Är dagens ledord på många sätt, efter alla ord igår. Jag hade svårt att samla tankarna efter igår, tiden bara försvann. Den rann iväg mellan mina fingrar, ut i oändligheten. Det var en lugn och avslappnande dag, som blev natt. Klockan blev tidigt innan jag kom i säng, och mitt huvud bara snurrade.
Egentligen så har jag nog inget vettigt att skriva. Om något jag skrivit här någonsin varit vettigt, men jag bara kände mig tvungen att skriva något.
Jag tror att jag har börjat återfå, eller kanske för första gången skapat, en inre harmoni. Efter så många år i obalans, var det tanken som krävdes. Det är så konstigt att jag inte kan förklara det, knappt ens för mig själv.
Det var en rädd och osäker liten pojke i stor mans kropp, en person utan tydliga mål eller riktning. Ett herrelöst skepp på ett stormigt hav. Där bara turen höll det ifrån att driva upp på livets skär. Mitt skrov är nog sjövärdigt nu. Men jag behöver behålla kommandot, hissa segel och hålla mitt roder under uppsikt. Låt min egen vilja styra min skuta.
December 29, 2007
December 27, 2007
Deja vu
Ibland så har man ingen aning om varför man säger, eller för den delen skriver, vissa saker. Saker man inte vet vart dom leder. Förr så skrev jag saker bara för mig själv, då var jag nog lite mer direkt. Men nu så sitter jag och försöker koncentrera mig på att få skrivet det jag skall få skrivet. Det går inget bra alls. Febern och mina förvirrade tankar gör det nästan omöjligt att fokusera. Jag kan inte sätta fingret på det, men jag har bara känt så här en gång förut i mitt liv. Jag vet inte varför jag skriver detta egentligen. Kanske borde jag inte göra det. Förvirringen är så total att jag knappt vet vad jag gör eller skall säga.
Lost in Space
Jag har suttit och tittat på en sak länge nu, och funderat ännu längre. Febern har satt sina klor i mig igen, jag är i princip döv på ena örat och min röst är en svag viskning. Kan vara det som snurrat upp mina tankar så många varv, eller inte. För sen igår så har jag ärligt ingen aning om vad jag känner längre. Jag är konfunderad och alldeles förvirrad, eller chockad kanske man skall säga. Vid ett fåtal tillfällen så säger andra saker till en som man inte har en aning om hur man skall tolka. Den senaste tidens händelser har härdat mig, vilket nog dessvärre gör mig än mer svårt att nå in till. Någonstans här innanför så finns det "Jag", jag vill vara. Jag funderar på om jag lyckades vara den Johan. Är det den Johan jag vill vara?
Jag vet faktiskt inte riktigt. Och jag har inte heller någon egentlig aning om vart jag vill komma med allt detta. Det kanske är en variant av att kommunicera med sig själv. Det jag gjorde förr, skrev saker till mig själv, som jag läste i ljuset av en annan sinnesstämning. Det känns konstigt att tänka på det så. Kanske skulle jag låtit dom andra i mitt liv läsa det jag skrivit, då hade dom kanske förstått vad jag tänkte och inte dragit förhastade slutsatser. Jag vet att jag är en mångbottnad person.
Fast jag vet fortfarande inte vart jag vill komma med allt detta, men det gör inget. För första gången på länge så känns det som att jag har slutit vapenvila med mig själv. Ett fredsavtal ligger nog en bit bort, men detta är ett steg på vägen.
Så lev väl alla mina underbara vänner.
Jag vet faktiskt inte riktigt. Och jag har inte heller någon egentlig aning om vart jag vill komma med allt detta. Det kanske är en variant av att kommunicera med sig själv. Det jag gjorde förr, skrev saker till mig själv, som jag läste i ljuset av en annan sinnesstämning. Det känns konstigt att tänka på det så. Kanske skulle jag låtit dom andra i mitt liv läsa det jag skrivit, då hade dom kanske förstått vad jag tänkte och inte dragit förhastade slutsatser. Jag vet att jag är en mångbottnad person.
Fast jag vet fortfarande inte vart jag vill komma med allt detta, men det gör inget. För första gången på länge så känns det som att jag har slutit vapenvila med mig själv. Ett fredsavtal ligger nog en bit bort, men detta är ett steg på vägen.
Så lev väl alla mina underbara vänner.
December 26, 2007
Långa dagar...
Likt traditionen påbjuder så har jag drabbats av den gamla hederliga mellandagsförkylningen. Känner av bihålorna och det trycker upp mot högra ögat, vilket är gräsligt irriterande. Men det var ju så det brukade vara förr, så fort man slappnade av så knep förkylningen åt en. Det känns lite irriterande att det skall bli så nu igen. Försökte skriva lite igår, men det kom inte mycket vettigt ur mig. Det var mest feber och olika försök att tänka. Efter ett par timmar av förvirrade tankar så bröt jag av och stack förbi Mediamarkt. Vet inte vad jag letade efter, men det slutade med att jag köpte några fler säsonger CSI. Och en utgåva av Häger och Villnius Svenska Historia. Den har jag däremot inte hunnit med att kolla på än. Irrade runt där utanför också, och satte mig och tittade på platsen där vi stått och pratat. Jag vet inte alltid, det är för många besvikelser och alldeles för långa dagar. Det mesta känns som misslyckanden när man tittar på det i backspegeln. Och det är inte så lätt att sluta kasta blickar bakåt. Lättare än att blicka framåt ibland. Det sades: "Även de godaste intentioner slutar ibland i besvikelse".
Det väckte frågan hos mig igår. Om man skall vara ärlig eller säga det andra vill höra. Det mest skrämmande är väl att jag nu mår förhållandevis bra. Är det ärligt att säga så, eller bara elakt? Kan det vara elakt att vara ärlig? Jag vet inte längre riktigt.
Jag blev överraskad idag, av den plötsliga direktheten. Jag öppnade mig och jag var ärlig. Jag var den Johan jag vill vara och försökte ge det stöd jag önskat jag skulle kunna vara. Det känns bättre, även om det är klart jag är osäker, men det är rogivande och lugnande.
Jag kommer dock för evigt ångra att jag svek en annan mycket speciell person, men den personen valde en annan väg, och jag kan inte göra något åt det. Jag kan bara gå vidare på min egen stig. Och än en gång säga att jag alltid kommer hjälpa dem jag bryr mig om.
Lev väl!
Det väckte frågan hos mig igår. Om man skall vara ärlig eller säga det andra vill höra. Det mest skrämmande är väl att jag nu mår förhållandevis bra. Är det ärligt att säga så, eller bara elakt? Kan det vara elakt att vara ärlig? Jag vet inte längre riktigt.
Jag blev överraskad idag, av den plötsliga direktheten. Jag öppnade mig och jag var ärlig. Jag var den Johan jag vill vara och försökte ge det stöd jag önskat jag skulle kunna vara. Det känns bättre, även om det är klart jag är osäker, men det är rogivande och lugnande.
Jag kommer dock för evigt ångra att jag svek en annan mycket speciell person, men den personen valde en annan väg, och jag kan inte göra något åt det. Jag kan bara gå vidare på min egen stig. Och än en gång säga att jag alltid kommer hjälpa dem jag bryr mig om.
Lev väl!
December 24, 2007
Bita ihop
Det är bara att bita ihop och tänka på något annat. Skall fixa de sista matgrejorna nu, och sen ta det lite lugnt innan det är dax att göra plikttrogna besök. Det skall nog gå bra det med. Skall skriva ett förslag på meny sen, så har jag det ur världen också. Inte för att jag tror jag kommer få så många svar direkt nu, men det måste rensas ut ur systemet. Just nu vet jag inte vad jag skall skriva mer. Jag känner mig lite förvirrad och förlägen. När man plötsligt får en väldigt fin och påkostad present av någon man inte riktigt förväntade sig det ifrån. Eller det är inte riktigt rätt, men den känslan att man inte riktigt lade ned samma energi på present åt dom. Energin har dock varit lite låg den senaste veckan. Jobbet har varit bra, lite struligt, men utmanande och det är skönt. Stämningen har varit god och allt är tillbaks till det normala igen, vilket känns mycket skönt. Förvirringen kanske är ett gott tecken? Vem vet egentligen.
Lev väl alla mina underbara vänner! Och God jul på er!
Lev väl alla mina underbara vänner! Och God jul på er!
December 23, 2007
Vargar...
Det sägs ju att har man inget snällt att säga så skall man vara tyst. Jag har inte något annat att säga heller, så det faller väl egentligen på det. I morgon är det julafton, och då skall man vara glad och umgås med familjen. Måste man känna att man har något gemensamt med sin familj, måste man vilja umgås med andra. Det har inte en lite guppig dag som mest bara flutit fram. Har plikttroget lagat julmat och slagit in paket. Har skrivit en del, men flytet är inte så bra. När jag känner att mina texter tappar så sätter jag mig och tittar på CSI.
Gårdagen var ganska bra, stundvis i alla fall. Men jag börjar få problem med att umgås med människor jag inte känner någon gemskap med. Jag ser och förstår saker nu, jag läser andras miner och ser irritation eller rent av glädje. Baksidan av det är att jag stör mig på vissa, och att det då bara känns irriterande.
Jag har delvis låtit mig kidnappas av måsten igen, måsten som leder till beslut jag inte själv vill ta allt ansvar för. Man vill så väl, men det slutar mest med att jag känner mig som att jag sviker alla. Jag har tappat lusten och vet inte hur jag skall agera. Jag vill inte vara spindeln i nätet. Den som lämnas kvar med alla beslut, och som alla andra tror bara skall magiskt fixa allt. Man fastnar i andras viljor, för alla vill ju bestämma, men ingen vill göra något eller ta ansvar. För har man inget ansvar så kan ju ingen skylla något på en. Just nu känner jag mest för att bara säga att jag inte kommer, att jag har annat för mig. Det är ju i och för sig en lögn, men jag kan ju sitta hemma, skriva, dricka whisky och titta på TV-serier.
