Jobb, liv och resor

Jag är hemma nu vid min egen dator, och begrundar det lätta kaos som är mitt hem. Jag är tillbaks från en helg av lugn och eftertanke. Det är en otroligt befriande känsla att få komma bort, till en plats där få måsten existerar. Det är klart att flertalet av dom kommer åter som en bumerang och piskar till mig över nosen när jag kommer hem, men i just det ögonblicket känns tillvaron befriande. Jag tänkte först skriva att jag var på väg att göra något som kanske är lite korkat, men jag vet inte längre. JAg vill våga göra saker, och ibland måste man ju våga göra tokiga saker för att vinna något. Våga tänka några år framöver, och kanske planera för vad man vill göra med sitt liv. Men allt det där känns så vuxet, och jag känner mig inte vuxen alls. Det är något som gått upp för mig, att rent teoretiskt vara men inte känns sig just vuxen. Det är så många som förväntar sig att man skall vara något man inte är, förväntningar man inte kan leva upp till kanske.

Jag har små projekt jag vill förverkliga. Jag har ideer jag nog gömt undan för länge, konstiga ideer, sånt som bara den store fluffen frammanade efter överdoser av kaffe och annat. Det känns lite som att det skulle vara kul att förverkliga några av dom. Ett par av mina tidiga ideer har ju blivit mycket bra scenarion, som jag är fantastiskt nöjd med. Jag längtar delvis efter att få känna ruset av en ohejdbar kreativitet igen. Se om den finns kvar där nere inom mig.

Jag undrade igen lite varför jag skriver här egentligen, det kanske hade varit bättre att skriva för mig själv. Att inte lämna ut sig åt allt och alla, men ibland så bryr man sig inte. Det är ju lite en fråga om vad som hägrar och varför, och vem man kanske är innerst inne. Jag känner lite att min självpåtagna exil från världen runt om lugnar min själ. Jag lever utan TV och tidningar i en allt större omfattning, och internet används mestadeles till att chatta.
I allt detta känner jag inte alltid längre att jag riktigt är en del av omvärlden. Mycket känns så avlägset och långt bort, nästan overkligt. Kan man verkligen vara säker på att det är en verklig verklighet. Jag vet inte och lever mer för stunden, samlar på glada stunder, och inser att det nu gått över tre månader sedan nyår.

Lev väl!