En dag av kontraster...

Tillbaks i Göteborg, efter en lång underbar helg. Bastubad mitt i natten i en vedeldad liten bastu nere i Växjö, och dopp i en underbart kall sjö. Det var fantastiskt skönt, och roligt. Det värsta är väl att helgen bara försvann och lämnar en tomhet bakom sig.
Jag körde ned nu på morgonen idag, och även om det innebar att skutta upp tidigt så var det värt det. Och egentligen inte värre än att köra på eftermiddagen/kvällen, förutom lite trängsel efter Borås.
Dagen började annars helt underbart bra. Det var kallt, klart och soligt, med en klarblå himmel.
Men det blev en dag av kontraster, mest inom mig. All världens lycka blandades med en skyffel av de jobbigaste känslorna jag trodde jag lagt till vila, men de överföll mig bakifrån.
Jag förundras över mig själv, och känner mig väldigt fånig och vill mest be om ursäkt för det jag ställer till. För jag överfölls av så många konstigheter idag, och jag förstår inte varför, inte det minsta. Jag tänkte reflektera över något helt annat idag, men det fastnade i den mentala "vrångstrupen". Jag tror jag ville vara vänlig, öppen och ärlig, men det flöt ur mina händer och sölade nog ned mer. Jag vet inte varför allt blir så fel. Mina allra bästa intentioner förvrängs, till något helt annat.

Jag sitter här och försöker förstå vad och varför jag skriver, och till vem?
Svaret är att jag skriver för mig själv, för att bearbeta mina känslor och tankar. Att försöka förstå mig själv.
För jag vet att jag duger, och att jag inte är värdelös. Jag är duktig, i mitt yrke och i min hobby. Jag kan skriva och jag kan spelleda, jag kan och jag vågar.

I övrigt så är mitt pussel klart, och jag ser motivet le mot mig. Ty jag fick något litet med posten idag, och väl var väl det, för mitt eget blev kvar där uppe.

Så lev väl alla mina vänner!