Tankar

Skall ett verk, text eller musik, vara utgivet av ett stort förlag eller skivbolag för att omfattas av upphovsrätten? Det är där vi är idag, vi har en lag skriven för de stora företagen som med polisens goda minne snart kommer fundera på privata razzior, plocka med sig privat personers datorer och elektroniskutrusning helt utan urskiljning. Rättssäkerheten är helt satt ur spel av "våra folkvaldas" iver att tillmötesgå de amerikanska skivbolagen. Svenskrättspraxis är helt satt ur spel, i alla fall tills HD fått säga sig, som man ganska logiskt, och senare helt fel citerat i pressen, gjorde i ett par uppmärksammade våldtäktsdomar. Där ställdes man inför ett stort dilemma, moral kontra rättspraxis, ord står mot ord, ingen annan bevisning finns, svensk rättspraxis är dessvärre solklar angående om utgången av detta, som HD helt logiskt sade. Svärtan i detta exempel borde läggas över åklagare och polis som inte säkrade annan bevisning, som tog genvägen för att bli av med målet.
Det skall bli intressant och se sen om fler upphovsrättsliga brottsmål kommer så långt, när riktiga jurister skall granska bevisningen. Det intressanta är väl dock att upphovsrätten nu blivit brottsmål, och som förr i Sverige alltid civilmål. Där den svaga lilla parten blev överkörd och mosad av de större "tjuvarna". Flera framstående nutida svenska artister har ju de senaste tio åren haft sådana processer igång, där man mer eller mindre stulit delar av sina verk av mindre bemedlade, och sen kört över offret i domstol. Den gamla sextioåttavänster, som på barrikaderna skrek sig hesa om jämnlikhet, har nu växt upp och blivit rovkapitalister på gamla dar.

Grönare gräs?

Ett av årets allra största händelser är nu till ända, i alla fall om man tolkar en enad presskår rätt. Det skriver dom i och för sig om varje händelse, från ett propaganda späckat OS till en lätt meningslös fotbollstillställning. Det amerikanska valet är ju över, något precis alla haft åsikter de senaste månaderna. TV-bolag i Sverige har satsat mer på bevakning än någonsin tidigare, nästan i paritet med ett svenskt val.
Det finns stora förväntningar nu när en enad omvärld drar en kollektiv suck av lättnad. Bullmamman med den mentala tomteluvan djupt neddragen har åkt hem till sina vidder, och krigshjälten är på väg mot ålderdomshemmet. Det stora landet i väster blir mer och mer fascinernade ju mer man lär sig om vad som egentligen försigår där borta. Myterna om Amerika är så många, och så djupt rotade i vårt medvetande. Jag är så fascinerad över att landet har sådana orättvisor, och att man tänker så anorlunda. Familjer som skuldsätter sig och sen bara flyttar vidare, ett land som formligen lever på kredit. Jag är djupt orolig, och så groteskt fascinerad. Men å andra sidan så skall jag Snart resa till ett annat land jag fascinerats av till Sydkorea. För att besöka ett av världens största företag, och vara där i egenskap av teknikexpert. Blotta tanken får mig helt skrämd från vettet. Och det skall bli hur skoj som helst.

Lev väl!

Eftermiddagsljus

Skymmningsljus över regntunga moln. Ett koffeinstint medvetande släpar sig sakta fram mot dagens slut. Ett återupptäckt forum för att låta fingrarna skriva av sig, eller kanske är det tankar som vill läcka ut. Vart skall man låta ideer och koncept ta vägen, vad skall man låta dem växa upp och bli när dom är mogna och vuxna. Frågor och tankar som stockar sig utefter vägen. Vilket forum är rätt för att få utlopp för sina inre tankar. Skriva, eller kanske smita undan i sin vrå och måla i all ensamhet.

Jag samlar på mig kunskap i små drivor och letar hela tiden efter små hål och stoppa den i. Projekt eller bara inom mig. Skriva mer för andra källor, för att förevisa för alla att se. Det är alltid något som skrämt mig, djupt. Det var väl rädslan för att bli utskrattad och förlöjligad. Nu har jag inte undvikt att konfrontera demonerna, eller kanske, genom att inte ta ut svängarna och låtit ämnet växa fram under mina fingrar. Att hela tiden hålla tillbaks lite, vara lite snäll. Det märks lite i mitt lilla fåtal recensioner, men å andra sidan så var det aldrig några produkter som andra investerat personligt "Cred" i.
Det är hela tiden en inre kamp om vad man vill åstadkomma. Släpas in i sånt man kanske inte fullt ut känner för. Vem vet, det är nog livets gåta?

Lev väl!

