Maraton....

Gårdagen blev fullkomligt uppåt väggarna, och kraschade åt alla håll och kanter. Det var "upp och ned på vända" världen på jobbet och genomgången av den tyska offerten blev försenad, utdragen och allt snurrigare ju längre dagen led. Jag misstänker att ni fattar vart det hela till sist bar hän, just precis åt skogen. Vid sex på eftermiddagen lyckades jag dock få alla inblandade att fokusera åt någorlunda rätt håll. Vilket känns lite mystiskt då alla som var med då är mina chefer egentligen. Det kändes inte så lite lustigt att vara tvungen att styra upp dom faktiskt. Efter det så tutade vi dock på i högt tempo och tjugo i elva så var alla dokument klara, genomgångna och skickade.
Det var riktigt länge sedan jag satt i en sån där situation förut. Det lite hemska är väl att mitt fokus skärps vid såna här tillfällen. På något mystiskt maschokistiskt sätt sporras jag av allvaret och pressen att prestera och bli klar.
När jag sen kom hem så åt jag lite och fastnade i telefon en stund, samtidigt som jag smuttade på en riktigt bra whisky. Det var så skönt och avslappnat och jag somnade som en stock sen.
Idag har jag plockat lite och bara tagit det lugnt. Det är ett underbart lugn som lagt sig över mig. Det känns så bra på något sätt, som om solen som tittar fram ute vill välkomna mig tillbaks till livet.

Lev väl!