Musik med det samma...

Jag har funderat kring och lyssnat på mycket musik den senaste tiden. Har rensat och sorterat, och förberett för att köpa en ny CD-hylla. Men det roliga ligger i att få koordinera och känna att ens åsikter tas på allvar.
Jag har lyssnat på gammalt som nytt, nördigt som djupt, eller bara sånt som kommit i min väg. Musik utan mening, sånt som burit minnen med sig, eller som varit någon annans minnen. Känt kopplingar till känslor inom och utom mig, tänkt, skrattat och gråtit. Jag tillåter mig själv att känna, tänka och tycka. Som att vara utsläppt ur en isolerande fångenskap, som att se efter att ha varit blind.

Jag har läst en massa den senaste tiden, läst sånt jag känner talar till mig. Meningslösa, politiska opolitiska, konstiga och felaktiga saker, eller sånt som är fantastiskt ute och fjantigt. Jag har som tidigare sagt börjat rensa bland mina böcker. Ställde helt ogenerat frågan till mig själv, om vad det egentligen är jag är intresserad av och vad jag innerst inne håller av. Svaren är tvetydiga, eller mångbottnade. För jag tog mig an uttrycket "kill your darlings". Jag rensade ut min gamla fina utgåva av "Nordisk Familjebok", en sak jag sparat mitt i min gamla bokhylla. Jag vet inte om jag skall sälja den eller bara låta den vila lite någon annanstans så länge. Jag tittade in i cellen också och insåg att det mesta som var där har jag inte ens bemödat en tanke de senaste åren. Vad är då meningen med att spara på dom? Hur mycket bra och ha saker kan man låta ta plats och utgöra dammfångare?
Jag kände det som en uppgörelse med så mycket. Med mina rädslor att vara den jag vill vara, och inte bara vara som alla andra. För inom alla kulturer finns en elit, som bestämmer vad som är okej eller vad som inte är okej att tänka och tycka.