Något annat...

Jag har precis varit med Jessica och kollat på Wes Anderssons film "Darjeeling Limited". Det var nog den mest fantastiskt underbara, och knasiga, film jag någonsin sett. Den var så bra att jag knappt har ord för det. Den knep tag om mig, och har inte släppt mig än. Så nu sitter jag här; Hög på en Wes Andersson tripp. Och vet inte vad jag skall tro. En sån underbart fluffig kreativ känsla för allt kan man bara drömma om.
Ett citat från filmen går som på "repeat" i huvudet på mig, men jag kommer inte ihåg det på engelska tyvärr. Får kolla upp det sen.

"Låt oss sluta ha självömkan. Det klär oss inte."

Jag har sagt så mycket dumt, och tänkt ännu dummare tankar. Jag har varit en idiot, så länge. Har inte tittat upp från min egen navel, och verkar inte alls ha lyssnat på vad andra säger.
Jag måste ta ett nytt blad, och hoppas att jag inte raserat och bränt alla broar till vänskap.

Jag pratade om att träda in i nya landskap förut. Jag funderar fortfarande på om jag kan hålla mig borta, eller om jag ens skulle försöka. Jag känner mig som en mal som dras mot ljuset. Det är helt knasigt, precis allting. Jag skall ta och sätta mig och titta på lite mer Wes Andersson film, närmare bestämt "Life Aquatic". Det här ruset vill jag behålla ett tag till.

Så snälla förlåt mig för det jag sagt i min mörka stunder, och lev väl alla mina vänner!