mycket bättre utan att hjärnan stänger av sig nu. Vilket känns mycket bra. Det har kanske inte gått så bra alltid, men det går framåt. Men det är ju lite osäkert ibland vad olika saker betyder, att tolka signaler, men man får vara glad, framåt och försöka. Sen så får man väl försöka pejla in vad man själv känner också, det är inte alltid det lättaste i sammanhanget. Det blev lite förvirrande igår, på många plan. Det är väl bara att skutta vidare i livet, och försöka se glad ut.
December 21, 2007
Singstar och "sömnlöshet"
Jepp, jag har väl hintat om det lite tidigare, min problem att sova riktigt. Börjar bli lite stökigt ibland, särskilt eftersom kroppen vill sova vid fyra på dagen, men sen piggnar till efter nio på kvällen. Så det är ett fortsatt liv med att böcker börjar och tar slut, TV-serier, och även nu Guitar Hero III. Insåg igår att försummat skrivandet lite, skall skriva mer igen också, har inte riktigt kunnat göra det på ett tag då min arm har strulat igen. Men jag får skylla mig själv, har tränat för lite och suttit för dumt i soffan. Satt/låg i flera timmar i soffan och skrev förra helgen, i en ställning som inte var den allra mest briljanta.
Var hos Rickard&Ninni igår och lämnade en liten julklapp. Och kollade på lite när dom sjöng Singstar. Dom har köpt sig en PS3 och Singstar till det. Fast Singstar är väl inte riktigt min grej, gillar Guitar Hero bättre :)
Var och köpte de sista julklapparna igår med, så jag passade på att köpa säsong 3 av CSI Vegas, den kostade någon hundring. Så det blev fyra avsnitt "igår". Jag gillar karaktären Grissom, som lever med en osynlig sjukdom. Det är väl kanske en liten tröst att jobba med tanken att det även finns andra som också är dysfunktionella. Så är det att vara jag. Det är nog ensamhet som passar mig bäst. Jag är osäker på om jag kommer klara av att öppna mig för någon igen. Men trots mina sömnproblem och min lätta melankoli så mår jag faktiskt bättre. Har klarat motgångar, konflikter och en drös olika former av kritik, både befogad och obefogad. Så det känns bra, och jag är på rätt väg.
Jag har fått fler erbjudanden nu och jag börjar bli osäker. Kan det finnas gröna skogar längre bort runt nästa krök? Jag när fortfarande min lite knasiga ide, men har inte tagit några direkta steg för att förverkliga den än. Jag har inte varit säker på vart jag är på väg, varför och vad jag egentligen vill med mitt kraschade och förbrända liv. Jag har dock samlat på mig telefonnummer och kontakter de senaste veckorna. Men jag insåg "igår" att just nu vill jag inte lämna den gröna grodan.
Lev väl alla mina underbara vänner!
Var hos Rickard&Ninni igår och lämnade en liten julklapp. Och kollade på lite när dom sjöng Singstar. Dom har köpt sig en PS3 och Singstar till det. Fast Singstar är väl inte riktigt min grej, gillar Guitar Hero bättre :)
Var och köpte de sista julklapparna igår med, så jag passade på att köpa säsong 3 av CSI Vegas, den kostade någon hundring. Så det blev fyra avsnitt "igår". Jag gillar karaktären Grissom, som lever med en osynlig sjukdom. Det är väl kanske en liten tröst att jobba med tanken att det även finns andra som också är dysfunktionella. Så är det att vara jag. Det är nog ensamhet som passar mig bäst. Jag är osäker på om jag kommer klara av att öppna mig för någon igen. Men trots mina sömnproblem och min lätta melankoli så mår jag faktiskt bättre. Har klarat motgångar, konflikter och en drös olika former av kritik, både befogad och obefogad. Så det känns bra, och jag är på rätt väg.
Jag har fått fler erbjudanden nu och jag börjar bli osäker. Kan det finnas gröna skogar längre bort runt nästa krök? Jag när fortfarande min lite knasiga ide, men har inte tagit några direkta steg för att förverkliga den än. Jag har inte varit säker på vart jag är på väg, varför och vad jag egentligen vill med mitt kraschade och förbrända liv. Jag har dock samlat på mig telefonnummer och kontakter de senaste veckorna. Men jag insåg "igår" att just nu vill jag inte lämna den gröna grodan.
Lev väl alla mina underbara vänner!
December 20, 2007
Den gröna grodan...
Ibland så känner man bara en överväldigande lust att bara säga riktigt dumma grejer. Fast vad skulle det tjäna till. Jag har aldrig varit någon cynisk och elak person, som finner nöje i att slänga ur mig spydigheter. Så där tog min hjärna av och skuttade ut på grönbete, eller i alla fall i andra tankebanor. Där jag till sist hamnade framför den stora porten, och bara kände; Nej nu fan går jag ut härifrån. Bara släppa allt och skita i det. Varför skall jag ta på mig andras klister, som dom själva satt sig i. Det rör ju inte mig. Jag skall ta hand om mitt eget liv, och se till att jag gör det bästa av det. Sen får man tycka vad man vill om livet.
Apropå den gröna grodan så är det en sak som knep sig fast i mitt medvetande i natt. Fast jag vet inte vad jag skall tro, men tron är inte här. Vem vet egentligen vad som pågår, men det spelar ingen roll längre. Känns som om allt är tillbaks till ruta ett.
Så lev väl alla där ute, men jag kommer inte sluta bry mig om mina vänner nu heller. Men jag tänker inte bry mig om folk skäller, surar, blir arga eller vad dom gör när jag är ärlig. Ingen mer panikångest eller osäkerhet över den egna förmågan. Förstår man inte vad jag menar eller är osäker med något jag säger eller skriver får man väl fråga.
Apropå den gröna grodan så är det en sak som knep sig fast i mitt medvetande i natt. Fast jag vet inte vad jag skall tro, men tron är inte här. Vem vet egentligen vad som pågår, men det spelar ingen roll längre. Känns som om allt är tillbaks till ruta ett.
Så lev väl alla där ute, men jag kommer inte sluta bry mig om mina vänner nu heller. Men jag tänker inte bry mig om folk skäller, surar, blir arga eller vad dom gör när jag är ärlig. Ingen mer panikångest eller osäkerhet över den egna förmågan. Förstår man inte vad jag menar eller är osäker med något jag säger eller skriver får man väl fråga.
Oops...
Ännu en morgon. Ännu en dag närmare jul, och fortfarande en del hel saker kvar att fixa. Inte optimalt kanske, men man måste ju försöka få ihop det lite. Jag tog det ganska lugnt igår, plockade och sorterade lite grejer. Och halkade dit kan man väl kanske säga. Började spela lite Guitar Hero vid nio-ish, och sen plötsligt så var klockan nästan tolv. Det kändes inte så bra, men trots att jag som vanligt vaknade strax efter fyra sen så är jag relativt pigg. Kroppen har ställt om sig verkar det som. Även om man blir gräsligt seg vid fyra på eftermiddagen, men jag får ta ett gäng clementiner för att få upp blodsockret ett par snäpp.
Annars börjar det trilla på. Jag satt och klurade på min scenarioide i bilen hit. Så nu är det dax att kasta sig tillbaks till den viktorianska eran. Mixa influenser och plocka in mina ideer om att i scenariot lägga in saker rollpersonerna måste bestämma och sköta. Arbetsuppgifter eller andra plikter, och sen även göra färdiga kopplingar mellan karaktärerna, så att alla får välja vissa riktlinjer att utgå ifrån. Detta kommer bli bra, och det skulle vara kul om man kunde samla stora delar av gamla Gaslightsgruppen igen.
Lev väl!
Annars börjar det trilla på. Jag satt och klurade på min scenarioide i bilen hit. Så nu är det dax att kasta sig tillbaks till den viktorianska eran. Mixa influenser och plocka in mina ideer om att i scenariot lägga in saker rollpersonerna måste bestämma och sköta. Arbetsuppgifter eller andra plikter, och sen även göra färdiga kopplingar mellan karaktärerna, så att alla får välja vissa riktlinjer att utgå ifrån. Detta kommer bli bra, och det skulle vara kul om man kunde samla stora delar av gamla Gaslightsgruppen igen.
Lev väl!
December 19, 2007
Pressie
Jag sitter här och blickar ut över den lätta röran i lägenheten. Det är dax att plocka och rensa igen, det blir lätt lite rörigt när det kommer massa saker med posten, och Gus precis har åkt. Inte precis kanske, men jag har ju knappt varit hemma de senaste dagarna. Men det är bara att hugga i och plocka på.
Jag stannade på Backaplan och shoppade lite på vägen hem. Jag kände att jag ville ge mig en "liten" present, något jag funderat på länge. Så jag bestämde mig för att kolla om en sak jag gått och gluttat på ett tag fanns kvar till det "billigare" priset. Glad i hågen skuttade jag in på ett nästan folktomt Cervera. I montern låg dom och log åt mig, alla fem, i ett fint ställ. Jag hittade en söt expedit som låste upp och visade mig dom små skönheterna. Höll lite i dom, kände på den utmärkta balansen och njöt. Så nu är jag den lycklige ägare till ett set om fem mycket vackra Global köksknivar, i en mycket style:ad skyddslåda. :-)
Lev väl!
Jag stannade på Backaplan och shoppade lite på vägen hem. Jag kände att jag ville ge mig en "liten" present, något jag funderat på länge. Så jag bestämde mig för att kolla om en sak jag gått och gluttat på ett tag fanns kvar till det "billigare" priset. Glad i hågen skuttade jag in på ett nästan folktomt Cervera. I montern låg dom och log åt mig, alla fem, i ett fint ställ. Jag hittade en söt expedit som låste upp och visade mig dom små skönheterna. Höll lite i dom, kände på den utmärkta balansen och njöt. Så nu är jag den lycklige ägare till ett set om fem mycket vackra Global köksknivar, i en mycket style:ad skyddslåda. :-)
Lev väl!
Johan kommer ut ur...
Jag har en liten sak av avslöja. Något som kanske inte så många tror om mig. Det är lite som att komma ut ur garderoben. Jag tycker att de två avslutande filmerna av Sagan om Ringen, De Två Tornen och Kungens Återkomst, är ganska banala och dåliga filmer. De Två Tornen var en gigantisk besvikelse, för jag tycker ju ändå att första filmen Sagan om Ringen är en riktigt bra film. Och allra särskilt då den förlängda versionen. Den är som balsam för min ärriga själ.
Sen kommer de två efterföljarna, med alla absurda omskrivningar i ploten, rena förvanskningar och helt hjärndöd klippning i flera scener, som dödar spänningen. Populistiskt jämla drabbel kan man kalla det om man cynisk. Dom förändrar flera av de stora karaktärernas motivationer. Gollum och Faramir är väl det allra värsta exemplet, men det som retar mig mest är slakten av Enterna, och Alvernas steppmarsch in i Hornborgen. Så där är det kalla faktumet. Jag börjar nog bli kall och cynisk, men va fan jag hoppas att en och annan person kan stå ut med mig fastän jag är rak och ärlig!
Lev väl!
Sen kommer de två efterföljarna, med alla absurda omskrivningar i ploten, rena förvanskningar och helt hjärndöd klippning i flera scener, som dödar spänningen. Populistiskt jämla drabbel kan man kalla det om man cynisk. Dom förändrar flera av de stora karaktärernas motivationer. Gollum och Faramir är väl det allra värsta exemplet, men det som retar mig mest är slakten av Enterna, och Alvernas steppmarsch in i Hornborgen. Så där är det kalla faktumet. Jag börjar nog bli kall och cynisk, men va fan jag hoppas att en och annan person kan stå ut med mig fastän jag är rak och ärlig!
Lev väl!
"Frameless" in the night...
Ja, men var börjar man. Mycket gick konstigt igår, mest på tvären, men det blev bra till sist. På jobbet var det först stendött, för att sen lika plötsligt bli en hel massa att göra. Jag hade trippelbokat mig igen, måste se till att skreva upp bättre vad jag lovar. En djup ursäkt till de förfördelade parterna. Jag var hos min underbart glada och knasiga frisörska Johanna igår, och det är alltid skoj att prata med henne. Mest kanske för att hon gillar SF, och konstiga filmer. Igår så tog jag ett vidare beslut och lät henne göra en frisyr som går att style:a mer, och inhandlade min allra första burk hårvax. Det hela känns lite spännande. Jag har suttit och dividerat min lista igen, prioriteringar och strategier för hur och vad jag skall göra med mig själv. Det kommer komma en vägkorsning snart igen. Jag bad om den och det är skönt att känna sig eftertraktad även om jag vänligt kommer tacka nej till det oundvikliga erbjudandet.
På grund av mitt besök hos frisören så missade den lilla avdelningsaktiviteten på eftermiddagen. Bowling var det visst, men det har aldrig riktigt varit min grej. Jag tog mig dock samman och kastade mig iväg in till stan med bussen. Det var företagsmiddag med avdelning på kvällen, och då det var på "Hos Pelle", så var det något jag inte ville missa, och inte köra till. Jag sölade runt lite i stan innan, letade pressisar till folk och löste ut lite andra uppgifter på "Att göra" listan. Gick in i lite klädaffärer och andra affärer också, men det blev inga stora inköp. Jag var lite tidig så jag klurade lite på att ta en promenad runt, men bestämde mig för att gå bort till "The Rover" igen och sätta mig där och slapa lite. Det var inte så fullt så jag hittade ett bra bord. Det var så skönt, satt där och tog mig en stilla pint Golden Ale och funderade. Klurade lite på en scenarioide jag har haft växande i bakhuvudet. Tror det eller ej, men den bygger lite löst på en Enid Blyton bok jag läste när jag för många år sedan bröt handleden och knaprade roliga piller. Läste massvis av min syrras konstiga "barnböcker" då. Sträckläste bland annat Ronja Rövardotter en natt. :)
Väl på väg till "Hos Pelle", lite halvt sen, så höll jag på att gå ned en bunt k-pist beväpnande poliser som stod halvvägs in i en buske på Linnégatan och såg bistra ut. Det är alltid en spännande upplevelse. Restaurangen sen var full, och maten var precis så underbar som sagts mig. Det var härligt att kunna dricka vin till maten, och det speciallkomponerade vinpaketet som anpassats till just de rätter man valt var helt fantastiskt. Det blev ankbröst med spetskål och rödvinssky med apelsin och quamkvat. Det var helt fantastiskt och min smaklökar dansar av lycka än. Den avslutande chokladtårtan med hallonkompott avrundad med en kopp Cappucino var långt bortom helt fantastisk. Det var en ren chokladexplosion.
Lev väl!
På grund av mitt besök hos frisören så missade den lilla avdelningsaktiviteten på eftermiddagen. Bowling var det visst, men det har aldrig riktigt varit min grej. Jag tog mig dock samman och kastade mig iväg in till stan med bussen. Det var företagsmiddag med avdelning på kvällen, och då det var på "Hos Pelle", så var det något jag inte ville missa, och inte köra till. Jag sölade runt lite i stan innan, letade pressisar till folk och löste ut lite andra uppgifter på "Att göra" listan. Gick in i lite klädaffärer och andra affärer också, men det blev inga stora inköp. Jag var lite tidig så jag klurade lite på att ta en promenad runt, men bestämde mig för att gå bort till "The Rover" igen och sätta mig där och slapa lite. Det var inte så fullt så jag hittade ett bra bord. Det var så skönt, satt där och tog mig en stilla pint Golden Ale och funderade. Klurade lite på en scenarioide jag har haft växande i bakhuvudet. Tror det eller ej, men den bygger lite löst på en Enid Blyton bok jag läste när jag för många år sedan bröt handleden och knaprade roliga piller. Läste massvis av min syrras konstiga "barnböcker" då. Sträckläste bland annat Ronja Rövardotter en natt. :)
Väl på väg till "Hos Pelle", lite halvt sen, så höll jag på att gå ned en bunt k-pist beväpnande poliser som stod halvvägs in i en buske på Linnégatan och såg bistra ut. Det är alltid en spännande upplevelse. Restaurangen sen var full, och maten var precis så underbar som sagts mig. Det var härligt att kunna dricka vin till maten, och det speciallkomponerade vinpaketet som anpassats till just de rätter man valt var helt fantastiskt. Det blev ankbröst med spetskål och rödvinssky med apelsin och quamkvat. Det var helt fantastiskt och min smaklökar dansar av lycka än. Den avslutande chokladtårtan med hallonkompott avrundad med en kopp Cappucino var långt bortom helt fantastisk. Det var en ren chokladexplosion.
Lev väl!
December 18, 2007
Mer kaffe åt folket...
Oh Yeah! Igår var det öl för Martin på The Rover, och sen konsert med Manson.
Det var väl dock inte det enda jag gjorde. På jobbet var det mycket snack efter den lite vilda julfesten i fredags. Det känns roligt att ha kommit in i ett bra och lite lätt knasigt gäng. Nästa gång får man ta det lite varligare och hänga med dom ut efteråt. Det har jag inte gjort på många år, och det känns som att det är lite läge att bli mer normal. Försöka i alla fall.
Shoppade lite i stan igår också, inget så stort, mest lite böcker åt Gus och en mastig lunta Jon Courtney Grimwood. Till mig själv eller kanske någon annan. Den var prissänkt och det kan vara kul att få något nytt att läsa. Den jämla pysselaffären var dock stängd, så jag kunde inte köpa någon pressie till Kristina. Får ta det en annan dag.
Vid sex sen så dröste vi in på Rover. Hade inte varit där förut, och det var en väldigt skön lite pub. Och dom serverar fantastisk öl, och det är roligt att ge bartendern valet att rekommendera något, och båda hans förslag var schyssta. Ett stort plus för att han erbjöd mig att smaka en lite skvätt när vi kom in. Där av känslan att det är något jag skall se till att vi gör igen. Några av oss iaf, ta en pint någon kväll och bara ta det lugnt.
Martin dröste in en stund senare, glad i hågen som vanligt. Det kom en hel hög andra glada folk och vi satt där och hade vädligt trevligt. Det var väldigt skönt att kunna komma ut och bara vara glad.
Jag och Tom var dock tvungna att bryta vid halv åtta och kasta oss iväg för konserten. Får säga att det förde tillbaka en hel hög minnen att knata in på Scandinavium. Våra platser var faktiskt helt okej också, en bit upp på C läktaren. Förbandet hade inte riktigt publiken med sig, och deras ljud var lite skränigt, men det var skönt att sitta och känna bassen dunka i bröstet. Hårdrock är alltid hårdrock, och det är underbart att få sig en liten dos ibland.
Manson själv hade problem med halsen, stämbanden rättare sagt, men rockade på stenhårt ändå. Han var lite matt och det var mycket könsord i mellansnacket, men han har ett bra mellansnack och det märkts att han trivs på scen. Det var en kavalkad av de allra största "hits:en", och det var en härlig stämning. Jag är väldigt nöjd att han körde en av mina absoluta favoriter, "Sweet Dreams are made of this". Den högg som vanligt tag i mig och hela konserten blev en typ av nytändning. Det var rock och det var show, det var inte fantastiskt kanske, men det var bra. Det var en live show med många scenbyten och bilder på väggen bakom scen. Det var en nytändning.
Lev väl!
Det var väl dock inte det enda jag gjorde. På jobbet var det mycket snack efter den lite vilda julfesten i fredags. Det känns roligt att ha kommit in i ett bra och lite lätt knasigt gäng. Nästa gång får man ta det lite varligare och hänga med dom ut efteråt. Det har jag inte gjort på många år, och det känns som att det är lite läge att bli mer normal. Försöka i alla fall.