Gryningsljus, dimma och frost i skägget

Tre långa månader sen sist, men tiden flyger fram känns det som. Snart drar vintern in över oss igen, och vi träder in i en mer innesittande period av året. Livet känns mer som en berg och dalbana av mentala påfrestning. Det går upp och det går ned, det känns nästan som om det bara var ett kort ögonblick sedan allt såg helt anorlunda ut. Det är en tid av många jubileum nu och som nalkas, både goda och mindre goda. Minnen som kommer skölja över en efter att de under en lång stund dragits ut likt havet vid ebb och flod. Livet går i cykler, böljar fram och tillbaks. Man får guppa med, som en boj på livets hav.

Jag läste här om sist långa hatiska inlägg om de onda piratjägarna, och vad vår regering nu tvingas göra för att blidka sina bidragsgivare. Det säg att vi har ett val att inte skydda upphovspersonens rätt till sina verk. Jag skulle vilja se den finnige snorunge eller överbetalda datorkonsulten som skulle vilja jobba hundratalstimmar för att sen bara få ett hånleende som betalning för sin möda. Men det som behövs är inte drakoniska lagar och nattliga radhusräder av väktare med våta polisdrömmar. Det krävs konsekvens och anpassning till den skeenande teknikutvecklingen. Att sätta åt tio svenska ungdomar för illegal nedladdning samtidigt som 90% av alla kinesiska företag använder piratprogramvaror är ett gigantiskt hyckleri. Men varför ser alla mellanfingrarna med Kina? Jo, för att gör de inte företagen det så blir de utkastade från den kinesiska marknaden.
Att vara arg löser dock inga problem, man får ta och angripa problemen en efter en och se till möjliga rationella lösningar. Anpassa sig till förutsättningarna. Men det är inte alltid lätt, det är så mycket som är upp och ned, både utom och inom mig. Hela världen är över ända, och jag känner mig ännu som om jag inte alls hör hemma någonstans alls. Samhörigheten med sånt jag höll av förr är som bortblåst. Engagemang och skaparlust är sånt som glöder lätt under ytan, inget som blossar upp. Vad skall man ta sig till? Slita i tysthet, med projekt man tog sig an för att hjälpa de som vänt en ryggen. När man ibland känner sig som en förbrukningsartikel, en trappstege ut. Jag kommer dock alltid vara den snälla Johan som alltid gör allt för mina vänner.

Lev väl ni med, jag försöker på min kant.

Samvetslöst eller personligt ansvar

Jag tänkte mig lite spontant krigsrubriker när jag läste äventyrarnyheter i lördags natt tror jag det var. Jag såg framför mig "Den samvetslösa äventyrsindustrin har skördat nya offer". Den med stormsteg framväxande äventyrsindustrin kring bl.a. Mount Everest och K2. Samvetslösa och ibland dåligt förbereda guider lurar mer eller mindre upp helt oerfarna personer på fasansfullt strapatsrika klättringar, de inte alls är förbereda på. För 40 - 60 år sedan var det storviltsjakt i Afrika, med lejon som det stora priset, som gällde för de som hade råd. I klungor kördes "jägarna" ut på savannen, fick ett gevär satt i händerna och några vilda djur skrämda framför sig. Sen kom dykfebern, västerlänningar i drivor åkte till Röda havet eller Maldiverna, och "tog" / "fick" dykarcertifikat på glasig snabbkurs. Efter det trodde dom att dom var förbereda för nattdyk, vinterdyk och riktigt djupa dyk, men det var dom ju inte riktigt.
Och 2000-talets grej är ju nu då att bestiga K2 eller Mount Everest. Det går nära nog charterresor dit, bara man har rätt storlek på sin plånbok, det är dom inte riktigt så rikas substitut till att köpa en rysk rymdresa.

Eller får man lova att tycka att människor faktiskt måste ta lite ansvar för sig själva, och sin säkerhet. Man måste tänka till lite själv och inte hejdlöst ta risker. Att man som person faktiskt har lite personligt ansvar för att ta vara på sig själv och förbereda sig. Skall man utsätta sig för faror så får man förbereda sig därefter, man får läsa på eller snoka erfarenheter från de som varit med förut. Jag har vid ett par praktiserat eftertanken själv, senast när vi dök i vågor nere i Skåne på ett ställe där konstiga strömmar kan förekomma. Strömmar som är luriga och kan dra med en ut om man är lite oförsiktig.

Jag är i sammanhanget djupt imponerad av Fredrik Strängs sinnesnärvaro att känna på sig att det var fel, att det var för många på berget. Och att i det läget hålla tillbaka och hellre stå över än att chansa.

Lev väl!

Back in Black

Regn rusk, återkomsten till jobbet. Veckorna går så fort när man bara existerar, men vad gör väl det egentligen. Jag har i alla falla lyckats bada i havet i år, ett par gånger till och med, samt nere i Skåne. Nu sitter jag här och läser in mig på nästa projekt och lyssnar på skval-metall.

