En vansinnig dag

Gårdagen guppade fram lite sporadiskt. Snackade mer med Tala, och lite andra folk. Och slet med kalkyllistor på jobbet. Väl hemma sen så hamnade jag vid datorn här, mer research och snack med vänner. Det slumpade sig dock som så att jag fastnade och pratade med två olika personer. Det var lite jobbigt ett tag, då jag bryr mig väldigt mycket om båda. Jag inser dock att dom båda är utom räckhåll. Jag får väl skylla mig själv, och ta det som en läxa för livet, men det är klart man känner sig som en idiot ibland.

Fast å andra sidan har jag ingen aning om vad jag vill längre. Jag vet knappt vem jag är. Jag försöker upptäcka och lära känna mig själv. Vad jag gillar och inte gillar. Vad mina åsikter egentligen är och vad jag tycker om allt möjligt. Det var nog det svåraste med att inse att man haft minnesförlust. En del som är utraderat, väldigt dimmigt och diffust eller bara svårt att hålla isär år och händelser. Dom tror dock inte att det är permanent, och det kommer växa tillbaks så smånnigom.

Det var även väldigt roligt att diskutera hos Tove&Anders, att börja förstå och läsa andras signaler. Att arbeta med orden och inte vara rädd för att bli utskälld om man skulle råka säga fel sak. Att bli vara rädd för att bli klassad som idiot, och avslöjad som den stora bluff man visste att man var.
Jag lär mig allteftersom och tror att jag bara skall koncentrera mig på att vara Johan. Skall släppa andra saker, som mest känns påtvingade. För varför skall jag göra något jag egentligen inte är säker på att jag vill. Jag kommer dock aldrig få göra det jag vill, men så smånnigom så lär jag mig att leva med det fullt ut också. Jag mår trots allt mycket bättre nu, och läser min omgivning på ett annat sätt. Jag är mer rustad för att klara mig bra ute i livet, och bara låta allt driva med strömmen ett tag.

Jag åt min första bulle på flera månader idag också, apropå inget alls. Det var Sofie på jobbet som bakat för hon fyller år i morgon. Grattis Sofie! Så vi satt och åt kanongoda bullar och hade trevligt på vårt avdelningsmöte.
Vi har landat lite fler ordrar i landet borta i väster, och läget är möjligen lite för bra då vissa detaljer måste ritas om. Det har också varit fullkomligt hektiskt på jobbet idag. Ivrigt ringande telefoner, långa samtal med kineser, och att jaga försvunna paket. Som visade sig ligga kvar i Finland, för den försändelsen var inte skickad.

Nu skall jag sätta mig och skriva Western, jag har ju ett vapenavsnitt jag försummade igår, och det vill jag bli klar med nu. Det är inte mycket kvar.

Lev väl!

Eftertanke

Jag får väl erkänna att jag drabbades av ett djupt mörkt stråk av irritation igår kväll. Det sade jag i och för sig redan då, så det är väl ingen hemlighet. Det känns som att det är för mycket, varav en del blir fel. Jag har slutat lita på mina egna känslor och instikter, allt blir ju bara så fel ändå. Så det får bli karantän ett tag. Jag inser att jag skall vara mer eftertänksam och tydligare i det jag skriver, men även i det jag säger.

Jag låg en lång stund i sängen igår kväll och skissade på spelmekanik, rörelsemönster, synfält, och avstånd. Det var roligt, och det kändes som hjärnan fick något att bita i. Sulans kommentarer och råd var helt ovärderliga och jag insåg ett par saker. Om brädspelsmekaniker kontra firgurspel och rollspel, där man simulerar verklighet på ett annat sätt. I kontrast till brädspelsideer där strategier och taktiskt tänkande kan fås att spela roll på ett annat sätt. Jag när en dröm att på något sätt kombinera dessa två världar, men risken är att det bara blir en halvmesyr av det. Det blir varken hackat eller malet, och tilltalar ingen av de olika världarna. Det jag vill göra är ett figurspel där figurerna synbarligen är sekundära, men ändå inte. Ett figurspel på bräde med kort, och ett brädspel med figurer som har full frihet över brädet.
Ja, det blev mycket snurr och tankar efter igår, men en sak fastnade. Det var diskussionen om antalet handlingar och turordningen. Genom att kombinera lite olika ideer och system så fick vi till en ide jag tror på, som kan införa ett betydande taktiskt element där.

Ja, det blev inte mycket vettigt skrivet här, men jag skall så smånnigom om publicera de ideer och framsteg vi gör med "brädspelet", får man väl kalla det. Det skall dock inte få ta för mycket tid från katalogen, iaf inte nu i början på december.
I kväll skall jag ta mig själv i hampan och se till att få gjort färdigt vapenkapitlet. I alla fall de kompletteringar vi pratade om, och tänka igenom om det kan vara något mer jag inte fått med. Det känns inte ogörligt, och jag har ju researchat ämnet nu så det räcker. :-)

Lev väl!

När det slår en...

Sitter här och kom på mig själv med att få en lust att skriva ett inlägg. Eller rättare sagt detta inlägg, som jag nu påbörjat. Jag insåg att jag blivit slagen med en hel drös insikt under dagens och kvällens gång. Pratade en del med Tala efter jobbet, och kom på mig själv med att inse att jag vill skicka julkort i år. Så det skall jag göra, till alla mina vänner.
Började även inse hur dum jag i viss mån varit. Låtit mig drivas in i något jag egentligen inte vill, av anledningar som bara är dumma. Varför jaga efter något man inte är säker på eller agera desperat? Varför bry sig och ta åt sig av vad andra tycker och tänker? Jag insåg också att jag gått och närt en irritation under dagen. Men det är inte längre jag.

Jag hade bjudit hit Sulan på middag också och det var mycket trevligt. Vi fastnade dock omedelbums i mitt hemliga projekt. Det blev flera långa diskussioner om spelmekanik, som var både skoj och givande. Kanske inte ideerna jag har haft, men att hålla på med det, att konstruera och skapa. Det blev mycket diskussion om olika spelideer, grundläggande ideer, men också en massa lärdom. Och jag insöp allt Sulan sade, och berättade om deras erfarenheter. Det finns gott om lärdomar att ta vara på, och det finns även många bra ideer. Det känns som om jag och Sulan ligger på samma våglängd mer än någonsin, och det kan bli något bra av detta. Mina tankar och ideer ligger dock nu väldigt långt från de jag hade i söndags, men det behöver nödvändigtvis inte vara något dåligt. Vårt bollande med ideer fick mig dock att inse att ett par vilda uppslag jag närt inte är realistiska. Men jag har gott om andra ideer nu, och det lovar gott.

Det blev inte så mycket gjort med katalogen idag. Mest på grund av att jag pratade med Tala ett tag, och lagade mat. Dock så inser jag att om jag kastar mig över den och det hemliga projektet nu så kommer jag kunna hålla min hjärna upptagen i ett par månader. Det är bara att hugga in och ta sig en del vatten över huvudet, så kommer det trycka bort alla andra stökiga tankar. Håller jag mig på min kant så kommer jag inte störa eller såra någon, för det orkar jag inte med längre. Jag är ett vandrande radioaktivt katastrofområde, som hör hemma i karantän.

Lev väl!

Arkiv på väg offentliggöras...

Äntligen verkar det som att ratificeringsprocessen för att öppna nazisternas arkiv är på väg att slutföras. Det är ju inte omöjligt att det står ett och annat där, men många i den generation som möjligen haft något att dölja är ju för gammal vid detta laget.
Arkivets huvudsakliga inriktning är mot förintelselägren, och 17,5 miljoner personer skall enligt uppgift innefattas i arkivet.

http://edition.cnn.com/2007/WORLD/europe/11/28/nazi.archive.ap/index.html

Står inte gräsligt mycket, men det är länken iaf.

Det står också lite om konstverk som stals av nazisterna i nedanstående länk.
Och det är en idag en hel del konstverk som är försvunna, eller där man inte vet vem som är ägare. Och det är ändå över 60 år sedan kriget tog slut.

http://edition.cnn.com/2007/POLITICS/11/01/nazi.art/index.html

Regn...

Regnet vräker ned utanför fönstret och långtradarna ute på leden drar upp stora moln av vatten då de drar fram. Sitter i min mysiga lilla vrå och försöker sammanställa vikter på all utrustning vi offererar till Tyskland. Har också fått ansvaret för att samla ihop uppgifter och småprylar som en kollega skall ta med sig ned till Kina på lördag morgon. Eventuellt får vi jaga iväg och köpa en remskiva och en gäng remmar i morgon. Kul om han skall ta det med sig på flyget, men våra automationsingenjörer brukar släpa på värre saker. Senast fastnade ju en av våra ingenjörer i tullen i Miami med en resväska full med PLC:er för inte så längesedan. Mycket spännande.

Dagen har varit lite lätt förvirrad. Mycket som varit i gungning. Mina kollegor hade krismöte med vår speditör idag, den nya kontaktpersonen har haft lite problem att samarbeta uppenbarligen, och skällt ut Sofie, som är en extremt snäll och ödmjuk person, som hjälper allt och alla som behöver hjälp. Hon hade vid några tillfällen lite vänligt påpekat att han gjort en del fel, och då särskilt inte följt instruktionerna för hur saker skall skickas till landet i väster. Och dit kommer sakerna knappt rätt ens om allt är gjort rätt med papper och formalia. Får hoppas det blir bättre så smånnigom.

Nu sitter jag här och koordinerar än mer saker som skall samlas inför att dom åker till Kina. Det kan helt klart bli en del flängande i morgon. Men det är i alla fall något att sysselsätta sig med. Så går kanske dagarna och veckorna lite fortare.

Jag skall också passa på och skicka ett "Krya på er!" till de av er som är förkylda och/eller har feber. Det verkar vara en liten hög som åkt på det nu.

Lev väl!

När hjärnan inte är med riktigt...

Ibland vet man inte riktigt vad man håller på med. Gårdagen var så kaotisk. Hjärnan hängde inte med alltid och ibland fattade jag inte vad folk sa egentligen. Kände mig som en mupp, och tankarna bara swischade fel. Jag tappade så till den milda grad konceptet ett par gånger att jag skrev eller sa fel ord. Får varva ned lite idag, se till att sova bättre. Sömnen har varit lite guppig nu de senaste igen.
Börjar också känna mig lite osäker på min förmåga att tolka andra människor, men jag förstår ju nu att vissa är underbart öppna och trevliga som sitt "defaultläge". Man får lära sig läsa det, och sen så tror jag än på devisen att ärlighet varar längst

Sen insåg jag en del annat. Min energi är lite låg känns det som. Vet inte vad det är, men jag är otroligt trött när jag kommer hem. Helgen å andra sidan var ju strålande, och jag var inte det minsta trött, möjligen lite klockan 3 på morgonen. Det känns tyvärr som att någon drar ur pluggen när man kommer hem. Orkar inte med mycket, bara mest att det överhuvudtaget skall se respektabelt ut. Skall fortsätta rensa och städa bland mina grejer nu i veckan också, se så det inte ligger något som inte är mitt någonstans jag inte riktigt räknat med.

Skrivandet gick bra igår. Kanske inte så bra jag tänkt, men jag fick petat in en del varor det skulle kompletteras med. Koncentrationen var dock flukturerande, men det går i alla fall framåt, om än lite på tongång. Jag låg och klurade på mitt och Toves knasiga projekt också. Det finns ett par fallgropar, och en stor svaghet/svårighet, men på något sätt så skall vi komma över den med.

Lev väl!

Förnuft och tanke...

Jag satt i morse och tittade upp mot den gråblå dovt lysande himlen, och skrev lite, men det ville inte fungera riktigt. Det är lustigt hur ens driv och inspiration guppar upp och ned, som ett skepp på ett stormigt hav. Jag drog mig till minnes en diskussion från i "söndagsmorse" också , och kom av mig med att publicera det jag skrev. Det hela slutade dock i en intern filosofisk diskussion. Vad borde jag och borde jag inte skriva om egentligen? Vad vill jag visa av hur jag mår, känner och tänker egentligen.
Det kändes att det var en osäkerhetens och eftertankens dag idag. Jag bestämde mig dock efter ett litet tag för att lyssna till en vän. Det är kanske inte rätt att skriva ut för fria tankar här. Det kan ju tolkas på många olika sätt. Och vem vill egentligen läsa om en trasig människas försök att kravla sig tillbaks in i livet. Jag vet inte riktigt längre vad jag vill. Kanske bara få det lite lugn, och kunna samla mig igen. Det stormar och vågorna går höga, men mitt skepp flyter än, trots att seglen känns som trasor och masterna varit av. Det kanske bara är att låta det driva och hoppas på att det blir stiltje så smånnigom. Och inte kasta sig in i nästa storm.

Det blev en lite guppig dag idag. Jag sköljdes över av tankar och det blev inte många knop gjorda under delar av dagen. Fick emellanåt uppbåda allt av koncentration för att kunna tvinga mig till vettiga tankar och att jobba också. Tack gode gud att det var möte idag, och att vi hade lite inofficiellt möte på eftermiddagsfikat, som drog ut på tiden.

