Gryningsljus, dimma och frost i skägget

Tre långa månader sen sist, men tiden flyger fram känns det som. Snart drar vintern in över oss igen, och vi träder in i en mer innesittande period av året. Livet känns mer som en berg och dalbana av mentala påfrestning. Det går upp och det går ned, det känns nästan som om det bara var ett kort ögonblick sedan allt såg helt anorlunda ut. Det är en tid av många jubileum nu och som nalkas, både goda och mindre goda. Minnen som kommer skölja över en efter att de under en lång stund dragits ut likt havet vid ebb och flod. Livet går i cykler, böljar fram och tillbaks. Man får guppa med, som en boj på livets hav.

Jag läste här om sist långa hatiska inlägg om de onda piratjägarna, och vad vår regering nu tvingas göra för att blidka sina bidragsgivare. Det säg att vi har ett val att inte skydda upphovspersonens rätt till sina verk. Jag skulle vilja se den finnige snorunge eller överbetalda datorkonsulten som skulle vilja jobba hundratalstimmar för att sen bara få ett hånleende som betalning för sin möda. Men det som behövs är inte drakoniska lagar och nattliga radhusräder av väktare med våta polisdrömmar. Det krävs konsekvens och anpassning till den skeenande teknikutvecklingen. Att sätta åt tio svenska ungdomar för illegal nedladdning samtidigt som 90% av alla kinesiska företag använder piratprogramvaror är ett gigantiskt hyckleri. Men varför ser alla mellanfingrarna med Kina? Jo, för att gör de inte företagen det så blir de utkastade från den kinesiska marknaden.
Att vara arg löser dock inga problem, man får ta och angripa problemen en efter en och se till möjliga rationella lösningar. Anpassa sig till förutsättningarna. Men det är inte alltid lätt, det är så mycket som är upp och ned, både utom och inom mig. Hela världen är över ända, och jag känner mig ännu som om jag inte alls hör hemma någonstans alls. Samhörigheten med sånt jag höll av förr är som bortblåst. Engagemang och skaparlust är sånt som glöder lätt under ytan, inget som blossar upp. Vad skall man ta sig till? Slita i tysthet, med projekt man tog sig an för att hjälpa de som vänt en ryggen. När man ibland känner sig som en förbrukningsartikel, en trappstege ut. Jag kommer dock alltid vara den snälla Johan som alltid gör allt för mina vänner.

Lev väl ni med, jag försöker på min kant.