Upp till ytan...

Retrospektivt så har det nu blivit 256 inlägg. Aldrig trodde jag att jag skulle våga och klara skriva och komma ut, men ibland så tar livet konstiga vändningar. Vi satt och pratade lite om det med hur konstigt saker kan bli, när det bara faller ihop. En lång kväll som blev natt och ett mystiskt hundliknande djur på vägen klockan 3 på natten ställde saker på huvudet.
Men det är ju inte därför vi är här, eller jag är här kanske jag skall säga. Mitt medvetande har drivit runt på livets ocean nu några veckor. Tillåtit det att driva vart det än vill, men inte drev det hit. Inte förrän nu i alla fall. Jag satt och läste lite åsikter om nya FRA-lagen, och förundras över hur kort folk tänker eller ser. Att titta under det översta lagret och sen förstå vad det är som är fyllningen under. Och det som räknas och betyder något. Men det intressanta är väl att det är ännu en fråga som man bara kan vara för eller emot. Måste man vara för, för att man inte är emot. Inte för att jag inte tycker, eller förstår, att lagen är helt huvudlös och i princip omöjlig att tillämpa. I alla fall så som den presentera i media. Men just det väcker ju frågor, vad är det man vill uppnå egentligen? Jag tycker det är ganska tydligt att man inte tänkt sig att övervaka all kommunikation utan att det förmodligen rör sig om att man vill ha möjlighet att total övervaka vissa kretsar. Om det nu är det man kan kalla terrorister, eller i förlängningen den organiserade brottsligheten. Hur skall man ställa sig till det egentligen. Det finns ju en självklarhet i det att kampen mot de större brottsliga organisationerna kräver att man även får övervaka alla kommunikationskanaler, men man skulle ha tänkt sig för innan och varit pedagogiska och inte försöka komma med svepskäl. Men det väcker ju helt klart frågor. Alla förutsätter att man kan störa de stora säkerhetstjänsterna genom att skriva "heta" ord, som om de verktyg man använder inte skulle ha tagit hänsyn till detta. Man får nog anta att formeln från sextiotalet håller än, eller iaf, någorlunda. Med andra ord, NSA och FRA, ligger minst 5 år före all teknik som finns kommersiellt idag. Och inga krypton man hittar kommersiellt eller på nätet idag håller. Men den intressanta frågan är ju egentligen, vad är det man egentligen letar efter, eller vill övervaka. Mina små grå konspirationsceller nosar som ivriga små blodhundar. Det finns något annat bakom alla disinformationsdimslöjor, det är bara logiskt. Churcill myntade ju begreppet att varje sanning måste skyddas av en livvakt av tio lögner. Och till och med över 60 år efter andra världskriget så finns det fortfarande gott om hemligheter som inte fullt ut kommit upp till ytan. När vi ändå tagit oss tillbaks dit i historien så kan man ju osäkt komma att tänka på FRA. Engelsmännens Blechley Park i all ära, men det var polacker som först knäckte Enigma, tyskarnas maskingenererade krypto, men det är även så att FRA på egen hand faktiskt knäckte en variant av Enigma. Och de genom åren efter det upprätthållit och bättrat på det goda anseende de har världen över, och det finns igen anledning att tro att dom är klåpare och inte vet vad dom håller på med, eller inte har en tydlig plan för vad dom vill. Även om det aldrig kommer redovisas offentligt. Frågan är ju kanske bara vad det är som är så viktigt att en statsminister är villig att löpa gatlopp i den samlade mediaetern. Många intressanta frågor och inte så många svar, när man vågar tänka lite längre än så långt näsan räcker. Men det är en riktigt korkad lag, så till och med jag är lite osäker på min första instinkt, men det finns ju uppslag för ett par intressanta äventyr i denna sörjan i alla fall. :)

Lev väl!

Upp till ytan för luft

Jag satt och funderade länge på vad jag skulle använda för titel. Vet inte om den skall säga någto eller om det bara blev så för jag är inne på dykning igen. En drös mer eller mindre konstiga ideer och/eller metaforer har seglat genom huvudet i de senaste veckorna. Men jag har inte kunnat bestämma mig för vad jag skall skriva om, och ibland har tiden runnit mellan mina fingrar. Likt en överton har det löpt en lång intern frågeställning om vart jag vill att den här bloggen skall ta vägen, vilken riktning jag vill ha på den. Är det meningsfullt att fortsätta skriva, finns det mål och mening i detta. Skriver jag något någon vill läsa, finns det något meningsfullt i mina tankar, något jag kan förmedla. Jag leker med tanken att helt enkelt bara skriva om sånt där jag själv känner att jag har något vettigt att säga. Det finns ju en gräns för hur intressanta ens personliga våndor kan bli, eller kanske min brist på karaktär och distans. Hur skoj är en persons inre tankar vars blotta existens verkar bygga på självförakt. Men med en viss inre fred så kommer det stunder för klarsynt eftertanke.

Det kommer bli förändring även här, på samma sätt som i mitt liv. Det lyftes många tunga stenar från mina aclar när jag fick rensat ut så mycket, bland saker, möbler, böcker, spel och filmer. Att leva enklare och närmare sig själv. Skrivandet har länge legat nere dessvärre, det har inte funnits tid eller ork. Det har varit hektiskt i ett par månader nu, fram tills den stora dagen för någon vecka sedan. Det känns fortfarande lite konstigt att inte vara ensam, att inte själv vara ansvarig för allt. Det finns väl i och för sig lite energi igen. Det finns ideer, men jag vet inte alltid vart jag vill komma med dem. Vad är det jag vill göra eller uppnå egentligen?
Det har funnits mycket lust att börja bygga igen, att spela spel och att få skapa i största allmänhet. Jag känner mig hel när jag får skapa, även om det kanske bara är mat, eller fåniga små detaljer, som att slippa bord. Jag kommer så smånningom att publicera ideer och scenariouppslag här, kanske spåna och bolla ideer om artiklar. Vi får se lite, vilka nya jaktmarker som ligger framför mig och vad sommaren för med sig.

Lev väl!