Det var nervigt på jobbet idag också. Vår stora offert skall in nu nu i slutet på veckan och det väldigt mycket snurr med ändringar och kontrollera att vissa detaljer är med. Men också en del av hemska gamla minnen, att få försvara andras gamla beslut för dom själva ifrågasätter dom. Men folket är aningen mer seriösa här än på andra ställen så det kändes ändå ganska bra, och jag fick stöd av mina kollegor.
En annan sak som gjorde mig lite nervös är att jag då vår projektledare är i Tyskland skall vara Back-up på kontoret för honom gentemot kollegor som är i Kina. Och stötta dom med uppgifter på projekt jag själv inte hundra är insatt i. Så det blir att försöka tanka av honom så mycket information som möjligt innan dom åker vid lunch i morgon.

Postorderkatalogen går bra, satt och fixade med kompletteringar bland vapnen förut. Det börjar kännas som om vissa avsnitt nu blir mer och mer klara. Det återstår nu att börja med spelledartexter på de saker som skall ha det, och börja röja i kompletteringslistan från i helgen.

I morognkväll skall Sulan komma över också, och vi skall börja prata och skissa på de ideer vi har, och vad vi vill göra framöver. Det skall bli roligt att få prata med Sulan igen, det känns att vi är mer på samma våglängd nu mera.

Lev väl!

Research

Den absolut viktigaste erfarenheten jag dragit av mitt arbete med postorderkatalogen är att research tar tid. Och i detta lite speciella fallet, helt otroligt mycket tid för att vara ärlig. Det kan i vissa fall ta ett par dagar och några lästa böcker att få information så att man kan få in en fyra eller fem varor. Det första man måste göra är att sätta sig in i produktgruppens utvecklingshistoria, och försöka hitta bra uppgifter om årtal rörande när en vara uppfanns. Fast än viktigare i sammanhanget, när blev varan kommersiellt tillgänglig för allmänheten. I många fall hittar man lätt patentdatum, men varan i sig behöver inte börjat säljas i större omfattning förrän långt senare. Men det är roligt, det är mycket obskyr kunskap, och insikt i hur folk levde vid denna tiden. Hollywood har förvanskat och förstört så mycket av ett historiskt arv, så det känns nästan som överlagd historieförfalskning. Det gör mig så irriterad, särskilt när man läser om allt som hände. Rövarbaroner och utnyttjade arbetare, och för att inte tala om Pinkerton och deras metoder.

En rolig sak jag upptäckt under vägens gång, det var att kofösare ansåg att dom idag så populära Levi's jeansen var sånt som bara bönder hade. Dom föredrog istället stadig byxor i ull, och inte sällan uniformsbyxor, som dom köpte av eller spelade av fattiga soldater. Byxor i stadigt ulltyg ansågs helt enkelt bättre på grund av sin slitstyrka.

Idag har jag researchat vapen igen, har gjort en uppsjö sökningar på nätet. Och framförallt då bland auktionshus som säljer gamla vapen. Och jag har hittat ett par lite roliga saker idag, bland annat ett "Cane rifle" (en spatserkäpp med lång pipa och enkel mekanism som laddas med ett gevärsskott.) och en "Ridpiske stilett" (en ridpiska där man som med en värjkäpp kan dra fram ett tunnt25 cm långt knivblad. Förra veckan så hittade jag en riktigt tuff dubbelskotts Deringer med ett tunnt knivlblad man kunde skjuta ut mellan piporna. Idogt researchande gör att man hittar roliga små saker tillslut. Och detta var en alldeles medveten och skamlös liten "teaser" inför det utomordentligt researchade vapenavsnittet i katalogen. :-)

Men nu är jag dessvärre allt för trött, så jag skall lägga mig och läsa i min nya bok från University of Ohio press, den handlar om salooner, kvinnor och bland annat prostitution i västern. Innan jag stänger ned så måste jag först bara avliva en myt. Att det flesta kvinnorna som arbetade på salooner var prostituerade. Det är en sanning med många modifikationer. Det är riktigt att det förekom prostitution överallt i western, och även på salooner. Det var dock lika vanligt, om inte vanligare, att kvinnor uppträde, var servitriser, eller dansade med kunder mot betalning, utan att erbjuda andra tjänster.

Lev väl!

Hemma igen

Efter några om och ett gäng men så är jag nu hemma från Stockholm. Tåget jag skulle åka med var trasigt så efter en timmes försening lyckades dom skaka fram ett ersättningståg. Det lite "roliga" visade sig dock vara att det hade för få vagnar, och min plats fanns då givetvis inte. Det blev vild tumult med alla arga människor, men jag satte mig i Bistron och tittade på och fångade tågmästaren när han kom förbi. Hans "kontor" ligger nämligen i Bistrovagnen. Han var vänlig och ursäktande och jag blev erbjuden en plats i vagnen längst bak med ett tjog fula britter. Så jag frågade lite vänligt tillbaks om det var okej att sitta i Bistrovagnen, vilket det var. Det resulterade också i att jag och några andra som tänkte samma tanke fick mat och dricka gratis, samt påskrift på våra biljetter som gör att vi skall få pengarna tillbaka. Vi vart ett glatt och trevligt litet gäng som ockuperade den mysigaste soffan i Bistron och satt där och trängdes med våra lap-tops och snackade strunt. Det var riktigt trevligt faktiskt.

Resan till Stockholm var mycket lyckad, och vi fick gjort mycket med postorderkatalogen. Diskussioner om varor som skall kompletteras med, upplägg för hur vi skall göra med illustrationer och mycket annat. Vi hann också stämma av vilka avsnitt som skall vara med i spelledardelen och diskutera regler för kvalitet och en massa annat. Vi diskuterade också andra projekt och gamla projekt. Tittade på bilder och illustrationer, och researchade varor. Vi gick även igenom avsnittet om "The National Grange" jag skrivit, och jag fick mycket värdefull feed-back. Så jag satte mig och kompletterade det avsnittet på tåget.
Vi hann också med att spinna loss, och ut alldeles för långt åt tjotta hejtti jag och Tove, vilket resulterade i att en fullkomligt vansinnig och knäpp ide sög sig fast i min hjärna, och jag kan inte släppa den. Den skall dock få ligga lite på hyllan ett tag till förmån för katalogen, men jag förde anteckningar om allt vi sade under dom här tre dagarna, så alla ideer finns kvar.

En annan vän tittade också förbi vilket var mycket trevligt, och jag fick en liten Vododoll, Angel ,som skyddar och hjälper dom som har det svårt. Det var väldigt snällt, och jag uppskattar det verkligen. Tack än en gång!
Jag hann också med att laga en del mat, och försöka skämma bort mina vänner lite med god mat och whisky. Något dom är värda allihop för dom är snälla och jag bryr mig om dom allihop, väldigt mycket.

Nu skall jag gå och lägga mig och begrunda en del tankar jag fick på tåget. Och jag är så lättad och nästan stolt över mig själv, att jag tog allt så rationellt och lugnt idag under "den stora tågtumulten". Det var så skönt att verkligen få ett elddop och verkligen klara av att fungera och tänka klart ändå.

Lev väl!

Vaggande tågresa

Sitter på tåget till Stockholm nu, det vaggar mig lite varsamt fram och tillbaks och jag känner en viss trötthet långsamt börja dra in över mig. Men det känns bra, och det känns avslappnat. Jag fick grejat en del i morse. Skiftade däck och sorterade en del papper, böcker och tankar. Det känns mer och mer som om jag fungerar nu. Det krävs lite mindre jävlar anama och ren envishet för varje vecka som går för att få motivation och inspiration. Egentligen har jag inte så mycket mer att säga. Det har varit många intryck den senaste veckan, och jag känner mig mer och mer som att jag nog borde hålla mig inom mig själv ett tag. Jag skall nog försöka förstå mina egna tankar innan jag börjar svamla för mycket om dom. Jag är inte säker på mycket längre, men det har i alla fall fört med sig att inspirationen och glädjen kommit tillbaks.

Förresten så promenerade jag in till stan idag, och unnade mig en liten bluecheese hamburgartallrik på en grill inne på centralen. Det var lugnt och skönt, och kaffet var gratis. Jag kände mig avslappnad när jag satt där och betraktade lämmeltågen på andra sidan glaset. Jag var lagom tidig, inte mer än att jag precis hann äta och dricka lite kaffe. Det känns underbart att inte längre ha sån panikångest över allt. Jag kan planera mina dagar, och fick ju till och med gjort andra saker innan det var dax att gå. Inte som innan då jag legat i lätt panik och bara väntat tills jag tyckte att jag var sen, vilket ändå i slutänden resulterade i att jag var alldeles för tidig. Det känns som om allt arbete har lönat sig, alla plågor har varit värt något. Och för första gången så känner jag mig lite pirrig och trivsamt nervös över framtiden Jag bryr mig egentligen inte om vad som händer, hur det än går så har jag vunnit över mig själv. Nu är jag Johan.

Lev väl!

Tankar åt alla håll...

Det är mycket som händer runt omkring en. Mycket man kanske inte reflekterar över, men det är det som är det roliga. Att lägga märke till små detaljer, och sånt som är ointressant i vardagen. Lite som en referens till Sherlock Holmes, som i böckerna noterar saker som antalet trappsteg i en trappa eller om saker är flyttade. Det blir små små detaljer, som inte är väsentliga. Kanske en liten rynka, eller en smilgrop, eller hur en persons ansikte förändras av sinnesstämningar eller bara av ljuset runt i kring.
Det kan också vara en sån sak som att vissa personer är raka, öppna och ärliga. De ställer ogenerat frågor, som andra kanske undviker för att de kanske är osäkra. Det är roligt att börja känna en annan person lite närmare. Att sitta och prata om tankar, erfarenheter och till och med problem. Det ger upphov till en del funderingar, men det känns skönt att kunna vara öppen och ärlig. Och få en öppen respons tillbaka.

Jag hade ju tänkt skriva igår, men alla telefonsamtal rubbade mina cirklar lite, och idag tänker jag bara ta en vilodag. I morgon skall jag bara ta det lugnt, och sen resa upp till Anders&Tove. Skall dock sätta mig och skriva lite tankar, funderingar och frågor som jag skall ta med mig upp. Skall ju försöka krama all must ur det här mötet. För det blir ju det sista innan den stora slutpushen. Samtliga varor skall få sig en en sista genomgång, och koll så att listorna och beskrivningarna överensstämmer.
Jag bokade dock in mig lite i den veckan jag tänk ge järnet, men det kan vara skönt att få lägga tankarna någon annanstans också då. Det skall bli lite mer bio också i den veckan. Vad får vi se.

Lev väl!

En lugn kväll som plötsligt exploderade...

Jepp! Allt började lugnt, eller kanske inte. Det var moderns födelsedag igår och vi hade en liten middag efter jobbet. Den förlöpte väl ganska väl, utan några större missöden, utom kanske Benjamins ljudnivåer emellanåt. Det är en bestämd liten herre, och Lottis har en del synder att sota så.

Efteråt drog jag mig upp och satte mig och skrev lite, samt att jag kollade presenten vi köpt till Gus. Det dröjde dock inte många minuter innan telefonerna började ringa. Sulan hade kommit hem från Sydamerika och hörde av sig. Det roliga i sammanhanget är att hans yvkort kom igår också. Så jag blev lite förvånad. Tove&Anders ringde också precis efteråt, och efter ett litet samtal med dom så ringde jag upp Sulan igen. Det blev ett ganska långt samtal med Sulan, speldesign (upplägg för rollspel mest) och våra erfarenheter från tidigare idiotprojekt. Och vad man skulle gjort på andra sätt, och även om Sulans erfarenhet av brädspelsdesign. Han har ju nyligen varit på Essen spelmässan, och hade köpt lite spel och insupit intrycken.
Vi pratade lite om framtiden och projekt igår också. Det finns en del ideer, och uppslag i drivor, så vi skall nog få sjösatt några av dem. Dock så är katalogen prioritet ett för mig nu i ett par veckor framöver, all energi skall gå ned i den. Det är inte så himla mycket kvar nu och det är inget att hålla på. Det har åter krupit ut inspirationen i fingrarna på mig och stommen är ju klar nu. Det skall bli kul att komma upp till Tove&Anders nu i helgen, skall ta tillfället i akt och lägga fram alla mina funderingar.
Apropå framtiden så fick jag ett glatt SMS igår också, det kändes både bra och värmande.

Lev väl!

Liv och lust

Jag har fläckt ut mig själv en del här igen, och det blev kanske för personligt. Det var dock inte menat så. Jag har fått mig ett par riktiga tankeställare de senaste veckorna. Det stormar inom mig, det tänker jag inte förneka, men hur det vet jag inte riktigt ens själv.