Nu när regnet smattrar mot rutan så saknar jag de varma soliga dagarna för någon vecka sedan. Den nära nog tropiska värmen, och hettan i lägenheten. Men skam den som ger sig, i årets andra lite större snickar-projekt så fixade vi galler så att flera fönster kan stå på vidgavel utan att riskera nedtrillande katter.
Apropå katter ja, det är en viss skillnad att nu leva med tre små spinnande och busiga liv. Två lurvbollar och en ADHD-katt som knarkar raketbränsle och har ambitioner som monologist.

Det har trillat bort en hel drös saker från min lilla lista, eller egentligen inte, men de har blivit nedknuffade ett par pinnhål. Jag har dock lite roliga ideer och mer inspiration nu när höstens mörker så smått börjar ansetta oss.

Lev väl!

Mediakarantän

Det var den första tanken som kom till mig när jag insåg att jag inte skrivit här på länge. Man kan fråga sig varför, eller kanske inte. Jag har haft mycket att tänka på, förändringar och tankar som krävt bearbetning. Men i det stora hela så har min nästan totala avhållsamhet från internet och medier fått den tänkta effekten, kanske mer än jag trodde. Att återfå energi och lust för livet, eller i alla fall intiativ i det. Mental arbetsro kanske jag skall kalla det, ideerna flockas, men det stockar sig i fingrarna. Något jag hemskt gärna vill ändra på, att få ro och lust att skriva. Men nog om det nu. Jag har satt upp mål, långa, korta och lite vilda. Jag märker en rastlöshet inom mig, även om det blev den enkla vägen nu. Inga konflikter, men jag lever i alla fall mitt eget liv utan att ursäkta mig. Under semesterns strövtåg så slog mig den enkla lilla frasen: "Kill your darlings". Den bet sig fast och jag vågade ifrågasätta mig själv mer, och det jag varit. En hamster, som samlat på mig saker jag inte använder, i högar överallt. Så nu sitter jag här i vårt gammal nya hem och inser att det finns så mycket omkring mig. Det är skönt att bara vara den jag vill vara, att kunna stå för mig själv och våga ta stegen fullt ut. Det fanns givetvis vansinniga ideer, men det steget tog jag inte, inte än i alla fall.

Jag känner mig som om jag står utanför, men det rör mig inte längre. Jag kan ju vara den och det jag vill. Att slappna av och låta allt ha sin gilla gång, vart livets skutta än bär mig så är jag till ro med mig själv.

Lev väl!

Upp till ytan...

Retrospektivt så har det nu blivit 256 inlägg. Aldrig trodde jag att jag skulle våga och klara skriva och komma ut, men ibland så tar livet konstiga vändningar. Vi satt och pratade lite om det med hur konstigt saker kan bli, när det bara faller ihop. En lång kväll som blev natt och ett mystiskt hundliknande djur på vägen klockan 3 på natten ställde saker på huvudet.
Men det är ju inte därför vi är här, eller jag är här kanske jag skall säga. Mitt medvetande har drivit runt på livets ocean nu några veckor. Tillåtit det att driva vart det än vill, men inte drev det hit. Inte förrän nu i alla fall. Jag satt och läste lite åsikter om nya FRA-lagen, och förundras över hur kort folk tänker eller ser. Att titta under det översta lagret och sen förstå vad det är som är fyllningen under. Och det som räknas och betyder något. Men det intressanta är väl att det är ännu en fråga som man bara kan vara för eller emot. Måste man vara för, för att man inte är emot. Inte för att jag inte tycker, eller förstår, att lagen är helt huvudlös och i princip omöjlig att tillämpa. I alla fall så som den presentera i media. Men just det väcker ju frågor, vad är det man vill uppnå egentligen? Jag tycker det är ganska tydligt att man inte tänkt sig att övervaka all kommunikation utan att det förmodligen rör sig om att man vill ha möjlighet att total övervaka vissa kretsar. Om det nu är det man kan kalla terrorister, eller i förlängningen den organiserade brottsligheten. Hur skall man ställa sig till det egentligen. Det finns ju en självklarhet i det att kampen mot de större brottsliga organisationerna kräver att man även får övervaka alla kommunikationskanaler, men man skulle ha tänkt sig för innan och varit pedagogiska och inte försöka komma med svepskäl. Men det väcker ju helt klart frågor. Alla förutsätter att man kan störa de stora säkerhetstjänsterna genom att skriva "heta" ord, som om de verktyg man använder inte skulle ha tagit hänsyn till detta. Man får nog anta att formeln från sextiotalet håller än, eller iaf, någorlunda. Med andra ord, NSA och FRA, ligger minst 5 år före all teknik som finns kommersiellt idag. Och inga krypton man hittar kommersiellt eller på nätet idag håller. Men den intressanta frågan är ju egentligen, vad är det man egentligen letar efter, eller vill övervaka. Mina små grå konspirationsceller nosar som ivriga små blodhundar. Det finns något annat bakom alla disinformationsdimslöjor, det är bara logiskt. Churcill myntade ju begreppet att varje sanning måste skyddas av en livvakt av tio lögner. Och till och med över 60 år efter andra världskriget så finns det fortfarande gott om hemligheter som inte fullt ut kommit upp till ytan. När vi ändå tagit oss tillbaks dit i historien så kan man ju osäkt komma att tänka på FRA. Engelsmännens Blechley Park i all ära, men det var polacker som först knäckte Enigma, tyskarnas maskingenererade krypto, men det är även så att FRA på egen hand faktiskt knäckte en variant av Enigma. Och de genom åren efter det upprätthållit och bättrat på det goda anseende de har världen över, och det finns igen anledning att tro att dom är klåpare och inte vet vad dom håller på med, eller inte har en tydlig plan för vad dom vill. Även om det aldrig kommer redovisas offentligt. Frågan är ju kanske bara vad det är som är så viktigt att en statsminister är villig att löpa gatlopp i den samlade mediaetern. Många intressanta frågor och inte så många svar, när man vågar tänka lite längre än så långt näsan räcker. Men det är en riktigt korkad lag, så till och med jag är lite osäker på min första instinkt, men det finns ju uppslag för ett par intressanta äventyr i denna sörjan i alla fall. :)