Gårdagen var ganska bra, stundvis i alla fall. Men jag börjar få problem med att umgås med människor jag inte känner någon gemskap med. Jag ser och förstår saker nu, jag läser andras miner och ser irritation eller rent av glädje. Baksidan av det är att jag stör mig på vissa, och att det då bara känns irriterande.
Jag har delvis låtit mig kidnappas av måsten igen, måsten som leder till beslut jag inte själv vill ta allt ansvar för. Man vill så väl, men det slutar mest med att jag känner mig som att jag sviker alla. Jag har tappat lusten och vet inte hur jag skall agera. Jag vill inte vara spindeln i nätet. Den som lämnas kvar med alla beslut, och som alla andra tror bara skall magiskt fixa allt. Man fastnar i andras viljor, för alla vill ju bestämma, men ingen vill göra något eller ta ansvar. För har man inget ansvar så kan ju ingen skylla något på en. Just nu känner jag mest för att bara säga att jag inte kommer, att jag har annat för mig. Det är ju i och för sig en lögn, men jag kan ju sitta hemma, skriva, dricka whisky och titta på TV-serier.
December 22, 2007
Sega dagar
Jag har tagit en seg dag idag. Känner mig lite som en skumtomte, ihopklämd och lätt deformerad. Dock så flyter det fram relativt bra texter under mina fingrar. Det är fortfarande en del kvar att skriva om, men det blir nog klart idag. Varvar mig lite med att kolla på CSI, det är en lätt avslappnande känsla. Det får mig att tänka lite. Tänka på det som hände mig igår. Det börjar växa fram en osäkerhet igen, något man inte märkt. Det är konstigt vad som ligger bakom agerande och glada leenden. Vad vet man egentligen om vad andra tänker, när man kanske inte själv alltid vet vad man själv tänker. Känslan av att vilja fly från mig själv är nästan borta, ersatt av en förundran över livets nycker.
Jag har städat lite idag, men det får nog vara ett tag. Det är ingen som skall komma hit ändå. Jag är min egen och jag får börja tänka mer på mig själv. Man kan inte bara försöka behaga andra, särskilt när dom inte vill ha hjälp, för det går så ofta åt skogen. Och kvar står man och inser att det dom sagt kanske inte var det dom menade. Eller är det bara jag som är så dysfunktionell att jag inte hör eller förstår det uppenbara. Det är många frågor som tornar upp sig på min horisont. Och jag fruktar att huvudparten av dem aldrig kommer få några svar. Om jag ens vill ha svar på dom. Frågor som ensamt får driva bort i det stora oändliga tomrum som omsluter mig.
Lev väl alla mina underbara vänner!
Jag har städat lite idag, men det får nog vara ett tag. Det är ingen som skall komma hit ändå. Jag är min egen och jag får börja tänka mer på mig själv. Man kan inte bara försöka behaga andra, särskilt när dom inte vill ha hjälp, för det går så ofta åt skogen. Och kvar står man och inser att det dom sagt kanske inte var det dom menade. Eller är det bara jag som är så dysfunktionell att jag inte hör eller förstår det uppenbara. Det är många frågor som tornar upp sig på min horisont. Och jag fruktar att huvudparten av dem aldrig kommer få några svar. Om jag ens vill ha svar på dom. Frågor som ensamt får driva bort i det stora oändliga tomrum som omsluter mig.
Lev väl alla mina underbara vänner!
Spaderdam
Är tillbaks efter en sista liten handlingsräd. Massvis med folk på Focus huset och man såg julstressen lysa i deras trötta ögon. Köpte mig några goda öl också när jag ändå var i närheten av bolaget. Så nu skall jag städa och tvätta lite, och däremellan skriva om delar av vapneavsnittet till postorderkatalogen. Läste det nu i efterhand och det var inte bra stundvis, min hjärna var inte riktigt med när jag skrev det. Det märks väldigt väl på mina texter vilket humör jag varit på. Det känns lite mystiskt för det känns inte så när man skriver det. Det blev fler CSI avsnitt igår också, och jag passade på att beställa fler från Webhallen också.
I natt behagade först larmet gå nere på industriområdet, och sen så stod en idiot ute på vägen och tutade. Så det blev lite si och så med sömnen, och jag är lite slirig i huvudet nu. Får försöka sova lite idag, så jag inte är helt bortdomnad i huvudet ikväll.
Satt och tänkte förut, på saker som händer, och sånt man borde gjort. Fast det gör ju inget till att gråta över spilld mjölk. Jag har ju kommit långt sen dess och övning ger färdighet. Jag klarar av att prata mycket bättre utan att hjärnan stänger av sig nu. Vilket känns mycket bra. Det har kanske inte gått så bra alltid, men det går framåt. Men det är ju lite osäkert ibland vad olika saker betyder, att tolka signaler, men man får vara glad, framåt och försöka. Sen så får man väl försöka pejla in vad man själv känner också, det är inte alltid det lättaste i sammanhanget. Det blev lite förvirrande igår, på många plan. Det är väl bara att skutta vidare i livet, och försöka se glad ut.
I natt behagade först larmet gå nere på industriområdet, och sen så stod en idiot ute på vägen och tutade. Så det blev lite si och så med sömnen, och jag är lite slirig i huvudet nu. Får försöka sova lite idag, så jag inte är helt bortdomnad i huvudet ikväll.
Satt och tänkte förut, på saker som händer, och sånt man borde gjort. Fast det gör ju inget till att gråta över spilld mjölk. Jag har ju kommit långt sen dess och övning ger färdighet. Jag klarar av att prata mycket bättre utan att hjärnan stänger av sig nu. Vilket känns mycket bra. Det har kanske inte gått så bra alltid, men det går framåt. Men det är ju lite osäkert ibland vad olika saker betyder, att tolka signaler, men man får vara glad, framåt och försöka. Sen så får man väl försöka pejla in vad man själv känner också, det är inte alltid det lättaste i sammanhanget. Det blev lite förvirrande igår, på många plan. Det är väl bara att skutta vidare i livet, och försöka se glad ut.
December 21, 2007
Singstar och "sömnlöshet"
Jepp, jag har väl hintat om det lite tidigare, min problem att sova riktigt. Börjar bli lite stökigt ibland, särskilt eftersom kroppen vill sova vid fyra på dagen, men sen piggnar till efter nio på kvällen. Så det är ett fortsatt liv med att böcker börjar och tar slut, TV-serier, och även nu Guitar Hero III. Insåg igår att försummat skrivandet lite, skall skriva mer igen också, har inte riktigt kunnat göra det på ett tag då min arm har strulat igen. Men jag får skylla mig själv, har tränat för lite och suttit för dumt i soffan. Satt/låg i flera timmar i soffan och skrev förra helgen, i en ställning som inte var den allra mest briljanta.
Var hos Rickard&Ninni igår och lämnade en liten julklapp. Och kollade på lite när dom sjöng Singstar. Dom har köpt sig en PS3 och Singstar till det. Fast Singstar är väl inte riktigt min grej, gillar Guitar Hero bättre :)
Var och köpte de sista julklapparna igår med, så jag passade på att köpa säsong 3 av CSI Vegas, den kostade någon hundring. Så det blev fyra avsnitt "igår". Jag gillar karaktären Grissom, som lever med en osynlig sjukdom. Det är väl kanske en liten tröst att jobba med tanken att det även finns andra som också är dysfunktionella. Så är det att vara jag. Det är nog ensamhet som passar mig bäst. Jag är osäker på om jag kommer klara av att öppna mig för någon igen. Men trots mina sömnproblem och min lätta melankoli så mår jag faktiskt bättre. Har klarat motgångar, konflikter och en drös olika former av kritik, både befogad och obefogad. Så det känns bra, och jag är på rätt väg.
Jag har fått fler erbjudanden nu och jag börjar bli osäker. Kan det finnas gröna skogar längre bort runt nästa krök? Jag när fortfarande min lite knasiga ide, men har inte tagit några direkta steg för att förverkliga den än. Jag har inte varit säker på vart jag är på väg, varför och vad jag egentligen vill med mitt kraschade och förbrända liv. Jag har dock samlat på mig telefonnummer och kontakter de senaste veckorna. Men jag insåg "igår" att just nu vill jag inte lämna den gröna grodan.
Lev väl alla mina underbara vänner!
Var hos Rickard&Ninni igår och lämnade en liten julklapp. Och kollade på lite när dom sjöng Singstar. Dom har köpt sig en PS3 och Singstar till det. Fast Singstar är väl inte riktigt min grej, gillar Guitar Hero bättre :)
Var och köpte de sista julklapparna igår med, så jag passade på att köpa säsong 3 av CSI Vegas, den kostade någon hundring. Så det blev fyra avsnitt "igår". Jag gillar karaktären Grissom, som lever med en osynlig sjukdom. Det är väl kanske en liten tröst att jobba med tanken att det även finns andra som också är dysfunktionella. Så är det att vara jag. Det är nog ensamhet som passar mig bäst. Jag är osäker på om jag kommer klara av att öppna mig för någon igen. Men trots mina sömnproblem och min lätta melankoli så mår jag faktiskt bättre. Har klarat motgångar, konflikter och en drös olika former av kritik, både befogad och obefogad. Så det känns bra, och jag är på rätt väg.
Jag har fått fler erbjudanden nu och jag börjar bli osäker. Kan det finnas gröna skogar längre bort runt nästa krök? Jag när fortfarande min lite knasiga ide, men har inte tagit några direkta steg för att förverkliga den än. Jag har inte varit säker på vart jag är på väg, varför och vad jag egentligen vill med mitt kraschade och förbrända liv. Jag har dock samlat på mig telefonnummer och kontakter de senaste veckorna. Men jag insåg "igår" att just nu vill jag inte lämna den gröna grodan.
Lev väl alla mina underbara vänner!
December 20, 2007
Den gröna grodan...
