Tappat något

Jag har nog tappat bort konceptet lite, eller kanske lite väl mycket. Jag kände ett tag förra helgen som om jag kanske tappat bort mig själv en aning. Jag har nu dock insett att jag hittat något helt annat. Kan man vara helt säker på något och ändå inte säker? En känsla har bitit sig fast i mig. Jag är helt säker, men jag är osäker på istort sätt allt annat. Jag kände mig länge helt ensam, mitt bland alla människor. Något jag insett nu i efterhand. Frågan som snurrar inom mig är väl vart man vill och vart man eventuellt är på väg. Är ensamhet ett öde eller en välsignelse?
Vad vågar man tro på och vad vågar man hoppas på? Hämmar rädslan ens valmöjligheter, och ens intiativförmåga? Det är så många frågor och få svar.

Jag är medveten om att detta är helt osammanhängande, och fullkomligt förvirrat, men så är det i min inre värld nu. Jag har öppnat porten på vidd gavel och inte ens regnet som stilla började falla idag fick mig att känna missmod. Det mesta som händer nu värmer mig inombords. Det känns som om jag står på avstånd och betraktar och förstår det som sker. Så vad som än händer så är jag nog redo för det. Jag funderar på om saker kan sägas på något annat sätt, eller om det är klokt att skriva. Jag vet knappt något med säkerhet längre. Kanske skriver jag mer här en annan dag. Kanske till och med något vettigt.

Lev väl!