Shoppade lite i stan igår också, inget så stort, mest lite böcker åt Gus och en mastig lunta Jon Courtney Grimwood. Till mig själv eller kanske någon annan. Den var prissänkt och det kan vara kul att få något nytt att läsa. Den jämla pysselaffären var dock stängd, så jag kunde inte köpa någon pressie till Kristina. Får ta det en annan dag.
Vid sex sen så dröste vi in på Rover. Hade inte varit där förut, och det var en väldigt skön lite pub. Och dom serverar fantastisk öl, och det är roligt att ge bartendern valet att rekommendera något, och båda hans förslag var schyssta. Ett stort plus för att han erbjöd mig att smaka en lite skvätt när vi kom in. Där av känslan att det är något jag skall se till att vi gör igen. Några av oss iaf, ta en pint någon kväll och bara ta det lugnt.
Martin dröste in en stund senare, glad i hågen som vanligt. Det kom en hel hög andra glada folk och vi satt där och hade vädligt trevligt. Det var väldigt skönt att kunna komma ut och bara vara glad.
Jag och Tom var dock tvungna att bryta vid halv åtta och kasta oss iväg för konserten. Får säga att det förde tillbaka en hel hög minnen att knata in på Scandinavium. Våra platser var faktiskt helt okej också, en bit upp på C läktaren. Förbandet hade inte riktigt publiken med sig, och deras ljud var lite skränigt, men det var skönt att sitta och känna bassen dunka i bröstet. Hårdrock är alltid hårdrock, och det är underbart att få sig en liten dos ibland.
Manson själv hade problem med halsen, stämbanden rättare sagt, men rockade på stenhårt ändå. Han var lite matt och det var mycket könsord i mellansnacket, men han har ett bra mellansnack och det märkts att han trivs på scen. Det var en kavalkad av de allra största "hits:en", och det var en härlig stämning. Jag är väldigt nöjd att han körde en av mina absoluta favoriter, "Sweet Dreams are made of this". Den högg som vanligt tag i mig och hela konserten blev en typ av nytändning. Det var rock och det var show, det var inte fantastiskt kanske, men det var bra. Det var en live show med många scenbyten och bilder på väggen bakom scen. Det var en nytändning.
Lev väl!
December 17, 2007
Black Coffee and...
Vet inte om man skall kalla det ett intressant samtalsämne från i fredagskväll. Vi diskuterade att vissa bara kan sluta något beroendeframkallande, bara rakt av, att säga att nu är det nog. Andra inte har den knappen. Fast är man stark inombords då har man kanske moteld att sätta emot. Vad vet jag. Jag känner att det är andra saker jag inte alltid har moteld att hantera. Det är en återkommande kamp mot känslan av att vara misslyckad. Motarbeta tankar om att världen nog hade varit en mycket trevligare plats för många om jag inte förstört för dom. De tankarna skall inte få fäste igen, bara låta goda tankar och känslor vara kvar. Om det finns några sådana kvar att värna om.
Det svarta kaffet har varit min vän igen, och nu bara det. Nätterna har varit mörka, och relativt varma, när jag tillsist drog upp elementen, och luftade dem. Hade velat ha den här veckan lite lugn, men det är ju julstök och stress, pressisar som skall fixas, och annat. Det är ju vissa vänner som skall ha små pressisar, men det vill jag inte sluta med. Får ta en lite tidigare dag någon dag, och skutta in till stan. Det är väl i och för sig tur att dom affärerna jag tänka kika i ligger nära varandra.
Jag fick en mörk känsla igår. Känner mig ibland som att jag spelar en bi-roll, eller är statist, i olika TV-serier. Det vill säga alla andra mer viktiga och lyckade personers liv. Jag är bara "side-kicken", den tragiska tjockisen, som är med ibland för att gör bort sig. Han är den dumme, tröge och snälle, som inte förstår förrän sist av alla. Jag försöker vara snäll och trevlig mot alla, umgås med folk, men det händer mest saker efter att jag hört av mig, i alla fall saker jag får vara med på. Och det är alltid jag som inte hört av mig, eller kommit förbi, bara massa måsten.
Det finns i alla fall små ljusstunder, folk som bryr sig så att dom ber andra kontakta en. Jag kanske inte är helt värdelös ändå? Vem vet? Jag känner mest för att bara åka hem och sova. Får dricka lite mer av den ljuva svarta nektarn.
Det svarta kaffet har varit min vän igen, och nu bara det. Nätterna har varit mörka, och relativt varma, när jag tillsist drog upp elementen, och luftade dem. Hade velat ha den här veckan lite lugn, men det är ju julstök och stress, pressisar som skall fixas, och annat. Det är ju vissa vänner som skall ha små pressisar, men det vill jag inte sluta med. Får ta en lite tidigare dag någon dag, och skutta in till stan. Det är väl i och för sig tur att dom affärerna jag tänka kika i ligger nära varandra.
Jag fick en mörk känsla igår. Känner mig ibland som att jag spelar en bi-roll, eller är statist, i olika TV-serier. Det vill säga alla andra mer viktiga och lyckade personers liv. Jag är bara "side-kicken", den tragiska tjockisen, som är med ibland för att gör bort sig. Han är den dumme, tröge och snälle, som inte förstår förrän sist av alla. Jag försöker vara snäll och trevlig mot alla, umgås med folk, men det händer mest saker efter att jag hört av mig, i alla fall saker jag får vara med på. Och det är alltid jag som inte hört av mig, eller kommit förbi, bara massa måsten.
Det finns i alla fall små ljusstunder, folk som bryr sig så att dom ber andra kontakta en. Jag kanske inte är helt värdelös ändå? Vem vet? Jag känner mest för att bara åka hem och sova. Får dricka lite mer av den ljuva svarta nektarn.
December 15, 2007
Tillbakablick
Upptäckte att jag ju faktiskt inte skrev något igår, men känner att jag inte riktigt orkar skriva nu heller. Igår var en stressig dag, många offerter som skulle bli färdiga och det kördes genomgångar med de offertansvariga åt alla håll och kanter. Vår genomgång om det ryska projektet tog väl ungefär fyra timmar, och vi skickade iväg den precis innan jullunchen. Det var ganska trevligt faktiskt. Vi knep det stora långbordet i mitten och knödde in en hel hög av oss där. Mycket roligt att sitta där och prata och äta, och ta det lugnt. På eftermiddagen igår blev det sen föreläsning i gruppsamarbete och sådana teorier. Föreläsaren var en mycket bra kvinnlig fd militär, som tillråga på allt var rolig också. Måste förmodligen vara därför hon hade hoppat av. Det diskuterade lite kring hur teorierna kunde appliceras på stora och små relationer. Och det sistnämnda där knep till lite om mitt hjärta. Jag lär och förstår så mycket nu när jag kan tänka och analysera mänskligt beteende. Det måste varit för femhundrade gången jag förbannade mig själv för att jag inte tog tag i det tidigare. Det är ju dock som det är, det är en läxa, och jag kan aldrig snurra tillbaks klockan och göra rätt.
Efter föreläsningarna var det ut på åkern utanför och göra lätt larviga team-uppbyggande aktiviteter. Det var kallt och ganska blöt, och otroligt larvigt. Så det var till att stänga av, le och larva med lite.
Senare framåt kvällen så satt vi och tog några öl, snackade skit, och väntade på att vi skulle gå och äta. Det iofs väldigt trevligt och lugnt.
Till middagen hamnade jag bredvid företagets teknikexpert och uppfinnare. Har inte riktigt pratat med honom förut, men han var hur trevlig som helst. Och uppskattar även han matlagning, gott vin och rökig whisky så vi hade drivor med saker att prata om.
Maten var väl inte superbra, men helt okej. Löjrom på västerbottensråraka var i alla fall väldigt mumsigt. Varmrätten var dock lite ovarm, men pepparsåsen var okej.
Efter maten var det mer öl och vin, och musik av ett halvdant coverband. Jag tog det lite lugnt, drack lite öl, var lite i bakgrunden och pratade. Tog och dansade lite också, som omväxling, inte för att jag är så vild som vissa kollegor, men man kan ju försöka vara lite social. Och eftersom receptions- och transportfolket från huset också var inbjudan var det lite fler tjejer att dansa med. Så det utvecklades i det stora hela en till en ganska trevlig kväll.
Så idag är jag lite slirig och sliten. Sitter och försöker skriva, men har mest plockat lite här hemma. Skall åka till Tom sen och kolla på lite dålig film. Det skall bli skoj, funderar på att svänga förbi och köpa en påse chips av något slag. Jag är lite sugen så, och jag känner att jag är värd det. :)
Efter föreläsningarna var det ut på åkern utanför och göra lätt larviga team-uppbyggande aktiviteter. Det var kallt och ganska blöt, och otroligt larvigt. Så det var till att stänga av, le och larva med lite.
Senare framåt kvällen så satt vi och tog några öl, snackade skit, och väntade på att vi skulle gå och äta. Det iofs väldigt trevligt och lugnt.
Till middagen hamnade jag bredvid företagets teknikexpert och uppfinnare. Har inte riktigt pratat med honom förut, men han var hur trevlig som helst. Och uppskattar även han matlagning, gott vin och rökig whisky så vi hade drivor med saker att prata om.
Maten var väl inte superbra, men helt okej. Löjrom på västerbottensråraka var i alla fall väldigt mumsigt. Varmrätten var dock lite ovarm, men pepparsåsen var okej.
Efter maten var det mer öl och vin, och musik av ett halvdant coverband. Jag tog det lite lugnt, drack lite öl, var lite i bakgrunden och pratade. Tog och dansade lite också, som omväxling, inte för att jag är så vild som vissa kollegor, men man kan ju försöka vara lite social. Och eftersom receptions- och transportfolket från huset också var inbjudan var det lite fler tjejer att dansa med. Så det utvecklades i det stora hela en till en ganska trevlig kväll.
Så idag är jag lite slirig och sliten. Sitter och försöker skriva, men har mest plockat lite här hemma. Skall åka till Tom sen och kolla på lite dålig film. Det skall bli skoj, funderar på att svänga förbi och köpa en påse chips av något slag. Jag är lite sugen så, och jag känner att jag är värd det. :)
December 13, 2007
Sandslott
Jag sitter här och stirrar in i min skärm. Jag känner mig dum. Ser ju att allt är kört, men jag kan inte glömma. Det plågar mig - dag som natt, dygn efter dygn. Jag hörde precis en underbar låt av en artist som brukar klassas som dålig för att alla på radio trilskas med att spela låtar, med långa monotona gitarrsolon, han gjorde när han var påtänd. Det är givetvis Jimi Hendrix jag menar. För han gjorde faktiskt även ett par mycket bra låtar, med enkla riff, bra sång och underfundiga texter. Den som verkligen knep om mitt hjärta nu heter "Castles made of sand". Det är kanske inte svårt att räkna ut vad den handlar om - olycklig kärlek.
Grådask
Himlen är mörkt grå utanför, och den ligger som en dovt lock över omgivningen. Jag sitter här och smuttar på mitt kaffe. Skriver lite och lyssnar på musik. Offerten är nästan klar nu. Känner hur tröttheten långsamt smyger sig över mig. Vi var på bio och såg Guldkompassen igår. Den var inte dålig, men kanske inte så där jättebra heller. Det var en modern matinéfilm, där dom satsade stenhårt på att vinna Oscarn för bästa speciall effekter. Lite torfigt med dialogen, även om Nicole Kidman var strålande som "ond". Tråkigt var dock att i dom stora striderna så dog dom onda med en gång så fort dom blev träffade. Fast filmen var i alla fall underhållande.
Pratade lite med folk också om att gå och titta på Jesse James någon dag. Läste recensionen för någon vecka sedan, och jag blev väldigt nyfiken. Det känns helt klart som en film jag vill se. Annars är det inte mycket som lockar. Möjligen Wes Anderssons nya film. Kan vara något att ta någon dag. Funderade på att smitta på bio lite själv den kommande veckan. Vänja mig lite till att vara min egen, och göra saker jag själv vill. Träna min egen vilja lite.
Det har inte blivit så mycket Western de senaste dagarna. Vapenkapitlet är nästan helt klart nu. Det som saknas nu är en uppdatering på ammunitionslistan, just nu är den lätt sporadisk. Har klurat lite på hur man skall hantera den. Skall man ha med alla udda kalibrar, eller ur gör man. Det är en bra fråga. Fast det spontana svaret är väl att jag behöver ha med ammunition i de kalibrar där ett vapen i den finns till försäljning i katalogen. Blev lite invecklat, men det är kontentan i alla fall. Skall scanna in en del sidor med bilder på vapen och ammunition från katalogen idag.
Pratade lite med folk också om att gå och titta på Jesse James någon dag. Läste recensionen för någon vecka sedan, och jag blev väldigt nyfiken. Det känns helt klart som en film jag vill se. Annars är det inte mycket som lockar. Möjligen Wes Anderssons nya film. Kan vara något att ta någon dag. Funderade på att smitta på bio lite själv den kommande veckan. Vänja mig lite till att vara min egen, och göra saker jag själv vill. Träna min egen vilja lite.
Det har inte blivit så mycket Western de senaste dagarna. Vapenkapitlet är nästan helt klart nu. Det som saknas nu är en uppdatering på ammunitionslistan, just nu är den lätt sporadisk. Har klurat lite på hur man skall hantera den. Skall man ha med alla udda kalibrar, eller ur gör man. Det är en bra fråga. Fast det spontana svaret är väl att jag behöver ha med ammunition i de kalibrar där ett vapen i den finns till försäljning i katalogen. Blev lite invecklat, men det är kontentan i alla fall. Skall scanna in en del sidor med bilder på vapen och ammunition från katalogen idag.
Speglar
Det är mörkt, där jag står framför spegeln.
Det är natt, jag ser någon annan titta tillbaks mot mig.
Personen ler förföriskt, och säger sånt som hugger i mig.
Jag vaknar och ser mig yrvaket omkring. Min första tanke är, inga lögner, någonsin, aldrig mer. Jag är den jag är, och jag mår som jag mår. Vad kan jag göra? Inget.
Klockan var knappt två, och jag kunde inte somna om. Drack kaffe, kollade på Blade Runner för femte gången och skriv. Det blev knappt sammanhängande, men det är något att göra i alla fall. I dag skall jag hämta mitt Guitar Hero III på posten. Det är en gammal Iron Maiden rökare med på den iaf, det kan nog bli kul.
Det är natt, jag ser någon annan titta tillbaks mot mig.
Personen ler förföriskt, och säger sånt som hugger i mig.
Jag vaknar och ser mig yrvaket omkring. Min första tanke är, inga lögner, någonsin, aldrig mer. Jag är den jag är, och jag mår som jag mår. Vad kan jag göra? Inget.
Klockan var knappt två, och jag kunde inte somna om. Drack kaffe, kollade på Blade Runner för femte gången och skriv. Det blev knappt sammanhängande, men det är något att göra i alla fall. I dag skall jag hämta mitt Guitar Hero III på posten. Det är en gammal Iron Maiden rökare med på den iaf, det kan nog bli kul.
December 12, 2007
Morgontrafik och fjärde dagen...
Sitter på kontoret och har boot:at upp datorn. Det är tyst och nedsläckt förutom mina skärmar. Det är mysigt och musiken gungar ut, mer Radio Rockster. Jag tänkte ta bort hela klabbet jag skrev igår, men yxade lite bara. Det är klar man känner sig lite dum när man inser att man trampat igenom igen. Det är klart att det högg lite i mig, att man känner sig dum. Det kan ju spela in att det är fjärde dagen utan något, fingrarna sticker en aning och halsen bränner, men det går relativt bra. Fast det verkar inte hjälpa upp humöret precis.
Det kanske kommer några fler inlägg här, kanske idag eller kanske om en vecka. Vem vet när lusten tränger på, men just nu är detta det sista jag orkar skriva.
Sen får ni leva hur ni vill ...men jag kommer alltid bry mig om er allihop.
Det kanske kommer några fler inlägg här, kanske idag eller kanske om en vecka. Vem vet när lusten tränger på, men just nu är detta det sista jag orkar skriva.
Sen får ni leva hur ni vill ...men jag kommer alltid bry mig om er allihop.
December 11, 2007
Gladhet?
Jag har funderat en del igen. Måste det dras likhetstecken mellan att må bra och att vara glad?
Eller frågan, hur mår du då, det är ju självklart att svara bra. Folk blir så förlägna om man säger något annatt. Det ärliga svaret på den frågan är väl att jag inte ens själv har en susning. Jag har tappat bort mig i mitt inre träsk. Och vet inte om jag orkar eller vågar leta upp mig själv, kanske är jag rädd att hitta något annat där inne i mörkret.
Jag fungerar som person nu, ingen mer panikångest eller mentala låsningar. Det mesta går bra, inklusive jobbet, men förändrar det något?
Måste jag vara glad för det?
Betyder det att jag inte mår bra, bara för att jag inte jämt är tillgjort glad?
Jag har snart gått ned 5 kg till, men kan inte påstå att det gör mig gladare för det. För det finns inget som gör mig glad längre.
Någonstans så tycker någon att man skall ta sig samman. Damma av sig och ta nya tag. Acceptera sina misslyckanden, som krossade ens självkänsla fullkomligt, och knata vidare. Men mot vad? Vad är meningen?
Jag har skrivit en del konstigt här nu. Varav en del kunnat misstolkas lite. När jag inte tänkt mig för, men det är lite svårt att göra det när man kraschar. Men det var ju inte meningen egentligen att det skulle tolkas så. Det påverkar personer jag verkligen inte vill stöka till det för. För jag bryr mig väldigt mycket om dom. Jag behöver nog ta ett par steg ut ur allt. Pausa hjärnan och se om den kan få återhämtat sig lite.
Fast det väcker väl i och för sig frågan om vad tusan jag skall göra, för i ärlighetens namn så vet jag inte riktigt om jag orkar med mig själv längre.
Eller frågan, hur mår du då, det är ju självklart att svara bra. Folk blir så förlägna om man säger något annatt. Det ärliga svaret på den frågan är väl att jag inte ens själv har en susning. Jag har tappat bort mig i mitt inre träsk. Och vet inte om jag orkar eller vågar leta upp mig själv, kanske är jag rädd att hitta något annat där inne i mörkret.
Jag fungerar som person nu, ingen mer panikångest eller mentala låsningar. Det mesta går bra, inklusive jobbet, men förändrar det något?
Måste jag vara glad för det?
Betyder det att jag inte mår bra, bara för att jag inte jämt är tillgjort glad?
Jag har snart gått ned 5 kg till, men kan inte påstå att det gör mig gladare för det. För det finns inget som gör mig glad längre.
Någonstans så tycker någon att man skall ta sig samman. Damma av sig och ta nya tag. Acceptera sina misslyckanden, som krossade ens självkänsla fullkomligt, och knata vidare. Men mot vad? Vad är meningen?
Jag har skrivit en del konstigt här nu. Varav en del kunnat misstolkas lite. När jag inte tänkt mig för, men det är lite svårt att göra det när man kraschar. Men det var ju inte meningen egentligen att det skulle tolkas så. Det påverkar personer jag verkligen inte vill stöka till det för. För jag bryr mig väldigt mycket om dom. Jag behöver nog ta ett par steg ut ur allt. Pausa hjärnan och se om den kan få återhämtat sig lite.
Fast det väcker väl i och för sig frågan om vad tusan jag skall göra, för i ärlighetens namn så vet jag inte riktigt om jag orkar med mig själv längre.
Teletubbisar i rymden
...har inte mycket med något att göra.
