Insikter och utsikter

Dagarna går snabbt, och ibland känner jag det som att jag inte fullt vet vilket ben jag skall stå på. När mycket pockar på ens uppmärksamhet, och att det känns som det varken blir hackat eller malet. Med andra ord, jag har känslan av att inget egentligen blir riktigt gjort. Att man inte riktigt kan andas ut, eller samla tankarna. Det är beslut på många nivåer som skall tas, att bestämma sig och säga att så här är det. Så här måste jag göra för att klara av att leva med mig själv. Jag har än en gång överväldigats av känslan att göra något annat, tänka mer på mig själv. Jag har varit feg och jag har inte vågat stå upp för mina känslor, men man måste ju våga. Man måste våga säga vad man vill.
Jag är samtidigt lite rädd, Jag har inte skrivit här på ett tag. För det har varit lite snurrigt, och jag vet inte alltid hur jag skall uttrycka mig. Det är lite mycket tankar i mitt huvud nu igen. Jag är rastlös, eller rättare sagt, jag vet inte riktigt hur jag skall klara av att få det som jag vill ha det. När ens tillvaro är ställd lite på kant, och man inte vet vilket ben man skall stå på. Skall man kasta loss, skall man göra andra besvikna. Vilka alternativ finns. Det är bland annat en överhettad arbetsmarknad där ute och erbjudanden flyger omkring som herrelösa missiler, och ibland blir man träffad av en eller ett par. Det är klart det väcker tankar. Det och det faktum att jag vaknat som en tänkande och tyckande varelse, som mer klarar att hantera sin rädsla, men vad vill jag egentligen? Är det jag som borde göra uppoffringar för att minimera andras?

Jag läste lite halvvagt mellan raderna i en annan text. Om några steg mot att vara elak skulle man kunna säga, fast inte riktigt. Där i ansågs bland annat att man skulle träna på att säga nej, och att det skulle vara elakt. Men allt kändes mest som om man rört ihop att vara tillags med att vara snäll. Jag vet av erfarenhet att man är inte snäll om man försöker vara alla tillags, det blir ofta mer elakt än snällt. Man skall inte göra som andra säger, man skall göra det som är ärligt mot en själv och motivera sina handlingar. Att säga ifrån är inte elakt, inte heller att kunna säga nej när något är fel.
Så de flesta av de punkter som redovisades i texten jag såg har inget alls att göra med elakhet. I det närmaste det motsatta faktiskt. Jag tror det mer har att göra med att veta sina begränsningar, att inte bara säga ja till allt, och sen sitta i en sits där man inte klarar av att hantera allt. För det är alltid de som är närmast som blir lidande av mentala härdsmältor. Det är snällt att inte lova saker, att säga rent ut vad man gör och vad man känner. Det har mer med självinsikt att göra, att känna sig själv och att vara ärlig och ödmjuk om sin egen situation. Att klara av att vara sig själv och ta ansvar för sina åsikter och känslor.

I kölvattnet av allt detta så kände jag att jag fördrivit så mycket tid nu de senaste månaderna. Men jag tror att jag behövde det för att ladda om mina batterier. Att hitta tillbaks in i mig själv igen, och förlikas med mig själv. Men det känns bättre nu, för nu är min "mentalaverktygslåda" mer utbyggd och redo att användas, som i tisdags. Jag är lättad över att jag hanterade mig själv och löste uppgiften, och samtidigt var ett stöd åt de som behövde mig. Jag känner mig lite stark och som om jag åtstadkommit något.

Jag inser även att jag förmodligen kommer göra ett antal personer besvikna på mig framöver. Men jag måste tänka på mig själv och på min egen kapacitet. I längden så är det bättre att vara ärlig med en gång, och inte lova saker man inte klarar att hålla eller som får en att må dåligt. Det kommer bara göra allt sämre i längden.