Blick i fjärran

Det är mycket som händer just nu, en stor omställning att ge sig in att på allvar dela sitt liv med en annan person. Och jag tänker inte bara på det faktum att man gått med på att dela ansvaret för tre små levande varelser. Det har varit extremt mycket att tänka på, och man får sålla bland saker man gör. Rensandet och ordnandet har tagit mycket tid, mycket mer än vad jag kanske trodde. Många frågeställare om varför man sparar på vissa saker, eller vad de har för nytta. Vad behöver man runt omkring sig egentligen. Det är helt klart läge att ställa upp regler för vad man skall spara. Att "Bra och ha saker" får ha en egen hylla och sen om de stått där orörda i ett år så får de rensas ut.

Jag har fjärmat mig från omvärlden, mer än vad jag kanske trodde jag skulle kunna. Men jag har också bestämt mig för att börja träna och äta rätt. Ju mer jag sett av träningen och tankarna bakom Aikidon desto mer bestämd för att börja är jag. Får se lite vilken klubb som eventuellt är mest intressant, det finns ju en del.

Lev väl!

En vecka till...

Det har gått en vecka sedan jag loggade in här senast. Tiden går extra fort när man har skoj, säg det ju i alla fall. Jag tror lite mer på kombinationer av olika faktorer i det här fallet. Jag har helt enkelt inte haft så mycket att skriva om och massor av andra saker på min lilla hjärna. En uppsjö av intryck av sköljt över mig den gångna veckan. Och tillråga på allt så var jag bara hemma och vände en snabb sväng. Paniktvättade lite och började röja bland mina saker. Det är en hel del som skall plockas och rensas bland nu, och även om jag kommit en bit på vägen så är det långt kvar. Jag insåg att jag var tvungen att tänka om, att låta tankarna vandra utanför boxen, för att använda ett söndertjatat uttryck. Men som strömningar under allt så finns det andra anledningar till att jag inte skrivit eller vetat vad jag skall skriva om. Jag börjar känna att det är dax att ta lite stora steg, och öppna upp mig för nya tankar och ideer. Det är med andra ord läge för förändring nu på vårkanten, eller vad man nu skall kalla det.

Vi var ute och vandrade på Omberg i helgen. Vädret var riktigt bra och det var helt underbart att få vara ute i skogen igen. Vi frifromade lite mellan flera av de olika vandringlederna för att få en sträckning som vi själva kände var spännande. Vi klättrade bland annat ned för branten i Oxbåset och passade på att ta ett litet dopp därnere bland klipporna. I underbara svinkalla Vättern i början på Maj, och det roliga är väl att det är fjärde gången jag badar i år. Det känns skönt att göra lite sådana här vilda saker, att göra det man själv vill. Vi besökte även flera av fornborgarna som ligger på bärget, inklusive Hjässan. Klockan var närmare halv åtta när vi kom tillbaks till bilen, men vi tog oss ändå tid att lite hastigt besöka även Drottning Ommas borg. Det var roligt och inspirativt att för första gången se berget och platserna i verkligheten och insupa atmosfären.

Så nu är jag åter hemma och har börjat rota i alla gamla saker, och rensa ut bland annat böcker jag inte kollat på de senaste tio åren. Den stora frågan är ju varför man sparar på så mycket konstiga saker, vad är nyttan och vad är meningen. Varifrån kommer bra att ha mentaliteten som så länge genomsyrat mig. Det är väl bara att krypa till korset och erkänna att man är en hamster.

Lev väl!

Radiotystnad

Jag satt här och tänkte lite, och kom att tänka på just radiotystnad. Jag bryter min egen lilla radiotystnad nu. Parallellerna till radiotystnad fick mig att fundera på om det var tystnaden innan ett anfall, ett överraskande angrepp där det minst anas. Jag vet inte riktigt, jag är ju inte sån, jag gillar ju bara att göra ett bra jobb och låta det tala för mig. Så det är så det nog kommer få bli nu med.
Är radiotystnaden frivillig, eller kanske ett nödvändigt steg i processen jag är inne i. Jag flackar i tanke och vilja. Jag ser mig om i min omgivning och funderar på vad det är jag själv innerst inne vill, och vart jag är på väg. Vad vill jag göra av sitt liv, och jag menar inte enbart privatliv, arbetsliv eller andra liv och fasader man bär omkring på.
Det känns som roller man spelar vid olika tillfällen och sammanhang. Anpassar sig mer eller mindre till den situation man försätts i, som en kameleont. Vi kan se tillbaka på roller vi haft, eller roller andra haft genemot oss. Kan vi identifiera dom som roller, hur skiljer sig dom från annat man ser eller minns. Se och känna hur rollerna förändras och skiftar i livets eviga spel. Måste allt vara ett spel, vad är det ärliga jaget och vad är det värt. Det finns kanske mörka lurande djup, trots man tror sig vara i den grunda änden av bassängen.

Jag kände engagemang komma över mig i helgen. Jag träffade trevliga människor och fick spelat en hel del spel, mer än jag gjort på länge. Jag bröt även en outtallad tradition och satt igenom en hel auktion utan att köpa något. Jag bjöd på några enstaka objekt, men mest för adrenalinets skull. Jag gillar budgivningar, men lät mig inte slitas med av stundens spänning.
Engagemang ja, det man känner gentemot vänner och andra bekantskaper. Personer man stundtals kanske inte känner gemenskap med, men sen så kommer det plötsligt över en. Det finns ändå en trygghet i det, och det är ibland härligt att få kasta sig in i hetluften. Så det finns en stor risk, eller chans hur man nu ser det, att jag kommer engagera mig igen. Kanske löpa linan ut och ta mig tillbaks där det började, visa att jag kan göra saker bra. Jag är inte rädd, för jag vet ju nu innerst inne att jag är bra på det.

Lev väl!