Lev väl!

Upp till ytan för luft

Jag satt och funderade länge på vad jag skulle använda för titel. Vet inte om den skall säga någto eller om det bara blev så för jag är inne på dykning igen. En drös mer eller mindre konstiga ideer och/eller metaforer har seglat genom huvudet i de senaste veckorna. Men jag har inte kunnat bestämma mig för vad jag skall skriva om, och ibland har tiden runnit mellan mina fingrar. Likt en överton har det löpt en lång intern frågeställning om vart jag vill att den här bloggen skall ta vägen, vilken riktning jag vill ha på den. Är det meningsfullt att fortsätta skriva, finns det mål och mening i detta. Skriver jag något någon vill läsa, finns det något meningsfullt i mina tankar, något jag kan förmedla. Jag leker med tanken att helt enkelt bara skriva om sånt där jag själv känner att jag har något vettigt att säga. Det finns ju en gräns för hur intressanta ens personliga våndor kan bli, eller kanske min brist på karaktär och distans. Hur skoj är en persons inre tankar vars blotta existens verkar bygga på självförakt. Men med en viss inre fred så kommer det stunder för klarsynt eftertanke.

Det kommer bli förändring även här, på samma sätt som i mitt liv. Det lyftes många tunga stenar från mina aclar när jag fick rensat ut så mycket, bland saker, möbler, böcker, spel och filmer. Att leva enklare och närmare sig själv. Skrivandet har länge legat nere dessvärre, det har inte funnits tid eller ork. Det har varit hektiskt i ett par månader nu, fram tills den stora dagen för någon vecka sedan. Det känns fortfarande lite konstigt att inte vara ensam, att inte själv vara ansvarig för allt. Det finns väl i och för sig lite energi igen. Det finns ideer, men jag vet inte alltid vart jag vill komma med dem. Vad är det jag vill göra eller uppnå egentligen?
Det har funnits mycket lust att börja bygga igen, att spela spel och att få skapa i största allmänhet. Jag känner mig hel när jag får skapa, även om det kanske bara är mat, eller fåniga små detaljer, som att slippa bord. Jag kommer så smånningom att publicera ideer och scenariouppslag här, kanske spåna och bolla ideer om artiklar. Vi får se lite, vilka nya jaktmarker som ligger framför mig och vad sommaren för med sig.

Lev väl!

Blick i fjärran

Det är mycket som händer just nu, en stor omställning att ge sig in att på allvar dela sitt liv med en annan person. Och jag tänker inte bara på det faktum att man gått med på att dela ansvaret för tre små levande varelser. Det har varit extremt mycket att tänka på, och man får sålla bland saker man gör. Rensandet och ordnandet har tagit mycket tid, mycket mer än vad jag kanske trodde. Många frågeställare om varför man sparar på vissa saker, eller vad de har för nytta. Vad behöver man runt omkring sig egentligen. Det är helt klart läge att ställa upp regler för vad man skall spara. Att "Bra och ha saker" får ha en egen hylla och sen om de stått där orörda i ett år så får de rensas ut.

Jag har fjärmat mig från omvärlden, mer än vad jag kanske trodde jag skulle kunna. Men jag har också bestämt mig för att börja träna och äta rätt. Ju mer jag sett av träningen och tankarna bakom Aikidon desto mer bestämd för att börja är jag. Får se lite vilken klubb som eventuellt är mest intressant, det finns ju en del.

Lev väl!