Solkigt och seriöst

Nu sitter jag på jobbet och vidmakthåller bestäm att jag är frisk. Vilken jag nog faktiskt är om jag skall vara ärlig. På vilket plan kan man ju kanske fråga sig om, lite så här i efterhand. Jag skulle sovit igår, men trots att jag fastnade i telefon, så är jag inte trött. Strax efter ett så släckte jag, men det är något jag verkligen inte ångrar. Det var så härligt att bara prata om allt möjligt.

Tidigare på dagen igår låg jag i min soffa och svarade på frågor till en intervju. En intervju om ett gammalt scenario jag och Tom skrev för nära 10 år sedan. Det och andra årterblickar i det förflutna har ställt en hel del tankar på ände i mitt huvud. Någonstans där mellan feberflum och en tvekluven saknad så började jag inse att det jag trott jag ville inte riktigt var det jag trodde. Jag börjar inse att jag plötsligt ser saker på ett annat sätt. Jag ser ett annat landskap och jag är inte säker på att jag vill stanna här. Jag såg ett ljus eller en möjlighet tror jag, att få bygga något nytt, utan att släpa på allt bagage. Frågan är dock, skulle jag våga det? Skulle det gå?

Jag har börjat få lust att vara kreativ på riktigt igen. Vet inte om jag någonsin kommer klara av att skriva till konvent igen, men känner lust. Lust jag skall tämja och styra i rätt riktning, mot något mer konstruktivt än att bara skriva konstigheter här. Det kanske kan te sig väldigt navelskådande och barnsligt att ha ett sånt här turbulent inre liv? Jag vet inte, och jag vet inte ens om jag bryr mig vad andra tycker och tänker, om jag någonsin gjort det, men det har jag ju. Det gjorde jag ju jämt förr, att inte avvika från vad mängden ser som normalt. Att inte avvika och riskera att bli utskrattad eller uttittad.

Jag har fått ideer, och jag vill använda dom till något kreativt, något vettigt. I och med detta har jag också funderat på mitt liv, min lägenhet och allt möjligt. Hur vill jag ha det egentligen? Vad är det som betyder något för mig. Skall jag börja ändra, eller skall jag vänta? Vart skall jag börja?
Många frågor, och få svar, som vanligt. Men det känns faktiskt bara bra. Vart jag än hamnar.

Lev väl!