Ibland så känner man bara en överväldigande lust att bara säga riktigt dumma grejer. Fast vad skulle det tjäna till. Jag har aldrig varit någon cynisk och elak person, som finner nöje i att slänga ur mig spydigheter. Så där tog min hjärna av och skuttade ut på grönbete, eller i alla fall i andra tankebanor. Där jag till sist hamnade framför den stora porten, och bara kände; Nej nu fan går jag ut härifrån. Bara släppa allt och skita i det. Varför skall jag ta på mig andras klister, som dom själva satt sig i. Det rör ju inte mig. Jag skall ta hand om mitt eget liv, och se till att jag gör det bästa av det. Sen får man tycka vad man vill om livet.
Apropå den gröna grodan så är det en sak som knep sig fast i mitt medvetande i natt. Fast jag vet inte vad jag skall tro, men tron är inte här. Vem vet egentligen vad som pågår, men det spelar ingen roll längre. Känns som om allt är tillbaks till ruta ett.
Så lev väl alla där ute, men jag kommer inte sluta bry mig om mina vänner nu heller. Men jag tänker inte bry mig om folk skäller, surar, blir arga eller vad dom gör när jag är ärlig. Ingen mer panikångest eller osäkerhet över den egna förmågan. Förstår man inte vad jag menar eller är osäker med något jag säger eller skriver får man väl fråga.
Apropå den gröna grodan så är det en sak som knep sig fast i mitt medvetande i natt. Fast jag vet inte vad jag skall tro, men tron är inte här. Vem vet egentligen vad som pågår, men det spelar ingen roll längre. Känns som om allt är tillbaks till ruta ett.
Så lev väl alla där ute, men jag kommer inte sluta bry mig om mina vänner nu heller. Men jag tänker inte bry mig om folk skäller, surar, blir arga eller vad dom gör när jag är ärlig. Ingen mer panikångest eller osäkerhet över den egna förmågan. Förstår man inte vad jag menar eller är osäker med något jag säger eller skriver får man väl fråga.
Oops...
Ännu en morgon. Ännu en dag närmare jul, och fortfarande en del hel saker kvar att fixa. Inte optimalt kanske, men man måste ju försöka få ihop det lite. Jag tog det ganska lugnt igår, plockade och sorterade lite grejer. Och halkade dit kan man väl kanske säga. Började spela lite Guitar Hero vid nio-ish, och sen plötsligt så var klockan nästan tolv. Det kändes inte så bra, men trots att jag som vanligt vaknade strax efter fyra sen så är jag relativt pigg. Kroppen har ställt om sig verkar det som. Även om man blir gräsligt seg vid fyra på eftermiddagen, men jag får ta ett gäng clementiner för att få upp blodsockret ett par snäpp.
Annars börjar det trilla på. Jag satt och klurade på min scenarioide i bilen hit. Så nu är det dax att kasta sig tillbaks till den viktorianska eran. Mixa influenser och plocka in mina ideer om att i scenariot lägga in saker rollpersonerna måste bestämma och sköta. Arbetsuppgifter eller andra plikter, och sen även göra färdiga kopplingar mellan karaktärerna, så att alla får välja vissa riktlinjer att utgå ifrån. Detta kommer bli bra, och det skulle vara kul om man kunde samla stora delar av gamla Gaslightsgruppen igen.
Lev väl!
Annars börjar det trilla på. Jag satt och klurade på min scenarioide i bilen hit. Så nu är det dax att kasta sig tillbaks till den viktorianska eran. Mixa influenser och plocka in mina ideer om att i scenariot lägga in saker rollpersonerna måste bestämma och sköta. Arbetsuppgifter eller andra plikter, och sen även göra färdiga kopplingar mellan karaktärerna, så att alla får välja vissa riktlinjer att utgå ifrån. Detta kommer bli bra, och det skulle vara kul om man kunde samla stora delar av gamla Gaslightsgruppen igen.
Lev väl!
December 19, 2007
Pressie
Jag sitter här och blickar ut över den lätta röran i lägenheten. Det är dax att plocka och rensa igen, det blir lätt lite rörigt när det kommer massa saker med posten, och Gus precis har åkt. Inte precis kanske, men jag har ju knappt varit hemma de senaste dagarna. Men det är bara att hugga i och plocka på.
Jag stannade på Backaplan och shoppade lite på vägen hem. Jag kände att jag ville ge mig en "liten" present, något jag funderat på länge. Så jag bestämde mig för att kolla om en sak jag gått och gluttat på ett tag fanns kvar till det "billigare" priset. Glad i hågen skuttade jag in på ett nästan folktomt Cervera. I montern låg dom och log åt mig, alla fem, i ett fint ställ. Jag hittade en söt expedit som låste upp och visade mig dom små skönheterna. Höll lite i dom, kände på den utmärkta balansen och njöt. Så nu är jag den lycklige ägare till ett set om fem mycket vackra Global köksknivar, i en mycket style:ad skyddslåda. :-)
Lev väl!
Jag stannade på Backaplan och shoppade lite på vägen hem. Jag kände att jag ville ge mig en "liten" present, något jag funderat på länge. Så jag bestämde mig för att kolla om en sak jag gått och gluttat på ett tag fanns kvar till det "billigare" priset. Glad i hågen skuttade jag in på ett nästan folktomt Cervera. I montern låg dom och log åt mig, alla fem, i ett fint ställ. Jag hittade en söt expedit som låste upp och visade mig dom små skönheterna. Höll lite i dom, kände på den utmärkta balansen och njöt. Så nu är jag den lycklige ägare till ett set om fem mycket vackra Global köksknivar, i en mycket style:ad skyddslåda. :-)
Lev väl!
Johan kommer ut ur...
Jag har en liten sak av avslöja. Något som kanske inte så många tror om mig. Det är lite som att komma ut ur garderoben. Jag tycker att de två avslutande filmerna av Sagan om Ringen, De Två Tornen och Kungens Återkomst, är ganska banala och dåliga filmer. De Två Tornen var en gigantisk besvikelse, för jag tycker ju ändå att första filmen Sagan om Ringen är en riktigt bra film. Och allra särskilt då den förlängda versionen. Den är som balsam för min ärriga själ.
Sen kommer de två efterföljarna, med alla absurda omskrivningar i ploten, rena förvanskningar och helt hjärndöd klippning i flera scener, som dödar spänningen. Populistiskt jämla drabbel kan man kalla det om man cynisk. Dom förändrar flera av de stora karaktärernas motivationer. Gollum och Faramir är väl det allra värsta exemplet, men det som retar mig mest är slakten av Enterna, och Alvernas steppmarsch in i Hornborgen. Så där är det kalla faktumet. Jag börjar nog bli kall och cynisk, men va fan jag hoppas att en och annan person kan stå ut med mig fastän jag är rak och ärlig!
Lev väl!
Sen kommer de två efterföljarna, med alla absurda omskrivningar i ploten, rena förvanskningar och helt hjärndöd klippning i flera scener, som dödar spänningen. Populistiskt jämla drabbel kan man kalla det om man cynisk. Dom förändrar flera av de stora karaktärernas motivationer. Gollum och Faramir är väl det allra värsta exemplet, men det som retar mig mest är slakten av Enterna, och Alvernas steppmarsch in i Hornborgen. Så där är det kalla faktumet. Jag börjar nog bli kall och cynisk, men va fan jag hoppas att en och annan person kan stå ut med mig fastän jag är rak och ärlig!
Lev väl!
"Frameless" in the night...
Ja, men var börjar man. Mycket gick konstigt igår, mest på tvären, men det blev bra till sist. På jobbet var det först stendött, för att sen lika plötsligt bli en hel massa att göra. Jag hade trippelbokat mig igen, måste se till att skreva upp bättre vad jag lovar. En djup ursäkt till de förfördelade parterna. Jag var hos min underbart glada och knasiga frisörska Johanna igår, och det är alltid skoj att prata med henne. Mest kanske för att hon gillar SF, och konstiga filmer. Igår så tog jag ett vidare beslut och lät henne göra en frisyr som går att style:a mer, och inhandlade min allra första burk hårvax. Det hela känns lite spännande. Jag har suttit och dividerat min lista igen, prioriteringar och strategier för hur och vad jag skall göra med mig själv. Det kommer komma en vägkorsning snart igen. Jag bad om den och det är skönt att känna sig eftertraktad även om jag vänligt kommer tacka nej till det oundvikliga erbjudandet.
På grund av mitt besök hos frisören så missade den lilla avdelningsaktiviteten på eftermiddagen. Bowling var det visst, men det har aldrig riktigt varit min grej. Jag tog mig dock samman och kastade mig iväg in till stan med bussen. Det var företagsmiddag med avdelning på kvällen, och då det var på "Hos Pelle", så var det något jag inte ville missa, och inte köra till. Jag sölade runt lite i stan innan, letade pressisar till folk och löste ut lite andra uppgifter på "Att göra" listan. Gick in i lite klädaffärer och andra affärer också, men det blev inga stora inköp. Jag var lite tidig så jag klurade lite på att ta en promenad runt, men bestämde mig för att gå bort till "The Rover" igen och sätta mig där och slapa lite. Det var inte så fullt så jag hittade ett bra bord. Det var så skönt, satt där och tog mig en stilla pint Golden Ale och funderade. Klurade lite på en scenarioide jag har haft växande i bakhuvudet. Tror det eller ej, men den bygger lite löst på en Enid Blyton bok jag läste när jag för många år sedan bröt handleden och knaprade roliga piller. Läste massvis av min syrras konstiga "barnböcker" då. Sträckläste bland annat Ronja Rövardotter en natt. :)
Väl på väg till "Hos Pelle", lite halvt sen, så höll jag på att gå ned en bunt k-pist beväpnande poliser som stod halvvägs in i en buske på Linnégatan och såg bistra ut. Det är alltid en spännande upplevelse. Restaurangen sen var full, och maten var precis så underbar som sagts mig. Det var härligt att kunna dricka vin till maten, och det speciallkomponerade vinpaketet som anpassats till just de rätter man valt var helt fantastiskt. Det blev ankbröst med spetskål och rödvinssky med apelsin och quamkvat. Det var helt fantastiskt och min smaklökar dansar av lycka än. Den avslutande chokladtårtan med hallonkompott avrundad med en kopp Cappucino var långt bortom helt fantastisk. Det var en ren chokladexplosion.