Dom svävade förbi i en dröm i natt, eller morse, eller vad man nu skall kalla det. Vilket i och för sig lättade mig lite. För om jag drömt, så måste jag ju ha sovit också. Jag vet inte när jag sov riktigt senast. Söndags var i och för sig bra, inga drömmar. Vart har ens liv hamnat när man känner att det varit en bra natt när man inte drömt? Varför ljuga om saker? Varför inte bara vara ärlig och säga som det är? Vem bryr sig?
EDIT: Man skall inte hänga ut sina sammanbrott till allmän åskådan. Det är bara barnsligt. Måste försöka dra mig tillbaka och slicka mina sår, och hoppas att några kan läka lite snart.
Fast å andra sidan så är jag bara omogen och barnslig. Så lägg för gudsskull ingen notis om mig.
Dom svävade förbi i en dröm i natt, eller morse, eller vad man nu skall kalla det. Vilket i och för sig lättade mig lite. För om jag drömt, så måste jag ju ha sovit också. Jag vet inte när jag sov riktigt senast. Söndags var i och för sig bra, inga drömmar. Vart har ens liv hamnat när man känner att det varit en bra natt när man inte drömt? Varför ljuga om saker? Varför inte bara vara ärlig och säga som det är? Vem bryr sig?
EDIT: Man skall inte hänga ut sina sammanbrott till allmän åskådan. Det är bara barnsligt. Måste försöka dra mig tillbaka och slicka mina sår, och hoppas att några kan läka lite snart.
Fast å andra sidan så är jag bara omogen och barnslig. Så lägg för gudsskull ingen notis om mig.
Inkorgen
Jag är bara en banal, omogen snorvalp.
Bortskämd och självcentrerad bortom allt förnuft.
Det är det alla intalat mig, det jag själv alltid vetat.
Vetat att det är den oinskränkta sanningen.
Min egen underlägsenhet och
oförmåga har varit det enda självskrivna.
Vetskapen man alltid haft. Än en gång bevisad.
Att man är värdelös, bortkastad tid,
så vänd om, lämna mig att ruttna.
Det är det de vettiga få med klarsynthet gör.
Så vänd mig ryggen, som det kryp jag är.
Inte ens värd ert spott och spe.
Så ödsla inte er tid på mig.
Vänd er blick mot skyn, skynda förbi.
Lämna mig att ruttna i rännstenen.
Där jag hör hemma.
Bortskämd och självcentrerad bortom allt förnuft.
Det är det alla intalat mig, det jag själv alltid vetat.
Vetat att det är den oinskränkta sanningen.
Min egen underlägsenhet och
oförmåga har varit det enda självskrivna.
Vetskapen man alltid haft. Än en gång bevisad.
Att man är värdelös, bortkastad tid,
så vänd om, lämna mig att ruttna.
Det är det de vettiga få med klarsynthet gör.
Så vänd mig ryggen, som det kryp jag är.
Inte ens värd ert spott och spe.
Så ödsla inte er tid på mig.
Vänd er blick mot skyn, skynda förbi.
Lämna mig att ruttna i rännstenen.
Där jag hör hemma.
December 10, 2007
Kruset
Lerkruset låg där i smutsen, medfaret och dant.
Varsamma fingrar grävde långsamt det fram.
Borstade och tvättade dess slitna yta.
Se så den återställda glansen sken när den möte solen.
Och kärleksfulla händer lyften det mot skyn.
Händer som snurrade det, och njöt av dess skönhet.
Mitt i glädjen kom vinden, slet kruset med sig.
Från hög höjd föll det mot marken, och slogs i spillror.
Och spred skärvor omkring, omöjliga att åter foga samman.
Varsamma fingrar grävde långsamt det fram.
Borstade och tvättade dess slitna yta.
Se så den återställda glansen sken när den möte solen.
Och kärleksfulla händer lyften det mot skyn.
Händer som snurrade det, och njöt av dess skönhet.
Mitt i glädjen kom vinden, slet kruset med sig.
Från hög höjd föll det mot marken, och slogs i spillror.
Och spred skärvor omkring, omöjliga att åter foga samman.
Bikupan...
Hela mitt medvetande surrar av tankar, som en bikupa under högsäsong. Jag känner mig som om jag blivit överkörd av tåget, och jag inser att om jag vill komma någonstans i framtiden så skall jag fjäska för instigatören till allt detta. Eller i alla fall se till att träffa och prata med den personen. Det kanske är dax att börja inkassera några tjänster folk på stan är skyldig mig. Jag känner att en ide börjar ta form. Det kanske är det jag saknat, skaffa ett jobb att gå upp i igen. Det är en tokig och vild ide, men ju mer jag tittar på den, desto mer lockande blir den. Man skall nog kasta ut sitt bete och se vad som hugger. Jag har lärt mig så mycket det senaste året. Ser tecken och vet hur jag skall prata med människor nu. Det här kan nog faktiskt vara den nytändning jag behöver. Det är i alla fall värt att börja nosa på. Använda alla kontakter till något vettigt för omväxlingsskull.
Jag vet inte längre. Jag är lite vilsen och grepar efter halmstrån. Förr eller senare så lär väl något av dem bära.
EDIT: Eftertankens kranka blekhet har slagit mig. Jag känner mig lite stressad av att det snart är jul, och att jag inte alls har lust med det. Det skall dock bli skönt att få en del ledig tid. Och jag tänker utnyttja den till att skriva klart en massa saker. Skall se till att bli överproduktiv nu. Jag beslutade mig också på vägen hem för att börja skriva på en kvalitets- och miljöplan, till mig själv. Eller nja, till mitt lilla projekt jag klurar på. Innan jag har glömt för mycket av det jag behöver ha i huvudet då. Det känns i och för sig lite överambitiöst, men den kan komma till användning snabbare än vad man tror.
Jag vet inte längre. Jag är lite vilsen och grepar efter halmstrån. Förr eller senare så lär väl något av dem bära.
EDIT: Eftertankens kranka blekhet har slagit mig. Jag känner mig lite stressad av att det snart är jul, och att jag inte alls har lust med det. Det skall dock bli skönt att få en del ledig tid. Och jag tänker utnyttja den till att skriva klart en massa saker. Skall se till att bli överproduktiv nu. Jag beslutade mig också på vägen hem för att börja skriva på en kvalitets- och miljöplan, till mig själv. Eller nja, till mitt lilla projekt jag klurar på. Innan jag har glömt för mycket av det jag behöver ha i huvudet då. Det känns i och för sig lite överambitiöst, men den kan komma till användning snabbare än vad man tror.
Mina halvsanningar, och en blogg...
Hur kan man veta om något man läser någonstans är absolut sant, eller kanske tvärtom? Det är klart man inte kan. Man kan välja att hundra procentigt lita på att någon är ärlig. Man utgår ifrån ett förtroende man fått och gett, att hundra procentigt viga sig åt en person och vara ärlig ut i minsta detalj. Men det verkar inte fungera, när marken skakar. Allt är tolkningar av ens egna upplevelser. Sanningar visar sig aldrig ha varit helt sanna, för det är ju ens egna tolkningar. För andra personer kan helt andra saker vara sanna.
Jag tror ensamhet kan vara utvägen ur mitt inres labyrint. Jag tänker alltid vara ärlig, aldrig förvränga eller försköna något. För jag insåg att jag kommer ha svårt ge mitt förtroende åt en annan person nu. Det är den bistra sanningen, så som den trillade över mig igår. Vem säger att min sanning är sann? Den är ju bara min egen uppfattning av mig själv. Jag skall hedanefter mer vara min egen person.
Nu kan man förledas att tro att jag vänder mig mot någon. Eller tänker på något speciellt, men så är det faktiskt inte. Det är mycket som hänt de senaste månaderna, som färgat mig. Jag försöker vara min egen, och låter mitt eget inre speglas genom mig, och utvecklas i takt med att mitt medvetande öppnas. För även om jag skrivit detta så kommer jag alltid bry mig om och ställa upp för mina vänner. Jag kommer alltid vara snäll innerst inne, för jag mår ju bra när jag får hjälpa de jag bryr mig om. Och jag har ju svurit att vara ärlig i allt nu mer. Och detta är min verklighet, så osminkad som den trillade ned över mig.
Jag fick ett telefonsamtal för en liten stund sedan. Jag blev lite paff till att börja med, men när jag samlat mig insåg jag snabbt varför personen i fråga ringde, och på vems inrådan. Jag har aldrig pratat med denne personligen förut, även om jag mycket väl vet vem det är. Det är klart det kändes spännande och att det kittlar lite. Det skall jag inte sticka under stolen med, men jag är lite skeptisk. Jag har ju bränt mig själv en del innan, och vet inte om jag är redo att göra några stora steg än, eller om jag ens vill. Men det är klart det är lockande.
Lev väl!
Jag tror ensamhet kan vara utvägen ur mitt inres labyrint. Jag tänker alltid vara ärlig, aldrig förvränga eller försköna något. För jag insåg att jag kommer ha svårt ge mitt förtroende åt en annan person nu. Det är den bistra sanningen, så som den trillade över mig igår. Vem säger att min sanning är sann? Den är ju bara min egen uppfattning av mig själv. Jag skall hedanefter mer vara min egen person.
Nu kan man förledas att tro att jag vänder mig mot någon. Eller tänker på något speciellt, men så är det faktiskt inte. Det är mycket som hänt de senaste månaderna, som färgat mig. Jag försöker vara min egen, och låter mitt eget inre speglas genom mig, och utvecklas i takt med att mitt medvetande öppnas. För även om jag skrivit detta så kommer jag alltid bry mig om och ställa upp för mina vänner. Jag kommer alltid vara snäll innerst inne, för jag mår ju bra när jag får hjälpa de jag bryr mig om. Och jag har ju svurit att vara ärlig i allt nu mer. Och detta är min verklighet, så osminkad som den trillade ned över mig.
Jag fick ett telefonsamtal för en liten stund sedan. Jag blev lite paff till att börja med, men när jag samlat mig insåg jag snabbt varför personen i fråga ringde, och på vems inrådan. Jag har aldrig pratat med denne personligen förut, även om jag mycket väl vet vem det är. Det är klart det kändes spännande och att det kittlar lite. Det skall jag inte sticka under stolen med, men jag är lite skeptisk. Jag har ju bränt mig själv en del innan, och vet inte om jag är redo att göra några stora steg än, eller om jag ens vill. Men det är klart det är lockande.
Lev väl!
December 9, 2007
Editorn
Gårdagen flöt fram i lugn fart. Det var lugnt och skönt, och kanske lite ensamt. Jag sölade en del, men fick en held del skrivet ändå. Även om jag inte kom så långt som jag önskat. Vapenkapitlet är inte riktigt klart än, upptäckte att jag hade en del fel och brister i ett par avsnitt. Dom är iofs till stor del avklarade nu. Jag satt och tittade på Foyle's War också, framåt natten. Dom är så himla bra, det är mycket känsla och många detaljer som väcker frågeställningar. Det är extra roligt att de händelser som händer parallellt med ploten, eller är en del av den, alla är verkliga historiska händelser. Eller sånt som verkligen hände på ett eller annat sätt. Det märkt väldigt väl att manusförfattaren Anthony Horowitz är väldigt intresserad av att använda historiska detaljer på ett bra sätt. Det finns en scen där dom presenterar en bifigur, och han sitter i ett hål på en lekplats och desarmerar en 100 kg tysk bomb, som inte exploderat. Man ser svetten på hans panna och skräcken i hans blick. När jag såg den scenen första gången så satt jag som på nålar och höll andan,
Framåt kvällen hörde en person av sig, och det glade mig. Vi pratade ett tag om allt möjligt konstigt och hur man skall få mellandagarna att räcka till för alla måsten och även för sånt man har lust med. Det skall bli kul att träffas sen igen under jul och nyår. Det var ett tag sedan sist. Och jag lovade ju iofs att jag skulle komma upp och besöka sen efter jul.
Jag har också lyckats stöka till det lite i lägenheten nu igen, och det känns inte riktigt bra, får ta ett tag och röja lite nu innan frukost. För jag däckade vid tolv igår och sov drömlöst fram till nio, vilket kändes väldigt skönt. Om än lite groggy nu när man vaknat.
Lev väl!
Framåt kvällen hörde en person av sig, och det glade mig. Vi pratade ett tag om allt möjligt konstigt och hur man skall få mellandagarna att räcka till för alla måsten och även för sånt man har lust med. Det skall bli kul att träffas sen igen under jul och nyår. Det var ett tag sedan sist. Och jag lovade ju iofs att jag skulle komma upp och besöka sen efter jul.
Jag har också lyckats stöka till det lite i lägenheten nu igen, och det känns inte riktigt bra, får ta ett tag och röja lite nu innan frukost. För jag däckade vid tolv igår och sov drömlöst fram till nio, vilket kändes väldigt skönt. Om än lite groggy nu när man vaknat.
Lev väl!
December 8, 2007
Sömn
Jag sov i natt, inte massor, men ack så djupt. Drömde och drömde mycket, och i evigheter känns det som. Jag är utvilad och lite vilrådig, skrotar runt och vet inte i vilken ända jag skall börja. Någonstans så vill jag bara ta det lite lugnt, men jag har tagit fram mina anteckningar och datorn är i soffan. Det är lugnt och stilla här nu, doften av mörkt kaffe sprider sig. Det är skönt här nu, det är lite mysigt.
Jag skall sätta mig och skriva Western nu. De sista överflyttningarna till vapenkapitlet kommer ta någon timme, och sen börja rätta upp och stämma av det. Efter det så blir det klädkapitlet, som skall göras klart. Det kommer ta ett tag, men det är det sista stora som är kvar där. Är dock lite osäker på om jag borde börja med att komplettera med det som Anders&Tove kommenterade sist jag var uppe. Eller om jag borde ta det sen, när jag fått ur mig allt jag har om vapen och kläder. Det får nog bli det sistnämnda, det blir för splittrat annars.
Jag hängde upp en av de tilltänkta spelplanerna till brädspelet på väggen igår, och skissade lite. Det är visuellt och jag trivs med att få leka med tankarna. Det är klart att man saknar ett bra bollplank ibland. Någon som förstår hur man tänker, och som man trivs med. Det finns en person jag alltid kommer sakna i den aspekten. Och det är tråkigt att vi aldrig fick jobbat ihop riktigt.
EDIT: Jag hamnade istället i soffan och ändrade i min lista. Jag tog ett par beslut. Jag vet inte än om det kommer bli tufft eller ej, men jag känner att jag inte kan säga vad för det kan misstolkas. Jag är lite mer villrådig än förut. Jag är osäker, och börjar ana att min snällhet kanske håller på att ställa till något.
Lev väl!
Jag skall sätta mig och skriva Western nu. De sista överflyttningarna till vapenkapitlet kommer ta någon timme, och sen börja rätta upp och stämma av det. Efter det så blir det klädkapitlet, som skall göras klart. Det kommer ta ett tag, men det är det sista stora som är kvar där. Är dock lite osäker på om jag borde börja med att komplettera med det som Anders&Tove kommenterade sist jag var uppe. Eller om jag borde ta det sen, när jag fått ur mig allt jag har om vapen och kläder. Det får nog bli det sistnämnda, det blir för splittrat annars.
Jag hängde upp en av de tilltänkta spelplanerna till brädspelet på väggen igår, och skissade lite. Det är visuellt och jag trivs med att få leka med tankarna. Det är klart att man saknar ett bra bollplank ibland. Någon som förstår hur man tänker, och som man trivs med. Det finns en person jag alltid kommer sakna i den aspekten. Och det är tråkigt att vi aldrig fick jobbat ihop riktigt.
EDIT: Jag hamnade istället i soffan och ändrade i min lista. Jag tog ett par beslut. Jag vet inte än om det kommer bli tufft eller ej, men jag känner att jag inte kan säga vad för det kan misstolkas. Jag är lite mer villrådig än förut. Jag är osäker, och börjar ana att min snällhet kanske håller på att ställa till något.
Lev väl!
December 7, 2007
Smells like...
Lukten av kyckling och rotfrukter sprider sig över lägenheten. Jag känner mig lugn, jag känner mig närvarande. Det är en underbar, nästan euforisk känsla. Det är bara jag kvar. Jag skrev över hundra dikter de senaste nätterna. I drivor, och de spretar åt alla håll. Trevliga små texter kanske är ett bättre ord. Jag vet inte vad som farit i mig. Mitt språk har fått ett flytt, och det känns knappt som mitt eget längre. Jag skriver och några läser. Jag pratar och några lyssnar. Svaren var kanske inte de jag ville höra, men vad gör det. Jag känner mig lugn, trygg och kapten över min egen skuta. Jag har fått rak och väldigt fin ärlighet. Jag börjar verkligen beundra den personen. Den växer och det är någon jag verkligen vill ha som vän. En bekantskap som hörde av sig och var glad när jag behövde det. Och som sen var ärlig mot mig när jag bad om det.
Jag känner att kopplingen mellan fingrarna och hjärnan öppnats efter alla dessa år. Så mycket jag inte kunnat hantera och bara flytt ifrån, in i mitt otrygga inre landskap. Jag har börjat röja i min mörka övergivna spökträdgård. Jag har huggit ned träd, och skövlat buskage. Ljuset kommer till och de små blommor som dolts där inne reser sig mot ljuset. Jag är ensam i min trädgård. Skall sätta mig i mitt inres berså. Snurra, lukta och smutta på en mental artonårig Caol Ila. Min grind står på glänta och de som vill sätta sig med mig är välkomna. Det vet dom, även om jag inte förväntar mig något längre.
Lev väl!
Jag känner att kopplingen mellan fingrarna och hjärnan öppnats efter alla dessa år. Så mycket jag inte kunnat hantera och bara flytt ifrån, in i mitt otrygga inre landskap. Jag har börjat röja i min mörka övergivna spökträdgård. Jag har huggit ned träd, och skövlat buskage. Ljuset kommer till och de små blommor som dolts där inne reser sig mot ljuset. Jag är ensam i min trädgård. Skall sätta mig i mitt inres berså. Snurra, lukta och smutta på en mental artonårig Caol Ila. Min grind står på glänta och de som vill sätta sig med mig är välkomna. Det vet dom, även om jag inte förväntar mig något längre.
Lev väl!
Fadäser
Jag vet inte riktigt längre vad jag gör, och mitt minne är än mer sporadiskt och eratiskt. Jag fick facit igår. Det kändes lite som när man i mellanstadiet suttit och tragglat länge med ett läsetal, och när man fick facit insåg att man inte ens varit i närheten av att förstå. Man känner sig mest misslyckad och dum i huvudet, men så är det att kämpa mot ett mindervärdeskomplex. Jag har varit så dum, trångsynt och omogen, och det är näst intill omöjligt att inte hata sig själv för det man ställt till med. Men det tjänar inte mycket till. Jag är lite av en vandrande katastrof, som nog skall hålla mig på min kant. Jag står på stranden och ser ruinerna av alla mina broar pyra i solnedgången. Så det är väl bara att släpa sig upp, damma av sig, och börja bygga sitt korthus igen.
Jag satt och pysslade större delen av natten. Kollade på Blade Runner extramaterial och skrev. Försökte sova ett par gånger, men gav upp, så vid tre kokade jag en balja kaffe istället. Så jag satt i mitt kök och läste och gjorde en Jim Jarmusch rip-off. Det var lugnt och stilla och jag fick skrivit en del vettigt, som nog går att använda. Stommen till spelmekaniken börjar ta form, och det känns inte ogörligt att få till ett brädspel längre, även om jag inte borde lägga så mycket tid på det än. Det är lite skönt att känna att man klarar av något.
Lev väl!