Julen står ju för dörren och en massa vänner runt om mig har börjat planera. Det och råd från en lätt avlägsen bekantskap har fått mig att fundera, och bestämma mig för att dra lite i en del trådar igen. Min lista med mål har fått sig en revidering, och det var nästan så att jag börjat ge den revideringsbokstäver, som på jobbet. :-)

Jag har bestämt mig för att laga mat igen. Ha en middag på nyår, eller möjligen en buffe, för det är en hel drös med vänner som hört av sig och vill vara med. Och det känns som att det är dax att dra tag i allt sånt igen. Att få vara kreativ och skapa fantastisk mat. Det skall bli väldigt roligt, och det är något jag ser fram emot, när jag inte har prestationsångest som förr. Det är dax att börja leva igen och dra mig själv ur mitt skal. Det och att bara träffa folk mer igen. Ta tag i Sulan och andra som är intresserade av att börja skriva igen, och att få igång något. Konventäventyr känns dock lite som ett avslutat kapitel, men kanske om man kan komma på ett nytt recept. En ny ingång, som ger det liv och lust igen. Vi får se helt enkelt.

Jag är glad och upprymd efter den trevliga gårdagen, och efter att ha chattat med ett par vänner idag. Det verkar som att de flesta kommer komma ned hit över jul och det finns potential för en riktigt trevlig julhelg. Skall se till att fixa till en lite kort kampanj man kan köra några kvällar i jul. Har nästan bestämt mig för att köra en Westerngrej med lite övernaturliga inslag, förmodligen inte CoC, men efter att jag läst en hel del Lovecraft nu igen, så finns det ju inspiration därifrån helt klart. Jag har börjat experimentera med dialog och noveller också. Det känns spännande. Har inte gjort det förut så mycket, men just nu försöker jag öva på att hålla mig i ett bestämt tempus och inte fluffa runt för mycket.

Lev väl!

Världen är för liten...

Det känns ibland som att världen är lite liten. Personer man känner, dom känner andra som man känner genom andra kanaler. Det blir en sorts cirkelrörelser. Jag låg länge och funderade igårkväll om det finns några mönster i sådana sammanträffanden. Jag älskar att leta och hitta samband och mönster i sånt som vanligtvis ses som helt slumpmässigt. Det finns en tjusning i att se samband i sånt ingen annan reflekterar över, oviktiga saker fascinerar mig. Allt som händer runt omkring mig har fått mitt huvud att snurra en del. Det känns lite overkligt allt, men det är kanske så att finns en logik även i de mest ologiska angreppssätten. Jag förbannar mig själv som har svårt att glömma saker, men jag fattar aldrig varför vissa saker fastnar så hårt och vissa andra inte fastnar alls. Det kanske är en annan form av perspektiv. Jag har börjat inse att människor är så olika i sina tankar, tankebanorna är ibland kurviga och ibland raka. Men hur avgör man vilket det möjligen är? Att tolka signaler från en annan person rätt, det har blivit lite fel nu igen. Vilket har gjort mig lite mer avvaktande, gentemot andra.
Vad är det jag inte ser eller förstår?
Jag förstår mindre ju mer jag inser om hur saker är. Om mig själv, om andra, och om relationer mellan människor. Signaler från andra är ännu ett litet bekymmer för mig, men jag har inte bråttom och jag kommer lära mig det med. Det må ta lite tid, men det är nog något jag har gott om nu.

Jag är ett UFO, jag kommer aldrig förneka det, jag kommer aldrig påstå att jag är normal. Eller kanske är det ni som är dom konstiga och jag som är normal. För att citera Thåström. Den skivan har snurrat en del i bilen nu, tillsammans med Hives.
Vad försöker jag säga egentligen? Jag vet inte egentligen. Kanske bara väcka folks sinnen för möjligheten att något ni säger uppfattas helt anorlunda från det avsedda av en annan person. Olika perspektiv, sinnestämningar, eller bara tankebanor. Jag hoppas att detta kanske väcker en eftertanke, kommunikation är svårt. Kommentarer som uppfattas på ett sätt kanske är menade tvärtom, ur det perpektiv och den bakgrund som den andra har. Vem vet? Inte jag längre.

Lev väl!

En kväll

Kom precis hem efter att varit på bio med en kompis. En person som funnits i periferin ett bra tag känns det som, men som jag bara umgåtts sporadiskt med. Det känns bra att ha vänner, både kvinnliga och manliga som man kan prata med.
Det hela blev en riktigt trevlig kväll. Vi gick och åt på Svarta Oliver och pratade lite skit innan. Det var avslappnat och lite mysigt, och det får mig att funderar lite nu. Jag borde gå ut och äta oftare, umgås med mina vänner och inte vara avståndstagande och tråkig. Vad tjänar jag på att sluta mig i mitt eget skal och dra mig undan?

Filmen vi såg vara "Råta-tuille", en lite barnslig och naiv animerad historia, men ganska rolig och faktiskt inspirerande film. Inspirerande då den och besöket på Svarta Oliver fick mig att få lust för matexperiment igen. Mitt matlagande har varit bland det som haft de största topparna och dalarna de senaste månaderna. Vilket i och för sig gjort det mycket lättare att hålla min diet. Att bara äta lite sallad och kött är inte jätteskoj, men det är snabbt och enkelt när man inte orkar. Men nu har jag bestämt mig för att laga mat åt mina vänner oftare. Spelkvällar med lite mysig matlagning på ett hörn. Så det skall jag dra ihop nu snart. Eller försöka i alla fall.

Jobbet var bra idag. Ansvaret för den ryska offerten har gett mig tillfredställelse, och jag känner att jag åstadkommer något vettigt. Den är förvisso liten och ganska rak den offerten, men det är skönt att ha något relativt rakt och lätt att göra.
På eftermiddagen kom vår Senior Designer och min chef och rådfrågade mig om ett par kylvattenlösningar för andra offerter. Det kändes underbart bra att båda litar på mina kunskaper, och det hjälpte upp min självkänsla ett par pinnhål till.
Som en liten klick grädde på moset så pratade jag och en vän idag också. Saker har börjat normalisera sig och ett par stenar lättade från mitt bröst.

Allt som allt så har det varit en bra dag.

Lev väl!

Utsikt för en förvisad själ...

Jag sitter och tittar ut över nejden, där alla färger går i dovt grått. Det ger omgivningen ett tryckt och depremierande skimmer, som långsamt slingrat sina mörka tentakler in mot min själs centrum. Jag känner mig dov i sinnet, möjligen på grund av drömmar och sömnlöshet. Man skall dock inte förledas att tro att jag är alltför deprimerad eller ledsen. Jag mår bättre än på länge, men känner att hösten mörker verkligen tycks komma åt mitt inre nu, mer än någonsin. Jag är mer ombytlig i mina sinnesstämningar, och går mer åt extremerna. Och med det har det också kommit en besynnerlig form av inspiration. Den är förvisso sporadisk, och mellan utbrotten så är jag tröttare och mer oinspirerad än någonsin, och klarar nästan bara av att promenera eller läsa. Den kreativitet som sköljer över mig emellanåt har dock fört med sig att jag skriver mer, och andra saker, samt att jag börjat bygga och måla igen. Lusten att skapa kommer som vågor som slår upp över stranden, för att sedan dra sig tillbaka. Jag är nog en själ som behöver få vara ensam, men tillsammans med andra när den vågen kommer.

Jag vet inte längre själv, känner inte längre den person jag är. Jag har precis träffat mig själv på livets väg. Den Johan jag är på väg att bli, och försöker lära känna honom. Så att jag så smånnigom kan förmedla honom och låta någon annan lära känna honom.
Jag är kluven, men jag har bränt mitt gamla skepp på stranden och har vänt ryggen till den högen av aska. Stigen jag följer inåt land på denna min outforskade ö är slingrig och den har redan inneburit en avstickare som inte ledde någonstans, men vad gör väl det. Efter ett litet samtal har det mesta av det uppvirvlande dammet lagt sig och vi är vänner igen. Vilket känns skönt. Jag följer stigen dit den för mig, jag följer den med öppna ögon och jag vågar fråga mig fram, och jag vågar pröva om marken bär. Jag är inte rädd, jag är inte ledsen, jag är bara här...

Lev väl!

Sanning, lögner och videoband

Vad skall man göra med alla videoband man samlat på sig. Har ju inte kollat på dem på många herrans år, men det finns ju en del guldkorn man spelat in under årens lopp. Jag vet inte alls. Tom tyckte jag skulle ställa dom i en låda på vinden. Men då kommer jag ju verkligen inte åt dom längre. Men å andra sidan, det är bara ett fåtal jag överhuduvtaget kollat på de senaste 5 åren.

Denna veckan kommer annars präglas av jobb på dagarna, och en hel del stök med klädkapitlet på kvällarna. Kom inte riktigt så långt jag önskat i helgen. På grund av många olika anledningar, och annat jag inte längre vet hur jag skall hantera. Jag kanske bara skall sätta mig i ett hörn och stirra in i väggen och hoppas och be om att allt bara skall försvinna. Min metod att läsa lagom engagerande böcker funkar delvis, men när man väl slutar så kryper tankar och minnen tillbaks som hotfulla skuggor. Skulle behöva en "Time-out" från mig själv. Känns som att jag genon åren lappat och lagat mig själv inombords med ståltråd och silvertejp. Lyckats hålla ihop hjälpligt, med hjälp från underbara personer. Men mina problem har sedan brutit ned mitt förhållande med dem. Varför kunde jag inte förstå det då? Nä, nu får det vara nog med självömkan. Det är väl inte så mycket att göra åt det nu. Jag får som jag sa en gång tidigare, ta med det som en bitter läxa för livet.

Jag skall dock gå på bio i morgon, med en person som lite plötsligt hörde av sig och kollade hur läget var. Det kändes roligt, men kanske lite oroligt i min nuvarande känslomässiga situation. Jag har inte riktigt koll på mig själv längre, för mycket av sorger och saknader gör att jag känner mig sårbar. Men sånt är väl livet, man får skylla sig själv.

Kom en bit på klädkapitlet igår, scannade bilder och scannern funkade bra, och utskrifterna bli bra. Hann dock inte med att börja sätta samman klädsideexemplen, men jag gjorde färdigt och fick in den informationen jag researchat fram i vapenkapitlet. Så det känns bra, och det känns användbart. Måste dock göra lite mer research om revolvrar, som det är nu så fastnade jag bland Derringerna och det avsnittet blev lite för stort i förhållande, men det löser sig. :-)

Lev väl!

Lite chockad, men inte förvånad...

Satt och läste tidningen, Göteborgs Posten, lite stillsamt efter min morgonpromenad. Och trillade på en liten sidoartikel, som fick mig att haja till.
Här hittar ni den: http://gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=130&a=383233

En person blir alltså utslängd från en pub för att han läser en kontroveriell bok. Skulle detta kunna hända i Sverige? Jajamensan, folk är så rädda för att förknippas med fel saker, särskilt de som inte riktigt vet eller förstår. Okunskapen väcker rädsla, det okända är ju skrämmande och man vill ju inte hamna utanför den eller de grupperingar man relaterar till. Kan tänka mig utifrån egen erfarenhet att vakterna fått order av ägaren/chefen att avhysa de som stör ordningen för de normala gästerna. Hela denna hysterin efter händelserna i början på 2000-talet börjar allt mer likna gamla dystopiska framtidsvisioner. Och mediedrevet är ju inte sena att utnyttja "den normala människans" rädsla för grupper som avviker. Vi rollspelare har ju råkat ut för det mer än en gång. Kanske därför jag valde att inte gå vidare med mina ideer om ett Delta Green liknande scenario som utspelade sig i New York. Iden är tankvärd, men det är klart man är lite små nervös ibland. Kanske en del beroende på grund av att jag fick lite påstötningar och "inte fullt så diskreta" frågor av min dåvarande arbetsgivare efter det som hände i Halmstad för ett gäng år sedan. Någonstans så är man lite nervig över sin karriär, så feg är jag uppenbarligen. Jag känner mest en ilska över sånt här, det är nog så att jag skall köpa den där boken, bara för att. Jag köpte ju trots allt Salman Rushdie efter Irans dumheter. Inte för att jag tyckte hans böcker var så mycket att hänga i granen, men ändå.

Lev väl!

Rotationsmönster

Det blev en lätt snurrig dag igår, så jag glömde bort att skriva här. I och för sig så skrev jag en hel del på Westerngrejerna och lite annat också. Dagen började annars i lätt förvirring, ibland så funderar jag på vad min hjärna egentligen håller på med nu den senaste månaden. Fast jag känner mig mest bara konfys just nu, men det är lite skönt det med.

På morgonen åkte jag ut och handlade lite och strosade runt lite planlöst. Hade tänkt vara tidig på Inet på Ringön, men upptäckte att dom öppnade 11 på lördagar. Så jag åkte över till Sisjön, och tog en lite sväng in på Mediamarkt. Där så fick jag ett litet ryck och köpte mig en billig multiskrivare, den kostade ungefär lika mycket som den scanner jag funderat på. Så nu är jag med skrivare också, och den är ganska snygg också :-)
På Inet sen så köpte jag ett par träningsvänliga hörlurar och ett pyttelitet 2GB USB-minne, väldigt tjusigt. Hann även med att kolla lite på bilar, och det resulterade väl bara i att jag känner mig än mer förvirrad. Skulle vilja ha en miljöbil, men inte en Etanolbil, så det finns bara två Hybrid alternativ egentligen.

