Losing my religion...

Jag vet att uttrycket i titeln inte riktigt har samma innebörd som den punkt där mina tankar fastnade. Att förlora sin tro på visa saker som under en lång period varit en stor del av ens liv. Jag tänker här på flera saker, men det som gnagt mig i kanterna en tid är mitt engagemang för ett spelkonvent. Jag känner att jag inte längre mentalt är en del av det. Jag har andra visioner tror jag. Jag har aldrig velat ta ära för saker, bara göra ett bra jobb. Med tanke på mina mörka sidor så har det ju då kanske varit något av ett dilemma. För jag trodde ju alltid att jag inte dög, och att mina alster inte var tillräckligt bra. Och lade ned mer tid och energi i det allt eftersom, för jag ville ju få det bra. Det var väl inte detta som var min utgångspunkt för tankarna nu, utan mer att jag tappat tron på att det finns en miljö att vara kreativ i. Jag ser mig inte direkt som vuxen, men mitt yrkesliv sliter mig in i en annan värld. En hård och lite kall ekonomisk värld, där det är andra krav som gäller. Och mitt kunskap i att leda stora arbeten gör det lite frustrerande att sen skutta tillbaks ned i en ankdamm med människor, som även om dom är trevliga, inte alls har samma referensramar. Så i alla tankar som flugit genom mig de senaste veckorna, så har även detta bubblat upp. Det är så mycket jag inte är säker på längre. Säker på varför man gjort, eller sagt. Att få vara lite mig själv i mitt eget lilla hörn. Att kunna prata om allt jag inte kunnat prata om, synd bara att dygnet bara har tjugofyra timmar och att man faktiskt måste sova några av dom också.

Lev väl!