Vart tog snön vägen?

När allt inom en är förvirrat och man är konfys på gränsen till att bara vilja sätta sig och glatt jollra i ett litet hörn. Vad gör man då? Jag insåg igår att mina inlägg från helgen var fullkomligt schizofrena, men det är nog en rättvisande sammanfattning av mig själv. Det har varit en strid ström av tankar som forsar fram. Det känns som vårflod, och så många intryck som måste processeras. Och inte blir de färre för varje dag som går. Det tjänar väl inget till att förneka eller smyga. Jag är nog på väg att bryta min ensamhet. Flera som läser denna blogg ibland har ju redan uttryck att dom sett det. Men läget är lite förvirrat, får jag väl erkänna, och då kanske mer än vanligt. Det känns konstigt att alla dessa känslor bubblat upp efter så många år.
För nu inser jag att det börjar bli dax att se sig om och fundera på vart jag, och allt med mig är på väg egentligen. Fler bra frågor, likt en stor driva som blåser upp mot min husknut likt snö. Fast jag får väl bara acceptera att jag är konstig och nog aldrig kommer bli normal. Eller nej, så är det ju inte. Det är ju jag som är normal, och ni andra som är de konstiga, i alla fall i min värld. I den värld där jag och min demontvillingsjäl kan få vara dom normala, och titta ut på dom vackra tillgjorda människorna på andra sidan glaset i den smakfullt upplysta utställningsmontern. Jag behöver ju inte vara en del av något jag inte vill. Jag kan ju vara mig själv, och inte bry mig. Andras tankar är ju inte mitt problem, deras inskränkthet och trångsynthet är ju deras eget problem.

Jag känner att min inspiration och min fluffighet är på väg tillbaks. Så det finns nog hopp ändå, hopp om att få fart på allt igen. För min fingrar har tystnat en del sen den här lite konstiga nyårsnatten, men det är historia nu. Det finns ideer och tiden finns framför mig igen, det är klart det finns tid för allt jag vill göra. Strövtåg i skogen, knasiga upptåg och vad mer man än kan tänka sig. Jag tänker göra saker jag inte gjort eller vågat göra förut. Jag skall bland annat på skogslajv till våren tänkte jag, och jag skall ta tag i alla lösa trådar som hänger omkring mig.

Så lev väl alla mina underbara vänner.