Lev väl!
På grund av mitt besök hos frisören så missade den lilla avdelningsaktiviteten på eftermiddagen. Bowling var det visst, men det har aldrig riktigt varit min grej. Jag tog mig dock samman och kastade mig iväg in till stan med bussen. Det var företagsmiddag med avdelning på kvällen, och då det var på "Hos Pelle", så var det något jag inte ville missa, och inte köra till. Jag sölade runt lite i stan innan, letade pressisar till folk och löste ut lite andra uppgifter på "Att göra" listan. Gick in i lite klädaffärer och andra affärer också, men det blev inga stora inköp. Jag var lite tidig så jag klurade lite på att ta en promenad runt, men bestämde mig för att gå bort till "The Rover" igen och sätta mig där och slapa lite. Det var inte så fullt så jag hittade ett bra bord. Det var så skönt, satt där och tog mig en stilla pint Golden Ale och funderade. Klurade lite på en scenarioide jag har haft växande i bakhuvudet. Tror det eller ej, men den bygger lite löst på en Enid Blyton bok jag läste när jag för många år sedan bröt handleden och knaprade roliga piller. Läste massvis av min syrras konstiga "barnböcker" då. Sträckläste bland annat Ronja Rövardotter en natt. :)
Väl på väg till "Hos Pelle", lite halvt sen, så höll jag på att gå ned en bunt k-pist beväpnande poliser som stod halvvägs in i en buske på Linnégatan och såg bistra ut. Det är alltid en spännande upplevelse. Restaurangen sen var full, och maten var precis så underbar som sagts mig. Det var härligt att kunna dricka vin till maten, och det speciallkomponerade vinpaketet som anpassats till just de rätter man valt var helt fantastiskt. Det blev ankbröst med spetskål och rödvinssky med apelsin och quamkvat. Det var helt fantastiskt och min smaklökar dansar av lycka än. Den avslutande chokladtårtan med hallonkompott avrundad med en kopp Cappucino var långt bortom helt fantastisk. Det var en ren chokladexplosion.
Lev väl!
December 18, 2007
Mer kaffe åt folket...
Oh Yeah! Igår var det öl för Martin på The Rover, och sen konsert med Manson.
Det var väl dock inte det enda jag gjorde. På jobbet var det mycket snack efter den lite vilda julfesten i fredags. Det känns roligt att ha kommit in i ett bra och lite lätt knasigt gäng. Nästa gång får man ta det lite varligare och hänga med dom ut efteråt. Det har jag inte gjort på många år, och det känns som att det är lite läge att bli mer normal. Försöka i alla fall.
Shoppade lite i stan igår också, inget så stort, mest lite böcker åt Gus och en mastig lunta Jon Courtney Grimwood. Till mig själv eller kanske någon annan. Den var prissänkt och det kan vara kul att få något nytt att läsa. Den jämla pysselaffären var dock stängd, så jag kunde inte köpa någon pressie till Kristina. Får ta det en annan dag.
Vid sex sen så dröste vi in på Rover. Hade inte varit där förut, och det var en väldigt skön lite pub. Och dom serverar fantastisk öl, och det är roligt att ge bartendern valet att rekommendera något, och båda hans förslag var schyssta. Ett stort plus för att han erbjöd mig att smaka en lite skvätt när vi kom in. Där av känslan att det är något jag skall se till att vi gör igen. Några av oss iaf, ta en pint någon kväll och bara ta det lugnt.
Martin dröste in en stund senare, glad i hågen som vanligt. Det kom en hel hög andra glada folk och vi satt där och hade vädligt trevligt. Det var väldigt skönt att kunna komma ut och bara vara glad.
Jag och Tom var dock tvungna att bryta vid halv åtta och kasta oss iväg för konserten. Får säga att det förde tillbaka en hel hög minnen att knata in på Scandinavium. Våra platser var faktiskt helt okej också, en bit upp på C läktaren. Förbandet hade inte riktigt publiken med sig, och deras ljud var lite skränigt, men det var skönt att sitta och känna bassen dunka i bröstet. Hårdrock är alltid hårdrock, och det är underbart att få sig en liten dos ibland.
Manson själv hade problem med halsen, stämbanden rättare sagt, men rockade på stenhårt ändå. Han var lite matt och det var mycket könsord i mellansnacket, men han har ett bra mellansnack och det märkts att han trivs på scen. Det var en kavalkad av de allra största "hits:en", och det var en härlig stämning. Jag är väldigt nöjd att han körde en av mina absoluta favoriter, "Sweet Dreams are made of this". Den högg som vanligt tag i mig och hela konserten blev en typ av nytändning. Det var rock och det var show, det var inte fantastiskt kanske, men det var bra. Det var en live show med många scenbyten och bilder på väggen bakom scen. Det var en nytändning.
Lev väl!
Det var väl dock inte det enda jag gjorde. På jobbet var det mycket snack efter den lite vilda julfesten i fredags. Det känns roligt att ha kommit in i ett bra och lite lätt knasigt gäng. Nästa gång får man ta det lite varligare och hänga med dom ut efteråt. Det har jag inte gjort på många år, och det känns som att det är lite läge att bli mer normal. Försöka i alla fall.
Shoppade lite i stan igår också, inget så stort, mest lite böcker åt Gus och en mastig lunta Jon Courtney Grimwood. Till mig själv eller kanske någon annan. Den var prissänkt och det kan vara kul att få något nytt att läsa. Den jämla pysselaffären var dock stängd, så jag kunde inte köpa någon pressie till Kristina. Får ta det en annan dag.
Vid sex sen så dröste vi in på Rover. Hade inte varit där förut, och det var en väldigt skön lite pub. Och dom serverar fantastisk öl, och det är roligt att ge bartendern valet att rekommendera något, och båda hans förslag var schyssta. Ett stort plus för att han erbjöd mig att smaka en lite skvätt när vi kom in. Där av känslan att det är något jag skall se till att vi gör igen. Några av oss iaf, ta en pint någon kväll och bara ta det lugnt.
Martin dröste in en stund senare, glad i hågen som vanligt. Det kom en hel hög andra glada folk och vi satt där och hade vädligt trevligt. Det var väldigt skönt att kunna komma ut och bara vara glad.
Jag och Tom var dock tvungna att bryta vid halv åtta och kasta oss iväg för konserten. Får säga att det förde tillbaka en hel hög minnen att knata in på Scandinavium. Våra platser var faktiskt helt okej också, en bit upp på C läktaren. Förbandet hade inte riktigt publiken med sig, och deras ljud var lite skränigt, men det var skönt att sitta och känna bassen dunka i bröstet. Hårdrock är alltid hårdrock, och det är underbart att få sig en liten dos ibland.
Manson själv hade problem med halsen, stämbanden rättare sagt, men rockade på stenhårt ändå. Han var lite matt och det var mycket könsord i mellansnacket, men han har ett bra mellansnack och det märkts att han trivs på scen. Det var en kavalkad av de allra största "hits:en", och det var en härlig stämning. Jag är väldigt nöjd att han körde en av mina absoluta favoriter, "Sweet Dreams are made of this". Den högg som vanligt tag i mig och hela konserten blev en typ av nytändning. Det var rock och det var show, det var inte fantastiskt kanske, men det var bra. Det var en live show med många scenbyten och bilder på väggen bakom scen. Det var en nytändning.
Lev väl!
December 17, 2007
Black Coffee and...
Vet inte om man skall kalla det ett intressant samtalsämne från i fredagskväll. Vi diskuterade att vissa bara kan sluta något beroendeframkallande, bara rakt av, att säga att nu är det nog. Andra inte har den knappen. Fast är man stark inombords då har man kanske moteld att sätta emot. Vad vet jag. Jag känner att det är andra saker jag inte alltid har moteld att hantera. Det är en återkommande kamp mot känslan av att vara misslyckad. Motarbeta tankar om att världen nog hade varit en mycket trevligare plats för många om jag inte förstört för dom. De tankarna skall inte få fäste igen, bara låta goda tankar och känslor vara kvar. Om det finns några sådana kvar att värna om.
Det svarta kaffet har varit min vän igen, och nu bara det. Nätterna har varit mörka, och relativt varma, när jag tillsist drog upp elementen, och luftade dem. Hade velat ha den här veckan lite lugn, men det är ju julstök och stress, pressisar som skall fixas, och annat. Det är ju vissa vänner som skall ha små pressisar, men det vill jag inte sluta med. Får ta en lite tidigare dag någon dag, och skutta in till stan. Det är väl i och för sig tur att dom affärerna jag tänka kika i ligger nära varandra.
Jag fick en mörk känsla igår. Känner mig ibland som att jag spelar en bi-roll, eller är statist, i olika TV-serier. Det vill säga alla andra mer viktiga och lyckade personers liv. Jag är bara "side-kicken", den tragiska tjockisen, som är med ibland för att gör bort sig. Han är den dumme, tröge och snälle, som inte förstår förrän sist av alla. Jag försöker vara snäll och trevlig mot alla, umgås med folk, men det händer mest saker efter att jag hört av mig, i alla fall saker jag får vara med på. Och det är alltid jag som inte hört av mig, eller kommit förbi, bara massa måsten.
Det finns i alla fall små ljusstunder, folk som bryr sig så att dom ber andra kontakta en. Jag kanske inte är helt värdelös ändå? Vem vet? Jag känner mest för att bara åka hem och sova. Får dricka lite mer av den ljuva svarta nektarn.
Det svarta kaffet har varit min vän igen, och nu bara det. Nätterna har varit mörka, och relativt varma, när jag tillsist drog upp elementen, och luftade dem. Hade velat ha den här veckan lite lugn, men det är ju julstök och stress, pressisar som skall fixas, och annat. Det är ju vissa vänner som skall ha små pressisar, men det vill jag inte sluta med. Får ta en lite tidigare dag någon dag, och skutta in till stan. Det är väl i och för sig tur att dom affärerna jag tänka kika i ligger nära varandra.
