...och dess röst var din. Ja, just din!
Jag stod igår kväll och tittade ut över Gullmarsfjorden. Såg i diset Lysekil på håll, och kyrktornet som kontrasterade sig mot horisonten. Hann aldrig riktigt skriva något igår, men vad gör väl det. Vår avdelningen och lite annat löst folk på firman var på kurs på en konferensanläggning uppe på västkusten. Det var en lättsam tillställning, trots att alla våra säljare och vår VD var med. Kanske därför också, det blev en bra mix av åsikter och diskussionerna svallade fram ungefär som havet utanför förnstret.
Att gå där på bryggan, känna vinden och lukte av salt fick mig att inse och minnas hur mycket jag älskar havet. Det är dit jag vill, på något sätt, det känns hemma och äkta. Farligt och vilt, men man vet om det och när det är stilla så är det så vackert. Det fick mig att inse att alla de kvinnor jag någonsin älskat alla varit som havet, möjligen dock svårare att tyda. Fast just nu bryr jag mig inte, får väl citera en kollega som kläckte ur sig "Drick du så dricker du mig snygg". Det var bekymmersfritt och kul igår, och idag på morgonen. Kvällen igår inleddes med bastu, öl och ett dopp i havet ...eller tre för att vara helt korrekt. Det var helt underbart och smaken av salt piggade upp och fick mig att vakna till. Vi intog sendan en underbar middag, med utmärkta val av viner, och avrundade med destillat porvning. Provade några utmärkta cognac, whisky och rom sorter. Vidare avrundning senare i baren en våning upp, och så hamnade vi i hotellannexets tv-rum och snackade strunt till sent på natten.
Vilda och glada som vissa av oss var så skuttade vi sedan upp klockan sju och bastade igen ...och givetvis blev det ytterligare ett dopp.
Jag har under gårdagen förlikats med ett par saker. Jag har insett en del om hur jag funkar, och jag har samtalat med en person som jag respekterar och bryr mig om. En vänskap jag hoppas skall kunna hålla, på ett kamratligt plan. Det är en vän jag tror jag litar på. Hon kommer förvisso sätta små dolkar i ryggen på mig när helst hon kan, men med en vänlig glimt i ögat.
Jag har också insett att det inte finns någon som helst återvändo, och inte för att jag på något sätt önskar det. Jag har hittat något jag länge sökt efter, någon som förstår mig. Det har länge känts lite osäkert och väldigt konstigt, att det blivit som det blivit. Det bara slog mig och jag föll omkull handlöst. Mycket har slitit mig sedan dess och även innan, men jag vet ju nu att det är rätt och jag tänkte inte vika en tum. Jag inser att jag har mer gemensamt med Kristina än jag från början kanske trodde, och att det känns naturligt att det blivit så här.
Lev väl!
Jag stod igår kväll och tittade ut över Gullmarsfjorden. Såg i diset Lysekil på håll, och kyrktornet som kontrasterade sig mot horisonten. Hann aldrig riktigt skriva något igår, men vad gör väl det. Vår avdelningen och lite annat löst folk på firman var på kurs på en konferensanläggning uppe på västkusten. Det var en lättsam tillställning, trots att alla våra säljare och vår VD var med. Kanske därför också, det blev en bra mix av åsikter och diskussionerna svallade fram ungefär som havet utanför förnstret.
Att gå där på bryggan, känna vinden och lukte av salt fick mig att inse och minnas hur mycket jag älskar havet. Det är dit jag vill, på något sätt, det känns hemma och äkta. Farligt och vilt, men man vet om det och när det är stilla så är det så vackert. Det fick mig att inse att alla de kvinnor jag någonsin älskat alla varit som havet, möjligen dock svårare att tyda. Fast just nu bryr jag mig inte, får väl citera en kollega som kläckte ur sig "Drick du så dricker du mig snygg". Det var bekymmersfritt och kul igår, och idag på morgonen. Kvällen igår inleddes med bastu, öl och ett dopp i havet ...eller tre för att vara helt korrekt. Det var helt underbart och smaken av salt piggade upp och fick mig att vakna till. Vi intog sendan en underbar middag, med utmärkta val av viner, och avrundade med destillat porvning. Provade några utmärkta cognac, whisky och rom sorter. Vidare avrundning senare i baren en våning upp, och så hamnade vi i hotellannexets tv-rum och snackade strunt till sent på natten.
Vilda och glada som vissa av oss var så skuttade vi sedan upp klockan sju och bastade igen ...och givetvis blev det ytterligare ett dopp.
Jag har under gårdagen förlikats med ett par saker. Jag har insett en del om hur jag funkar, och jag har samtalat med en person som jag respekterar och bryr mig om. En vänskap jag hoppas skall kunna hålla, på ett kamratligt plan. Det är en vän jag tror jag litar på. Hon kommer förvisso sätta små dolkar i ryggen på mig när helst hon kan, men med en vänlig glimt i ögat.
Jag har också insett att det inte finns någon som helst återvändo, och inte för att jag på något sätt önskar det. Jag har hittat något jag länge sökt efter, någon som förstår mig. Det har länge känts lite osäkert och väldigt konstigt, att det blivit som det blivit. Det bara slog mig och jag föll omkull handlöst. Mycket har slitit mig sedan dess och även innan, men jag vet ju nu att det är rätt och jag tänkte inte vika en tum. Jag inser att jag har mer gemensamt med Kristina än jag från början kanske trodde, och att det känns naturligt att det blivit så här.
Lev väl!
No comments:
Post a Comment