Jag satt och pysslade större delen av natten. Kollade på Blade Runner extramaterial och skrev. Försökte sova ett par gånger, men gav upp, så vid tre kokade jag en balja kaffe istället. Så jag satt i mitt kök och läste och gjorde en Jim Jarmusch rip-off. Det var lugnt och stilla och jag fick skrivit en del vettigt, som nog går att använda. Stommen till spelmekaniken börjar ta form, och det känns inte ogörligt att få till ett brädspel längre, även om jag inte borde lägga så mycket tid på det än. Det är lite skönt att känna att man klarar av något.
Lev väl!
December 6, 2007
Tusen och en...
Några saker kan säga mer än tusen ord. Men jag är för snäll. Jag har dock fått bevisat än en gång att snällhet och ärlighet aldrig duger. Just nu vet jag inte vad jag ångrar mest. Jag skrev och skrev, men det är inte jag. Jag skall bara vara mig själv hedanefter. Sköt dig själv och skit i andra, som mitt spöke sade.
Ännu mer regn och rusk
Regnet sköljer ned och trafiken var inget skoj i morse. Sitter här och lyssnar på Hives, det är avslappnande och skönt. Morgonen började annars med min normala dos av Thåström. "Städer när jag blöder" pratar till mig. De första verserna säger mycket av hur jag känt mig, eller kanske känner. Men det är nog den skrämmande insikten jag fick i natt.
Jag är lite villrådig, jag lyssnade i natt igen, och jag svarade pliktskyldigt och ärligt. Insikterna behöver tid att sedimentera och lägga sig till ro inom mig. Det är ingen ide att kämpa emot, finns det oljefläckar på banan. Ja, då får man väl byta bana.
Jag fick min beställning från Amazon igår med, den låg och väntade på mig. Så nu har jag 8 nya avsnitt av eminenta "Foyle's War" och timtals av "Blade Runner" att fylla julen med. Satt och kollade lite på den första dokumentären på Blade Runner diskarna i natt. Den var bra, och de klippen dom visade från den nyomarbetade versionen av själva filmen fick det närmast att vattnas i munnen på mig. Snyggt och stämningsfullt är bara förnamnet. Alla gamla Cyberpunk ideer bara sköljde över mig. Ångrar en hel del att jag sålde några av de allra snyggaste Cyberpunk modulerna, men jag har i alla fall kvar de riktiga rariteterna från början av nittiotalet. Dom håller måttet än idag. Men som jag tidigare sagt, först annat, och sen brädspel. Sen så ligger världen öppen för mig.
Jag är lite villrådig, jag lyssnade i natt igen, och jag svarade pliktskyldigt och ärligt. Insikterna behöver tid att sedimentera och lägga sig till ro inom mig. Det är ingen ide att kämpa emot, finns det oljefläckar på banan. Ja, då får man väl byta bana.
Jag fick min beställning från Amazon igår med, den låg och väntade på mig. Så nu har jag 8 nya avsnitt av eminenta "Foyle's War" och timtals av "Blade Runner" att fylla julen med. Satt och kollade lite på den första dokumentären på Blade Runner diskarna i natt. Den var bra, och de klippen dom visade från den nyomarbetade versionen av själva filmen fick det närmast att vattnas i munnen på mig. Snyggt och stämningsfullt är bara förnamnet. Alla gamla Cyberpunk ideer bara sköljde över mig. Ångrar en hel del att jag sålde några av de allra snyggaste Cyberpunk modulerna, men jag har i alla fall kvar de riktiga rariteterna från början av nittiotalet. Dom håller måttet än idag. Men som jag tidigare sagt, först annat, och sen brädspel. Sen så ligger världen öppen för mig.
December 5, 2007
Regn och aska
Regn på tvären och stora vatten pölar avslutade dagen. Den började smygande med regn, hård trafik och trasiga bankomater. Tankarna flöt fram som vattnet på parkeringen. Ibland så vet man inte varför man gör saker, men det verkar som att vissa saker har svårt att fastna. Hjärnan vill inte förstå, och man halka på de oljefläckar man läckt på banan vid ett tidigare varv. Det kanske finns mening i allt som händer. Det kanske är en accepterande signatur som krävs. Men det spelar ingen roll för det finns alltid en oljefläck man inte räknat med.
Det kom ett spöke till mig i natt. Jag satt i sängen och betraktade det vid min fotände länge. Det sade ord jag inte ville höra, men jag lyssnade andäktigt ändå. Ord jag inte vet vems dom är. Det visade mig en väg jag inte tror jag är redo att följa, då den är allt för svår. Min tanke sade att det måste finnas en tredje, gyllene medelväg, mittemellan de två extremerna. Spöket replikerade blixtsnabbt att det bara är ännu ett självbedrägeri i mängden. Det sade, att allt jag säger är självbedrägerier och lögner för att stilla mig själv. Svarslös tände jag ljuset, och spöket var med ens borta. Borta som i en dröm. Jag låg länge och betraktade min lista, utan att läsa dess ord. För dom kan jag redan utan att öppna mina slutna ögon.
Jag fick en chans att briljera idag, att visa att jag är duktig på det jag gör. Jag tvekade inte en sekund, ingen falsk ödmjukhet längre. Jag tog chansen och jag ställde ned skåpet, så att alla såg det, där det borde stå. Om någon annan blir sedd som klåpare är det inte min ensak. Huvudsaken är att det vi gör blir rätt och vi får äran för det. Det var väl dock en liten tröst att skuggan i detta fallet specifika kommer falla på våra konkurrenter. Jag kan vara kall och karriäristisk jag med, och jag tänker inte vika en tum längre. Jag har insett så mycket de senaste månaderna. Jag skall fortsätta läsa in mig på det jag känner mig osäker på, och jag skall bli bäst.
Det kom ett spöke till mig i natt. Jag satt i sängen och betraktade det vid min fotände länge. Det sade ord jag inte ville höra, men jag lyssnade andäktigt ändå. Ord jag inte vet vems dom är. Det visade mig en väg jag inte tror jag är redo att följa, då den är allt för svår. Min tanke sade att det måste finnas en tredje, gyllene medelväg, mittemellan de två extremerna. Spöket replikerade blixtsnabbt att det bara är ännu ett självbedrägeri i mängden. Det sade, att allt jag säger är självbedrägerier och lögner för att stilla mig själv. Svarslös tände jag ljuset, och spöket var med ens borta. Borta som i en dröm. Jag låg länge och betraktade min lista, utan att läsa dess ord. För dom kan jag redan utan att öppna mina slutna ögon.
Jag fick en chans att briljera idag, att visa att jag är duktig på det jag gör. Jag tvekade inte en sekund, ingen falsk ödmjukhet längre. Jag tog chansen och jag ställde ned skåpet, så att alla såg det, där det borde stå. Om någon annan blir sedd som klåpare är det inte min ensak. Huvudsaken är att det vi gör blir rätt och vi får äran för det. Det var väl dock en liten tröst att skuggan i detta fallet specifika kommer falla på våra konkurrenter. Jag kan vara kall och karriäristisk jag med, och jag tänker inte vika en tum längre. Jag har insett så mycket de senaste månaderna. Jag skall fortsätta läsa in mig på det jag känner mig osäker på, och jag skall bli bäst.
December 4, 2007
Sol och kyla
Jag sov ganska bra i natt. Satt och skrev och kollade på "Spaced" till ganska sent igår kväll. Innan jag tvingade mig själv att slänga mig i sängen och släcka ljuset utan att läsa. När jag vaknade var klockan lagom mycket och det kändes skönt. Kopplade upp lite och blev påhoppad av en vän, som undrade om jag redan var på jobbet och hon försovit sig igen. Hennes väckarklocka är lätt sporadisk, och det vore kanske något att köpa till henne i julklapp, om jag kan med.
Det var frost och is på rutorna i morse också, och det var på sina ställen riktigt halt. Det fick jag också erfara sen när Sofie kom inskuttande på kontoret en stund senare. Hon är sjövild och hade nästan vurpat med cykeln två gånger på väg till jobbet. Hon borde skaffa bättre däck om hon skall cykla tills snön kommer.
Har börjat ta tag i saker på min "Att göra-lista", allt som ligger där bak skall avverkas nu, har glömt eller tappat bort lite för mycket. Det var full rulle på jobbet annars idag, och fortsättningen på mitt utvecklingssamtal gick bra. Jag tror att min chef uppskattar min ärlighet och min analysförmåga. Jag fick beröm för min tekniska och även sociala kompetens, vilket känns extra bra. Det sociala är ju något jag jobbat hårt på de senaste månaderan, att tolka andras signaler och reagera empatiskt och vara ärlig. Mina tankar var dock ute och svävade lite emellanåt, och jag hade lite svårt att koncentrera mig under vårt samtal.
Jag pratade med en annan vän, och det snurrade lite, men jag kände att jag bara ville vara ärlig och säga det jag känt och upplevt. För jag vill bara vara ärlig nu mer, även om det kändes som att jag rev och stökade, vilket inte kändes allt för bra. Men nu har jag sagt det jag sagt, och det är något jag måste lämna bakom mig. Koncentrera mig på framtiden och att bibehålla kontakten som vän, med dem jag bryr mig om. Jag kommer alltid bry mig, och jag kommer alltid försöka hjälpa de jag bryr mig om.
Detta har även gett mig än mer incitament att jobba hårt på att komma i mentalbalans och arbeta på att hålla borta mina gamla dåliga sidor. Jag tror precis som sades att jag lärt mig en del på detta, och skall aldrig mer göra om samma misstag igen. Aldrig mer skall rädsla och panikångest får styra mitt agerande gentemot andra. Den tiden är över nu.
Nu sitter jag här och det är lugnt och skönt. Satt och pysslade lite med mitt brädspelsprojekt. Klurade lite på regler. Det är lite lustigt att man börjar med en ide om en utveckling av ett figurspel och hamnar i ett brädspel. Men jag har insett att har man kartor sen, så kan man ha lite olika regler. För de som antingen vill ha brädspel eller ett figurspel på rutor. Rutorna förenklar ju en del regelmekanik i figurspelet, som förflyttning och avstånd. Ju mer jag plockar med det desto roligare är det. Nästa steg är att börja göra ett utkast på de kort som skall vara med, samt karaktärsarken. Sen skall jag börja testspela och tweeka, och se hur det funkar.
Det är lite pirr i magen också. I morgon är det den stora dagen. Kluven är nog bara förnamnet för hur jag känner mig.
Lev väl!
Det var frost och is på rutorna i morse också, och det var på sina ställen riktigt halt. Det fick jag också erfara sen när Sofie kom inskuttande på kontoret en stund senare. Hon är sjövild och hade nästan vurpat med cykeln två gånger på väg till jobbet. Hon borde skaffa bättre däck om hon skall cykla tills snön kommer.
Har börjat ta tag i saker på min "Att göra-lista", allt som ligger där bak skall avverkas nu, har glömt eller tappat bort lite för mycket. Det var full rulle på jobbet annars idag, och fortsättningen på mitt utvecklingssamtal gick bra. Jag tror att min chef uppskattar min ärlighet och min analysförmåga. Jag fick beröm för min tekniska och även sociala kompetens, vilket känns extra bra. Det sociala är ju något jag jobbat hårt på de senaste månaderan, att tolka andras signaler och reagera empatiskt och vara ärlig. Mina tankar var dock ute och svävade lite emellanåt, och jag hade lite svårt att koncentrera mig under vårt samtal.
Jag pratade med en annan vän, och det snurrade lite, men jag kände att jag bara ville vara ärlig och säga det jag känt och upplevt. För jag vill bara vara ärlig nu mer, även om det kändes som att jag rev och stökade, vilket inte kändes allt för bra. Men nu har jag sagt det jag sagt, och det är något jag måste lämna bakom mig. Koncentrera mig på framtiden och att bibehålla kontakten som vän, med dem jag bryr mig om. Jag kommer alltid bry mig, och jag kommer alltid försöka hjälpa de jag bryr mig om.
Detta har även gett mig än mer incitament att jobba hårt på att komma i mentalbalans och arbeta på att hålla borta mina gamla dåliga sidor. Jag tror precis som sades att jag lärt mig en del på detta, och skall aldrig mer göra om samma misstag igen. Aldrig mer skall rädsla och panikångest får styra mitt agerande gentemot andra. Den tiden är över nu.
Nu sitter jag här och det är lugnt och skönt. Satt och pysslade lite med mitt brädspelsprojekt. Klurade lite på regler. Det är lite lustigt att man börjar med en ide om en utveckling av ett figurspel och hamnar i ett brädspel. Men jag har insett att har man kartor sen, så kan man ha lite olika regler. För de som antingen vill ha brädspel eller ett figurspel på rutor. Rutorna förenklar ju en del regelmekanik i figurspelet, som förflyttning och avstånd. Ju mer jag plockar med det desto roligare är det. Nästa steg är att börja göra ett utkast på de kort som skall vara med, samt karaktärsarken. Sen skall jag börja testspela och tweeka, och se hur det funkar.
Det är lite pirr i magen också. I morgon är det den stora dagen. Kluven är nog bara förnamnet för hur jag känner mig.
Lev väl!
December 3, 2007
Tiden rinner bort...
Tiden har runnit i från mig de senaste dagarna. Det blev inget skrivet här, men jag prioriterade Western katalogen, och sen så hade jag folk här igår och spelade lite spel. Det var mycket trevligt och vi spelade bland annat ett tyskt teplockarspel, som heter Darjeeling. Det kändes oerhört komplicerat från början, men vi insåg snabbt att man kom väldigt fort in i spelet. Det är lite snurrigt att förklara reglerna, men man plockade brickor med halva telådor bland upplagda brickor med sin "lilla teplockare", som man sen kunde pussla ihop för att få maximalt antal lådor, som man sen skulle packa på pråmar för att frakta. Det fanns en del andra spelmekaniker också, som gjorde att jag tycker det var ett spel med stor potential helt klart.
Vi spelade också det tjeckiska spelet Laborignes, där man är lab-djur som skall försöka överleva i labbet. Ett intressant spel som innehöll modellera, ölunderlägg och cocktailpinnar. Leran var till för att göra sina egna spelpjäser, vilket var lite skoj. Sen så innehöll själva spelmekaniken ett element av memoryspel. Det var nämligen så att "ölunderläggen" lades i en cirkel och sen så flyttade man runt på dom, och vände den man hamnade på, för att sen få reda på eventuell effekt. Allt så tjänade man på att komma ihåg vad det var på baksidan på ett kort. Det fanns intressanta element av taktik också, då man tog energi av en motståndare man landade på, och sen fick gå vidare. Och man fick även välja vilket håll man gick åt. Det var helt klart ett intressant spel.
Det kändes dess emellan inte som att jag fick ur mig något vettigt. Jag irrade runt lite, pratade med ett par vänner, och tappar bort mig själv emellanåt. Tankar kom och tankar gick. Böcker började och böcker tog slut. Och däremellan borde jag nog ha sovit. Hur mycket känslor får man ha till andra personer, känslor som ligger och trycker ned en? Obesvarad och besvärande skräp, som gnager ibland. Hur många får man bry sig om? Vad kan man göra?
Jag skulle göra precis vad som helst för att bara få prata. Men som vanligt så när jag väl inser att något är fel då är alla broar redan aska. Och tiden då man kunde prata är sedan länge över. Jag kan bara knata vidare, trött och märkt i själen. Jag lever i en värld där man sällan tjänar på att vara snäll eller ställa upp för andra. Och ändå så är det vid dom enda tillfällena jag känner mig meningsfull. När jag kan hjälpa dom jag bryr mig om. Sån är jag.
Lev...
Vi spelade också det tjeckiska spelet Laborignes, där man är lab-djur som skall försöka överleva i labbet. Ett intressant spel som innehöll modellera, ölunderlägg och cocktailpinnar. Leran var till för att göra sina egna spelpjäser, vilket var lite skoj. Sen så innehöll själva spelmekaniken ett element av memoryspel. Det var nämligen så att "ölunderläggen" lades i en cirkel och sen så flyttade man runt på dom, och vände den man hamnade på, för att sen få reda på eventuell effekt. Allt så tjänade man på att komma ihåg vad det var på baksidan på ett kort. Det fanns intressanta element av taktik också, då man tog energi av en motståndare man landade på, och sen fick gå vidare. Och man fick även välja vilket håll man gick åt. Det var helt klart ett intressant spel.
Det kändes dess emellan inte som att jag fick ur mig något vettigt. Jag irrade runt lite, pratade med ett par vänner, och tappar bort mig själv emellanåt. Tankar kom och tankar gick. Böcker började och böcker tog slut. Och däremellan borde jag nog ha sovit. Hur mycket känslor får man ha till andra personer, känslor som ligger och trycker ned en? Obesvarad och besvärande skräp, som gnager ibland. Hur många får man bry sig om? Vad kan man göra?
Jag skulle göra precis vad som helst för att bara få prata. Men som vanligt så när jag väl inser att något är fel då är alla broar redan aska. Och tiden då man kunde prata är sedan länge över. Jag kan bara knata vidare, trött och märkt i själen. Jag lever i en värld där man sällan tjänar på att vara snäll eller ställa upp för andra. Och ändå så är det vid dom enda tillfällena jag känner mig meningsfull. När jag kan hjälpa dom jag bryr mig om. Sån är jag.
Lev...
December 1, 2007
Och regnet det bara...
..öser ner!
Sitter här och funderar. Har handlat, plockat, städat och avverkat alla andra måsten. Det känns skönt, och nu kan jag bara ta det lugnt och skriva. Skrev en del igår, meckade med vapen, och upptäckte till min lätt självironiska glädje att en del av det jag researchat motsades av en bok jag läste i sen framåt kvä... nja, natten blev det visst.
Så nu är det en gammal klassisk "tillbaks till ritbrädet" som gäller. Måste försöka klura ut vilken av källorna jag litar mest på, eller så kör jag bara på det som jag tror blir roligast för spelarna. Det har blivit lite av mitt nya mantra. Ingen mer historiefascism, skall rucka på gränserna både upp och ned för att få med roliga varor. Det skall ju trots allt vara ett rollspelssupplement, och inte en historiskavhandling.
Annars så blev jag lite uppmuntrad idag. Min lätt påtvingade karantän verkar vara över nu, och det känns bra. Det är aldrig roligt när folk bryter med en och inte vill prata. Skall inte säga att det gjorde mig väldigt ledsen, mest förvirrad och lite dämpad. Det är dock historia och jag är glad över att ha en vän, som dessutom är ett vandrande solsken.
Lev väl!
Sitter här och funderar. Har handlat, plockat, städat och avverkat alla andra måsten. Det känns skönt, och nu kan jag bara ta det lugnt och skriva. Skrev en del igår, meckade med vapen, och upptäckte till min lätt självironiska glädje att en del av det jag researchat motsades av en bok jag läste i sen framåt kvä... nja, natten blev det visst.
Så nu är det en gammal klassisk "tillbaks till ritbrädet" som gäller. Måste försöka klura ut vilken av källorna jag litar mest på, eller så kör jag bara på det som jag tror blir roligast för spelarna. Det har blivit lite av mitt nya mantra. Ingen mer historiefascism, skall rucka på gränserna både upp och ned för att få med roliga varor. Det skall ju trots allt vara ett rollspelssupplement, och inte en historiskavhandling.
Annars så blev jag lite uppmuntrad idag. Min lätt påtvingade karantän verkar vara över nu, och det känns bra. Det är aldrig roligt när folk bryter med en och inte vill prata. Skall inte säga att det gjorde mig väldigt ledsen, mest förvirrad och lite dämpad. Det är dock historia och jag är glad över att ha en vän, som dessutom är ett vandrande solsken.
Lev väl!