Jag fick en mörk känsla igår. Känner mig ibland som att jag spelar en bi-roll, eller är statist, i olika TV-serier. Det vill säga alla andra mer viktiga och lyckade personers liv. Jag är bara "side-kicken", den tragiska tjockisen, som är med ibland för att gör bort sig. Han är den dumme, tröge och snälle, som inte förstår förrän sist av alla. Jag försöker vara snäll och trevlig mot alla, umgås med folk, men det händer mest saker efter att jag hört av mig, i alla fall saker jag får vara med på. Och det är alltid jag som inte hört av mig, eller kommit förbi, bara massa måsten.
Det finns i alla fall små ljusstunder, folk som bryr sig så att dom ber andra kontakta en. Jag kanske inte är helt värdelös ändå? Vem vet? Jag känner mest för att bara åka hem och sova. Får dricka lite mer av den ljuva svarta nektarn.
December 15, 2007
Tillbakablick
Upptäckte att jag ju faktiskt inte skrev något igår, men känner att jag inte riktigt orkar skriva nu heller. Igår var en stressig dag, många offerter som skulle bli färdiga och det kördes genomgångar med de offertansvariga åt alla håll och kanter. Vår genomgång om det ryska projektet tog väl ungefär fyra timmar, och vi skickade iväg den precis innan jullunchen. Det var ganska trevligt faktiskt. Vi knep det stora långbordet i mitten och knödde in en hel hög av oss där. Mycket roligt att sitta där och prata och äta, och ta det lugnt. På eftermiddagen igår blev det sen föreläsning i gruppsamarbete och sådana teorier. Föreläsaren var en mycket bra kvinnlig fd militär, som tillråga på allt var rolig också. Måste förmodligen vara därför hon hade hoppat av. Det diskuterade lite kring hur teorierna kunde appliceras på stora och små relationer. Och det sistnämnda där knep till lite om mitt hjärta. Jag lär och förstår så mycket nu när jag kan tänka och analysera mänskligt beteende. Det måste varit för femhundrade gången jag förbannade mig själv för att jag inte tog tag i det tidigare. Det är ju dock som det är, det är en läxa, och jag kan aldrig snurra tillbaks klockan och göra rätt.
Efter föreläsningarna var det ut på åkern utanför och göra lätt larviga team-uppbyggande aktiviteter. Det var kallt och ganska blöt, och otroligt larvigt. Så det var till att stänga av, le och larva med lite.
Senare framåt kvällen så satt vi och tog några öl, snackade skit, och väntade på att vi skulle gå och äta. Det iofs väldigt trevligt och lugnt.
Till middagen hamnade jag bredvid företagets teknikexpert och uppfinnare. Har inte riktigt pratat med honom förut, men han var hur trevlig som helst. Och uppskattar även han matlagning, gott vin och rökig whisky så vi hade drivor med saker att prata om.
Maten var väl inte superbra, men helt okej. Löjrom på västerbottensråraka var i alla fall väldigt mumsigt. Varmrätten var dock lite ovarm, men pepparsåsen var okej.
Efter maten var det mer öl och vin, och musik av ett halvdant coverband. Jag tog det lite lugnt, drack lite öl, var lite i bakgrunden och pratade. Tog och dansade lite också, som omväxling, inte för att jag är så vild som vissa kollegor, men man kan ju försöka vara lite social. Och eftersom receptions- och transportfolket från huset också var inbjudan var det lite fler tjejer att dansa med. Så det utvecklades i det stora hela en till en ganska trevlig kväll.
Så idag är jag lite slirig och sliten. Sitter och försöker skriva, men har mest plockat lite här hemma. Skall åka till Tom sen och kolla på lite dålig film. Det skall bli skoj, funderar på att svänga förbi och köpa en påse chips av något slag. Jag är lite sugen så, och jag känner att jag är värd det. :)
Efter föreläsningarna var det ut på åkern utanför och göra lätt larviga team-uppbyggande aktiviteter. Det var kallt och ganska blöt, och otroligt larvigt. Så det var till att stänga av, le och larva med lite.
Senare framåt kvällen så satt vi och tog några öl, snackade skit, och väntade på att vi skulle gå och äta. Det iofs väldigt trevligt och lugnt.
Till middagen hamnade jag bredvid företagets teknikexpert och uppfinnare. Har inte riktigt pratat med honom förut, men han var hur trevlig som helst. Och uppskattar även han matlagning, gott vin och rökig whisky så vi hade drivor med saker att prata om.
Maten var väl inte superbra, men helt okej. Löjrom på västerbottensråraka var i alla fall väldigt mumsigt. Varmrätten var dock lite ovarm, men pepparsåsen var okej.
Efter maten var det mer öl och vin, och musik av ett halvdant coverband. Jag tog det lite lugnt, drack lite öl, var lite i bakgrunden och pratade. Tog och dansade lite också, som omväxling, inte för att jag är så vild som vissa kollegor, men man kan ju försöka vara lite social. Och eftersom receptions- och transportfolket från huset också var inbjudan var det lite fler tjejer att dansa med. Så det utvecklades i det stora hela en till en ganska trevlig kväll.
Så idag är jag lite slirig och sliten. Sitter och försöker skriva, men har mest plockat lite här hemma. Skall åka till Tom sen och kolla på lite dålig film. Det skall bli skoj, funderar på att svänga förbi och köpa en påse chips av något slag. Jag är lite sugen så, och jag känner att jag är värd det. :)
December 13, 2007
Sandslott
Jag sitter här och stirrar in i min skärm. Jag känner mig dum. Ser ju att allt är kört, men jag kan inte glömma. Det plågar mig - dag som natt, dygn efter dygn. Jag hörde precis en underbar låt av en artist som brukar klassas som dålig för att alla på radio trilskas med att spela låtar, med långa monotona gitarrsolon, han gjorde när han var påtänd. Det är givetvis Jimi Hendrix jag menar. För han gjorde faktiskt även ett par mycket bra låtar, med enkla riff, bra sång och underfundiga texter. Den som verkligen knep om mitt hjärta nu heter "Castles made of sand". Det är kanske inte svårt att räkna ut vad den handlar om - olycklig kärlek.
Grådask
Himlen är mörkt grå utanför, och den ligger som en dovt lock över omgivningen. Jag sitter här och smuttar på mitt kaffe. Skriver lite och lyssnar på musik. Offerten är nästan klar nu. Känner hur tröttheten långsamt smyger sig över mig. Vi var på bio och såg Guldkompassen igår. Den var inte dålig, men kanske inte så där jättebra heller. Det var en modern matinéfilm, där dom satsade stenhårt på att vinna Oscarn för bästa speciall effekter. Lite torfigt med dialogen, även om Nicole Kidman var strålande som "ond". Tråkigt var dock att i dom stora striderna så dog dom onda med en gång så fort dom blev träffade. Fast filmen var i alla fall underhållande.
Pratade lite med folk också om att gå och titta på Jesse James någon dag. Läste recensionen för någon vecka sedan, och jag blev väldigt nyfiken. Det känns helt klart som en film jag vill se. Annars är det inte mycket som lockar. Möjligen Wes Anderssons nya film. Kan vara något att ta någon dag. Funderade på att smitta på bio lite själv den kommande veckan. Vänja mig lite till att vara min egen, och göra saker jag själv vill. Träna min egen vilja lite.
Det har inte blivit så mycket Western de senaste dagarna. Vapenkapitlet är nästan helt klart nu. Det som saknas nu är en uppdatering på ammunitionslistan, just nu är den lätt sporadisk. Har klurat lite på hur man skall hantera den. Skall man ha med alla udda kalibrar, eller ur gör man. Det är en bra fråga. Fast det spontana svaret är väl att jag behöver ha med ammunition i de kalibrar där ett vapen i den finns till försäljning i katalogen. Blev lite invecklat, men det är kontentan i alla fall. Skall scanna in en del sidor med bilder på vapen och ammunition från katalogen idag.
Pratade lite med folk också om att gå och titta på Jesse James någon dag. Läste recensionen för någon vecka sedan, och jag blev väldigt nyfiken. Det känns helt klart som en film jag vill se. Annars är det inte mycket som lockar. Möjligen Wes Anderssons nya film. Kan vara något att ta någon dag. Funderade på att smitta på bio lite själv den kommande veckan. Vänja mig lite till att vara min egen, och göra saker jag själv vill. Träna min egen vilja lite.
Det har inte blivit så mycket Western de senaste dagarna. Vapenkapitlet är nästan helt klart nu. Det som saknas nu är en uppdatering på ammunitionslistan, just nu är den lätt sporadisk. Har klurat lite på hur man skall hantera den. Skall man ha med alla udda kalibrar, eller ur gör man. Det är en bra fråga. Fast det spontana svaret är väl att jag behöver ha med ammunition i de kalibrar där ett vapen i den finns till försäljning i katalogen. Blev lite invecklat, men det är kontentan i alla fall. Skall scanna in en del sidor med bilder på vapen och ammunition från katalogen idag.
Speglar
Det är mörkt, där jag står framför spegeln.
Det är natt, jag ser någon annan titta tillbaks mot mig.
Personen ler förföriskt, och säger sånt som hugger i mig.
Jag vaknar och ser mig yrvaket omkring. Min första tanke är, inga lögner, någonsin, aldrig mer. Jag är den jag är, och jag mår som jag mår. Vad kan jag göra? Inget.
Klockan var knappt två, och jag kunde inte somna om. Drack kaffe, kollade på Blade Runner för femte gången och skriv. Det blev knappt sammanhängande, men det är något att göra i alla fall. I dag skall jag hämta mitt Guitar Hero III på posten. Det är en gammal Iron Maiden rökare med på den iaf, det kan nog bli kul.
Det är natt, jag ser någon annan titta tillbaks mot mig.
Personen ler förföriskt, och säger sånt som hugger i mig.