Eftermiddagen var lite rörig annars. Satt och skrev lite, installerade skrivare, läste i boken jag nyss köpt (Relic av Preston&Child), Tom&Jennie tittade förbi, och sen som grädde på moset kom Lottis och släpade med mig till Coop som bärhjälp. Så det blev inte så mycket skrivet som jag önskat, men det blev en del av den varan på kvällen, samtidigt som vi tittade på ett par avsnitt av "Dresden Files". En TV-serie om en modern magiker som är privatdetektiv, lite monster och övernaturliga brott. Serien bygger på en romanserie av Jim Butcher, finns på SF-bokhandeln. Jag var dock inte överförtjust i böckerna, karaktärerna kändes lite för stereotypa och dom "snälla skurkaran" lite korkat trångsynta. Eller rättare sagt delar av huvudkaraktärens bakgrund kändes lite krystad och man fattade med en gång vart det skulle bära hän i hans relation till andra sidofigurer. TV-serien var dock lite bättre, och några av "plotlines:en" var ganska okej och inspirativa. En hyfsat bra tolkning av magi i ett modernt samhälle. Och det väckt tillbaks lite Phobi-atiska ideer och tankar jag lagt på hyllan. Det kändes roligt igen, en mix av lätt övernaturlighet och bekymren i vårt moderna samhälle, och människans inte sällan omedvetna ondska. Kanske inte skall kalla det ondska, men när människor väljer att ignorera och förtränga, och där igenom tar avstånd från hjälpbehövande eller problem. Fast hur kul kan samhällsrealistiska rollspel bli, fast det kanske kan hjälpa till att väcka medvetenhet hos individerna. Jag läste några av dom organisationer jag skrev till Phobia, hjälpmissionen med dold agenda är jag riktigt nöjd med faktiskt. :-)

Det blev en hel del research om vapen för Western igår också. Jag hittade ett par bra hemsidor och har rätat ut några av mina många frågetecken, på området. Det kommer fylla på och ge det avsnittet en mer mångsidig famtoning. Inte bara ha arton olika varianter av Colt SAA aka "The Peacemaker". Det roliga i sammanhanget att det är en Holyeoodism, en av de vanligaste modellerna av Colten hette officiellt "Frontier", och var inte i kaliber .45 Colt, utan i .44-40 Winchester. Exakt den kaliber som Winchesters repetergevär och karbiner använde. Så man slapp släppa med sig flera olika typer ammunition ut i vildmarken.

Lev väl!

Ganska tung vecka

Det har varit lite slitit den här veckan, men jag har inte riktigt orkat skriva om det. Om än inte riktigt så jävligt jag i söndags blev rädd för. En del saker gick åt skogen, men dom börjar i alla fall så sakterligen återgå åt det mer normala nu. Det är klart det är ledsamt , men det kunde varit värre antar jag. Är väl kanske mest trött på mig själv att jag lyckats misstolka saker så kapitalt.
Efter första smällen så fick jag sen småbekymmer med huvudvärk och vimsighet, dock ingen feber, men balansen och fokus har varit lite tröga. Det har dock gått över nu i princip och jag funderar lite oroligt på vad det kan vara. Jag har ju ändå vänt tillbaks min kost lite mer nu och äter ganska bra igen, i alla fall regelbundet och nyttigt.

På jobbet var det annars ganska tradigt idag, moppade upp små frågetecken i vår tyska offert och satt och läste och skrev på lite små grejer jag nästan tappat bort. Så nu när min delaktighet i det tyska äventyret för tillfället är över så skall jag med största sannolikhet kasta mig över liknande projekt i Korea i nästa vecka.

Kom på den halvtokiga iden om att få tummen ur och köpa mig en TV också. Egentligen igår kväll, men jag nosade lite idag. Det är nog dax nu, vill ha något bättre och lite större. Det blir nog ett scanner inköp i morgon också, efter många om och men så tappade jag bort det i veckan.

Vi får se vart allt bär hän. I helgen så skall jag i alla fall skriva klart kläd och sadel/vagnsdelarna för postorderkatalogen. Har kommit en bra bit på vägen och har även gjort en hel del research om tyger, kläder och mode runt 1875. Så jag känner mig bra förberedd och har i princip gått igenom och fått upp ett förslag på damkläder som blev klart nu i kväll.
Vapenkapitlet har fått sig en första putsning också och ser lovande ut. Har dock en drös oklarheter rörande exakta årtal och fakta för vissa lite mindre vapentillverkare. Hål jag inte lyckats täppa, och det hade varit kul att kunna få med en del av deras tidiga vapen med korrekta årtal och andra fakta.

Lev väl!

Domedagssekt

Läste Göteborgs Posten (http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=380&a=382691) i morse och hittade en liten notis om en rysk domedagsekt i som förskansat sig i en grotta i Penza-regionen.

"Motståndet mot personnummer har länge funnits bland fundamentalistiska ortodoxa i Ryssland och beror bland annat på risken för att någon numreras med siffrorna 666 - djävulens nummer. Gruppen i Penza accepterar inte den officiella kyrkan, precis som otaliga andra ryska församlingar som ända sedan 1600-talet i olika omgångar sökt sig en fristad i otillgängliga delar av landet."

Mina tankar började givetvis skutta lite på väg till jobbet. Om fraktioner inom religiösa samfund, som får nog och flyr av olika anledningar. Sannolikheten att en gammal sådan glömdes bort i Stalins utrensningar är väl väldigt liten. Men det skulle ju faktiskt kunnat bli kvar en grupp från 1600 - 1700-tal fram till våra långt ut i någon otillgänglig region. Ryssland är ju ett stort land.

Det där med motståndet mot pass och personnummer, och förklaringen ovan verkar trolig. Men väcker andra tankar jag också haft emellanåt, ända sedan jag klurade på ett senare nedlagt WoD scenariot till GothCon. I Uppenbarelseboken så nämns ju på ett ungefär att när Antikrist och den falske profeten upp/nedstiger på jorden så skall alla de icke rätttrogna märkas av honom/dom. Exakt hur märkning går till kan man ju klura på, kan det vara en anledning till motstånd mot identifikationsnummer? Det finns ju högar av tolkningar av Uppenbarelseboken, både futuristiska och analytiska. Många bibelforskare verkar anse att man pekar finger mot Rom och händelserna där med de första kristna församlingarna. Även om många idag anser att en del av det man visste om förföljerserna där förr är överdrivet.

Allt detta har också fått mig att damma av ett gammalt projekt, som började som bakgrund till ett scenario men som flöt ut och blev början på en historia. Vi får se vart det tar vägen. Den involverar bland annat Tvillingtornen och det kändes inte riktigt rätt när iden vaknade.

Lev väl!

Bacongryta

Ett snabbt recept på något som är relativt enkelt att tillaga, och blir gott.

1 pkt Bacon 140g
1 Gul lök, delas och skivas.
1 stor morot, skärs i stavar ungefär dubbelt bredda som en tändsicka.
ca 1 1/2 dl kålrot, skärs i stavar ungefär dubbelt bredda som en tändsicka.
ca "3 nävar" hackad vitkål.
1 liten burk champinjoner.
1 liten burk skivade vattenkastanjer.
1/2 elefantvitlök, hackas ganska fint.
2 msk tomatpure
1 tsk Curry
1 tsk Kalv eller oxfond
1/2 burk Creme Bonjour Cusine Vitlök och Örter.
1/2 burk Lätt Creme Fraiche
ca 1 dl Mjölk eller Naturell Youghurt
1/3 tsk Spiskummin.
1/3 tsk Gurkmeja
Salt och Svartpepper eller Chilipulver efter smak.

Smält en klick smör och ca 1 msk olivolja i en gryta och när smöret tystnat lägg i vitlök, curry och ca hälften av tomtapuren. Fräs allt ihop på medelhög värme i en minut och klipp sedan ned baconet i strimlor som är ca 1 cm bredda. Fräs någar minuter till och lägg sedan i alla grönsakerna. Rör om en del och låt allt fräsa i ca 5 - 10 minuter under omrörning.
Häll sedan i Creme Bonjour, Creme Fraiche, fonden, resten av tomatpuren, spiskummin, gurkmeja, salt och peppar. Rör om kraftigt så allt blandas och se lite vilken konsistens det får. Häll i mjölk eller naturell youghurt så det blir lite vattnigt. Låt alltihop sedan småputtra och reducera på spisen i ca 15 - 20 minuter. Dubbelkolla så grönsakerna är hyfsat mjuka innan servering bara.

Denna grytan funkar med potatis, pasta eller ris, eller med lite sallad som jag äter den :)

Lev och smaka väl!

Kort reflektion

Jag insåg en sak idag, om mig själv. Jag har alltid varit en person som inte haft så ont av kyla. Det brukar inte bekomma mig det minsta att det är någon minus ut. Men nu så känner jag mig frusen och inser att jag dragit upp värmen en del inomhus. Jag inser i och för sig att det måste ha och göra med att min andel kroppsfett minskat ganska drastiskt. Och jag får väl erkänna att det syns, framförallt på händerna. Det ser liksom inte riktigt ut som mina egna händer längre, med synliga senor och blodådror. Nja! Det är väl inte mycket till reflektion att skriva om, men det känns bra på ett lite underligt sätt.

Lev väl!

Uppföljning

Lade först in detta i förra posten, men det fick mig att tänka vidare och det kändes plötsligt som detta förtjänade att bli ett eget inlägg. För jag började tänka än mer, och lite längre ut i periferin.

Såg förresten på nyheterna igår ett inslag som helt baserade sig på en händelse i Facebook. Det var en nybildad grupp på Facebook för att stödja demokratiprocessen i Pakistan. Man hade intervjuer med de personer i Sverige som startat gruppen, och tillskrev dom indirekt en hel del kunskap och vetskap och intervjuade personerna om läget i Pakistan. Samtliga var i och för sig svensk-pakistanier, som dom kallade sig, och det är väl inte otroligt att dom hade lite mer koll på läget än många andra. Det var lite spännande tycker jag, för man tillskrev samtidigt den och andra virtuella protestgrupper en stor betydelse i världspolitiken kändes det som. Kan det vara så att en diktator tar åt sig och läser sånt. Jag vet efter samtal med våra kinesiska kollegor att Kina verkligen tar åt sig, där fängslas bloggare och andra i parti och minut. Så det ses ju som ett stort hot uppenbarligen. Det är lite tankvärt, och på samma sätt fascinerande skrämmande.

För jag började fundera lite längre. Och då främst på de nya lagförslaget - att alla datatrafik skall lagras i 30 år. Allt för att strama upp den europeiska säkerhetsnivån i klass med den amerikanska. Detta får mig att lite lätt börja frukta, att digitalt söka av och sortera stora mängder text är ju inga problem idag. Undra vad en analytiker kan få ut av allt det jag skrivit här. Jag kanske är en potentiall för att utföra ruskigheter, vem vet.
Men det kan ju också ställa till det, tänka bara på scenariot där man sätter upp ett alternate reality lajv och har en hemsida där spelare och spelledare lägger upp rapporter och händelsebeskrivningar, eller planerar kommande aktiviteter. Det kan ju mycket väl tolkas på en mängd olika sätt av en utomstående. Inte för att jag pekar eller tänker på något särskilt som sagt alldeles nyss. Det var bara tankar som ploppade upp. För det har varit en del strul på jobbet nu på sistone med våra försändelser till olika länder, och främst då det stora landet i väster. Det sitter uppenbarligen små farbröder där på tullmyndigheten och lusläser alla fraktmanifest. Minsta lilla grej man inte förstår eller som verkar mystisk så kniper man försändelsen och spärrar den. Det hände nu nyligen med ett hög flexibla stosar till fläktar, för vi hade uppenbarligen skrivit "Flex cloth". Vilket tolkades som kläder, och det får man inte föra in hur som helst. Det lite roliga var väl att det tog 2 veckor att få reda på varför paketet åkte runt i landet, och till sist hamnade i LA.

Lev väl!

Artiklar och tankvärdhet

Reflektioner i alla ära, och det har blivit många inom mig de senaste månaderna. Mycket på grund av den jag var och den jag är. Jag är nöjd över att jag kan läsa och tillgodogöra mig andras tankvärda reflektioner också nu igen. Läser mycket i Göteborgs Postens kultur och nöjesdel, den växer mer och mer. Idag så har dom en artikel om Facebook, kanske mer en förklaring för de som hört mycket på sistone och inte vet vad det är. Det sägs en intressant sak där i början. Reflektionen att i det moderna mediesamhället så finns man inte om man inte syns. Det viktigaste är att ta plats, man är känd om man syns och hörs i medie, inte annars. Det var också en stor poäng med den alldeles utmärkta intervjun med Gösta Ekman som jag såg på SVT igår. Jag hade inte reflekterat över det förut, men karln har faktiskt varit med i ungefär 180 stycken filmproduktioner, som skådespelare. Förutom att han också jobbat i flera år bakom scen som scenograf bl.a. Med storheter som Bergman och en hög andra jag inte kommer ihåg namnen på nu. Min reflektion var på grund av att han på eget intiativ har gått i pension från skådespelaryrket och hållit sig ifrån mediedrevet. Och med anledning av det så kändes det som att intervjuaren nästan ansåg att han hade dött. Det till trots att Ekman faktiskt regisserat och skrivit manus till en del saker efter sin pension. Det känns absurdt, är man känd bara för att man målar sig blå, visar rumpan eller tuttarna i direktsändning. Det känns allt mer som att jag står utanför samhället omkring mig, är inte en del av sånt som många andra eftersträvar eller ser upp till.