November 30, 2007
En vansinnig dag
Gårdagen guppade fram lite sporadiskt. Snackade mer med Tala, och lite andra folk. Och slet med kalkyllistor på jobbet. Väl hemma sen så hamnade jag vid datorn här, mer research och snack med vänner. Det slumpade sig dock som så att jag fastnade och pratade med två olika personer. Det var lite jobbigt ett tag, då jag bryr mig väldigt mycket om båda. Jag inser dock att dom båda är utom räckhåll. Jag får väl skylla mig själv, och ta det som en läxa för livet, men det är klart man känner sig som en idiot ibland.
Fast å andra sidan har jag ingen aning om vad jag vill längre. Jag vet knappt vem jag är. Jag försöker upptäcka och lära känna mig själv. Vad jag gillar och inte gillar. Vad mina åsikter egentligen är och vad jag tycker om allt möjligt. Det var nog det svåraste med att inse att man haft minnesförlust. En del som är utraderat, väldigt dimmigt och diffust eller bara svårt att hålla isär år och händelser. Dom tror dock inte att det är permanent, och det kommer växa tillbaks så smånnigom.Det var även väldigt roligt att diskutera hos Tove&Anders, att börja förstå och läsa andras signaler. Att arbeta med orden och inte vara rädd för att bli utskälld om man skulle råka säga fel sak. Att bli vara rädd för att bli klassad som idiot, och avslöjad som den stora bluff man visste att man var.
Jag lär mig allteftersom och tror att jag bara skall koncentrera mig på att vara Johan. Skall släppa andra saker, som mest känns påtvingade. För varför skall jag göra något jag egentligen inte är säker på att jag vill. Jag kommer dock aldrig få göra det jag vill, men så smånnigom så lär jag mig att leva med det fullt ut också. Jag mår trots allt mycket bättre nu, och läser min omgivning på ett annat sätt. Jag är mer rustad för att klara mig bra ute i livet, och bara låta allt driva med strömmen ett tag.
Jag åt min första bulle på flera månader idag också, apropå inget alls. Det var Sofie på jobbet som bakat för hon fyller år i morgon. Grattis Sofie! Så vi satt och åt kanongoda bullar och hade trevligt på vårt avdelningsmöte.
Vi har landat lite fler ordrar i landet borta i väster, och läget är möjligen lite för bra då vissa detaljer måste ritas om. Det har också varit fullkomligt hektiskt på jobbet idag. Ivrigt ringande telefoner, långa samtal med kineser, och att jaga försvunna paket. Som visade sig ligga kvar i Finland, för den försändelsen var inte skickad.
Jag lär mig allteftersom och tror att jag bara skall koncentrera mig på att vara Johan. Skall släppa andra saker, som mest känns påtvingade. För varför skall jag göra något jag egentligen inte är säker på att jag vill. Jag kommer dock aldrig få göra det jag vill, men så smånnigom så lär jag mig att leva med det fullt ut också. Jag mår trots allt mycket bättre nu, och läser min omgivning på ett annat sätt. Jag är mer rustad för att klara mig bra ute i livet, och bara låta allt driva med strömmen ett tag.
Jag åt min första bulle på flera månader idag också, apropå inget alls. Det var Sofie på jobbet som bakat för hon fyller år i morgon. Grattis Sofie! Så vi satt och åt kanongoda bullar och hade trevligt på vårt avdelningsmöte.
Vi har landat lite fler ordrar i landet borta i väster, och läget är möjligen lite för bra då vissa detaljer måste ritas om. Det har också varit fullkomligt hektiskt på jobbet idag. Ivrigt ringande telefoner, långa samtal med kineser, och att jaga försvunna paket. Som visade sig ligga kvar i Finland, för den försändelsen var inte skickad.
Nu skall jag sätta mig och skriva Western, jag har ju ett vapenavsnitt jag försummade igår, och det vill jag bli klar med nu. Det är inte mycket kvar.
Lev väl!
Lev väl!
November 29, 2007
Eftertanke
Jag får väl erkänna att jag drabbades av ett djupt mörkt stråk av irritation igår kväll. Det sade jag i och för sig redan då, så det är väl ingen hemlighet. Det känns som att det är för mycket, varav en del blir fel. Jag har slutat lita på mina egna känslor och instikter, allt blir ju bara så fel ändå. Så det får bli karantän ett tag. Jag inser att jag skall vara mer eftertänksam och tydligare i det jag skriver, men även i det jag säger.
Jag låg en lång stund i sängen igår kväll och skissade på spelmekanik, rörelsemönster, synfält, och avstånd. Det var roligt, och det kändes som hjärnan fick något att bita i. Sulans kommentarer och råd var helt ovärderliga och jag insåg ett par saker. Om brädspelsmekaniker kontra firgurspel och rollspel, där man simulerar verklighet på ett annat sätt. I kontrast till brädspelsideer där strategier och taktiskt tänkande kan fås att spela roll på ett annat sätt. Jag när en dröm att på något sätt kombinera dessa två världar, men risken är att det bara blir en halvmesyr av det. Det blir varken hackat eller malet, och tilltalar ingen av de olika världarna. Det jag vill göra är ett figurspel där figurerna synbarligen är sekundära, men ändå inte. Ett figurspel på bräde med kort, och ett brädspel med figurer som har full frihet över brädet.
Ja, det blev mycket snurr och tankar efter igår, men en sak fastnade. Det var diskussionen om antalet handlingar och turordningen. Genom att kombinera lite olika ideer och system så fick vi till en ide jag tror på, som kan införa ett betydande taktiskt element där.
Ja, det blev inte mycket vettigt skrivet här, men jag skall så smånnigom om publicera de ideer och framsteg vi gör med "brädspelet", får man väl kalla det. Det skall dock inte få ta för mycket tid från katalogen, iaf inte nu i början på december.
I kväll skall jag ta mig själv i hampan och se till att få gjort färdigt vapenkapitlet. I alla fall de kompletteringar vi pratade om, och tänka igenom om det kan vara något mer jag inte fått med. Det känns inte ogörligt, och jag har ju researchat ämnet nu så det räcker. :-)
Lev väl!
Jag låg en lång stund i sängen igår kväll och skissade på spelmekanik, rörelsemönster, synfält, och avstånd. Det var roligt, och det kändes som hjärnan fick något att bita i. Sulans kommentarer och råd var helt ovärderliga och jag insåg ett par saker. Om brädspelsmekaniker kontra firgurspel och rollspel, där man simulerar verklighet på ett annat sätt. I kontrast till brädspelsideer där strategier och taktiskt tänkande kan fås att spela roll på ett annat sätt. Jag när en dröm att på något sätt kombinera dessa två världar, men risken är att det bara blir en halvmesyr av det. Det blir varken hackat eller malet, och tilltalar ingen av de olika världarna. Det jag vill göra är ett figurspel där figurerna synbarligen är sekundära, men ändå inte. Ett figurspel på bräde med kort, och ett brädspel med figurer som har full frihet över brädet.
Ja, det blev mycket snurr och tankar efter igår, men en sak fastnade. Det var diskussionen om antalet handlingar och turordningen. Genom att kombinera lite olika ideer och system så fick vi till en ide jag tror på, som kan införa ett betydande taktiskt element där.
Ja, det blev inte mycket vettigt skrivet här, men jag skall så smånnigom om publicera de ideer och framsteg vi gör med "brädspelet", får man väl kalla det. Det skall dock inte få ta för mycket tid från katalogen, iaf inte nu i början på december.
I kväll skall jag ta mig själv i hampan och se till att få gjort färdigt vapenkapitlet. I alla fall de kompletteringar vi pratade om, och tänka igenom om det kan vara något mer jag inte fått med. Det känns inte ogörligt, och jag har ju researchat ämnet nu så det räcker. :-)
Lev väl!
November 28, 2007
När det slår en...
Sitter här och kom på mig själv med att få en lust att skriva ett inlägg. Eller rättare sagt detta inlägg, som jag nu påbörjat. Jag insåg att jag blivit slagen med en hel drös insikt under dagens och kvällens gång. Pratade en del med Tala efter jobbet, och kom på mig själv med att inse att jag vill skicka julkort i år. Så det skall jag göra, till alla mina vänner.
Började även inse hur dum jag i viss mån varit. Låtit mig drivas in i något jag egentligen inte vill, av anledningar som bara är dumma. Varför jaga efter något man inte är säker på eller agera desperat? Varför bry sig och ta åt sig av vad andra tycker och tänker? Jag insåg också att jag gått och närt en irritation under dagen. Men det är inte längre jag.
Jag hade bjudit hit Sulan på middag också och det var mycket trevligt. Vi fastnade dock omedelbums i mitt hemliga projekt. Det blev flera långa diskussioner om spelmekanik, som var både skoj och givande. Kanske inte ideerna jag har haft, men att hålla på med det, att konstruera och skapa. Det blev mycket diskussion om olika spelideer, grundläggande ideer, men också en massa lärdom. Och jag insöp allt Sulan sade, och berättade om deras erfarenheter. Det finns gott om lärdomar att ta vara på, och det finns även många bra ideer. Det känns som om jag och Sulan ligger på samma våglängd mer än någonsin, och det kan bli något bra av detta. Mina tankar och ideer ligger dock nu väldigt långt från de jag hade i söndags, men det behöver nödvändigtvis inte vara något dåligt. Vårt bollande med ideer fick mig dock att inse att ett par vilda uppslag jag närt inte är realistiska. Men jag har gott om andra ideer nu, och det lovar gott.
Det blev inte så mycket gjort med katalogen idag. Mest på grund av att jag pratade med Tala ett tag, och lagade mat. Dock så inser jag att om jag kastar mig över den och det hemliga projektet nu så kommer jag kunna hålla min hjärna upptagen i ett par månader. Det är bara att hugga in och ta sig en del vatten över huvudet, så kommer det trycka bort alla andra stökiga tankar. Håller jag mig på min kant så kommer jag inte störa eller såra någon, för det orkar jag inte med längre. Jag är ett vandrande radioaktivt katastrofområde, som hör hemma i karantän.
Lev väl!
Började även inse hur dum jag i viss mån varit. Låtit mig drivas in i något jag egentligen inte vill, av anledningar som bara är dumma. Varför jaga efter något man inte är säker på eller agera desperat? Varför bry sig och ta åt sig av vad andra tycker och tänker? Jag insåg också att jag gått och närt en irritation under dagen. Men det är inte längre jag.
Jag hade bjudit hit Sulan på middag också och det var mycket trevligt. Vi fastnade dock omedelbums i mitt hemliga projekt. Det blev flera långa diskussioner om spelmekanik, som var både skoj och givande. Kanske inte ideerna jag har haft, men att hålla på med det, att konstruera och skapa. Det blev mycket diskussion om olika spelideer, grundläggande ideer, men också en massa lärdom. Och jag insöp allt Sulan sade, och berättade om deras erfarenheter. Det finns gott om lärdomar att ta vara på, och det finns även många bra ideer. Det känns som om jag och Sulan ligger på samma våglängd mer än någonsin, och det kan bli något bra av detta. Mina tankar och ideer ligger dock nu väldigt långt från de jag hade i söndags, men det behöver nödvändigtvis inte vara något dåligt. Vårt bollande med ideer fick mig dock att inse att ett par vilda uppslag jag närt inte är realistiska. Men jag har gott om andra ideer nu, och det lovar gott.
Det blev inte så mycket gjort med katalogen idag. Mest på grund av att jag pratade med Tala ett tag, och lagade mat. Dock så inser jag att om jag kastar mig över den och det hemliga projektet nu så kommer jag kunna hålla min hjärna upptagen i ett par månader. Det är bara att hugga in och ta sig en del vatten över huvudet, så kommer det trycka bort alla andra stökiga tankar. Håller jag mig på min kant så kommer jag inte störa eller såra någon, för det orkar jag inte med längre. Jag är ett vandrande radioaktivt katastrofområde, som hör hemma i karantän.
Lev väl!
Arkiv på väg offentliggöras...
Äntligen verkar det som att ratificeringsprocessen för att öppna nazisternas arkiv är på väg att slutföras. Det är ju inte omöjligt att det står ett och annat där, men många i den generation som möjligen haft något att dölja är ju för gammal vid detta laget.
Arkivets huvudsakliga inriktning är mot förintelselägren, och 17,5 miljoner personer skall enligt uppgift innefattas i arkivet.
http://edition.cnn.com/2007/WORLD/europe/11/28/nazi.archive.ap/index.html
Står inte gräsligt mycket, men det är länken iaf.
Det står också lite om konstverk som stals av nazisterna i nedanstående länk.
Och det är en idag en hel del konstverk som är försvunna, eller där man inte vet vem som är ägare. Och det är ändå över 60 år sedan kriget tog slut.
http://edition.cnn.com/2007/POLITICS/11/01/nazi.art/index.html
Arkivets huvudsakliga inriktning är mot förintelselägren, och 17,5 miljoner personer skall enligt uppgift innefattas i arkivet.
http://edition.cnn.com/2007/WORLD/europe/11/28/nazi.archive.ap/index.html
Står inte gräsligt mycket, men det är länken iaf.
Det står också lite om konstverk som stals av nazisterna i nedanstående länk.
Och det är en idag en hel del konstverk som är försvunna, eller där man inte vet vem som är ägare. Och det är ändå över 60 år sedan kriget tog slut.
http://edition.cnn.com/2007/POLITICS/11/01/nazi.art/index.html
Regn...
Regnet vräker ned utanför fönstret och långtradarna ute på leden drar upp stora moln av vatten då de drar fram. Sitter i min mysiga lilla vrå och försöker sammanställa vikter på all utrustning vi offererar till Tyskland. Har också fått ansvaret för att samla ihop uppgifter och småprylar som en kollega skall ta med sig ned till Kina på lördag morgon. Eventuellt får vi jaga iväg och köpa en remskiva och en gäng remmar i morgon. Kul om han skall ta det med sig på flyget, men våra automationsingenjörer brukar släpa på värre saker. Senast fastnade ju en av våra ingenjörer i tullen i Miami med en resväska full med PLC:er för inte så längesedan. Mycket spännande.
Dagen har varit lite lätt förvirrad. Mycket som varit i gungning. Mina kollegor hade krismöte med vår speditör idag, den nya kontaktpersonen har haft lite problem att samarbeta uppenbarligen, och skällt ut Sofie, som är en extremt snäll och ödmjuk person, som hjälper allt och alla som behöver hjälp. Hon hade vid några tillfällen lite vänligt påpekat att han gjort en del fel, och då särskilt inte följt instruktionerna för hur saker skall skickas till landet i väster. Och dit kommer sakerna knappt rätt ens om allt är gjort rätt med papper och formalia. Får hoppas det blir bättre så smånnigom.
Nu sitter jag här och koordinerar än mer saker som skall samlas inför att dom åker till Kina. Det kan helt klart bli en del flängande i morgon. Men det är i alla fall något att sysselsätta sig med. Så går kanske dagarna och veckorna lite fortare.
Jag skall också passa på och skicka ett "Krya på er!" till de av er som är förkylda och/eller har feber. Det verkar vara en liten hög som åkt på det nu.
Lev väl!
Dagen har varit lite lätt förvirrad. Mycket som varit i gungning. Mina kollegor hade krismöte med vår speditör idag, den nya kontaktpersonen har haft lite problem att samarbeta uppenbarligen, och skällt ut Sofie, som är en extremt snäll och ödmjuk person, som hjälper allt och alla som behöver hjälp. Hon hade vid några tillfällen lite vänligt påpekat att han gjort en del fel, och då särskilt inte följt instruktionerna för hur saker skall skickas till landet i väster. Och dit kommer sakerna knappt rätt ens om allt är gjort rätt med papper och formalia. Får hoppas det blir bättre så smånnigom.
Nu sitter jag här och koordinerar än mer saker som skall samlas inför att dom åker till Kina. Det kan helt klart bli en del flängande i morgon. Men det är i alla fall något att sysselsätta sig med. Så går kanske dagarna och veckorna lite fortare.
Jag skall också passa på och skicka ett "Krya på er!" till de av er som är förkylda och/eller har feber. Det verkar vara en liten hög som åkt på det nu.
Lev väl!
När hjärnan inte är med riktigt...
Ibland vet man inte riktigt vad man håller på med. Gårdagen var så kaotisk. Hjärnan hängde inte med alltid och ibland fattade jag inte vad folk sa egentligen. Kände mig som en mupp, och tankarna bara swischade fel. Jag tappade så till den milda grad konceptet ett par gånger att jag skrev eller sa fel ord. Får varva ned lite idag, se till att sova bättre. Sömnen har varit lite guppig nu de senaste igen.
Börjar också känna mig lite osäker på min förmåga att tolka andra människor, men jag förstår ju nu att vissa är underbart öppna och trevliga som sitt "defaultläge". Man får lära sig läsa det, och sen så tror jag än på devisen att ärlighet varar längst
Sen insåg jag en del annat. Min energi är lite låg känns det som. Vet inte vad det är, men jag är otroligt trött när jag kommer hem. Helgen å andra sidan var ju strålande, och jag var inte det minsta trött, möjligen lite klockan 3 på morgonen. Det känns tyvärr som att någon drar ur pluggen när man kommer hem. Orkar inte med mycket, bara mest att det överhuvudtaget skall se respektabelt ut. Skall fortsätta rensa och städa bland mina grejer nu i veckan också, se så det inte ligger något som inte är mitt någonstans jag inte riktigt räknat med.
Skrivandet gick bra igår. Kanske inte så bra jag tänkt, men jag fick petat in en del varor det skulle kompletteras med. Koncentrationen var dock flukturerande, men det går i alla fall framåt, om än lite på tongång. Jag låg och klurade på mitt och Toves knasiga projekt också. Det finns ett par fallgropar, och en stor svaghet/svårighet, men på något sätt så skall vi komma över den med.
Lev väl!
Börjar också känna mig lite osäker på min förmåga att tolka andra människor, men jag förstår ju nu att vissa är underbart öppna och trevliga som sitt "defaultläge". Man får lära sig läsa det, och sen så tror jag än på devisen att ärlighet varar längst
Sen insåg jag en del annat. Min energi är lite låg känns det som. Vet inte vad det är, men jag är otroligt trött när jag kommer hem. Helgen å andra sidan var ju strålande, och jag var inte det minsta trött, möjligen lite klockan 3 på morgonen. Det känns tyvärr som att någon drar ur pluggen när man kommer hem. Orkar inte med mycket, bara mest att det överhuvudtaget skall se respektabelt ut. Skall fortsätta rensa och städa bland mina grejer nu i veckan också, se så det inte ligger något som inte är mitt någonstans jag inte riktigt räknat med.
Skrivandet gick bra igår. Kanske inte så bra jag tänkt, men jag fick petat in en del varor det skulle kompletteras med. Koncentrationen var dock flukturerande, men det går i alla fall framåt, om än lite på tongång. Jag låg och klurade på mitt och Toves knasiga projekt också. Det finns ett par fallgropar, och en stor svaghet/svårighet, men på något sätt så skall vi komma över den med.
Lev väl!
November 27, 2007
Förnuft och tanke...
Jag satt i morse och tittade upp mot den gråblå dovt lysande himlen, och skrev lite, men det ville inte fungera riktigt. Det är lustigt hur ens driv och inspiration guppar upp och ned, som ett skepp på ett stormigt hav. Jag drog mig till minnes en diskussion från i "söndagsmorse" också , och kom av mig med att publicera det jag skrev. Det hela slutade dock i en intern filosofisk diskussion. Vad borde jag och borde jag inte skriva om egentligen? Vad vill jag visa av hur jag mår, känner och tänker egentligen.