Jag vaknar och ser mig yrvaket omkring. Min första tanke är, inga lögner, någonsin, aldrig mer. Jag är den jag är, och jag mår som jag mår. Vad kan jag göra? Inget.
Klockan var knappt två, och jag kunde inte somna om. Drack kaffe, kollade på Blade Runner för femte gången och skriv. Det blev knappt sammanhängande, men det är något att göra i alla fall. I dag skall jag hämta mitt Guitar Hero III på posten. Det är en gammal Iron Maiden rökare med på den iaf, det kan nog bli kul.
December 12, 2007
Morgontrafik och fjärde dagen...
Sitter på kontoret och har boot:at upp datorn. Det är tyst och nedsläckt förutom mina skärmar. Det är mysigt och musiken gungar ut, mer Radio Rockster. Jag tänkte ta bort hela klabbet jag skrev igår, men yxade lite bara. Det är klar man känner sig lite dum när man inser att man trampat igenom igen. Det är klart att det högg lite i mig, att man känner sig dum. Det kan ju spela in att det är fjärde dagen utan något, fingrarna sticker en aning och halsen bränner, men det går relativt bra. Fast det verkar inte hjälpa upp humöret precis.
Det kanske kommer några fler inlägg här, kanske idag eller kanske om en vecka. Vem vet när lusten tränger på, men just nu är detta det sista jag orkar skriva.
Sen får ni leva hur ni vill ...men jag kommer alltid bry mig om er allihop.
Det kanske kommer några fler inlägg här, kanske idag eller kanske om en vecka. Vem vet när lusten tränger på, men just nu är detta det sista jag orkar skriva.
Sen får ni leva hur ni vill ...men jag kommer alltid bry mig om er allihop.
December 11, 2007
Gladhet?
Jag har funderat en del igen. Måste det dras likhetstecken mellan att må bra och att vara glad?
Eller frågan, hur mår du då, det är ju självklart att svara bra. Folk blir så förlägna om man säger något annatt. Det ärliga svaret på den frågan är väl att jag inte ens själv har en susning. Jag har tappat bort mig i mitt inre träsk. Och vet inte om jag orkar eller vågar leta upp mig själv, kanske är jag rädd att hitta något annat där inne i mörkret.
Jag fungerar som person nu, ingen mer panikångest eller mentala låsningar. Det mesta går bra, inklusive jobbet, men förändrar det något?
Måste jag vara glad för det?
Betyder det att jag inte mår bra, bara för att jag inte jämt är tillgjort glad?
Jag har snart gått ned 5 kg till, men kan inte påstå att det gör mig gladare för det. För det finns inget som gör mig glad längre.
Någonstans så tycker någon att man skall ta sig samman. Damma av sig och ta nya tag. Acceptera sina misslyckanden, som krossade ens självkänsla fullkomligt, och knata vidare. Men mot vad? Vad är meningen?
Jag har skrivit en del konstigt här nu. Varav en del kunnat misstolkas lite. När jag inte tänkt mig för, men det är lite svårt att göra det när man kraschar. Men det var ju inte meningen egentligen att det skulle tolkas så. Det påverkar personer jag verkligen inte vill stöka till det för. För jag bryr mig väldigt mycket om dom. Jag behöver nog ta ett par steg ut ur allt. Pausa hjärnan och se om den kan få återhämtat sig lite.
Fast det väcker väl i och för sig frågan om vad tusan jag skall göra, för i ärlighetens namn så vet jag inte riktigt om jag orkar med mig själv längre.
Eller frågan, hur mår du då, det är ju självklart att svara bra. Folk blir så förlägna om man säger något annatt. Det ärliga svaret på den frågan är väl att jag inte ens själv har en susning. Jag har tappat bort mig i mitt inre träsk. Och vet inte om jag orkar eller vågar leta upp mig själv, kanske är jag rädd att hitta något annat där inne i mörkret.
Jag fungerar som person nu, ingen mer panikångest eller mentala låsningar. Det mesta går bra, inklusive jobbet, men förändrar det något?
Måste jag vara glad för det?
Betyder det att jag inte mår bra, bara för att jag inte jämt är tillgjort glad?
Jag har snart gått ned 5 kg till, men kan inte påstå att det gör mig gladare för det. För det finns inget som gör mig glad längre.
Någonstans så tycker någon att man skall ta sig samman. Damma av sig och ta nya tag. Acceptera sina misslyckanden, som krossade ens självkänsla fullkomligt, och knata vidare. Men mot vad? Vad är meningen?
Jag har skrivit en del konstigt här nu. Varav en del kunnat misstolkas lite. När jag inte tänkt mig för, men det är lite svårt att göra det när man kraschar. Men det var ju inte meningen egentligen att det skulle tolkas så. Det påverkar personer jag verkligen inte vill stöka till det för. För jag bryr mig väldigt mycket om dom. Jag behöver nog ta ett par steg ut ur allt. Pausa hjärnan och se om den kan få återhämtat sig lite.
Fast det väcker väl i och för sig frågan om vad tusan jag skall göra, för i ärlighetens namn så vet jag inte riktigt om jag orkar med mig själv längre.
Teletubbisar i rymden
...har inte mycket med något att göra.
Dom svävade förbi i en dröm i natt, eller morse, eller vad man nu skall kalla det. Vilket i och för sig lättade mig lite. För om jag drömt, så måste jag ju ha sovit också. Jag vet inte när jag sov riktigt senast. Söndags var i och för sig bra, inga drömmar. Vart har ens liv hamnat när man känner att det varit en bra natt när man inte drömt? Varför ljuga om saker? Varför inte bara vara ärlig och säga som det är? Vem bryr sig?
EDIT: Man skall inte hänga ut sina sammanbrott till allmän åskådan. Det är bara barnsligt. Måste försöka dra mig tillbaka och slicka mina sår, och hoppas att några kan läka lite snart.
Fast å andra sidan så är jag bara omogen och barnslig. Så lägg för gudsskull ingen notis om mig.
Dom svävade förbi i en dröm i natt, eller morse, eller vad man nu skall kalla det. Vilket i och för sig lättade mig lite. För om jag drömt, så måste jag ju ha sovit också. Jag vet inte när jag sov riktigt senast. Söndags var i och för sig bra, inga drömmar. Vart har ens liv hamnat när man känner att det varit en bra natt när man inte drömt? Varför ljuga om saker? Varför inte bara vara ärlig och säga som det är? Vem bryr sig?
EDIT: Man skall inte hänga ut sina sammanbrott till allmän åskådan. Det är bara barnsligt. Måste försöka dra mig tillbaka och slicka mina sår, och hoppas att några kan läka lite snart.
Fast å andra sidan så är jag bara omogen och barnslig. Så lägg för gudsskull ingen notis om mig.
Inkorgen
Jag är bara en banal, omogen snorvalp.
Bortskämd och självcentrerad bortom allt förnuft.
Det är det alla intalat mig, det jag själv alltid vetat.
Vetat att det är den oinskränkta sanningen.
Min egen underlägsenhet och
oförmåga har varit det enda självskrivna.
Vetskapen man alltid haft. Än en gång bevisad.
Att man är värdelös, bortkastad tid,
så vänd om, lämna mig att ruttna.
Det är det de vettiga få med klarsynthet gör.
Så vänd mig ryggen, som det kryp jag är.
Inte ens värd ert spott och spe.
Så ödsla inte er tid på mig.
Vänd er blick mot skyn, skynda förbi.
Lämna mig att ruttna i rännstenen.
Där jag hör hemma.
Bortskämd och självcentrerad bortom allt förnuft.
Det är det alla intalat mig, det jag själv alltid vetat.
Vetat att det är den oinskränkta sanningen.
Min egen underlägsenhet och
oförmåga har varit det enda självskrivna.
Vetskapen man alltid haft. Än en gång bevisad.
Att man är värdelös, bortkastad tid,
så vänd om, lämna mig att ruttna.
Det är det de vettiga få med klarsynthet gör.
Så vänd mig ryggen, som det kryp jag är.
Inte ens värd ert spott och spe.
Så ödsla inte er tid på mig.
Vänd er blick mot skyn, skynda förbi.
Lämna mig att ruttna i rännstenen.
Där jag hör hemma.
December 10, 2007
Kruset
Lerkruset låg där i smutsen, medfaret och dant.
Varsamma fingrar grävde långsamt det fram.
Borstade och tvättade dess slitna yta.
Se så den återställda glansen sken när den möte solen.
Och kärleksfulla händer lyften det mot skyn.
Händer som snurrade det, och njöt av dess skönhet.
Mitt i glädjen kom vinden, slet kruset med sig.
Från hög höjd föll det mot marken, och slogs i spillror.
Och spred skärvor omkring, omöjliga att åter foga samman.
Varsamma fingrar grävde långsamt det fram.
Borstade och tvättade dess slitna yta.
Se så den återställda glansen sken när den möte solen.
Och kärleksfulla händer lyften det mot skyn.
Händer som snurrade det, och njöt av dess skönhet.
Mitt i glädjen kom vinden, slet kruset med sig.
Från hög höjd föll det mot marken, och slogs i spillror.
Och spred skärvor omkring, omöjliga att åter foga samman.
Bikupan...
Hela mitt medvetande surrar av tankar, som en bikupa under högsäsong. Jag känner mig som om jag blivit överkörd av tåget, och jag inser att om jag vill komma någonstans i framtiden så skall jag fjäska för instigatören till allt detta. Eller i alla fall se till att träffa och prata med den personen. Det kanske är dax att börja inkassera några tjänster folk på stan är skyldig mig. Jag känner att en ide börjar ta form. Det kanske är det jag saknat, skaffa ett jobb att gå upp i igen. Det är en tokig och vild ide, men ju mer jag tittar på den, desto mer lockande blir den. Man skall nog kasta ut sitt bete och se vad som hugger. Jag har lärt mig så mycket det senaste året. Ser tecken och vet hur jag skall prata med människor nu. Det här kan nog faktiskt vara den nytändning jag behöver. Det är i alla fall värt att börja nosa på. Använda alla kontakter till något vettigt för omväxlingsskull.
