Återvända...

Jag har så sakta börjat återaklimatisera mig själv och min hjärna till den verklighet, som förmodligen får anses vara den verkliga. Eller den verklighet jag måste leva med i alla fall. Vad som nu kan anses vara verklighet, och vad som kan anses vara fantasier. Vi pratade en dag om verklighetsflykt och vilken verklighet som kanske är den sanna. Och efter det så kom jag på mig själv att fundera på att man ju faktiskt kan ha två verkligheter. Om man reser mellan olika plaster, där man upplevt olika saker och har lämnat olika typer av avtryck. Man kan vara två helt olika personer, både på gott och ont. Det är i det jag inser att jag ganska ofta verkar uppleva personer anorlunda mot hur dom upplever sig själva, eller mig. Jag vet ju att det varit väldigt dåligt förut, och det är något jag nu kämpar mot, och är på väg att övervinna.
Så är jag deppig nu? Nej, det skulle jag inte alls vilja påstå, för jag är inte ledsen. Jag är nog närmast glad och lite lättad. Och jag säger bara det jag känner. Jag vill ju vara ärlig med allt jag känner, och detta är ju min verklighet nu.

Lev väl!