Det kändes att det var en osäkerhetens och eftertankens dag idag. Jag bestämde mig dock efter ett litet tag för att lyssna till en vän. Det är kanske inte rätt att skriva ut för fria tankar här. Det kan ju tolkas på många olika sätt. Och vem vill egentligen läsa om en trasig människas försök att kravla sig tillbaks in i livet. Jag vet inte riktigt längre vad jag vill. Kanske bara få det lite lugn, och kunna samla mig igen. Det stormar och vågorna går höga, men mitt skepp flyter än, trots att seglen känns som trasor och masterna varit av. Det kanske bara är att låta det driva och hoppas på att det blir stiltje så smånnigom. Och inte kasta sig in i nästa storm.
Det blev en lite guppig dag idag. Jag sköljdes över av tankar och det blev inte många knop gjorda under delar av dagen. Fick emellanåt uppbåda allt av koncentration för att kunna tvinga mig till vettiga tankar och att jobba också. Tack gode gud att det var möte idag, och att vi hade lite inofficiellt möte på eftermiddagsfikat, som drog ut på tiden.
Det var nervigt på jobbet idag också. Vår stora offert skall in nu nu i slutet på veckan och det väldigt mycket snurr med ändringar och kontrollera att vissa detaljer är med. Men också en del av hemska gamla minnen, att få försvara andras gamla beslut för dom själva ifrågasätter dom. Men folket är aningen mer seriösa här än på andra ställen så det kändes ändå ganska bra, och jag fick stöd av mina kollegor.
En annan sak som gjorde mig lite nervös är att jag då vår projektledare är i Tyskland skall vara Back-up på kontoret för honom gentemot kollegor som är i Kina. Och stötta dom med uppgifter på projekt jag själv inte hundra är insatt i. Så det blir att försöka tanka av honom så mycket information som möjligt innan dom åker vid lunch i morgon.
Postorderkatalogen går bra, satt och fixade med kompletteringar bland vapnen förut. Det börjar kännas som om vissa avsnitt nu blir mer och mer klara. Det återstår nu att börja med spelledartexter på de saker som skall ha det, och börja röja i kompletteringslistan från i helgen.
I morognkväll skall Sulan komma över också, och vi skall börja prata och skissa på de ideer vi har, och vad vi vill göra framöver. Det skall bli roligt att få prata med Sulan igen, det känns att vi är mer på samma våglängd nu mera.
Lev väl!
Det kändes att det var en osäkerhetens och eftertankens dag idag. Jag bestämde mig dock efter ett litet tag för att lyssna till en vän. Det är kanske inte rätt att skriva ut för fria tankar här. Det kan ju tolkas på många olika sätt. Och vem vill egentligen läsa om en trasig människas försök att kravla sig tillbaks in i livet. Jag vet inte riktigt längre vad jag vill. Kanske bara få det lite lugn, och kunna samla mig igen. Det stormar och vågorna går höga, men mitt skepp flyter än, trots att seglen känns som trasor och masterna varit av. Det kanske bara är att låta det driva och hoppas på att det blir stiltje så smånnigom. Och inte kasta sig in i nästa storm.
Det blev en lite guppig dag idag. Jag sköljdes över av tankar och det blev inte många knop gjorda under delar av dagen. Fick emellanåt uppbåda allt av koncentration för att kunna tvinga mig till vettiga tankar och att jobba också. Tack gode gud att det var möte idag, och att vi hade lite inofficiellt möte på eftermiddagsfikat, som drog ut på tiden.
Det var nervigt på jobbet idag också. Vår stora offert skall in nu nu i slutet på veckan och det väldigt mycket snurr med ändringar och kontrollera att vissa detaljer är med. Men också en del av hemska gamla minnen, att få försvara andras gamla beslut för dom själva ifrågasätter dom. Men folket är aningen mer seriösa här än på andra ställen så det kändes ändå ganska bra, och jag fick stöd av mina kollegor.
En annan sak som gjorde mig lite nervös är att jag då vår projektledare är i Tyskland skall vara Back-up på kontoret för honom gentemot kollegor som är i Kina. Och stötta dom med uppgifter på projekt jag själv inte hundra är insatt i. Så det blir att försöka tanka av honom så mycket information som möjligt innan dom åker vid lunch i morgon.
Postorderkatalogen går bra, satt och fixade med kompletteringar bland vapnen förut. Det börjar kännas som om vissa avsnitt nu blir mer och mer klara. Det återstår nu att börja med spelledartexter på de saker som skall ha det, och börja röja i kompletteringslistan från i helgen.
I morognkväll skall Sulan komma över också, och vi skall börja prata och skissa på de ideer vi har, och vad vi vill göra framöver. Det skall bli roligt att få prata med Sulan igen, det känns att vi är mer på samma våglängd nu mera.
Lev väl!
November 26, 2007
Research
Den absolut viktigaste erfarenheten jag dragit av mitt arbete med postorderkatalogen är att research tar tid. Och i detta lite speciella fallet, helt otroligt mycket tid för att vara ärlig. Det kan i vissa fall ta ett par dagar och några lästa böcker att få information så att man kan få in en fyra eller fem varor. Det första man måste göra är att sätta sig in i produktgruppens utvecklingshistoria, och försöka hitta bra uppgifter om årtal rörande när en vara uppfanns. Fast än viktigare i sammanhanget, när blev varan kommersiellt tillgänglig för allmänheten. I många fall hittar man lätt patentdatum, men varan i sig behöver inte börjat säljas i större omfattning förrän långt senare. Men det är roligt, det är mycket obskyr kunskap, och insikt i hur folk levde vid denna tiden. Hollywood har förvanskat och förstört så mycket av ett historiskt arv, så det känns nästan som överlagd historieförfalskning. Det gör mig så irriterad, särskilt när man läser om allt som hände. Rövarbaroner och utnyttjade arbetare, och för att inte tala om Pinkerton och deras metoder.
En rolig sak jag upptäckt under vägens gång, det var att kofösare ansåg att dom idag så populära Levi's jeansen var sånt som bara bönder hade. Dom föredrog istället stadig byxor i ull, och inte sällan uniformsbyxor, som dom köpte av eller spelade av fattiga soldater. Byxor i stadigt ulltyg ansågs helt enkelt bättre på grund av sin slitstyrka.
Idag har jag researchat vapen igen, har gjort en uppsjö sökningar på nätet. Och framförallt då bland auktionshus som säljer gamla vapen. Och jag har hittat ett par lite roliga saker idag, bland annat ett "Cane rifle" (en spatserkäpp med lång pipa och enkel mekanism som laddas med ett gevärsskott.) och en "Ridpiske stilett" (en ridpiska där man som med en värjkäpp kan dra fram ett tunnt25 cm långt knivblad. Förra veckan så hittade jag en riktigt tuff dubbelskotts Deringer med ett tunnt knivlblad man kunde skjuta ut mellan piporna. Idogt researchande gör att man hittar roliga små saker tillslut. Och detta var en alldeles medveten och skamlös liten "teaser" inför det utomordentligt researchade vapenavsnittet i katalogen. :-)
Men nu är jag dessvärre allt för trött, så jag skall lägga mig och läsa i min nya bok från University of Ohio press, den handlar om salooner, kvinnor och bland annat prostitution i västern. Innan jag stänger ned så måste jag först bara avliva en myt. Att det flesta kvinnorna som arbetade på salooner var prostituerade. Det är en sanning med många modifikationer. Det är riktigt att det förekom prostitution överallt i western, och även på salooner. Det var dock lika vanligt, om inte vanligare, att kvinnor uppträde, var servitriser, eller dansade med kunder mot betalning, utan att erbjuda andra tjänster.
Lev väl!
En rolig sak jag upptäckt under vägens gång, det var att kofösare ansåg att dom idag så populära Levi's jeansen var sånt som bara bönder hade. Dom föredrog istället stadig byxor i ull, och inte sällan uniformsbyxor, som dom köpte av eller spelade av fattiga soldater. Byxor i stadigt ulltyg ansågs helt enkelt bättre på grund av sin slitstyrka.
Idag har jag researchat vapen igen, har gjort en uppsjö sökningar på nätet. Och framförallt då bland auktionshus som säljer gamla vapen. Och jag har hittat ett par lite roliga saker idag, bland annat ett "Cane rifle" (en spatserkäpp med lång pipa och enkel mekanism som laddas med ett gevärsskott.) och en "Ridpiske stilett" (en ridpiska där man som med en värjkäpp kan dra fram ett tunnt25 cm långt knivblad. Förra veckan så hittade jag en riktigt tuff dubbelskotts Deringer med ett tunnt knivlblad man kunde skjuta ut mellan piporna. Idogt researchande gör att man hittar roliga små saker tillslut. Och detta var en alldeles medveten och skamlös liten "teaser" inför det utomordentligt researchade vapenavsnittet i katalogen. :-)
Men nu är jag dessvärre allt för trött, så jag skall lägga mig och läsa i min nya bok från University of Ohio press, den handlar om salooner, kvinnor och bland annat prostitution i västern. Innan jag stänger ned så måste jag först bara avliva en myt. Att det flesta kvinnorna som arbetade på salooner var prostituerade. Det är en sanning med många modifikationer. Det är riktigt att det förekom prostitution överallt i western, och även på salooner. Det var dock lika vanligt, om inte vanligare, att kvinnor uppträde, var servitriser, eller dansade med kunder mot betalning, utan att erbjuda andra tjänster.
Lev väl!
November 25, 2007
Hemma igen
Efter några om och ett gäng men så är jag nu hemma från Stockholm. Tåget jag skulle åka med var trasigt så efter en timmes försening lyckades dom skaka fram ett ersättningståg. Det lite "roliga" visade sig dock vara att det hade för få vagnar, och min plats fanns då givetvis inte. Det blev vild tumult med alla arga människor, men jag satte mig i Bistron och tittade på och fångade tågmästaren när han kom förbi. Hans "kontor" ligger nämligen i Bistrovagnen. Han var vänlig och ursäktande och jag blev erbjuden en plats i vagnen längst bak med ett tjog fula britter. Så jag frågade lite vänligt tillbaks om det var okej att sitta i Bistrovagnen, vilket det var. Det resulterade också i att jag och några andra som tänkte samma tanke fick mat och dricka gratis, samt påskrift på våra biljetter som gör att vi skall få pengarna tillbaka. Vi vart ett glatt och trevligt litet gäng som ockuperade den mysigaste soffan i Bistron och satt där och trängdes med våra lap-tops och snackade strunt. Det var riktigt trevligt faktiskt.
Resan till Stockholm var mycket lyckad, och vi fick gjort mycket med postorderkatalogen. Diskussioner om varor som skall kompletteras med, upplägg för hur vi skall göra med illustrationer och mycket annat. Vi hann också stämma av vilka avsnitt som skall vara med i spelledardelen och diskutera regler för kvalitet och en massa annat. Vi diskuterade också andra projekt och gamla projekt. Tittade på bilder och illustrationer, och researchade varor. Vi gick även igenom avsnittet om "The National Grange" jag skrivit, och jag fick mycket värdefull feed-back. Så jag satte mig och kompletterade det avsnittet på tåget.
Vi hann också med att spinna loss, och ut alldeles för långt åt tjotta hejtti jag och Tove, vilket resulterade i att en fullkomligt vansinnig och knäpp ide sög sig fast i min hjärna, och jag kan inte släppa den. Den skall dock få ligga lite på hyllan ett tag till förmån för katalogen, men jag förde anteckningar om allt vi sade under dom här tre dagarna, så alla ideer finns kvar.
En annan vän tittade också förbi vilket var mycket trevligt, och jag fick en liten Vododoll, Angel ,som skyddar och hjälper dom som har det svårt. Det var väldigt snällt, och jag uppskattar det verkligen. Tack än en gång!
Jag hann också med att laga en del mat, och försöka skämma bort mina vänner lite med god mat och whisky. Något dom är värda allihop för dom är snälla och jag bryr mig om dom allihop, väldigt mycket.
Nu skall jag gå och lägga mig och begrunda en del tankar jag fick på tåget. Och jag är så lättad och nästan stolt över mig själv, att jag tog allt så rationellt och lugnt idag under "den stora tågtumulten". Det var så skönt att verkligen få ett elddop och verkligen klara av att fungera och tänka klart ändå.
Lev väl!
Resan till Stockholm var mycket lyckad, och vi fick gjort mycket med postorderkatalogen. Diskussioner om varor som skall kompletteras med, upplägg för hur vi skall göra med illustrationer och mycket annat. Vi hann också stämma av vilka avsnitt som skall vara med i spelledardelen och diskutera regler för kvalitet och en massa annat. Vi diskuterade också andra projekt och gamla projekt. Tittade på bilder och illustrationer, och researchade varor. Vi gick även igenom avsnittet om "The National Grange" jag skrivit, och jag fick mycket värdefull feed-back. Så jag satte mig och kompletterade det avsnittet på tåget.
Vi hann också med att spinna loss, och ut alldeles för långt åt tjotta hejtti jag och Tove, vilket resulterade i att en fullkomligt vansinnig och knäpp ide sög sig fast i min hjärna, och jag kan inte släppa den. Den skall dock få ligga lite på hyllan ett tag till förmån för katalogen, men jag förde anteckningar om allt vi sade under dom här tre dagarna, så alla ideer finns kvar.
En annan vän tittade också förbi vilket var mycket trevligt, och jag fick en liten Vododoll, Angel ,som skyddar och hjälper dom som har det svårt. Det var väldigt snällt, och jag uppskattar det verkligen. Tack än en gång!
Jag hann också med att laga en del mat, och försöka skämma bort mina vänner lite med god mat och whisky. Något dom är värda allihop för dom är snälla och jag bryr mig om dom allihop, väldigt mycket.
Nu skall jag gå och lägga mig och begrunda en del tankar jag fick på tåget. Och jag är så lättad och nästan stolt över mig själv, att jag tog allt så rationellt och lugnt idag under "den stora tågtumulten". Det var så skönt att verkligen få ett elddop och verkligen klara av att fungera och tänka klart ändå.
Lev väl!
November 23, 2007
Vaggande tågresa
Sitter på tåget till Stockholm nu, det vaggar mig lite varsamt fram och tillbaks och jag känner en viss trötthet långsamt börja dra in över mig. Men det känns bra, och det känns avslappnat. Jag fick grejat en del i morse. Skiftade däck och sorterade en del papper, böcker och tankar. Det känns mer och mer som om jag fungerar nu. Det krävs lite mindre jävlar anama och ren envishet för varje vecka som går för att få motivation och inspiration. Egentligen har jag inte så mycket mer att säga. Det har varit många intryck den senaste veckan, och jag känner mig mer och mer som att jag nog borde hålla mig inom mig själv ett tag. Jag skall nog försöka förstå mina egna tankar innan jag börjar svamla för mycket om dom. Jag är inte säker på mycket längre, men det har i alla fall fört med sig att inspirationen och glädjen kommit tillbaks.
Förresten så promenerade jag in till stan idag, och unnade mig en liten bluecheese hamburgartallrik på en grill inne på centralen. Det var lugnt och skönt, och kaffet var gratis. Jag kände mig avslappnad när jag satt där och betraktade lämmeltågen på andra sidan glaset. Jag var lagom tidig, inte mer än att jag precis hann äta och dricka lite kaffe. Det känns underbart att inte längre ha sån panikångest över allt. Jag kan planera mina dagar, och fick ju till och med gjort andra saker innan det var dax att gå. Inte som innan då jag legat i lätt panik och bara väntat tills jag tyckte att jag var sen, vilket ändå i slutänden resulterade i att jag var alldeles för tidig. Det känns som om allt arbete har lönat sig, alla plågor har varit värt något. Och för första gången så känner jag mig lite pirrig och trivsamt nervös över framtiden Jag bryr mig egentligen inte om vad som händer, hur det än går så har jag vunnit över mig själv. Nu är jag Johan.
Lev väl!
Förresten så promenerade jag in till stan idag, och unnade mig en liten bluecheese hamburgartallrik på en grill inne på centralen. Det var lugnt och skönt, och kaffet var gratis. Jag kände mig avslappnad när jag satt där och betraktade lämmeltågen på andra sidan glaset. Jag var lagom tidig, inte mer än att jag precis hann äta och dricka lite kaffe. Det känns underbart att inte längre ha sån panikångest över allt. Jag kan planera mina dagar, och fick ju till och med gjort andra saker innan det var dax att gå. Inte som innan då jag legat i lätt panik och bara väntat tills jag tyckte att jag var sen, vilket ändå i slutänden resulterade i att jag var alldeles för tidig. Det känns som om allt arbete har lönat sig, alla plågor har varit värt något. Och för första gången så känner jag mig lite pirrig och trivsamt nervös över framtiden Jag bryr mig egentligen inte om vad som händer, hur det än går så har jag vunnit över mig själv. Nu är jag Johan.
Lev väl!
November 22, 2007
Tankar åt alla håll...
Det är mycket som händer runt omkring en. Mycket man kanske inte reflekterar över, men det är det som är det roliga. Att lägga märke till små detaljer, och sånt som är ointressant i vardagen. Lite som en referens till Sherlock Holmes, som i böckerna noterar saker som antalet trappsteg i en trappa eller om saker är flyttade. Det blir små små detaljer, som inte är väsentliga. Kanske en liten rynka, eller en smilgrop, eller hur en persons ansikte förändras av sinnesstämningar eller bara av ljuset runt i kring.
Det kan också vara en sån sak som att vissa personer är raka, öppna och ärliga. De ställer ogenerat frågor, som andra kanske undviker för att de kanske är osäkra. Det är roligt att börja känna en annan person lite närmare. Att sitta och prata om tankar, erfarenheter och till och med problem. Det ger upphov till en del funderingar, men det känns skönt att kunna vara öppen och ärlig. Och få en öppen respons tillbaka.
Jag hade ju tänkt skriva igår, men alla telefonsamtal rubbade mina cirklar lite, och idag tänker jag bara ta en vilodag. I morgon skall jag bara ta det lugnt, och sen resa upp till Anders&Tove. Skall dock sätta mig och skriva lite tankar, funderingar och frågor som jag skall ta med mig upp. Skall ju försöka krama all must ur det här mötet. För det blir ju det sista innan den stora slutpushen. Samtliga varor skall få sig en en sista genomgång, och koll så att listorna och beskrivningarna överensstämmer.
Jag bokade dock in mig lite i den veckan jag tänk ge järnet, men det kan vara skönt att få lägga tankarna någon annanstans också då. Det skall bli lite mer bio också i den veckan. Vad får vi se.
Lev väl!
Det kan också vara en sån sak som att vissa personer är raka, öppna och ärliga. De ställer ogenerat frågor, som andra kanske undviker för att de kanske är osäkra. Det är roligt att börja känna en annan person lite närmare. Att sitta och prata om tankar, erfarenheter och till och med problem. Det ger upphov till en del funderingar, men det känns skönt att kunna vara öppen och ärlig. Och få en öppen respons tillbaka.
Jag hade ju tänkt skriva igår, men alla telefonsamtal rubbade mina cirklar lite, och idag tänker jag bara ta en vilodag. I morgon skall jag bara ta det lugnt, och sen resa upp till Anders&Tove. Skall dock sätta mig och skriva lite tankar, funderingar och frågor som jag skall ta med mig upp. Skall ju försöka krama all must ur det här mötet. För det blir ju det sista innan den stora slutpushen. Samtliga varor skall få sig en en sista genomgång, och koll så att listorna och beskrivningarna överensstämmer.
Jag bokade dock in mig lite i den veckan jag tänk ge järnet, men det kan vara skönt att få lägga tankarna någon annanstans också då. Det skall bli lite mer bio också i den veckan. Vad får vi se.
Lev väl!
En lugn kväll som plötsligt exploderade...