I artikeln om Facebook hänvisar författaren till en amerikansk folksägen som mer eller mindre säger att alla amerikaner känner någon, som känner någon, som i sjätte led känner Kevin Bacon. Är det av betydelse vilka ens vänners vänner känner i olika led? Jag har lite svårt att förstå allt sånt, med "namedroping" och kvasikändisskap, är jag den ende som inte förstår tjusningen? Jag kan väl inte förneka att jag känner viss stolthet när min gamle lärare professor Enno Abel får Energipris. Det fanns en artikel i gårdagens tidning om just det, och lite om honom. Men den stoltheten bygger mer på respekt för honom som person. Han har ju ändå format mig och många andra som är verksamma i vår bransch i Sverige idag.

Jag vet inte vart jag vill komma med allt detta. Mest nog bara få en och annan att stanna upp och fundera efter lite. Eller kanske inte? Jag är nog nöjd med att få vara mig själv nu. Och pyssla med dom projekt och saker jag tycker är skoj. Ha ett stimulerande arbete där intelligens och smarthet premieras.

Lev väl!

Nu igen...

Ibland har man mycket i huvudet, men vet inte vad man skulle kunna skriva om. Högvis av konstig inspiration har kastat sig över mig de senaste dagarna. Så till den milda grad att jag nära nog är handlingsförlammad. Vilket kanske inte är sant, för jag har fått en hel del gjort. Och försöker rikta allt mitt fokus mot jobbet och sen postorderkatalogen. Skuttar lite vilt mellan ämnena i katalogen, men har fått in en del nyttiga grejer, och all text som kommer till, var det än må vara, känns som en liten seger. Och steg närmare ett verkligt slut förande. Det känns dock nu som om det hade varit bäst om jag tog ett ämne i taget och slutförde dom, så det inte blir trafikstockning i hjärnan igen.

Jag begrundade utvecklingen runt omkring mig lite idag, men vet inte hur man skall ta saker, så jag tar det bara lugnt. Det känns som att det bästa är att bara vara och ta hand om sig själv. Det blir så snurrigt annars. Och det känns väldigt bra att få vara sig själv, precis så som man vill vara. Man skall noga vara lite mer egoistisk och se till att ta hand om sig själv mer. Ge sig själv möjligheter att få utlopp för ideer och projekt. Känner mig dock lite hämmad av att jag inte är mer grafiskt och konstnärligt begåvad. Det hade varit roligt att kunna rita och designa saker också, som det är nu så är min styrka att producera ideer och i viss mån texter. Skall se till att sätta mig mer i ett sammanhang där jag bättre kan förmedla och få användning för mina ideer.

Jag reflekterade också över människor igår kväll. Okända man tvingas interagera med i sitt dagliga liv. Och hur mycket en glad personlighet och ett leende kan värma. Att bara vara trevlig mot sina medmänniskor. Och jag inser att det rätta är att behandla andra som man själv vill bli behandlad, så kanske dom gör det också ibland. Med andra ord, att vara en trevlig och hjälpsam person.

Lev väl!

"Mitt eget språk..."

"Mitt eget språk är det dagsljus i vilket tingen framträder. Främmande språk är som små ficklampor med vilka man trevar sig fram i tunnlar."

Satt och läste lite i Göteborgs Posten förut och fick upp ögonen för en notis. Det är Horace Engdahl, Svenska Akademins ständige sekreterare, som i senaste numret av Universitetsläraren kastat sig ut i debatten angående språken på våra lärosäten. Det med anledning av att allt fler av våra stora lärosäten gått över till att all undervisning skall vara på engelska på magisternivå. Och att den stora huvudparten av alla avhandlingar på dessa lärosäten idag skrivs på engelska. Vilket Horace är kritisk till, vilket man ju kan utläsa ur citatet här ovan. Hans poäng fick jag luskat fram efter lite sökande på nätet. Efter många år på utländska lärosäten, som forskare och lärare, så anser han inte att den engelska som används i den svenska undervisningen och i avhandlingarna håller måttet. Kallar det för en kvasiengelska som förringar och sänker det akademiska värdet. Han använder det faktum att svensk forskning inom främst humaniora har tappat i betydelse internationellt som vapen i sin kritik. Om detta kan man tycka en del. Det känns spontant bra att man förbereder sig för en allt mer internationell arbetsmarknad, men jag anar att inte alla som använder ett andra eller tredje språk har kapacitet att uttrycka sig fullt ut på det. Och med tanke på kvaliten på flertalet av de texter jag läser varje dag, skrivna av svenskar och personer av andra nationaliteter, så finns en risk att texterna för en engelskspåkig person upplevs som barnsliga eller rent av dåliga. Vilket jag anar kan få det resultat att även innehållet och det som vill sägas nedvärderas på grund av brister i språket.

Detta fick mig att tänka lite på mitt eget skrivande. Framförallt efter som jag nu mer på jobbet skriver det mesta på engelska, och de bekymmer jag känner när man skall uttrycka sig. Det känns aldrig riktigt som om man får det flyt i texterna som man får på svenska. Kan i och för sig ha en hel del att göra med att jag inte skrivit så mycket på engelska förut. Tror dock inte jag är bland de sämre när det gäller detta. Och det får ju en att tänka till lite.

Lev väl!

Flaxande tankar

Dagen har fått mig att fundera. Att låta tankarna skutta ut på grönbete i större omfattning än förr. Vad man skulle kunna göra för småtokiga projekt, och vad man vill göra. Sånt jag fått lusta att börja konstruera och bygga nu igen, som figurer och figurspelsterräng, men också brädspel i viss mån. I takt med att jag börjar komma tillbaks till mig själv så börjar dom små projekten jag helt glömt att komma tillbaks också. Det skulle vara väldigt kul att börja med lite vilda ideer igen. Jag skall helt klart prata med Sulan och Johannes om detta sen när dom är tillbaks från resor och andra projekt. Och givetvis är alla andra som är intresserade av att delta välkomna att göra så, både härnere och per korrespondens.

Till syvende och sist så kanske det bara blir lite fler rollspelsuppslag, artiklar eller kanske något scenario, men det skall bli lite mer arbetande med det i alla fall.

Lev väl!

Tom i bollen

Ibland vet man inte alls vad man skall skriva om. Känner sig alldeles urblåst och tom i bollen, som om hjärnan flöt runt i sirap. Jag sitter här på jobbet iaf och skriver på en utbildningsplan inför våra medarbetarsamtal. Funderar lite vagt på om hur det tolkas om man skriver att man har utbildningsbehov på det mest. Jag älskar ju utbildningar, att få gå och lära sig nya och gamla saker. Jag skulle sett till att fastnat på Chalmers en gång då för länge sedan. Fast vem vet hur det hade blivit. Det är inte mycket att göra och blicka framåt. Jag börja nosa på att ta en och annan kurs sen till våren. I vad vet jag inte, men något skall jag ta mig för. Något som stimulerar mitt intellekt och min fantasi. Skrivarkurs lät riktigt skoj och det kanske hade kunnat vara något som ger mig en spark i ändan att göra färdigt saker snabbare eller huvudtaget. Jag är ju en sån person som drunknar i halvfärdiga ideer och projekt. Fastnar alltid någonstans mitt i och blir osäker på om den håller, får försöka blicka upp över det nu och analysera varför det blir så. Jag skall jobba med detta och se till att klara av och färdigställa projekt utan att personer runt i kring mig behöver sjuva på. Nog med detta nu. Det är läge att agera och få tummen ur oftare. Borde nog avsätta en bestämd tid varje dag, eller göra ett schema med mer bestämda arbetstider för olika projekt, lite som Stephen King och Herman Lindquist, för att dra två helt olika exempel som dock faktiskt var snarlika i sitt upplägg för skrivandet.

Apropå projekt så satt jag och skrev på klädkapitlet till postorderkatalogen igår kväll, och det gick framåt. Strukturen med olika avsnitt för olika "karaktärstyper" känns fortfarande som en bra ide, men jag har börjat upptäcka svagheter och sprickor. Framförallt hur man skall göra med de mer allmänna klädesplaggen och tillbehören, lösningen nu är att ge dem ett eget avsnitt. Men eftersom textmassan finns så kan man ju flytta runt på det sen. Jag har även kläckt en lösning på hur man skall göra klädavsnitten mer inspirerande och intressanta, men jag behöver skutta iväg och köpa en scanner för att kunna testa riktigt ordentligt. Min lilla tanke är att göra det idag dock, på Inet i Sisjön. Det blev inte riktigt plats för det i helgen, bland de många olika tankar som långsamt flöt fram och band upp min uppmärksamhet. Den där biten med att gå vidare börjar dock sätta sig och det känns inte så farligt. Jag lät det aldrig krypa in under skinnet på mig, vilket nog var tur.

Lev väl!

Dagen efter

Jag glömde helt nämna förut idag att det var 40K målar och pysseldag hos Rickard i går. Vilket var väldigt trevligt och det var många glada personer som slöt upp och höjde stämningen. Jag var där en stund och hjälpte Rickard att måla lite på hans köpta 40K byggnader. Vilket var riktigt skoj, att sitta och försöka klura ut ett bra färgschema, som är tillräckligt mörkt och gotiskt. Jag tror att resultatet kommer bli riktigt bra till sist. Det har också fått mig att få tillbaks lusten att måla och bygga igen. Men först skall jag sortera och strukturera upp alla våra figurer, för att få ordning och koll på läget bättre. Skall se till att få sålt av lite av det vi inte kommer använda också.

Annars var det en del väntan och en del funderingar, varvat med plockning och städning. Någonstans så blev jag lite besviken på det svar jag fick. Det är klart, men jag förstår och accepterar det. Man måste satsa för att kunna vinna, men inte ta det för hårt när man förlorar. Detta kommer ge mig tid att strukturera upp mig själv, samt ge mig utrymme att skriva klart det jag skall göra. Vilket känns bra faktiskt.

Nu skall jag snart sätta mig och skriva en del innan Gus kommer. Och ge honom mer uppmärksamhet veckan som kommer. Det är ju en del dåligt samvete över att inte riktigt tagit mig tid till honom de senaste månaderna. Det skall det dock bli ändring på nu.

Lev väl!

Revor i verklighetens skimrande väv

Ibland är man lite frånvarande och ser inte direkt vad man skulle skriva. Det ihärdiga bloggandet är trots allt ganska nytt för mig, om än väldigt skoj. Jag var kanske inte heller riktigt på humör igår, en trötthet har hängt över mig i helgen, och jag misstänker jag börjar bli förkyld igen. Sen så är det lite annat jag inte direkt tänker gå in på. Jag är dock glad över att jag nu är så pass rekonstruerad att jag helt kan hantera automatiskatankar och att ens omgivning inte alltid gör som man tror eller önskar. Det är väl tågordningen i livets spel, man måste satsa för att vinna, men det är inte alltid man gör det. Ibland förlorar man, och det är bara att acceptera och gå vidare. Människor upplevs på olika sätt och det går ju inte att läsa deras tankar på utsidan, även om man ibland skulle önska det. Det sköna i det lite deppiga sammanhanget från igår är att det är ett rofyllt och klarsynt lugn som lagt sig över mig. Jag accepterar det som sades igår kväll och förstår varför läget är som det är. Jag är dock ganska tillfreds med mig själv nu, och börjar inse saker om mig som person, erfarenheter jag aldrig skall glömma. Detta är nog chansen jag behövde, att få tid till att skriva klart projekt och prioritera upp mitt liv i nya banor. För mycket av Engas har varit kvar, och skymtat till emellanåt. Även om den nya Johan är dominant nu.

Gryningen har precis lagt omgivningen utanför mitt fönster i ett blekt silverglänsande ljus. Himlen är ljust ljust blå, med inslag av silver. Det är mycket vackert och rofyllt i det tomma kontoret. Och jag känner nästan den gnistrande frosten i mina fingrar när jag blickar ut¨på träden. Det kan vara det bleka sköna ljuset som lugnar min själ också. Jag vet inte, och jag bryr mig inte längre. Jag har insett en hel del saker de senaste dagarna. Jag skrev först ett långt stycke här efter, men insåg att jag inte är den person som skrev det. Jag kan inte vara elak, och skulle aldrig medvetet vilja såra en annan individ, vän eller fiende. Jag inser att så mycket måste få ligga bakom mig nu, det måste få vara historia. Jag känner dock djupt inom mig att jag alltid kommer vara den som vänder andra kinden till, och förlåter de som sårar mig på olika sätt, även om mitt hjärta blöder lite för lätt fortfarande, men det skall nog härdas med tiden. Det är dock dax att gå vidare nu. Den nya snälla Johan väntar på att få se livet.

