Provokation som konst

Är det okej att tapetsera det "offentliga rummet" med provocerande och anstöttande material i studiesyfte, eller som konstverk. Kan man vara säker på reaktionen, kan man vara säker på att en person har samma tankebanor som den som skapat det. Mina tankar drar sig lite åt Orson Welles uppläsning av "War of the worlds", och reaktionerna där. Mycket runt om mig väcker tankar, för det känns som om man automatiskt tittar in bakom dom. Vill se det som finns bakom, det som styr eller påverkar. Man söker den dolda och egentliga meningen, som med det för några år sedan så omtalade akrylamid larmet. Där man skrek ut att friterad och stekt mat innehåller det cancerframkallande akrylamid. Akrylamid är dock vattenlösligt och tas inte direkt upp av kroppen, då är aspartam värre då det lagras i kroppen och dess effekter inte direkt är undersökta. I efterhand visade det sig att det berömda akrylamidlarmet var hastigt påkommet och just den forskningen var hotad, och det ter sig mer som ett försök att se till att den hotade forskning inte lades ned. Det var kanske en konstruktion, på tillrättalagda och tabloidmässigt anpassade premisser.

Tankar om hur påverkbar omvärlden är, och jag drar mig till minnes filmen "Wag the Dog". Varför läsa och hänga med när det man läser ändå mest är tillrättalagt och konstruerat. Allt har flera sidor, men det är oftast inte intressant att vissa mer än en, för är det inte spektakulärt så får man ju inte "Stora journalistpriset".