Remember me...

Det var full rulle på jobbet igår, och dagen bara flöt fram. Det är lite nervigt och stressande när min kollega blev tvungen att åka till Kina. Och lämnade mig här hemma att sopa ihop det sista på den stora offerten. Vilket iofs är väldigt spännande, och skönt att dom har sånt förtroende för mig. Det värmer min frusna själ, och fördriver gamla rester av känslan att bara vara misslyckad.
Sen har jag totalt tappat bort omvärlden igen, har inte läst tidningar eller följt med på TV:n och känner mig som om jag lever vid sidan av allt. Det är förvisso en konstigt trivsam känsla, för det känns inte som att det spelar så stor roll längre. Jag har ingen aning om vad jag vill eller vågar hoppas på, och har inse att det inte tjänar till att oroa sig för saker jag inte kan påverka. På många olika plan, och dom som jag kan påverka dom skall jag ta till vara på nu. Inte tappa bort sånt som betyder mycket för mig igen. Ärligt så vet jag inte om jag skulle klara av att falla omkull en gång till.
En lätt overklighetskänsla har lagt sig över mycket som sker runt omkring mig. Liven för de allra flesta i min bekantskapskrets går vidare. Man pratar med nya människor och vet inte om man vågar komma dem närmare. Man upptäcker vänskap, och man försöker vara trevlig och tillmötesgående. Men även känner mig som om jag nu mer står vid sidan av allt. Två mycket goda vänner skall ha barn till sommaren fick jag reda på. Det gör kanske bara att overklighetskänslan blir lite värre tyvärr, eller kanske inte.

Jag har också insett att massor av annat som sagts stämmer så väl. Jag har inte pratat med någon så mycket på väldigt länge, och nog aldrig riktigt på detta sättet. Jag får böja mig och erkänna att det nog är så att jag har en demontvillingsjäl. Ju mer vi pratar med varandra, desto mer framgår det att våra tankar är lika knasiga och att dom följer samma slingrande stigar. Den tanken väcker minnena av dom slingrande skogsstigarna, den fuktiga murkna skogen och den lilla dammen i söndags. Det var en trivsam rofylldhet och ett värmande ärligt leende. Det känns underligt att det finns någon annan som tänker på samma sätt, som kan avsluta min tankar.

Lev väl!