Lätt avslagen, men inte så trött...

Mina sömnmöster måste vara en del av livets parodi. I livets dalar så sover jag väldigt dåligt, och sen när man börjar känna att allt är på väg upp en bit. Ja, då sover jag dåligt också, många tankar som snurrar, i ena fallet knasiga och jobbiga och i andra lite snurriga och fluffiga. Kanske till och med ett par glada dito, och nu med lite ideer om att man kanske skulle börja planera sitt liv lite. Men då måste man ju bestämma sig för vad man vill. Så det började jag med när jag vaknat vid fyra, vilket var lite jobbigt då jag något motvilligt avslutade ett samtal vid halv tolv. Men trots det så är jag inte särskilt trött, vilket iofs det med är väldigt skönt. Jag vet ett par saker bestämt i alla fall, och det är att få rättsida på mig själva, samt att när tiden mognat sätta sig och bestämma hur man vill ha det.
Nej, nu så började jag istället fundera varför jag skriver så personliga saker här egentligen. Är det något som någon skulle vilja läsa. Men om jag skall skriva andra mer intressanta saker så måste jag ju leta upp dom aktivt. Och det har jag ju inte gjort nu på länge. Jag har delvis halkat efter på många plan. Western har förvisso tuffat på, men inte alls i den takt jag tänkt mig. Det har plötsligt kommit annat ivägen, vilket i och för sig har varit väldigt skönt. Inte att inte få gjort det man känner att man vill, men att få dela sin tid och umgås med personer som bryr sig. Jag har i alla fall återfått en hel del lust, och skall sätta mig i kväll och skriva. Jag fick en lite drös ideer till min viktorianska horror setting, och har åter lite vagt väckt ideerna jag hade om en viktoriansk setting till Phobia, när vi jobbade med det. En del grejer därifrån är riktigt bra och skulle gå att återanvända. Och allt det känns plötsligt lite mysigt igen, för jag saknar våran gamla Gaslights kampanj en hel del plötsligt.

Så lev väl alla mina underbara vänner.