Jepp! Allt började lugnt, eller kanske inte. Det var moderns födelsedag igår och vi hade en liten middag efter jobbet. Den förlöpte väl ganska väl, utan några större missöden, utom kanske Benjamins ljudnivåer emellanåt. Det är en bestämd liten herre, och Lottis har en del synder att sota så.
Efteråt drog jag mig upp och satte mig och skrev lite, samt att jag kollade presenten vi köpt till Gus. Det dröjde dock inte många minuter innan telefonerna började ringa. Sulan hade kommit hem från Sydamerika och hörde av sig. Det roliga i sammanhanget är att hans yvkort kom igår också. Så jag blev lite förvånad. Tove&Anders ringde också precis efteråt, och efter ett litet samtal med dom så ringde jag upp Sulan igen. Det blev ett ganska långt samtal med Sulan, speldesign (upplägg för rollspel mest) och våra erfarenheter från tidigare idiotprojekt. Och vad man skulle gjort på andra sätt, och även om Sulans erfarenhet av brädspelsdesign. Han har ju nyligen varit på Essen spelmässan, och hade köpt lite spel och insupit intrycken.
Vi pratade lite om framtiden och projekt igår också. Det finns en del ideer, och uppslag i drivor, så vi skall nog få sjösatt några av dem. Dock så är katalogen prioritet ett för mig nu i ett par veckor framöver, all energi skall gå ned i den. Det är inte så himla mycket kvar nu och det är inget att hålla på. Det har åter krupit ut inspirationen i fingrarna på mig och stommen är ju klar nu. Det skall bli kul att komma upp till Tove&Anders nu i helgen, skall ta tillfället i akt och lägga fram alla mina funderingar.
Apropå framtiden så fick jag ett glatt SMS igår också, det kändes både bra och värmande.
Lev väl!
Efteråt drog jag mig upp och satte mig och skrev lite, samt att jag kollade presenten vi köpt till Gus. Det dröjde dock inte många minuter innan telefonerna började ringa. Sulan hade kommit hem från Sydamerika och hörde av sig. Det roliga i sammanhanget är att hans yvkort kom igår också. Så jag blev lite förvånad. Tove&Anders ringde också precis efteråt, och efter ett litet samtal med dom så ringde jag upp Sulan igen. Det blev ett ganska långt samtal med Sulan, speldesign (upplägg för rollspel mest) och våra erfarenheter från tidigare idiotprojekt. Och vad man skulle gjort på andra sätt, och även om Sulans erfarenhet av brädspelsdesign. Han har ju nyligen varit på Essen spelmässan, och hade köpt lite spel och insupit intrycken.
Vi pratade lite om framtiden och projekt igår också. Det finns en del ideer, och uppslag i drivor, så vi skall nog få sjösatt några av dem. Dock så är katalogen prioritet ett för mig nu i ett par veckor framöver, all energi skall gå ned i den. Det är inte så himla mycket kvar nu och det är inget att hålla på. Det har åter krupit ut inspirationen i fingrarna på mig och stommen är ju klar nu. Det skall bli kul att komma upp till Tove&Anders nu i helgen, skall ta tillfället i akt och lägga fram alla mina funderingar.
Apropå framtiden så fick jag ett glatt SMS igår också, det kändes både bra och värmande.
Lev väl!
November 21, 2007
Liv och lust
Jag har fläckt ut mig själv en del här igen, och det blev kanske för personligt. Det var dock inte menat så. Jag har fått mig ett par riktiga tankeställare de senaste veckorna. Det stormar inom mig, det tänker jag inte förneka, men hur det vet jag inte riktigt ens själv.
Julen står ju för dörren och en massa vänner runt om mig har börjat planera. Det och råd från en lätt avlägsen bekantskap har fått mig att fundera, och bestämma mig för att dra lite i en del trådar igen. Min lista med mål har fått sig en revidering, och det var nästan så att jag börjat ge den revideringsbokstäver, som på jobbet. :-)
Jag har bestämt mig för att laga mat igen. Ha en middag på nyår, eller möjligen en buffe, för det är en hel drös med vänner som hört av sig och vill vara med. Och det känns som att det är dax att dra tag i allt sånt igen. Att få vara kreativ och skapa fantastisk mat. Det skall bli väldigt roligt, och det är något jag ser fram emot, när jag inte har prestationsångest som förr. Det är dax att börja leva igen och dra mig själv ur mitt skal. Det och att bara träffa folk mer igen. Ta tag i Sulan och andra som är intresserade av att börja skriva igen, och att få igång något. Konventäventyr känns dock lite som ett avslutat kapitel, men kanske om man kan komma på ett nytt recept. En ny ingång, som ger det liv och lust igen. Vi får se helt enkelt.
Jag är glad och upprymd efter den trevliga gårdagen, och efter att ha chattat med ett par vänner idag. Det verkar som att de flesta kommer komma ned hit över jul och det finns potential för en riktigt trevlig julhelg. Skall se till att fixa till en lite kort kampanj man kan köra några kvällar i jul. Har nästan bestämt mig för att köra en Westerngrej med lite övernaturliga inslag, förmodligen inte CoC, men efter att jag läst en hel del Lovecraft nu igen, så finns det ju inspiration därifrån helt klart. Jag har börjat experimentera med dialog och noveller också. Det känns spännande. Har inte gjort det förut så mycket, men just nu försöker jag öva på att hålla mig i ett bestämt tempus och inte fluffa runt för mycket.
Lev väl!
Julen står ju för dörren och en massa vänner runt om mig har börjat planera. Det och råd från en lätt avlägsen bekantskap har fått mig att fundera, och bestämma mig för att dra lite i en del trådar igen. Min lista med mål har fått sig en revidering, och det var nästan så att jag börjat ge den revideringsbokstäver, som på jobbet. :-)
Jag har bestämt mig för att laga mat igen. Ha en middag på nyår, eller möjligen en buffe, för det är en hel drös med vänner som hört av sig och vill vara med. Och det känns som att det är dax att dra tag i allt sånt igen. Att få vara kreativ och skapa fantastisk mat. Det skall bli väldigt roligt, och det är något jag ser fram emot, när jag inte har prestationsångest som förr. Det är dax att börja leva igen och dra mig själv ur mitt skal. Det och att bara träffa folk mer igen. Ta tag i Sulan och andra som är intresserade av att börja skriva igen, och att få igång något. Konventäventyr känns dock lite som ett avslutat kapitel, men kanske om man kan komma på ett nytt recept. En ny ingång, som ger det liv och lust igen. Vi får se helt enkelt.
Jag är glad och upprymd efter den trevliga gårdagen, och efter att ha chattat med ett par vänner idag. Det verkar som att de flesta kommer komma ned hit över jul och det finns potential för en riktigt trevlig julhelg. Skall se till att fixa till en lite kort kampanj man kan köra några kvällar i jul. Har nästan bestämt mig för att köra en Westerngrej med lite övernaturliga inslag, förmodligen inte CoC, men efter att jag läst en hel del Lovecraft nu igen, så finns det ju inspiration därifrån helt klart. Jag har börjat experimentera med dialog och noveller också. Det känns spännande. Har inte gjort det förut så mycket, men just nu försöker jag öva på att hålla mig i ett bestämt tempus och inte fluffa runt för mycket.
Lev väl!
Världen är för liten...
Det känns ibland som att världen är lite liten. Personer man känner, dom känner andra som man känner genom andra kanaler. Det blir en sorts cirkelrörelser. Jag låg länge och funderade igårkväll om det finns några mönster i sådana sammanträffanden. Jag älskar att leta och hitta samband och mönster i sånt som vanligtvis ses som helt slumpmässigt. Det finns en tjusning i att se samband i sånt ingen annan reflekterar över, oviktiga saker fascinerar mig. Allt som händer runt omkring mig har fått mitt huvud att snurra en del. Det känns lite overkligt allt, men det är kanske så att finns en logik även i de mest ologiska angreppssätten. Jag förbannar mig själv som har svårt att glömma saker, men jag fattar aldrig varför vissa saker fastnar så hårt och vissa andra inte fastnar alls. Det kanske är en annan form av perspektiv. Jag har börjat inse att människor är så olika i sina tankar, tankebanorna är ibland kurviga och ibland raka. Men hur avgör man vilket det möjligen är? Att tolka signaler från en annan person rätt, det har blivit lite fel nu igen. Vilket har gjort mig lite mer avvaktande, gentemot andra.
Vad är det jag inte ser eller förstår?
Jag förstår mindre ju mer jag inser om hur saker är. Om mig själv, om andra, och om relationer mellan människor. Signaler från andra är ännu ett litet bekymmer för mig, men jag har inte bråttom och jag kommer lära mig det med. Det må ta lite tid, men det är nog något jag har gott om nu.
Jag är ett UFO, jag kommer aldrig förneka det, jag kommer aldrig påstå att jag är normal. Eller kanske är det ni som är dom konstiga och jag som är normal. För att citera Thåström. Den skivan har snurrat en del i bilen nu, tillsammans med Hives.
Vad försöker jag säga egentligen? Jag vet inte egentligen. Kanske bara väcka folks sinnen för möjligheten att något ni säger uppfattas helt anorlunda från det avsedda av en annan person. Olika perspektiv, sinnestämningar, eller bara tankebanor. Jag hoppas att detta kanske väcker en eftertanke, kommunikation är svårt. Kommentarer som uppfattas på ett sätt kanske är menade tvärtom, ur det perpektiv och den bakgrund som den andra har. Vem vet? Inte jag längre.
Lev väl!
Vad är det jag inte ser eller förstår?
Jag förstår mindre ju mer jag inser om hur saker är. Om mig själv, om andra, och om relationer mellan människor. Signaler från andra är ännu ett litet bekymmer för mig, men jag har inte bråttom och jag kommer lära mig det med. Det må ta lite tid, men det är nog något jag har gott om nu.
Jag är ett UFO, jag kommer aldrig förneka det, jag kommer aldrig påstå att jag är normal. Eller kanske är det ni som är dom konstiga och jag som är normal. För att citera Thåström. Den skivan har snurrat en del i bilen nu, tillsammans med Hives.
Vad försöker jag säga egentligen? Jag vet inte egentligen. Kanske bara väcka folks sinnen för möjligheten att något ni säger uppfattas helt anorlunda från det avsedda av en annan person. Olika perspektiv, sinnestämningar, eller bara tankebanor. Jag hoppas att detta kanske väcker en eftertanke, kommunikation är svårt. Kommentarer som uppfattas på ett sätt kanske är menade tvärtom, ur det perpektiv och den bakgrund som den andra har. Vem vet? Inte jag längre.
Lev väl!
November 20, 2007
En kväll
Kom precis hem efter att varit på bio med en kompis. En person som funnits i periferin ett bra tag känns det som, men som jag bara umgåtts sporadiskt med. Det känns bra att ha vänner, både kvinnliga och manliga som man kan prata med.
Det hela blev en riktigt trevlig kväll. Vi gick och åt på Svarta Oliver och pratade lite skit innan. Det var avslappnat och lite mysigt, och det får mig att funderar lite nu. Jag borde gå ut och äta oftare, umgås med mina vänner och inte vara avståndstagande och tråkig. Vad tjänar jag på att sluta mig i mitt eget skal och dra mig undan?
Filmen vi såg vara "Råta-tuille", en lite barnslig och naiv animerad historia, men ganska rolig och faktiskt inspirerande film. Inspirerande då den och besöket på Svarta Oliver fick mig att få lust för matexperiment igen. Mitt matlagande har varit bland det som haft de största topparna och dalarna de senaste månaderna. Vilket i och för sig gjort det mycket lättare att hålla min diet. Att bara äta lite sallad och kött är inte jätteskoj, men det är snabbt och enkelt när man inte orkar. Men nu har jag bestämt mig för att laga mat åt mina vänner oftare. Spelkvällar med lite mysig matlagning på ett hörn. Så det skall jag dra ihop nu snart. Eller försöka i alla fall.
Jobbet var bra idag. Ansvaret för den ryska offerten har gett mig tillfredställelse, och jag känner att jag åstadkommer något vettigt. Den är förvisso liten och ganska rak den offerten, men det är skönt att ha något relativt rakt och lätt att göra.
På eftermiddagen kom vår Senior Designer och min chef och rådfrågade mig om ett par kylvattenlösningar för andra offerter. Det kändes underbart bra att båda litar på mina kunskaper, och det hjälpte upp min självkänsla ett par pinnhål till.
Som en liten klick grädde på moset så pratade jag och en vän idag också. Saker har börjat normalisera sig och ett par stenar lättade från mitt bröst.
Allt som allt så har det varit en bra dag.
Lev väl!
Det hela blev en riktigt trevlig kväll. Vi gick och åt på Svarta Oliver och pratade lite skit innan. Det var avslappnat och lite mysigt, och det får mig att funderar lite nu. Jag borde gå ut och äta oftare, umgås med mina vänner och inte vara avståndstagande och tråkig. Vad tjänar jag på att sluta mig i mitt eget skal och dra mig undan?
Filmen vi såg vara "Råta-tuille", en lite barnslig och naiv animerad historia, men ganska rolig och faktiskt inspirerande film. Inspirerande då den och besöket på Svarta Oliver fick mig att få lust för matexperiment igen. Mitt matlagande har varit bland det som haft de största topparna och dalarna de senaste månaderna. Vilket i och för sig gjort det mycket lättare att hålla min diet. Att bara äta lite sallad och kött är inte jätteskoj, men det är snabbt och enkelt när man inte orkar. Men nu har jag bestämt mig för att laga mat åt mina vänner oftare. Spelkvällar med lite mysig matlagning på ett hörn. Så det skall jag dra ihop nu snart. Eller försöka i alla fall.
Jobbet var bra idag. Ansvaret för den ryska offerten har gett mig tillfredställelse, och jag känner att jag åstadkommer något vettigt. Den är förvisso liten och ganska rak den offerten, men det är skönt att ha något relativt rakt och lätt att göra.
På eftermiddagen kom vår Senior Designer och min chef och rådfrågade mig om ett par kylvattenlösningar för andra offerter. Det kändes underbart bra att båda litar på mina kunskaper, och det hjälpte upp min självkänsla ett par pinnhål till.
Som en liten klick grädde på moset så pratade jag och en vän idag också. Saker har börjat normalisera sig och ett par stenar lättade från mitt bröst.
Allt som allt så har det varit en bra dag.
Lev väl!
Utsikt för en förvisad själ...
Jag sitter och tittar ut över nejden, där alla färger går i dovt grått. Det ger omgivningen ett tryckt och depremierande skimmer, som långsamt slingrat sina mörka tentakler in mot min själs centrum. Jag känner mig dov i sinnet, möjligen på grund av drömmar och sömnlöshet. Man skall dock inte förledas att tro att jag är alltför deprimerad eller ledsen. Jag mår bättre än på länge, men känner att hösten mörker verkligen tycks komma åt mitt inre nu, mer än någonsin. Jag är mer ombytlig i mina sinnesstämningar, och går mer åt extremerna. Och med det har det också kommit en besynnerlig form av inspiration. Den är förvisso sporadisk, och mellan utbrotten så är jag tröttare och mer oinspirerad än någonsin, och klarar nästan bara av att promenera eller läsa. Den kreativitet som sköljer över mig emellanåt har dock fört med sig att jag skriver mer, och andra saker, samt att jag börjat bygga och måla igen. Lusten att skapa kommer som vågor som slår upp över stranden, för att sedan dra sig tillbaka. Jag är nog en själ som behöver få vara ensam, men tillsammans med andra när den vågen kommer.
Jag vet inte längre själv, känner inte längre den person jag är. Jag har precis träffat mig själv på livets väg. Den Johan jag är på väg att bli, och försöker lära känna honom. Så att jag så smånnigom kan förmedla honom och låta någon annan lära känna honom.
Jag är kluven, men jag har bränt mitt gamla skepp på stranden och har vänt ryggen till den högen av aska. Stigen jag följer inåt land på denna min outforskade ö är slingrig och den har redan inneburit en avstickare som inte ledde någonstans, men vad gör väl det. Efter ett litet samtal har det mesta av det uppvirvlande dammet lagt sig och vi är vänner igen. Vilket känns skönt. Jag följer stigen dit den för mig, jag följer den med öppna ögon och jag vågar fråga mig fram, och jag vågar pröva om marken bär. Jag är inte rädd, jag är inte ledsen, jag är bara här...
Lev väl!
Jag vet inte längre själv, känner inte längre den person jag är. Jag har precis träffat mig själv på livets väg. Den Johan jag är på väg att bli, och försöker lära känna honom. Så att jag så smånnigom kan förmedla honom och låta någon annan lära känna honom.
Jag är kluven, men jag har bränt mitt gamla skepp på stranden och har vänt ryggen till den högen av aska. Stigen jag följer inåt land på denna min outforskade ö är slingrig och den har redan inneburit en avstickare som inte ledde någonstans, men vad gör väl det. Efter ett litet samtal har det mesta av det uppvirvlande dammet lagt sig och vi är vänner igen. Vilket känns skönt. Jag följer stigen dit den för mig, jag följer den med öppna ögon och jag vågar fråga mig fram, och jag vågar pröva om marken bär. Jag är inte rädd, jag är inte ledsen, jag är bara här...
Lev väl!
November 19, 2007
Sanning, lögner och videoband
Vad skall man göra med alla videoband man samlat på sig. Har ju inte kollat på dem på många herrans år, men det finns ju en del guldkorn man spelat in under årens lopp. Jag vet inte alls. Tom tyckte jag skulle ställa dom i en låda på vinden. Men då kommer jag ju verkligen inte åt dom längre. Men å andra sidan, det är bara ett fåtal jag överhuduvtaget kollat på de senaste 5 åren.
Denna veckan kommer annars präglas av jobb på dagarna, och en hel del stök med klädkapitlet på kvällarna. Kom inte riktigt så långt jag önskat i helgen. På grund av många olika anledningar, och annat jag inte längre vet hur jag skall hantera. Jag kanske bara skall sätta mig i ett hörn och stirra in i väggen och hoppas och be om att allt bara skall försvinna. Min metod att läsa lagom engagerande böcker funkar delvis, men när man väl slutar så kryper tankar och minnen tillbaks som hotfulla skuggor. Skulle behöva en "Time-out" från mig själv. Känns som att jag genon åren lappat och lagat mig själv inombords med ståltråd och silvertejp. Lyckats hålla ihop hjälpligt, med hjälp från underbara personer. Men mina problem har sedan brutit ned mitt förhållande med dem. Varför kunde jag inte förstå det då? Nä, nu får det vara nog med självömkan. Det är väl inte så mycket att göra åt det nu. Jag får som jag sa en gång tidigare, ta med det som en bitter läxa för livet.
Jag skall dock gå på bio i morgon, med en person som lite plötsligt hörde av sig och kollade hur läget var. Det kändes roligt, men kanske lite oroligt i min nuvarande känslomässiga situation. Jag har inte riktigt koll på mig själv längre, för mycket av sorger och saknader gör att jag känner mig sårbar. Men sånt är väl livet, man får skylla sig själv.
Kom en bit på klädkapitlet igår, scannade bilder och scannern funkade bra, och utskrifterna bli bra. Hann dock inte med att börja sätta samman klädsideexemplen, men jag gjorde färdigt och fick in den informationen jag researchat fram i vapenkapitlet. Så det känns bra, och det känns användbart. Måste dock göra lite mer research om revolvrar, som det är nu så fastnade jag bland Derringerna och det avsnittet blev lite för stort i förhållande, men det löser sig. :-)
Lev väl!