Jag har börjat läsa om olika böcker nu i helgen. Mycket både nya och gamla Västernböcker givetvis, men också AC Doyle och HP Lovecraft, samt för totalt avbräck Paul Cuelho. Jag kände i min själ att jag behövde lite gammalmodigt språk och en doft av en helt annan tidsera, därav Lovecraft och Doyle. Jag fastnade handlöst igår kväll i den nyinköpta boken "The Lady Was a Gambler: True Stories of Notorious Cardsharps of the Old West". Som handlar om kvinnliga hasardspelare och "Conmen" i Västern. Calamity Jane var givetvis med, men flera andra levnadsöden fascinerade mig starkt, bland annat Belle Stiddon och Poker Anne. Det roliga var att jag efter ett tags läsande insåga alla dessa tre personer fanns i Deadwood vid tiden då Will Bill Hickcock blev skjuten. Enligt boken, som hänvisade till uppgifter från The Deadwood Pioneer", så satt Hickcock i den stol Poker Alice skulle suttit i på "No10 Saloon", om hon inte varit tvungen att lämna återbud till just det partiet, när han blev skjuten. Boken är lite tunn och aningen ytlig, men den är behagligt skriven och gav gott om uppslag och levandegjorde personerna på ett bra sätt. Så allt i allt tycker jag den var en bra och inspirativ bok.

Detta har än en gång fått mig att börja reflektera över kvinnorna i Västern och hur de alltid porträtteras i film och populärlitteratur. Framförallt de som är i och kring salooner. Funderar allvarligt på att skriva en artikel om det, för det står en del om det i flera av mina böcker, kanske mycket beroende på att den populistiska Hollywoodbilden inte stämmer alltid. Alla var inte "solkiga duvor" för att använda min friaöversättning av det tidstypiska begreppet för prostituerad.

Lev väl!

Fullrulle och lax i ugn

Gårdagen flöt på i snabbtakt. Började med en rask promenad till Backaplan tidigt på morgonen. Himlen var klarblå och frosten glittrade i solskenet. Det var mycket skönt och det känns i hela kroppen att det är mycket lättare att röra på sig nu.

Det blev också en stor städ, tvätt och plockdag igår. Och lägenheten börjar nu komma tillbaks till det stadiet jag vill ha den i. Sorterade en del böcker och filmer och har metodiskt börjat bestämma platser för olika typer av saker. Ordningen börjar så sakta återskapas. Insåg också att jag har för många rollspelssupplement jag sällan eller aldrig öppnar. Skall rensa lite där i nu på morgonen också och se om det är något som skall säljas på Tradera.

På kvällen kom Johannes och Karolina över på middag, vilket var mycket trevligt. Där av andra delen av titeln. Det blev rotfrukter kryddade med bl.a. rosmarin i ugnen och lax med kesotäcke.

Lax med kesotäcke.

Fyra potionsbitar lax.
Täcket
3/4 av en liten burk smaksatt keso, chilivarianten.
ca 1 1/2 msk Creme Bonjour Cusine Vitlök&Örter.
ca 1/2 dl fint fint hackad purjolök.
1 st fint fint hackad liten urkärnad tomat eller ca 1 msk fint hackad soltorkad tomat i olja.
ca 1/2 dl riven lagrad ost. (Jag hade 17%-ig "1878 Röd" prästost från falköping, lagrad i 12 mån.)
Örtsalt efter smak.

Börja med att blanda all ingredienser till täcket väl i en bunke.
Snitta en skåra längst laxbitarna. Den skall börja och sluta ca 1 cm från ändarna och inte gå igenom botten, så att det blir en ficka mitt i laxbitarna.
Lägg laxen i en ugnssäker form och fördela täcket över de fyra bitarna. Dom kan vara ganska överlastade, det blir bara gott. Baka dom mitt i ugnen på ca 175 - 200C i ca 20 minuter. Vill man ha täcket krispigt och fin färg på de färdiga laxarna borde man kunna strö över lite ströbröd på täcket. Det gjorde dock inte jag. Hade en liten ide om att strö över lite riven parmesanost, men var inte säker på hur smakbrytningen skulle bli.

Jag hade från början tänkt använda keso smaksatt med fetaost och oliv, men då Johannes inte är så pigg på varken eller så blev det inte så. Det skall jag dock testa någon annan gång.

Till rotfrukterna denna gången så lade jag i bitar av Halloumiost efter ca 15 minuter. Det blev mycket gott och uppskattat.

Lev väl!

Reflektion över mänskligt beteende...

Idag skuttade jag in på Ica Maxi i Högsbo på vägen hem från jobbet. Jag var lite tveksam till äventyret då en fredag vid fyra inte brukar vara någon kul tid att handla, men då jag tänker viga morgondagen åt tvättning, städning och rensning så kändes det som en bra ide att försöka handla lite så det är överstökat inför helgen. Sagt och gjort. Väl där inne så kände jag mig som någon form av rundningsmärke vid en havskapplöpning. Folk med dom nya gigantiska kundvagnarna kastade sig fram mellan hyllorna helt utan respekt för sina medmänniskor. Och som grädde på moset var det horder av barn och illvilliga tonåringar som sprang runt som halshuggna hönor. Jag höll vid tre tillfällen på att bli överkörd av samma stressade kvinna, och mina hälsenor mår inte bättre av den behandlingen. Det känns på något sätt som om det är en värld omkring mig jag inte längre är en del av. Jag skulle inte vilja kalla mig folkilsk, för det är jag inte, bara lätt förundrad, och mer eller mindre oförmögen att bli arg. Jag tycker mest synd om alla människor som springer runt i sina alldeles privata mentala ekorrhjul. I deras stressade virriga blick ser man nästan alla måsten som dominerar deras tankar. Stressen att klara av dagens alla krav. Jag har börjat bli så bra på att analysera och strukturera mina tankar att jag känner mig aningen asocial. Jag mår mycket bättre nu när jag kan strukturera det jag måste lösa, och kan prioritera för mig själv.

Med det började jag analysera min omgivning också. De jag möter och de jag bryr mig om, och det gjorde även att jag kände mig osäker, men det är en annan historia. Det som gjorde mig lite sorgsen var dock alla stressade människor, och hur dåligt många av dom förmodligen mår. Jag känner mig lätt konfunderad över att mina tankar svävar runt på det sättet.
Detta fick mig också att tänka på en annan närstående, som inte mår så bra. Jag kan inte göra så mycket åt det, men jag kommer alltid bry mig om den personen. Någonstans där flöt mina tankar över till andra jag börjat bry mig om. Kanske på grund av lunchen idag, och att jag sen satt och chattade lite med en annan vän, som inte heller mår så bra. Jag kände mitt i allt att jag bryr mig väldigt mycket även för henne. Det är ganska många runt omkring mig som inte mår bra i själen, vilket är ledsamt. Det fick mig än mer att bli medveten om hur många det är i det moderna samhället som inte mår bra av olika anledningar. Kanske på grund av att personer förväntas agera på ett visst sätt, utifrån hur den påverkade personen ser verkligheten. Dilemat uppstår ju då den som förväntas agera gör det fel, kanske på grund av att den står i en helt annan verklighet och inte ser saker på samma sätt. Det gäller i allt detta att vara lyhörd och försöka förstå andras utgångspunkter. Att ta sig an sin omvärld med öppna ögon och lyssna till vad omgivningen säger...

Lev väl!

Omvärlden

Ett stormoväder med regn, och möjligen snö till kvällen, är långsamt på väg in mot västkusten. Det ligger över havet mellan Sverige och Danmark nu och ruvar, och det förväntas komma in hit om någon timme. Mina glada kollegor som är seglingsfrälsta har klistrat upp väderradarbilder från DMI, danska meterologiska institutet, på vår anslagstavla. Som många västkustseglare och fiskare så skulle dom aldrig kolla på något som SMHI publicerar, det är ju inte för inte som dom det gett öknamnet Stockholms Metrologiska och Hydrologiska Institut. Men det är lite larvigt, men seglar man över Nordsjön vill man ju ha den absolut bästa väderleksinformation som finns att tillgå.

Annars händer inte mycket, är grymt sugen på att spela spel. Ser fram emot när Sulan kommer tillbaks, och hoppas han hittade något roligt i Essen. Nu när jag börjar få fason på Westerngrejerna så skall jag se till att få sjösatt min lilla Warhammer FRP ide, det känns riktigt motiverande, och jag tänkte för omväxlingsskull försöka skriva rent dom anteckningarna och publicera dom någonstans. Det har trots allt växt fram en fin liten stad i Imperiets utkanter, med sina intriger och köpmanasläkter som "konkurrerar" med varandra om makt och pengar. Har haft lite ideer om att köra en kombination mellan Western och CoC, har en liten ide som jag kanske skall göra klart, om jag hinner nu när saker börjar dra ihop sig. Det hade varit skoj tror jag. Skall hitta en liten grupp, som vill testa på det. Någon form av korta små Western äventyr kommer det dock bli, inspirerade av Deadwood och strukturen på populära TV-serier. Min tanke är att det skall utspela sig i ett visst område, samt att varje äventyr skall vara ganska raka och vara möjliga att köra färdigt på en kväll. Det hela skall dock utgå ifrån en liten "Boomtown", om det nu är i Black Hills, Colorado eller Rockies har jag dock inte bestämt, eller om det är guld eller silver man hittat i området. Det skall i alla fall finnas ett par Salooner, en renodlad spelhall, en biljardbar, några köpmän, och en lagom snurrig övergripande intrig för området. Jag vet att det låter extremt likt Deadwood, men min tanke är inte att köra den ploten rakt av, skall hoppa lite längre fram i en stadsutvecklingsfas och det skall vara lite mer lag och ordning.

Jag passade på att förhandsbeställa Collectors Edition av "Final Cut" utgåvan av Blade Runner igår också. Är väldigt nyfikén på den och ser fram emot den, 3 december släpps den. Jag funderar på vart min VHS av den filmen tog vägen, kunde inte hitta den, men "what the heck", det löser sig.

Lev väl!

Stad i ljus

Regnet strilar ned utanför och jag sitter vid köksbordet och skriver, eller rättare sagt sorterar sadlar och skriver rent. Jag har snart kommit igenom det också, och det börjar kännas som att saker till och med blir färdiga till sist. Det är en mycket skön känsla, som fyller mig med viss tillfredställelse.

Det är också en av förklaringarna till att jag inte skrivit så mycket här, samt att jag rensat i min garderob. Fyllde en säck med alldeles förstora kläder, massa byxor, skjortor och lite annat. Det känns skönt det med. Nu skall det bort och aldrig mer komma tillbaks. Har svurit för mig själv att aldrig mer tappa grepet om mig själv på det viset. Det känns som en ny början på livet. Och det som känns allra skönast är att jag helt lyckats få bort min "grottmansinstikt" att ta mer mat bara för att det finns. Mina potioner är nu nere på helt normala nivåer. Man behöver inte ta extra mycket bara för att det finns, men i morgon skall vi gå och äta Thaibuffé. Jag skall dock inte äta för mycket, bara det som är gott och som ligger i linje med min diet.

På jobbet har det varit bra idag. Många högflygande teoretiska diskussioner, detta då vi ju nu är inne i slutspurten på flera stora offerter och jagar kostnadsbesparingar och lösningar som är smartare än konkurrenternas. Det är underbart när man får ta på sig "tänkaluvan" och ägna hela sin mentala kapacitet åt att vara smart. Även om mina kollegor är lite fundersamma över att jag vill spela hårdrock när jag tänker. Sofie hade med en hög låtar av Sonata Arctica idag, och dom var helt okej.

Det regnade i och för sig under vår promenad idag, men inte så farligt även om det börjar bli kyligt nu. Det är dax att köpa ett par riktiga handskar och en mössa. Jag har börjat nosa lite på andra prylar också, tänkte skutta iväg och köpa lite onödiga saker. En scanner, kanske en billig skrivare, en mp3-spelare (kanske en Ipod), ett par bra träningsvänliga hörlurar, ett större USB-minne och kanske en ny TV. Vi får se vad det kan bli för skoj.

Klar kall dag...

Jag sitter på det tysta och mörka kontoret och begrundar ett och annat. Mig själv till exempel, jag har fortfarande inte lyckats klura vem jag egentligen vill vara. Det är väl ingen stor hemlighet att jag har haft ett stort antal "issues" med mig, och jag står nu och blickar ut över något helt nytt inom mig. Känner mig stark och tillfreds, i alla fall delvis. Sanningar är alltid jobbiga att bearbeta och acceptera. Kanske mest på grund av att jag tidigare så starkt drivits av självförnekelse och självförakt. Det är dock något jag nu lämnar bakom mig. Jag har dock dåligt samvete och känner sorg över de personer jag genom mitt omogna beteende sårat på vägen, då jag haft huvudet i sanden.

