Kombinationer med tanke

Jag har under en längre tid reflekterat över intelligensnivån på olika företelser. TV-serier och filmer är en av dom, där jag tycker mig se "kulturskillnader". Eller så är det bara det att jag är mer brittisk i mina tankemönster. Jag gillar i och för sig flera amerikanska serier, som exempelvis CSI och Vita huset. Det är förvisso stor skillnad på dem, och det tycker jag om. Jag gillar att utsätta mig för kontraser, som att variera mellan att titta på Deadwood och sen Sherlock Holmes. Liknande tidsperiod men olika fokus och kikare på omgivningarna.

Igår satt jag och skrev i soffan och kunde inte motstå frestelsen att titta på några avsnitt av den utmärkta TV-serien "Foyle's War" också. Det är en brittisk tv-produktion, och även om den är gjord med en begränsad budget så är den otroligt välgjord. Och även välskriven, för det är inte en enkel tv-deckare modell 1A, ganska långt därifrån faktiskt. I gammalt klassiskt snitt så utgår avsnitten ofta från ett mord som skall lösas, men det tjusiga är att det finns sociala och mänskliga frågeställningar invävda i historien på olika plan. Hela serien i sig tar sin början i inledningen av andra världskriget, men utspelar sig på baksidan av kriget, i den lilla staden Southsea i Södra England. En liten rolig detalj är att serien är skriven av Anthony Horowitz, som bland annat skrivit dröshögar med avsnitt till andra deckarserier, samt några böcker. I en intervju uttryckte han att "Foyle's War" iden kom till honom då han tröttnat lite på grundkonceptet från andra serier, att i grund och botten så utgick historien och ploten alltid från att X tagit livet av Y. I "Foyle's War" ville han ha en historia som utvecklades och hade mening och mer reflekterade komplexa frågeställningar. Han valde andra världskriget och dess många bortglömda hemmafrontsdetaljer och vävde in de historiska företelserna, ofta ganska starka sådana. Tidsperioden i sig är full av händelser som mer eller mindre glömts bort i det stora hela efter kriget. Det finns invasionsrädsla, gamla sociala mönster som vittade, konfilkter mellan militära enheter, rädsla för kommunismen, racism, interneringsläger, korrupta tjänstemän, vapenvägrare, svartabörsarrangemang och nazistsympatisörer, för att nämna något. Första avsnittet tar upp engelsmännens ganska hårdhänta internering av utlänningar under kriget, och hur vissa klarar sig undan takvare "the old boys network", en term tagen från en annan favoritfilm, den gamla hederliga "Schakalen". En annan film med intelligens och skärpa, och frågor istället för svar.
I första avsnittet tar sig DCS Foyle an sin fd assistent som förlorat vänsterbenet i engelsmännens katastrofala försöka att hindra tyskarna från att ta Trondheim under invasionen av Norge. Han är disillusionerad och har förlorat sitt människovärde, och hans fru kämpar med tanken Ett annat avsnitt av Foyle's War utspelar sig mitt under reträtten från Dunkurque, och detta används mycket bra. Det finns nerv i serien och den tar verkligen fart sen när tyskarna förbereder sin tänka invasion genom att bomba sönder England. Det visas mod, feghet, uppgivenhet och allmän utmattning. Det härliga genom säsongerna sen är att den följer krigets utveckling, flygkriget över Storbrittanien och sen konflikter som uppkommer när amerikanerna kommer och bygger alla sina gigantiska baser på engelska landsbygden. Detta är helt klart en serie som kvalar in som en av mina favoriter. Och jag inser efter lite diskussioner om historiers och plotersuppbyggnad att det är ett intelligent grep att använda smådetaljer och kuriosa för att färga sin story, men även de starka frågeställningar från livet, för att sen väva in dom i vad som annars blivit en ganska ordinär rätlinjigt mysterie.

Lev väl!