Denna veckan kommer annars präglas av jobb på dagarna, och en hel del stök med klädkapitlet på kvällarna. Kom inte riktigt så långt jag önskat i helgen. På grund av många olika anledningar, och annat jag inte längre vet hur jag skall hantera. Jag kanske bara skall sätta mig i ett hörn och stirra in i väggen och hoppas och be om att allt bara skall försvinna. Min metod att läsa lagom engagerande böcker funkar delvis, men när man väl slutar så kryper tankar och minnen tillbaks som hotfulla skuggor. Skulle behöva en "Time-out" från mig själv. Känns som att jag genon åren lappat och lagat mig själv inombords med ståltråd och silvertejp. Lyckats hålla ihop hjälpligt, med hjälp från underbara personer. Men mina problem har sedan brutit ned mitt förhållande med dem. Varför kunde jag inte förstå det då? Nä, nu får det vara nog med självömkan. Det är väl inte så mycket att göra åt det nu. Jag får som jag sa en gång tidigare, ta med det som en bitter läxa för livet.
Jag skall dock gå på bio i morgon, med en person som lite plötsligt hörde av sig och kollade hur läget var. Det kändes roligt, men kanske lite oroligt i min nuvarande känslomässiga situation. Jag har inte riktigt koll på mig själv längre, för mycket av sorger och saknader gör att jag känner mig sårbar. Men sånt är väl livet, man får skylla sig själv.
Kom en bit på klädkapitlet igår, scannade bilder och scannern funkade bra, och utskrifterna bli bra. Hann dock inte med att börja sätta samman klädsideexemplen, men jag gjorde färdigt och fick in den informationen jag researchat fram i vapenkapitlet. Så det känns bra, och det känns användbart. Måste dock göra lite mer research om revolvrar, som det är nu så fastnade jag bland Derringerna och det avsnittet blev lite för stort i förhållande, men det löser sig. :-)
Lev väl!
November 18, 2007
Lite chockad, men inte förvånad...
Satt och läste tidningen, Göteborgs Posten, lite stillsamt efter min morgonpromenad. Och trillade på en liten sidoartikel, som fick mig att haja till.
Här hittar ni den: http://gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=130&a=383233
En person blir alltså utslängd från en pub för att han läser en kontroveriell bok. Skulle detta kunna hända i Sverige? Jajamensan, folk är så rädda för att förknippas med fel saker, särskilt de som inte riktigt vet eller förstår. Okunskapen väcker rädsla, det okända är ju skrämmande och man vill ju inte hamna utanför den eller de grupperingar man relaterar till. Kan tänka mig utifrån egen erfarenhet att vakterna fått order av ägaren/chefen att avhysa de som stör ordningen för de normala gästerna. Hela denna hysterin efter händelserna i början på 2000-talet börjar allt mer likna gamla dystopiska framtidsvisioner. Och mediedrevet är ju inte sena att utnyttja "den normala människans" rädsla för grupper som avviker. Vi rollspelare har ju råkat ut för det mer än en gång. Kanske därför jag valde att inte gå vidare med mina ideer om ett Delta Green liknande scenario som utspelade sig i New York. Iden är tankvärd, men det är klart man är lite små nervös ibland. Kanske en del beroende på grund av att jag fick lite påstötningar och "inte fullt så diskreta" frågor av min dåvarande arbetsgivare efter det som hände i Halmstad för ett gäng år sedan. Någonstans så är man lite nervig över sin karriär, så feg är jag uppenbarligen. Jag känner mest en ilska över sånt här, det är nog så att jag skall köpa den där boken, bara för att. Jag köpte ju trots allt Salman Rushdie efter Irans dumheter. Inte för att jag tyckte hans böcker var så mycket att hänga i granen, men ändå.
Lev väl!
Här hittar ni den: http://gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=130&a=383233
En person blir alltså utslängd från en pub för att han läser en kontroveriell bok. Skulle detta kunna hända i Sverige? Jajamensan, folk är så rädda för att förknippas med fel saker, särskilt de som inte riktigt vet eller förstår. Okunskapen väcker rädsla, det okända är ju skrämmande och man vill ju inte hamna utanför den eller de grupperingar man relaterar till. Kan tänka mig utifrån egen erfarenhet att vakterna fått order av ägaren/chefen att avhysa de som stör ordningen för de normala gästerna. Hela denna hysterin efter händelserna i början på 2000-talet börjar allt mer likna gamla dystopiska framtidsvisioner. Och mediedrevet är ju inte sena att utnyttja "den normala människans" rädsla för grupper som avviker. Vi rollspelare har ju råkat ut för det mer än en gång. Kanske därför jag valde att inte gå vidare med mina ideer om ett Delta Green liknande scenario som utspelade sig i New York. Iden är tankvärd, men det är klart man är lite små nervös ibland. Kanske en del beroende på grund av att jag fick lite påstötningar och "inte fullt så diskreta" frågor av min dåvarande arbetsgivare efter det som hände i Halmstad för ett gäng år sedan. Någonstans så är man lite nervig över sin karriär, så feg är jag uppenbarligen. Jag känner mest en ilska över sånt här, det är nog så att jag skall köpa den där boken, bara för att. Jag köpte ju trots allt Salman Rushdie efter Irans dumheter. Inte för att jag tyckte hans böcker var så mycket att hänga i granen, men ändå.
Lev väl!
Rotationsmönster
Det blev en lätt snurrig dag igår, så jag glömde bort att skriva här. I och för sig så skrev jag en hel del på Westerngrejerna och lite annat också. Dagen började annars i lätt förvirring, ibland så funderar jag på vad min hjärna egentligen håller på med nu den senaste månaden. Fast jag känner mig mest bara konfys just nu, men det är lite skönt det med.
På morgonen åkte jag ut och handlade lite och strosade runt lite planlöst. Hade tänkt vara tidig på Inet på Ringön, men upptäckte att dom öppnade 11 på lördagar. Så jag åkte över till Sisjön, och tog en lite sväng in på Mediamarkt. Där så fick jag ett litet ryck och köpte mig en billig multiskrivare, den kostade ungefär lika mycket som den scanner jag funderat på. Så nu är jag med skrivare också, och den är ganska snygg också :-)
På Inet sen så köpte jag ett par träningsvänliga hörlurar och ett pyttelitet 2GB USB-minne, väldigt tjusigt. Hann även med att kolla lite på bilar, och det resulterade väl bara i att jag känner mig än mer förvirrad. Skulle vilja ha en miljöbil, men inte en Etanolbil, så det finns bara två Hybrid alternativ egentligen.
Eftermiddagen var lite rörig annars. Satt och skrev lite, installerade skrivare, läste i boken jag nyss köpt (Relic av Preston&Child), Tom&Jennie tittade förbi, och sen som grädde på moset kom Lottis och släpade med mig till Coop som bärhjälp. Så det blev inte så mycket skrivet som jag önskat, men det blev en del av den varan på kvällen, samtidigt som vi tittade på ett par avsnitt av "Dresden Files". En TV-serie om en modern magiker som är privatdetektiv, lite monster och övernaturliga brott. Serien bygger på en romanserie av Jim Butcher, finns på SF-bokhandeln. Jag var dock inte överförtjust i böckerna, karaktärerna kändes lite för stereotypa och dom "snälla skurkaran" lite korkat trångsynta. Eller rättare sagt delar av huvudkaraktärens bakgrund kändes lite krystad och man fattade med en gång vart det skulle bära hän i hans relation till andra sidofigurer. TV-serien var dock lite bättre, och några av "plotlines:en" var ganska okej och inspirativa. En hyfsat bra tolkning av magi i ett modernt samhälle. Och det väckt tillbaks lite Phobi-atiska ideer och tankar jag lagt på hyllan. Det kändes roligt igen, en mix av lätt övernaturlighet och bekymren i vårt moderna samhälle, och människans inte sällan omedvetna ondska. Kanske inte skall kalla det ondska, men när människor väljer att ignorera och förtränga, och där igenom tar avstånd från hjälpbehövande eller problem. Fast hur kul kan samhällsrealistiska rollspel bli, fast det kanske kan hjälpa till att väcka medvetenhet hos individerna. Jag läste några av dom organisationer jag skrev till Phobia, hjälpmissionen med dold agenda är jag riktigt nöjd med faktiskt. :-)
Det blev en hel del research om vapen för Western igår också. Jag hittade ett par bra hemsidor och har rätat ut några av mina många frågetecken, på området. Det kommer fylla på och ge det avsnittet en mer mångsidig famtoning. Inte bara ha arton olika varianter av Colt SAA aka "The Peacemaker". Det roliga i sammanhanget att det är en Holyeoodism, en av de vanligaste modellerna av Colten hette officiellt "Frontier", och var inte i kaliber .45 Colt, utan i .44-40 Winchester. Exakt den kaliber som Winchesters repetergevär och karbiner använde. Så man slapp släppa med sig flera olika typer ammunition ut i vildmarken.
Lev väl!
På morgonen åkte jag ut och handlade lite och strosade runt lite planlöst. Hade tänkt vara tidig på Inet på Ringön, men upptäckte att dom öppnade 11 på lördagar. Så jag åkte över till Sisjön, och tog en lite sväng in på Mediamarkt. Där så fick jag ett litet ryck och köpte mig en billig multiskrivare, den kostade ungefär lika mycket som den scanner jag funderat på. Så nu är jag med skrivare också, och den är ganska snygg också :-)
På Inet sen så köpte jag ett par träningsvänliga hörlurar och ett pyttelitet 2GB USB-minne, väldigt tjusigt. Hann även med att kolla lite på bilar, och det resulterade väl bara i att jag känner mig än mer förvirrad. Skulle vilja ha en miljöbil, men inte en Etanolbil, så det finns bara två Hybrid alternativ egentligen.
Eftermiddagen var lite rörig annars. Satt och skrev lite, installerade skrivare, läste i boken jag nyss köpt (Relic av Preston&Child), Tom&Jennie tittade förbi, och sen som grädde på moset kom Lottis och släpade med mig till Coop som bärhjälp. Så det blev inte så mycket skrivet som jag önskat, men det blev en del av den varan på kvällen, samtidigt som vi tittade på ett par avsnitt av "Dresden Files". En TV-serie om en modern magiker som är privatdetektiv, lite monster och övernaturliga brott. Serien bygger på en romanserie av Jim Butcher, finns på SF-bokhandeln. Jag var dock inte överförtjust i böckerna, karaktärerna kändes lite för stereotypa och dom "snälla skurkaran" lite korkat trångsynta. Eller rättare sagt delar av huvudkaraktärens bakgrund kändes lite krystad och man fattade med en gång vart det skulle bära hän i hans relation till andra sidofigurer. TV-serien var dock lite bättre, och några av "plotlines:en" var ganska okej och inspirativa. En hyfsat bra tolkning av magi i ett modernt samhälle. Och det väckt tillbaks lite Phobi-atiska ideer och tankar jag lagt på hyllan. Det kändes roligt igen, en mix av lätt övernaturlighet och bekymren i vårt moderna samhälle, och människans inte sällan omedvetna ondska. Kanske inte skall kalla det ondska, men när människor väljer att ignorera och förtränga, och där igenom tar avstånd från hjälpbehövande eller problem. Fast hur kul kan samhällsrealistiska rollspel bli, fast det kanske kan hjälpa till att väcka medvetenhet hos individerna. Jag läste några av dom organisationer jag skrev till Phobia, hjälpmissionen med dold agenda är jag riktigt nöjd med faktiskt. :-)
Det blev en hel del research om vapen för Western igår också. Jag hittade ett par bra hemsidor och har rätat ut några av mina många frågetecken, på området. Det kommer fylla på och ge det avsnittet en mer mångsidig famtoning. Inte bara ha arton olika varianter av Colt SAA aka "The Peacemaker". Det roliga i sammanhanget att det är en Holyeoodism, en av de vanligaste modellerna av Colten hette officiellt "Frontier", och var inte i kaliber .45 Colt, utan i .44-40 Winchester. Exakt den kaliber som Winchesters repetergevär och karbiner använde. Så man slapp släppa med sig flera olika typer ammunition ut i vildmarken.
Lev väl!
November 16, 2007
Ganska tung vecka
Det har varit lite slitit den här veckan, men jag har inte riktigt orkat skriva om det. Om än inte riktigt så jävligt jag i söndags blev rädd för. En del saker gick åt skogen, men dom börjar i alla fall så sakterligen återgå åt det mer normala nu. Det är klart det är ledsamt , men det kunde varit värre antar jag. Är väl kanske mest trött på mig själv att jag lyckats misstolka saker så kapitalt.
Efter första smällen så fick jag sen småbekymmer med huvudvärk och vimsighet, dock ingen feber, men balansen och fokus har varit lite tröga. Det har dock gått över nu i princip och jag funderar lite oroligt på vad det kan vara. Jag har ju ändå vänt tillbaks min kost lite mer nu och äter ganska bra igen, i alla fall regelbundet och nyttigt.
På jobbet var det annars ganska tradigt idag, moppade upp små frågetecken i vår tyska offert och satt och läste och skrev på lite små grejer jag nästan tappat bort. Så nu när min delaktighet i det tyska äventyret för tillfället är över så skall jag med största sannolikhet kasta mig över liknande projekt i Korea i nästa vecka.
Kom på den halvtokiga iden om att få tummen ur och köpa mig en TV också. Egentligen igår kväll, men jag nosade lite idag. Det är nog dax nu, vill ha något bättre och lite större. Det blir nog ett scanner inköp i morgon också, efter många om och men så tappade jag bort det i veckan.
Vi får se vart allt bär hän. I helgen så skall jag i alla fall skriva klart kläd och sadel/vagnsdelarna för postorderkatalogen. Har kommit en bra bit på vägen och har även gjort en hel del research om tyger, kläder och mode runt 1875. Så jag känner mig bra förberedd och har i princip gått igenom och fått upp ett förslag på damkläder som blev klart nu i kväll.
Vapenkapitlet har fått sig en första putsning också och ser lovande ut. Har dock en drös oklarheter rörande exakta årtal och fakta för vissa lite mindre vapentillverkare. Hål jag inte lyckats täppa, och det hade varit kul att kunna få med en del av deras tidiga vapen med korrekta årtal och andra fakta.
Lev väl!
Efter första smällen så fick jag sen småbekymmer med huvudvärk och vimsighet, dock ingen feber, men balansen och fokus har varit lite tröga. Det har dock gått över nu i princip och jag funderar lite oroligt på vad det kan vara. Jag har ju ändå vänt tillbaks min kost lite mer nu och äter ganska bra igen, i alla fall regelbundet och nyttigt.
På jobbet var det annars ganska tradigt idag, moppade upp små frågetecken i vår tyska offert och satt och läste och skrev på lite små grejer jag nästan tappat bort. Så nu när min delaktighet i det tyska äventyret för tillfället är över så skall jag med största sannolikhet kasta mig över liknande projekt i Korea i nästa vecka.
Kom på den halvtokiga iden om att få tummen ur och köpa mig en TV också. Egentligen igår kväll, men jag nosade lite idag. Det är nog dax nu, vill ha något bättre och lite större. Det blir nog ett scanner inköp i morgon också, efter många om och men så tappade jag bort det i veckan.
Vi får se vart allt bär hän. I helgen så skall jag i alla fall skriva klart kläd och sadel/vagnsdelarna för postorderkatalogen. Har kommit en bra bit på vägen och har även gjort en hel del research om tyger, kläder och mode runt 1875. Så jag känner mig bra förberedd och har i princip gått igenom och fått upp ett förslag på damkläder som blev klart nu i kväll.
Vapenkapitlet har fått sig en första putsning också och ser lovande ut. Har dock en drös oklarheter rörande exakta årtal och fakta för vissa lite mindre vapentillverkare. Hål jag inte lyckats täppa, och det hade varit kul att kunna få med en del av deras tidiga vapen med korrekta årtal och andra fakta.
Lev väl!
Domedagssekt
Läste Göteborgs Posten (http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=380&a=382691) i morse och hittade en liten notis om en rysk domedagsekt i som förskansat sig i en grotta i Penza-regionen.
"Motståndet mot personnummer har länge funnits bland fundamentalistiska ortodoxa i Ryssland och beror bland annat på risken för att någon numreras med siffrorna 666 - djävulens nummer. Gruppen i Penza accepterar inte den officiella kyrkan, precis som otaliga andra ryska församlingar som ända sedan 1600-talet i olika omgångar sökt sig en fristad i otillgängliga delar av landet."
Mina tankar började givetvis skutta lite på väg till jobbet. Om fraktioner inom religiösa samfund, som får nog och flyr av olika anledningar. Sannolikheten att en gammal sådan glömdes bort i Stalins utrensningar är väl väldigt liten. Men det skulle ju faktiskt kunnat bli kvar en grupp från 1600 - 1700-tal fram till våra långt ut i någon otillgänglig region. Ryssland är ju ett stort land.
Det där med motståndet mot pass och personnummer, och förklaringen ovan verkar trolig. Men väcker andra tankar jag också haft emellanåt, ända sedan jag klurade på ett senare nedlagt WoD scenariot till GothCon. I Uppenbarelseboken så nämns ju på ett ungefär att när Antikrist och den falske profeten upp/nedstiger på jorden så skall alla de icke rätttrogna märkas av honom/dom. Exakt hur märkning går till kan man ju klura på, kan det vara en anledning till motstånd mot identifikationsnummer? Det finns ju högar av tolkningar av Uppenbarelseboken, både futuristiska och analytiska. Många bibelforskare verkar anse att man pekar finger mot Rom och händelserna där med de första kristna församlingarna. Även om många idag anser att en del av det man visste om förföljerserna där förr är överdrivet.
Allt detta har också fått mig att damma av ett gammalt projekt, som började som bakgrund till ett scenario men som flöt ut och blev början på en historia. Vi får se vart det tar vägen. Den involverar bland annat Tvillingtornen och det kändes inte riktigt rätt när iden vaknade.
Lev väl!
"Motståndet mot personnummer har länge funnits bland fundamentalistiska ortodoxa i Ryssland och beror bland annat på risken för att någon numreras med siffrorna 666 - djävulens nummer. Gruppen i Penza accepterar inte den officiella kyrkan, precis som otaliga andra ryska församlingar som ända sedan 1600-talet i olika omgångar sökt sig en fristad i otillgängliga delar av landet."
Mina tankar började givetvis skutta lite på väg till jobbet. Om fraktioner inom religiösa samfund, som får nog och flyr av olika anledningar. Sannolikheten att en gammal sådan glömdes bort i Stalins utrensningar är väl väldigt liten. Men det skulle ju faktiskt kunnat bli kvar en grupp från 1600 - 1700-tal fram till våra långt ut i någon otillgänglig region. Ryssland är ju ett stort land.
Det där med motståndet mot pass och personnummer, och förklaringen ovan verkar trolig. Men väcker andra tankar jag också haft emellanåt, ända sedan jag klurade på ett senare nedlagt WoD scenariot till GothCon. I Uppenbarelseboken så nämns ju på ett ungefär att när Antikrist och den falske profeten upp/nedstiger på jorden så skall alla de icke rätttrogna märkas av honom/dom. Exakt hur märkning går till kan man ju klura på, kan det vara en anledning till motstånd mot identifikationsnummer? Det finns ju högar av tolkningar av Uppenbarelseboken, både futuristiska och analytiska. Många bibelforskare verkar anse att man pekar finger mot Rom och händelserna där med de första kristna församlingarna. Även om många idag anser att en del av det man visste om förföljerserna där förr är överdrivet.
Allt detta har också fått mig att damma av ett gammalt projekt, som började som bakgrund till ett scenario men som flöt ut och blev början på en historia. Vi får se vart det tar vägen. Den involverar bland annat Tvillingtornen och det kändes inte riktigt rätt när iden vaknade.
Lev väl!
Subscribe to:
Posts (Atom)