Jag vet inte längre. Jag är lite vilsen och grepar efter halmstrån. Förr eller senare så lär väl något av dem bära.
EDIT: Eftertankens kranka blekhet har slagit mig. Jag känner mig lite stressad av att det snart är jul, och att jag inte alls har lust med det. Det skall dock bli skönt att få en del ledig tid. Och jag tänker utnyttja den till att skriva klart en massa saker. Skall se till att bli överproduktiv nu. Jag beslutade mig också på vägen hem för att börja skriva på en kvalitets- och miljöplan, till mig själv. Eller nja, till mitt lilla projekt jag klurar på. Innan jag har glömt för mycket av det jag behöver ha i huvudet då. Det känns i och för sig lite överambitiöst, men den kan komma till användning snabbare än vad man tror.
Jag vet inte längre. Jag är lite vilsen och grepar efter halmstrån. Förr eller senare så lär väl något av dem bära.
EDIT: Eftertankens kranka blekhet har slagit mig. Jag känner mig lite stressad av att det snart är jul, och att jag inte alls har lust med det. Det skall dock bli skönt att få en del ledig tid. Och jag tänker utnyttja den till att skriva klart en massa saker. Skall se till att bli överproduktiv nu. Jag beslutade mig också på vägen hem för att börja skriva på en kvalitets- och miljöplan, till mig själv. Eller nja, till mitt lilla projekt jag klurar på. Innan jag har glömt för mycket av det jag behöver ha i huvudet då. Det känns i och för sig lite överambitiöst, men den kan komma till användning snabbare än vad man tror.
Mina halvsanningar, och en blogg...
Hur kan man veta om något man läser någonstans är absolut sant, eller kanske tvärtom? Det är klart man inte kan. Man kan välja att hundra procentigt lita på att någon är ärlig. Man utgår ifrån ett förtroende man fått och gett, att hundra procentigt viga sig åt en person och vara ärlig ut i minsta detalj. Men det verkar inte fungera, när marken skakar. Allt är tolkningar av ens egna upplevelser. Sanningar visar sig aldrig ha varit helt sanna, för det är ju ens egna tolkningar. För andra personer kan helt andra saker vara sanna.
Jag tror ensamhet kan vara utvägen ur mitt inres labyrint. Jag tänker alltid vara ärlig, aldrig förvränga eller försköna något. För jag insåg att jag kommer ha svårt ge mitt förtroende åt en annan person nu. Det är den bistra sanningen, så som den trillade över mig igår. Vem säger att min sanning är sann? Den är ju bara min egen uppfattning av mig själv. Jag skall hedanefter mer vara min egen person.
Nu kan man förledas att tro att jag vänder mig mot någon. Eller tänker på något speciellt, men så är det faktiskt inte. Det är mycket som hänt de senaste månaderna, som färgat mig. Jag försöker vara min egen, och låter mitt eget inre speglas genom mig, och utvecklas i takt med att mitt medvetande öppnas. För även om jag skrivit detta så kommer jag alltid bry mig om och ställa upp för mina vänner. Jag kommer alltid vara snäll innerst inne, för jag mår ju bra när jag får hjälpa de jag bryr mig om. Och jag har ju svurit att vara ärlig i allt nu mer. Och detta är min verklighet, så osminkad som den trillade ned över mig.
Jag fick ett telefonsamtal för en liten stund sedan. Jag blev lite paff till att börja med, men när jag samlat mig insåg jag snabbt varför personen i fråga ringde, och på vems inrådan. Jag har aldrig pratat med denne personligen förut, även om jag mycket väl vet vem det är. Det är klart det kändes spännande och att det kittlar lite. Det skall jag inte sticka under stolen med, men jag är lite skeptisk. Jag har ju bränt mig själv en del innan, och vet inte om jag är redo att göra några stora steg än, eller om jag ens vill. Men det är klart det är lockande.
Lev väl!
Jag tror ensamhet kan vara utvägen ur mitt inres labyrint. Jag tänker alltid vara ärlig, aldrig förvränga eller försköna något. För jag insåg att jag kommer ha svårt ge mitt förtroende åt en annan person nu. Det är den bistra sanningen, så som den trillade över mig igår. Vem säger att min sanning är sann? Den är ju bara min egen uppfattning av mig själv. Jag skall hedanefter mer vara min egen person.
Nu kan man förledas att tro att jag vänder mig mot någon. Eller tänker på något speciellt, men så är det faktiskt inte. Det är mycket som hänt de senaste månaderna, som färgat mig. Jag försöker vara min egen, och låter mitt eget inre speglas genom mig, och utvecklas i takt med att mitt medvetande öppnas. För även om jag skrivit detta så kommer jag alltid bry mig om och ställa upp för mina vänner. Jag kommer alltid vara snäll innerst inne, för jag mår ju bra när jag får hjälpa de jag bryr mig om. Och jag har ju svurit att vara ärlig i allt nu mer. Och detta är min verklighet, så osminkad som den trillade ned över mig.
Jag fick ett telefonsamtal för en liten stund sedan. Jag blev lite paff till att börja med, men när jag samlat mig insåg jag snabbt varför personen i fråga ringde, och på vems inrådan. Jag har aldrig pratat med denne personligen förut, även om jag mycket väl vet vem det är. Det är klart det kändes spännande och att det kittlar lite. Det skall jag inte sticka under stolen med, men jag är lite skeptisk. Jag har ju bränt mig själv en del innan, och vet inte om jag är redo att göra några stora steg än, eller om jag ens vill. Men det är klart det är lockande.
Lev väl!
December 9, 2007
Editorn
Gårdagen flöt fram i lugn fart. Det var lugnt och skönt, och kanske lite ensamt. Jag sölade en del, men fick en held del skrivet ändå. Även om jag inte kom så långt som jag önskat. Vapenkapitlet är inte riktigt klart än, upptäckte att jag hade en del fel och brister i ett par avsnitt. Dom är iofs till stor del avklarade nu. Jag satt och tittade på Foyle's War också, framåt natten. Dom är så himla bra, det är mycket känsla och många detaljer som väcker frågeställningar. Det är extra roligt att de händelser som händer parallellt med ploten, eller är en del av den, alla är verkliga historiska händelser. Eller sånt som verkligen hände på ett eller annat sätt. Det märkt väldigt väl att manusförfattaren Anthony Horowitz är väldigt intresserad av att använda historiska detaljer på ett bra sätt. Det finns en scen där dom presenterar en bifigur, och han sitter i ett hål på en lekplats och desarmerar en 100 kg tysk bomb, som inte exploderat. Man ser svetten på hans panna och skräcken i hans blick. När jag såg den scenen första gången så satt jag som på nålar och höll andan,
Framåt kvällen hörde en person av sig, och det glade mig. Vi pratade ett tag om allt möjligt konstigt och hur man skall få mellandagarna att räcka till för alla måsten och även för sånt man har lust med. Det skall bli kul att träffas sen igen under jul och nyår. Det var ett tag sedan sist. Och jag lovade ju iofs att jag skulle komma upp och besöka sen efter jul.
Jag har också lyckats stöka till det lite i lägenheten nu igen, och det känns inte riktigt bra, får ta ett tag och röja lite nu innan frukost. För jag däckade vid tolv igår och sov drömlöst fram till nio, vilket kändes väldigt skönt. Om än lite groggy nu när man vaknat.
Lev väl!
Framåt kvällen hörde en person av sig, och det glade mig. Vi pratade ett tag om allt möjligt konstigt och hur man skall få mellandagarna att räcka till för alla måsten och även för sånt man har lust med. Det skall bli kul att träffas sen igen under jul och nyår. Det var ett tag sedan sist. Och jag lovade ju iofs att jag skulle komma upp och besöka sen efter jul.
Jag har också lyckats stöka till det lite i lägenheten nu igen, och det känns inte riktigt bra, får ta ett tag och röja lite nu innan frukost. För jag däckade vid tolv igår och sov drömlöst fram till nio, vilket kändes väldigt skönt. Om än lite groggy nu när man vaknat.
Lev väl!
December 8, 2007
Sömn
Jag sov i natt, inte massor, men ack så djupt. Drömde och drömde mycket, och i evigheter känns det som. Jag är utvilad och lite vilrådig, skrotar runt och vet inte i vilken ända jag skall börja. Någonstans så vill jag bara ta det lite lugnt, men jag har tagit fram mina anteckningar och datorn är i soffan. Det är lugnt och stilla här nu, doften av mörkt kaffe sprider sig. Det är skönt här nu, det är lite mysigt.
Jag skall sätta mig och skriva Western nu. De sista överflyttningarna till vapenkapitlet kommer ta någon timme, och sen börja rätta upp och stämma av det. Efter det så blir det klädkapitlet, som skall göras klart. Det kommer ta ett tag, men det är det sista stora som är kvar där. Är dock lite osäker på om jag borde börja med att komplettera med det som Anders&Tove kommenterade sist jag var uppe. Eller om jag borde ta det sen, när jag fått ur mig allt jag har om vapen och kläder. Det får nog bli det sistnämnda, det blir för splittrat annars.
Jag hängde upp en av de tilltänkta spelplanerna till brädspelet på väggen igår, och skissade lite. Det är visuellt och jag trivs med att få leka med tankarna. Det är klart att man saknar ett bra bollplank ibland. Någon som förstår hur man tänker, och som man trivs med. Det finns en person jag alltid kommer sakna i den aspekten. Och det är tråkigt att vi aldrig fick jobbat ihop riktigt.
EDIT: Jag hamnade istället i soffan och ändrade i min lista. Jag tog ett par beslut. Jag vet inte än om det kommer bli tufft eller ej, men jag känner att jag inte kan säga vad för det kan misstolkas. Jag är lite mer villrådig än förut. Jag är osäker, och börjar ana att min snällhet kanske håller på att ställa till något.
Lev väl!