Nu plötsligt börjar många frågeställningar ställas på sin spets. Saker väcks till liv och funderingarna rullar åter över mig. Det är mycket sånt jag stoppat undan till senare. Var ju tvungen att försöka arbeta med saker och ting i lite ordning. Funderingar om vem jag är och vad jag vill egentligen innerst inne. Vad vill jag få ut av livet nu. Vad vill jag åstadkomma, och hur kan det passas ihop med mina vänner och min omgivning. Mitt nuvarande problem är väl att jag hakat upp mig mittemellan det första och andra steget; vem är jag egentligen och vad vill jag med mitt liv. Jag skrev tidigare en lista med mål jag ställt upp för mig, men nu börjar jag tveka och revidera mig. Jag känner dock att mycket inom mig börjat förändras, och det gör att andra frågeställningar ploppar upp. Det senaste halvåret har så många tankar flugit genom mitt huvud, att det börjat bli lite svårt att sortera alla tankar. Även om jag nu inte är rädd för dom eller låter mig påverkas. Saker blandas ihop en del, och det har märkts på mina drömmar de senaste veckorna, vilket även gjort att jag sovit lite dåligt.

Ännu ett inlägg med ganska meningslöst svammel. Man kan fråga sig varför ibland, men det känns skönt och befriande att skriva, och nu mer vågar jag skriva helt öppet. Inte längre ha små filer med konstiga texter skräpande på mina datorer. Jag hoppas att jag kan dra lärdom av mina tidigare erfarenheter och misstag. Måste tänka mig för mer angående hur jag påverkar min omgivning, och påverkas av den. Utan att tappa fokus på att klara av att må bra själv, och inte längre falla i fällan att av rädsla anta andras sinnesstämningar. Det är nu dax att göra ett val, vad det än blir.

Lev väl!

Snabb mat och trötthet

Dagen har varit lite rörig och det har tagit på mina krafter. Särskilt eftersom jag inte kunde somna igår, och gick upp tidigt för att träna. Träningen gav dock mersmak. Det var skoj och det kändes motiverande.

Jag tror att jag lyckats "hook:a" en person på Terry Pratchett också, vi får väl se. Och min samling står givetvis till förfogande. Även om jag inte har de senaste, då jag själva tappade lite sugen för honom ett tag.

Håller på att laga matlåda till i morgon också. Det blir kyckling och rotfrukter i ugnen. Ett mycket snabbt och lätt recept. Ett kilo frysta kycklingben som får åka i ugngen på ca 200C i ca en kvart innan jag fyller på med kålrot och morot i bitar, och några vitlökar. Kryddade lite snabbt och enkelt med svartpeppar, salt, lite grillkrydda och olivolja kryddad med chili. Som jag sa, snabbt och enkelt, allt blir klart på ungefär 25 - 30 minuter. Sen lät jag rotfrukterna rinna av lite på hushållspapper för att inte få med allt fett från kycklingen. Det hela blev alldeles utsökt.

EDIT: Jag köpte byxor idag också, höll på att glömma det. I storlek 38 och dom sitter riktigt bra, och det är så skönt så det är inte sant. Det srpider sån lycka att kunna köpa helt normala kläder, och träningen kommer ge resultat sen också, så magen kommer bli mindre den med.

Lev väl!

Pigg och glad...

Morgonträningen var inte särskilt ansträngande. Den bestod mest att genomgång av alla maskiner och hur man skall använda dom. Instruktören var mycket bra och trevlig, och var väldigt engagerad och beskrev allt bra. Sen så hade jag ju turen att vara den ende som var anmäld till det tidiga morgonpasset också. Så det känns som att dagen har fått en superbra start.

Sen är jag lite glad också, för att min hårbotten klarade av det speciella hårvaxet som min frisör Johanna använde för att style:a med igår, utan utslag eller hemska blåsor. Så jag skall nog faktiskt åka och köpa en burk sånt i eftermiddag. Skall ut och shoppa kläder också igen, fler par bra byxor står på listan. Och jag tänker givetvis åka till affären med den söta expediten. Nu skall det bane mig flörtas lite till.
Johanna fick mig att bli riktigt upprymd och glad igår, hon är en riktig solstråle. Så jag inser att jag får bane mig gå och klippa mig oftare. Hon passade även på att byta frisyr på mig igår också. Den nya frisyren är mer flexibel och lite mer modern, och går att style på flera olika sätt om man skulle vilja det, allt enligt Johanna.

En annan sak jag insåg igår kväll var att jag påverkats väldigt hårt av den sinnesstämning som personer i min omgivning har. Det känns väldigt obehagligt, och jag inser ju nu vad det ställt till med, för det tolkas lätt som massa annat, som skuld. Nu är jag i och för sig medveten om det och har redskap att hantera det med, men det är något jag får tänka på och vara försiktig med nu framgent. Min lista fungerar dock bra, och jag behöver knappt arbeta med min mantra längre. Läget är på uppgång.

Jag har också bestämt mig för att försöka få helgen så mycket som möjligt för mig själv. Städa, tvätta och skriva måste stå på schemat. Det är dax att ta tag i mina Western grejer på allvar. Och så skall jag beställa biljetter upp till Stockholm sen också.

Lev väl!

Frisörer

Jag har inte varit och klippt mig på ett bra tag insåg jag i slutet på förra veckan. Och det var helt klart dax att göra något åt utseendet. Det kan vara bra att se någorlunda respektabel ut när man kanske skall ned till Tyskland. Så sagt och gjort, idag var jag hos min frisör. Det var både skoj och lugnande, för hon är så himla trevlig.
Och hon har precis som jag haft problem med vikten enda sedan tonåren. Hon hade börjat med viktväktarna nu igen och gått ned en hel del med. Det är skönt att prata med henne, för hon har precis som jag bekymmer med matmissbruk och tröstätning, om man nu får kalla det så. Vilket jag faktiskt anser att man kan. Det är ett missbruk precis som vilket annat som helst. Enda bekymret är ju att man inte kan sluta äta. Att ha varit en periodare i detta avseende, som jag, är att utsätta kroppen och magen för ganska hårda påfrestningar. Så det är extra skönt att ha någon och prata med, som vet exakt hur det är och hur svårt det kan vara att undvika fällorna, och den ångest man får efter ett anfall. Detta är något som jag nu inser att jag har förnekat så starkt inom mig, att jag knappt tänkt på det innan vi pratade om det idag.
Det känns väldigt bra att nu kunna inse sånt här och ha möjlighet att bearbeta det. Det känns lite som en lök, för att använda Shrek exemplet, för varje lager man skalar av så inser man nya saker om sig själv. Problem och fällor man nu lärt sig att hantera på ett rationellt och sansat sätt. Jag känner mig så befriad och lättad över att förstå så mycket nu. Det känns som att jag tagit ytterligare ett steg mot den nya Johan. Vid sidan av detta så känns också som att pusslet börjar falla på plats nu, vilket också känns bra. Det bästa med allt detta är att jag inte längre känner någon rädsla eller ångest inför det som kommer. Det känns bara bra och vad som än händer så har jag vunnit över Engas, det är jag helt säker på nu.

I morgon skall jag iväg och träna före jobbet. Har bokat ett startpass på gymmet, och jag ser så fram emot det. Det börjar kännas som att livet är värt att leva nu igen.

Lev väl!

En genomgång av biblioteket...

Spenderade gårdagskvällen med att gå igenom mina böcker och inse att det är en himla oordning. Det visste jag i och för sig redan, men att känna det så påtagligt. Det var för mycket grejer som jag bara stoppat undan lite hipp som happ, där jag hittade plats för tillfället. Jag känner djupt inom mig att så vill jag ju inte ha det, så jag måste ta ett stabilt tag nu när jag är själv i veckan. Plocka undan och kanske slänga eller sälja en del, och rensa bland alla mina konstiga ockulta böcker, som jag ju inte direkt läser eller är så intresserad av längre. Vi får dock se med dom, jag tycker ju trots llt att flera av dom är väldigt underhållande på sitt eget knasiga sätt. Det skall bli en ordentlig städning och rensning i alla fall. Det är hög tid att komma upp på banan igen, och tillbaks till livet.

Läste att SSK nog med största sannolikhet går i graven också. Får väl säga att det är tråkigt, men egentligen så kan jag inte få mig att direkt känna glädje, lust eller driv för konvent längre. Mest bara ett kallt konstaterande och en lätt känsla av att historien återupprepar sig igen.
Jag känner att det är för mycket tjabbel och skitsnack i konventkretsar. Får se om jag klarar av att engagera mig i GothCon i nästa år, men det är ju inget betungande ansvar.

Måste tacka för boktipsen också. Det är bra att få lite hjälp att väcka minnet till liv. Barbara Hambly's böcker om Benjamin January hade jag glömt bort. Har läst de två första och dom är ju mycket bra. Skall nog gå och köpa flera av dom sen.
Själv har jag precis läst Preston & Childs Book of the Dead, som jag tyckte var helt okej. Hade inte läst något av dom innan jag hittade den på Wettergrens när jag var gräsligt uttråkad.
Jon Courtney Grimwood har jag inte läst, kanske skall kolla upp dom böckerna också.
Jag känner att jag behöver lite nya böcker att läsa. Lite ny inspiration.

EDIT: Jag sitter och funderar lite, på om hur det är att släppa saker man känt väldigt starkt för och engagerat sig i. Man får nog fundera över vad man känner och tänker för tillfället. Vem man är just nu, och vem man är på väg att bli. Jag känner inom mig att jag är på väg att bli en annan person. Den Johan jag vill att en annan person skall lära känna.
Detta har också fått mig att börja reflektera över mina vänner, och dom som de senaste månaderna mailat och pratat med mig. Det känns nu som att vissa personer omkring mig är vänner, och vissa är något annat. Frågan är bara vad det andra är egentligen; bekanta?
Dom är förvisso fortfarande ganska trevliga att träffa och prata med, men jag känner inte längre att jag har så himla mycket gemensamt med dem. Jag insåg dock att jag alltid kommer vara en hjälpsam vän för dom som vill vara mina vänner, och som agerar som det. Det är min natur.
Dessa funderingar har värkt fram över de gångna månaderna. Mycket på grund av att vissa både nya och gamla vänner hört av sig till mig. Vilket värmde i det själsliga mörker och den kyla jag då känslomässigt befann mig i.

Jag har också bestämt mig för att åka på nästa GothConmöte, och ta tjuren vid hornen. Jag kommer dock nog bara blanda in mig i sånt som jag själv tycker är skoj där. Det är läge att vända ryggen mot en hel del i mitt gamla liv, låta Engas vara död och begraven.

Lev väl!

Stilla kväll

Dagen har runnit på i ett hiskeligt tempo, mycket att göra på jobbet. Omräkning av en hög beräkningar och klurande på vad de ändrade förutsättningarna innebär. Det är lite traggligt, men kunde varit värre. Sitter nu här hemma och har precis räknat om en klasse aggregat inför i morgon, och det känns som att vi är på banan igen.
Det var ett långt möte idag också, med genomgång av en av våra nyare produkter som vi skall försöka sälja in i de två stora offerter vi jobbar med nu. Det var spännande och det är ett mycket smart system, som kollegorna tagit fram.

Jag fick en förfrågan idag om jag hade några bra böcker att låna ut. Så nu sitter jag här och funderar på vad man skall ta med till en person som varken läst särskilt mycket fantasy eller SF förut. Har mer eller mindre bestämt mig för att ta med ett par Terry Pratchett böcker, tror att det kan passa hennes lätt cyniska personlighet.

Det har även fått mig att lite vagt fundera på andra saker, som den nyvunna förvirringen inom mig. Jag känner dock att jag inte vet hur jag skall formulera det, så jag låter bli. Hade tänkt skriva något mer vettigt idag, men kan inte riktigt komma på vad. Känner mig otroligt trött och seg nu, behöver nog vila lite. Fler recept är i och för sig på väg, och kanske skall ta med några tips om olika böcker så smånningom också.

Lev väl!

Transformation av själ och...

Jag kom osökt att tänka på det alkemiska bröllopet, där två blir ett annat, som förmodligen ju var ett metafysiskt sätt att förklara legeringar. Jag vet inte exakt varför jag kom in på det. Kan vara det att jag saknar alla dom diskussioner som man hade förr, med Sulan och Berg, och med andra. Nu är allt så världsligt. Det är hus, bilar, löner, arbete och vad man tränar. Jag börjar känna mig vilsen.

Mitt i allt detta vet jag inte riktigt varför jag kom att tänka på ett poem. Det första jag någonsin läste. Tackvare Iron Maiden faktiskt, "The Rime of the Ancient Mariner" av Samuel Taylor Coleridge. Jag klipper in den snutt som ploppade upp i huvudet.

Water, water, every where,
And all the boards did shrink;
Water, water, every where,
Nor any drop to drink

Jag känner mig ibland ensam i ett hav av vänner, som jag ibland känner jag får mindre gemensamt med ju mer tiden går. Jag står kvar och dom går alla vidare, och hittar lycka. Jag är vilse, och inte bara på grund av mina känslor. Frågor om varför kommer över en ibland.

