Jag sitter ibland och funderar på vad som skulle hända om jag var lite mer spontan, och bara gjorde mer sånt som jag själv kände för. Och det jag känner att det betyder saker för mig själv, eller för de jag bryr mig om. Funderar på hur anorlunda saker skulle se ut då, om dom skulle gjort det. Eller om jag aldrig skulle fått uppleva det jag upplever nu. Vad det nu än kan vara. Jag drar mig osökt till minnes en gammal Thomas DiLeva låt, som snurrat lite i huvudet på mig. Inte för att jag någonsin lyssnat på honom självmant, eller gillat hans musik, bara för att den passar in på mina känslor för tillfället. Annars så har jag med hull och hår falligt in i den hårda musiken igen, en osalig blandning av hårdrock och synth. Det känns lite konstigt, men ändå kanske inte. Jag inser att jag står inför ett stort antal vägval. Den gamle Johans mesiga, obeslutsamma och avvaktande stil funkade ju inte alls. Den bara förstörde så mycket och ödelade allt jag länge strävade efter att uppnå. Å andra sidan har mitt bottenlösa självhat och min självdestruktivitet ju inte lett till något vettigt. Möjligen bara ännu en lång läkeperiod och ett par stökiga månader för att kämpa för att bryta sig ur olika beroendens bojor.
EDIT: Jag klippte bort en bit, det kändes inte rätt. Jag känner mig splittrad i så många bitar att jag knappt känner att jag hänger ihop alltid.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Den enda som kan förändra ditt liv är du själv.
Det är jättebra att du har börjat ifrågasätta vad det är du egentligen vill. För när du väl vet det, då är det bara att "go for it".
Du har kommit jättelångt på väldigt kort tid. Det är som att springa ett mentalt marathon. Ge dig lite tid att hitta fötterna innan du börjar springa igen.
Post a Comment