Grönare gräs?

Ett av årets allra största händelser är nu till ända, i alla fall om man tolkar en enad presskår rätt. Det skriver dom i och för sig om varje händelse, från ett propaganda späckat OS till en lätt meningslös fotbollstillställning. Det amerikanska valet är ju över, något precis alla haft åsikter de senaste månaderna. TV-bolag i Sverige har satsat mer på bevakning än någonsin tidigare, nästan i paritet med ett svenskt val.
Det finns stora förväntningar nu när en enad omvärld drar en kollektiv suck av lättnad. Bullmamman med den mentala tomteluvan djupt neddragen har åkt hem till sina vidder, och krigshjälten är på väg mot ålderdomshemmet. Det stora landet i väster blir mer och mer fascinernade ju mer man lär sig om vad som egentligen försigår där borta. Myterna om Amerika är så många, och så djupt rotade i vårt medvetande. Jag är så fascinerad över att landet har sådana orättvisor, och att man tänker så anorlunda. Familjer som skuldsätter sig och sen bara flyttar vidare, ett land som formligen lever på kredit. Jag är djupt orolig, och så groteskt fascinerad. Men å andra sidan så skall jag Snart resa till ett annat land jag fascinerats av till Sydkorea. För att besöka ett av världens största företag, och vara där i egenskap av teknikexpert. Blotta tanken får mig helt skrämd från vettet. Och det skall bli hur skoj som helst.

Lev väl!

Eftermiddagsljus

Skymmningsljus över regntunga moln. Ett koffeinstint medvetande släpar sig sakta fram mot dagens slut. Ett återupptäckt forum för att låta fingrarna skriva av sig, eller kanske är det tankar som vill läcka ut. Vart skall man låta ideer och koncept ta vägen, vad skall man låta dem växa upp och bli när dom är mogna och vuxna. Frågor och tankar som stockar sig utefter vägen. Vilket forum är rätt för att få utlopp för sina inre tankar. Skriva, eller kanske smita undan i sin vrå och måla i all ensamhet.

Jag samlar på mig kunskap i små drivor och letar hela tiden efter små hål och stoppa den i. Projekt eller bara inom mig. Skriva mer för andra källor, för att förevisa för alla att se. Det är alltid något som skrämt mig, djupt. Det var väl rädslan för att bli utskrattad och förlöjligad. Nu har jag inte undvikt att konfrontera demonerna, eller kanske, genom att inte ta ut svängarna och låtit ämnet växa fram under mina fingrar. Att hela tiden hålla tillbaks lite, vara lite snäll. Det märks lite i mitt lilla fåtal recensioner, men å andra sidan så var det aldrig några produkter som andra investerat personligt "Cred" i.
Det är hela tiden en inre kamp om vad man vill åstadkomma. Släpas in i sånt man kanske inte fullt ut känner för. Vem vet, det är nog livets gåta?

Lev väl!

Gryningsljus, dimma och frost i skägget

Tre långa månader sen sist, men tiden flyger fram känns det som. Snart drar vintern in över oss igen, och vi träder in i en mer innesittande period av året. Livet känns mer som en berg och dalbana av mentala påfrestning. Det går upp och det går ned, det känns nästan som om det bara var ett kort ögonblick sedan allt såg helt anorlunda ut. Det är en tid av många jubileum nu och som nalkas, både goda och mindre goda. Minnen som kommer skölja över en efter att de under en lång stund dragits ut likt havet vid ebb och flod. Livet går i cykler, böljar fram och tillbaks. Man får guppa med, som en boj på livets hav.

Jag läste här om sist långa hatiska inlägg om de onda piratjägarna, och vad vår regering nu tvingas göra för att blidka sina bidragsgivare. Det säg att vi har ett val att inte skydda upphovspersonens rätt till sina verk. Jag skulle vilja se den finnige snorunge eller överbetalda datorkonsulten som skulle vilja jobba hundratalstimmar för att sen bara få ett hånleende som betalning för sin möda. Men det som behövs är inte drakoniska lagar och nattliga radhusräder av väktare med våta polisdrömmar. Det krävs konsekvens och anpassning till den skeenande teknikutvecklingen. Att sätta åt tio svenska ungdomar för illegal nedladdning samtidigt som 90% av alla kinesiska företag använder piratprogramvaror är ett gigantiskt hyckleri. Men varför ser alla mellanfingrarna med Kina? Jo, för att gör de inte företagen det så blir de utkastade från den kinesiska marknaden.
Att vara arg löser dock inga problem, man får ta och angripa problemen en efter en och se till möjliga rationella lösningar. Anpassa sig till förutsättningarna. Men det är inte alltid lätt, det är så mycket som är upp och ned, både utom och inom mig. Hela världen är över ända, och jag känner mig ännu som om jag inte alls hör hemma någonstans alls. Samhörigheten med sånt jag höll av förr är som bortblåst. Engagemang och skaparlust är sånt som glöder lätt under ytan, inget som blossar upp. Vad skall man ta sig till? Slita i tysthet, med projekt man tog sig an för att hjälpa de som vänt en ryggen. När man ibland känner sig som en förbrukningsartikel, en trappstege ut. Jag kommer dock alltid vara den snälla Johan som alltid gör allt för mina vänner.

Lev väl ni med, jag försöker på min kant.