Okontroversiell och slätstruken

Jag insåg att jag än en gång inte hunnit med att skriva här. Eller rättare sagt, att inte känt att jag haft något att skriva om. Och inte riktigt klarat av att prioritera att tänka på det.
Det var annat som pockade på min uppmärksamhet. Egna tankar, andras tankar och gemensamma tankar. Vad vill man göra, och sen mitt upp i det så uppkommer frågan; vilken bild vill man förmedla utåt. Vad är man egentligen? Jag har letat efter riktning åt mitt liv. Försökt blicka framåt för att se vad jag egentligen vill. Vart jag är på väg, försökt skapa en plan för min färd genom livet.
Alla de invecklade och intrikata tankar som snurrat inom mig. Det känns dock avlägset, för jag märker att jag i allt större grad släppt greppet om omvärlden. Jag orkar inte alltid längre bry mig, inte bry mig om vad andra tycker. Det har gett upphov till en önskan att göra det jag själv vill, och sånt jag kan leva med. Att leva och pröva nya saker, vara aktiv och inte dra mig in under mitt eget skal.
Jag tänkte ett tag att jag ville leva en okontroversiell existens, bara flyta fram utan att skapa konflikter och osämja. Men det känns som att ett sånt liv blir mer fokuserat mot att undvika konflikter. Det skulle nog tenderar att utmynna i underdånighet och rädsla, som uppenbarligen kan tolkas som likgiltighet och oförmåga till medkänsla.

Jag är för dålig på att säga ifrån, att säga att jag inte orkar eller har tid. Jag har lyckats öva på det, men jag känner mig ofta elak i efterhand. Jag drömmer om att kunna skriva och skapa igen, att lusten och inspirationen skall få fäste i mig. Att skriva recept, scenarion, artiklar, och orka skriva klart dom. Lusten för livet är på väg tillbaks, som vårens värme som sakta smyger sig över oss.

Lev väl!