Gårdagen var ganska bra. Det stora berget lugnar mig. Det var en strålande dag och hamnen var väldigt vacker att beskåda. Det var kul att träffa lite folk på kvällen och det filmen var underhållande. Det är i alla fall lite action och lite humor. Jag gillar verkligen scenen med den uttråkade call-center killen, obetalbar. Sen har jag ju alltid varit svag för AC-130 gunships. Fullkomligt barocka ideer, det gillar jag. Killen som knäckte iden att sätta in 2 st 155mm snabbladdade Haubitzar och ett par 20 mm gatlings i sidan på ett transportplan kan haft det lite svårt att sälja in den för chefen. Fast med tanke på vilken förödelse en sån ställer till med så tror jag inte dom hade så svårt att sälja in iden till en hög skjutglada amerikanska generaler. Nog med vapenfetishism nu.

Jag fick skrivit en del på Western grejerna igår också. Det lossnade en aning, och jag har nu börjat renskriva, beskriva och klassificera sadlarna nu. Har kommit drygt halvvägt, och det känns bra. Har läst på om hästar en hel del också, och börjar inse ett och annat nu. Skall ta och kasta mig över vapenavsnittet sen. Tappade lite sugen på kläderna, men skall ta det sen också. Har trots allt kommit en bit där, och strukturen är i alla fall färdig.

Lev väl!

En kort promenad

Jag kände att jag behövde göra någon nytta idag, ta tag i situationen i mitt hem. Såg samlade allt skräp och tog bilen till återvinningsstationen. Har börjat plocka undan tvätt och annat som legat överallt också. Vilket inte är så skoj för det avslöjar allt damm som ligger i hörnena. Skall ta mig en dag sen nästa helg och rensa hårt bland allt som bara blivit liggande överallt. Slänga sånt som är meningslöst och rensa bland mina böcker lite. Det finns trots allt lite plats i bokhyllan ute i "cellen" i hallen nu. Skall rensa ut och stoppa upp en hög VHS-filmer på vinden också. Så blir det plats för DVD:er i det skåpet.

När jag ändå var ute och körde så tog jag en sväng upp på Ramberget. Solen sken och himlen var helt klarblå. Gick någa varv runt, minns inte hur många, och satt och tittade ut över hamnen en lång stund. Det var så vackert och jag kände både harmoni och saknad som turades om att skölja över mig. Den stora frågan, som jag känner en viss rädsla inför, är den att bli "färdig" med något inom mig. Jag kanske inte skall skriva så, men det är så jag helt ärligt känner mig. Jag måste jobba med det, får ta upp det nästa gång, nu när jag börjar inse andra saker. Jag är samtidigt lite rädd på grund av erfarenheter om hur mina känslor utvecklats med tiden. Jag känner verkligen att jag inte vill hamna i samma sits igen.

Jag sitter nu här och begrundar den tomhet jag känner. Jag är lite orolig att glädjen inte riktigt finns där. Det finns saker inom mig som inte känns riktigt rätt, på ett underligt och obeskrivbart sätt, en tvekan inför saker.

Trots att några små svart moln dragit över min inre himmel, så mår jag relativt bra idag. Det finns trots allt lite glädjestråk, och ikväll skall jag och Gus till Tom&Jennie och titta på Transformers i deras hemmabio. Den är så fräck att det knappt finns ord att beskriva det med. Ett otroligt arbete som dom lagt ned på den. Jag skall se om jag inte kan länka till några bilder som Tom lagt upp på den.

Lev väl!

En ny dag

Jag sitter här och begrundar mig själv och mina känslor. Jag vet nu att jag har en bit kvar att vandra innan jag är helt tillbaks till mig själv. Och jag har skrivit en del elaka saker här.

Jag har försökt ransaka mina känslor och vad jag gjort de senaste åren. Jag har svikit personer för att jag inte kunde prata. Jag flydde från jobb, jag inte riktigt orkade med, och hamnade i en än värre soppa. Jag har alltid varit osäker på mig själv och inte vågat tro på mig. Det har gjort att jag alltid letat fel i mitt beteende, och blivit väldigt självcentrerad. När man sen blir mobbad på jobbet då gick jag sönder, men vågade inte prata om det eller söka hjälp. En rädsla och ångest jag haft i många år tog över hand på alla plan i mitt liv. Och jag flydde igen, i huvudlös panik.

Det är klart jag bry mig. För alla i min omgivning, och särskilt mycket för vissa. Mina känslor försvinner inte så fort, och jag har alltid varit en för känslosam person, som dock haft svårt att prata om det.

Lev väl!

Sol och långa promenader

Sagt och gjort så gav jag mig ut på en lång promenad idag. Gick inte till stan och tillbaks med en liten sväng runt Backaplan. Inne i stan var jag runt och kollade läget i en bunte affärer, men eftersom det ju är röddag idag så öppnade många affärer lite senare. Jag fick i alla fall köpt The Hives nya CD. Det är okammad rock på steorider, med ett skönt arv från punken. Recensenterna har faktiskt helt rätt vad gäller "The Black and White Album" det är deras allra bästa platta hitintills, och det finns inga spår som är direkt svaga. Den snurrar i spelaren just nu och får humöret att skutta vilt uppåt.

Var inne på Ströms och köpte mig en skjorta på Farsdagserbjudande också, och fick en sidenslips på köpet. Så nu kan jag var lite representabel om jag skall med ned och förhandla med tyskarna senare i månaden.

Det känns helt underbart att fått promenerat nu igen. Det känns att kroppen börjar bli starkare och att min ork är på topp igen. Gick nästan allt non-stop, med stopp i butikerna. Kom på när jag nästan var hemma att jag inte satt mig och vila någonting utan stått eller gått hela tiden, och det känns förvisso lite i ryggen nu :-)

Nu skall jag stretcha och dricka vatten.

Lev väl!

Regn och sol

Sitter här och begrundar min tillvaro. Har som vanligt inte sovit så bra, men är inte trött egentligen. I natt regnade det en del och blåste ganska kraftigt. Det kändes lite ledsamt eftersom jag funderat på att promenera idag. Det sprack dock upp kring gryningen och himlen är nu klarblå. Vinden har mojnat något också och det ser ut att bli en strålande dag, vilket lättar upp mitt humör. I natt drömde jag ännu mer konstiga drömmar, för tredje natten i rad. Drömde att två personer jag bryr mig mycket om, och som har vackert långt hår, rakade av det och köpte Allgot&Villgot peruker. Nattens drömmar har fyllt mig med en mystisk känsla, av lätt oro blandad med villrådhet. Får promenera en del så blir det säkert bättre.

Just nu har jag inte så mycket mer att säga. Jag skall sätta mig och skriva i eftermiddag och begrunda de projekt jag skrivit upp i min lilla lista i datorn. Får se vad som är realistiskt och vad som är lite väl. Skall ta och begrunda dom ideer och uppslag som Anders&Tove gett, och det dom vill prata om sen.
Jag läste i och för sig också igårkväll, har börjat beta av mina Western researchböcker igen, och har fört bättre anteckningar. Så jag skall börja om med avsnittet om "Salooner" och "General stores". Dom är lite halvfärdiga och i oordning efter att jag skrivit i dom då jag var förvirrad och urfas med mig själv. Det mesta är dock snart uppordnat och jag känner att det är mer nedförsbacke nu, känner inte motlutet på samma sätt.

Lev väl!

En lång sträcka till skymningen

Sitter nu här och funderar på vad jag skall göra nu på kvällen. Känner mig inte trött alls, så jag sov nog mer än jag trodde, eller så har mitt sömnbehov minskat. Har ingen lust att bara hamna framför TV:n eller något annat dumt. Skall nog ta mig en liten whisky och sätta mig vid köksbordet och skriva. Dagens middag blev lite improviserad, som vanligt, men jag gjorde en liten wok till mig själv på den resterande minimajsen, svamp och purjolök. Och rörde ut ett knäckt ägg i den. Det blev fantastiskt gott. Möjligen för att jag kryddat ganska hårt med Curry, Chili, Gurkmeja och svartpeppar. För den woken var bara till mig. Till det åt vi sallad och stekt lövbiff. Gus fick klyftpotatis till sin, och det var inga som helst knorrningar därifrån.

Anders ringde precis när jag skulle gå från jobbet. Han och Tove kände inte att dom hann med att komma till BSK i år. Fenix och annat pressade på för mycket, och som han sade "Sömn är bra ibland också." Jag har själv vacklat om hur jag skulle göra med BSK. Konvent börjar kännas som ett avslutat kapitel för mig nu. Har dock lovat att hjälpa till med auktionen på GothCon, med en liten brasklapp för viss "oförutsedd" utveckling i mitt liv. Vi får se vad som händer, jag har dock lovat Tove&Anders att skriva och pyssla med postorderkatalogen och lite annat. Det verkar också som att det blir en arbetsresa till dom i slutet av november. Det känns som det finns detaljer att prata om och saker att stämma av. Jag skall även passa på att gå och hälsa på Farbror Roslin då.

Jobbet är lite av ett kapitel för sig själv. Blev givetvis kvar länge på jobbet idag, trots att jag tänkte försöka gå efter lunch. I och för sig mest för att Gus ändå skuttat ut till kompisar. Mina kollegor kom tillbaks från mötet i Tyskland och det var avstämningsmöte för att röna ut vad som skall korrigeras eller klargöras. Ett par sena ändringar angående teknisklösning för befuktningen kommer innebära en del räknearbete nästa vecka, vilket ger ett tacksamt avbräck i det ekonomiska pladdret nu.
Våra kinesiska kollegor åker hem nu i helgen också och mötena med dom gick förvånansvärt bra, och det känns helt okej. Jag är nu mer utsedd till att vara den europeiske beräkningsexperten, vars ord är lag som man underdånigt lyssnar till. Tror jag imponerat på vissa med mitt bevis i Mollierdiagramet för varför befuktningen i aggregatet bör sitta där jag vill sätta den. Och Mollier i detta fallet uttalas inte på franskt manér, den gode Professor Mollier var tysk och det uttalas sålunda "Moll-jer". Han anses vara något av den moderna termodynamikens fader med sina teser om vattenånga-luft förhållanden. Hans underbara diagram, som också kallas ix-diagram, eller hx-diagram av oss gamla rävar, är ett underverk av intelligens i sin snillrika uppbyggnad.
Andra blir kära i musik, vilket jag i och för sig blir delvis jag med, men jag är nog bane mig kär i detta helt underbara diagram. Där man lätt kan se hur blandningförhållanden borde bli och höfta fram svar som ligger otroligt nära sanningen. Komplexa diagram med en uppsjö dimensioner är det bästa jag.

Apropå musik så sitter jag just nu och lyssnar på en låt från Hives nya skiva, som dom spelar på SR Rockster. Den växer för varje gång, gungig rock som virvlar runt mina tankar. Den skall jag skutta och köpa i morgon.

Lev väl!

Gryningsljus

En klar kall natt, och en klar kall morgon. Himlen lös dovt i ljust marinblått när jag körde till jobbet förut. Känner mig inte så trött, trots att jag inte sovit så mycket i natt. Eller rättare sagt, sovit en del, men drömt konstiga drömmar mest hela natten. Från midnatt och hela vägen till klockan ringde. Vaknade till låg där ett tag och lyssnade på inget alls, för att sedan somna om och drömma. Jag känner att jag varit jobbig igen, på ett sätt jag inte vill. Jag halkade snett när det inte var min avsikt. Måste släppa taget och se dom sakerna som släppta.

Jag känner mig lugnt avslappnad idag. Jag har insett en del saker och bearbetat en drös andra. Allt det har gjort att jag börjar få mer perspektiv på min tillvaro. Insikt ger tydlighet i tillvaron. Jag har också börjat uppskatta att laga mat igen, vilket känns skönt. Jag börjar hitta tillbaks till ett spår som leder någonstans, och inte bara i cirklar. Det är också extra skönt att vågen åter dalar stadigt. Nu ligger den strax över 108 kg, och så lite har jag inte vägt sen jag var 18. Det känns väldigt skönt och mitt viktmål känns inte som någon utopi. Jag har fått lite fart på skrivandet också, igår blev det dock inget vettigt, men det känns att kopplingen mellan hjärnan och fingrarna fungerar mycket bättre nu igen.

En liten passus, som jag inte var säker på om jag skulle skriva egentligen. Jag flörtade, eller i alla fall var trevlig och gladlynt mot en söt expedit som hjälpte mig i en affär förra veckan. Och igår när jag gick förbi utanför så hejade och vinkade hon. Det kändes värmande på ett mystiskt och ganska skönt sätt. Jag är inte osynlig längre. Jag känner mig mer levande.

EDIT: Jag märkte nyss till min stora förtjusning att mina nya storlek 40 jeans börjar bli lite för stora. Inte så att det egentligen syns, men det är en relativt stor glipa utan bälte nu. Så nu är jag med största säkerhet en storlek 38 på jeans. Jag har aldrig tidigare i mitt liv känt en sån glädje över det faktum att jag behöver köpa nya jeans. Det brukade alltid vara en sån pina, för det krävdes en del runt åkande för att hitta rätt jättestorlek.

Lev väl!