Jag skall sätta mig och skriva Western nu. De sista överflyttningarna till vapenkapitlet kommer ta någon timme, och sen börja rätta upp och stämma av det. Efter det så blir det klädkapitlet, som skall göras klart. Det kommer ta ett tag, men det är det sista stora som är kvar där. Är dock lite osäker på om jag borde börja med att komplettera med det som Anders&Tove kommenterade sist jag var uppe. Eller om jag borde ta det sen, när jag fått ur mig allt jag har om vapen och kläder. Det får nog bli det sistnämnda, det blir för splittrat annars.
Jag hängde upp en av de tilltänkta spelplanerna till brädspelet på väggen igår, och skissade lite. Det är visuellt och jag trivs med att få leka med tankarna. Det är klart att man saknar ett bra bollplank ibland. Någon som förstår hur man tänker, och som man trivs med. Det finns en person jag alltid kommer sakna i den aspekten. Och det är tråkigt att vi aldrig fick jobbat ihop riktigt.
EDIT: Jag hamnade istället i soffan och ändrade i min lista. Jag tog ett par beslut. Jag vet inte än om det kommer bli tufft eller ej, men jag känner att jag inte kan säga vad för det kan misstolkas. Jag är lite mer villrådig än förut. Jag är osäker, och börjar ana att min snällhet kanske håller på att ställa till något.
Lev väl!
December 7, 2007
Smells like...
Lukten av kyckling och rotfrukter sprider sig över lägenheten. Jag känner mig lugn, jag känner mig närvarande. Det är en underbar, nästan euforisk känsla. Det är bara jag kvar. Jag skrev över hundra dikter de senaste nätterna. I drivor, och de spretar åt alla håll. Trevliga små texter kanske är ett bättre ord. Jag vet inte vad som farit i mig. Mitt språk har fått ett flytt, och det känns knappt som mitt eget längre. Jag skriver och några läser. Jag pratar och några lyssnar. Svaren var kanske inte de jag ville höra, men vad gör det. Jag känner mig lugn, trygg och kapten över min egen skuta. Jag har fått rak och väldigt fin ärlighet. Jag börjar verkligen beundra den personen. Den växer och det är någon jag verkligen vill ha som vän. En bekantskap som hörde av sig och var glad när jag behövde det. Och som sen var ärlig mot mig när jag bad om det.
Jag känner att kopplingen mellan fingrarna och hjärnan öppnats efter alla dessa år. Så mycket jag inte kunnat hantera och bara flytt ifrån, in i mitt otrygga inre landskap. Jag har börjat röja i min mörka övergivna spökträdgård. Jag har huggit ned träd, och skövlat buskage. Ljuset kommer till och de små blommor som dolts där inne reser sig mot ljuset. Jag är ensam i min trädgård. Skall sätta mig i mitt inres berså. Snurra, lukta och smutta på en mental artonårig Caol Ila. Min grind står på glänta och de som vill sätta sig med mig är välkomna. Det vet dom, även om jag inte förväntar mig något längre.
Lev väl!
Jag känner att kopplingen mellan fingrarna och hjärnan öppnats efter alla dessa år. Så mycket jag inte kunnat hantera och bara flytt ifrån, in i mitt otrygga inre landskap. Jag har börjat röja i min mörka övergivna spökträdgård. Jag har huggit ned träd, och skövlat buskage. Ljuset kommer till och de små blommor som dolts där inne reser sig mot ljuset. Jag är ensam i min trädgård. Skall sätta mig i mitt inres berså. Snurra, lukta och smutta på en mental artonårig Caol Ila. Min grind står på glänta och de som vill sätta sig med mig är välkomna. Det vet dom, även om jag inte förväntar mig något längre.
Lev väl!
Fadäser
Jag vet inte riktigt längre vad jag gör, och mitt minne är än mer sporadiskt och eratiskt. Jag fick facit igår. Det kändes lite som när man i mellanstadiet suttit och tragglat länge med ett läsetal, och när man fick facit insåg att man inte ens varit i närheten av att förstå. Man känner sig mest misslyckad och dum i huvudet, men så är det att kämpa mot ett mindervärdeskomplex. Jag har varit så dum, trångsynt och omogen, och det är näst intill omöjligt att inte hata sig själv för det man ställt till med. Men det tjänar inte mycket till. Jag är lite av en vandrande katastrof, som nog skall hålla mig på min kant. Jag står på stranden och ser ruinerna av alla mina broar pyra i solnedgången. Så det är väl bara att släpa sig upp, damma av sig, och börja bygga sitt korthus igen.
Jag satt och pysslade större delen av natten. Kollade på Blade Runner extramaterial och skrev. Försökte sova ett par gånger, men gav upp, så vid tre kokade jag en balja kaffe istället. Så jag satt i mitt kök och läste och gjorde en Jim Jarmusch rip-off. Det var lugnt och stilla och jag fick skrivit en del vettigt, som nog går att använda. Stommen till spelmekaniken börjar ta form, och det känns inte ogörligt att få till ett brädspel längre, även om jag inte borde lägga så mycket tid på det än. Det är lite skönt att känna att man klarar av något.
Lev väl!
Jag satt och pysslade större delen av natten. Kollade på Blade Runner extramaterial och skrev. Försökte sova ett par gånger, men gav upp, så vid tre kokade jag en balja kaffe istället. Så jag satt i mitt kök och läste och gjorde en Jim Jarmusch rip-off. Det var lugnt och stilla och jag fick skrivit en del vettigt, som nog går att använda. Stommen till spelmekaniken börjar ta form, och det känns inte ogörligt att få till ett brädspel längre, även om jag inte borde lägga så mycket tid på det än. Det är lite skönt att känna att man klarar av något.
Lev väl!
December 6, 2007
Tusen och en...
Några saker kan säga mer än tusen ord. Men jag är för snäll. Jag har dock fått bevisat än en gång att snällhet och ärlighet aldrig duger. Just nu vet jag inte vad jag ångrar mest. Jag skrev och skrev, men det är inte jag. Jag skall bara vara mig själv hedanefter. Sköt dig själv och skit i andra, som mitt spöke sade.
Ännu mer regn och rusk
Regnet sköljer ned och trafiken var inget skoj i morse. Sitter här och lyssnar på Hives, det är avslappnande och skönt. Morgonen började annars med min normala dos av Thåström. "Städer när jag blöder" pratar till mig. De första verserna säger mycket av hur jag känt mig, eller kanske känner. Men det är nog den skrämmande insikten jag fick i natt.
Jag är lite villrådig, jag lyssnade i natt igen, och jag svarade pliktskyldigt och ärligt. Insikterna behöver tid att sedimentera och lägga sig till ro inom mig. Det är ingen ide att kämpa emot, finns det oljefläckar på banan. Ja, då får man väl byta bana.
Jag fick min beställning från Amazon igår med, den låg och väntade på mig. Så nu har jag 8 nya avsnitt av eminenta "Foyle's War" och timtals av "Blade Runner" att fylla julen med. Satt och kollade lite på den första dokumentären på Blade Runner diskarna i natt. Den var bra, och de klippen dom visade från den nyomarbetade versionen av själva filmen fick det närmast att vattnas i munnen på mig. Snyggt och stämningsfullt är bara förnamnet. Alla gamla Cyberpunk ideer bara sköljde över mig. Ångrar en hel del att jag sålde några av de allra snyggaste Cyberpunk modulerna, men jag har i alla fall kvar de riktiga rariteterna från början av nittiotalet. Dom håller måttet än idag. Men som jag tidigare sagt, först annat, och sen brädspel. Sen så ligger världen öppen för mig.
Jag är lite villrådig, jag lyssnade i natt igen, och jag svarade pliktskyldigt och ärligt. Insikterna behöver tid att sedimentera och lägga sig till ro inom mig. Det är ingen ide att kämpa emot, finns det oljefläckar på banan. Ja, då får man väl byta bana.
Jag fick min beställning från Amazon igår med, den låg och väntade på mig. Så nu har jag 8 nya avsnitt av eminenta "Foyle's War" och timtals av "Blade Runner" att fylla julen med. Satt och kollade lite på den första dokumentären på Blade Runner diskarna i natt. Den var bra, och de klippen dom visade från den nyomarbetade versionen av själva filmen fick det närmast att vattnas i munnen på mig. Snyggt och stämningsfullt är bara förnamnet. Alla gamla Cyberpunk ideer bara sköljde över mig. Ångrar en hel del att jag sålde några av de allra snyggaste Cyberpunk modulerna, men jag har i alla fall kvar de riktiga rariteterna från början av nittiotalet. Dom håller måttet än idag. Men som jag tidigare sagt, först annat, och sen brädspel. Sen så ligger världen öppen för mig.
December 5, 2007
Regn och aska
Regn på tvären och stora vatten pölar avslutade dagen. Den började smygande med regn, hård trafik och trasiga bankomater. Tankarna flöt fram som vattnet på parkeringen. Ibland så vet man inte varför man gör saker, men det verkar som att vissa saker har svårt att fastna. Hjärnan vill inte förstå, och man halka på de oljefläckar man läckt på banan vid ett tidigare varv. Det kanske finns mening i allt som händer. Det kanske är en accepterande signatur som krävs. Men det spelar ingen roll för det finns alltid en oljefläck man inte räknat med.
Det kom ett spöke till mig i natt. Jag satt i sängen och betraktade det vid min fotände länge. Det sade ord jag inte ville höra, men jag lyssnade andäktigt ändå. Ord jag inte vet vems dom är. Det visade mig en väg jag inte tror jag är redo att följa, då den är allt för svår. Min tanke sade att det måste finnas en tredje, gyllene medelväg, mittemellan de två extremerna. Spöket replikerade blixtsnabbt att det bara är ännu ett självbedrägeri i mängden. Det sade, att allt jag säger är självbedrägerier och lögner för att stilla mig själv. Svarslös tände jag ljuset, och spöket var med ens borta. Borta som i en dröm. Jag låg länge och betraktade min lista, utan att läsa dess ord. För dom kan jag redan utan att öppna mina slutna ögon.
Jag fick en chans att briljera idag, att visa att jag är duktig på det jag gör. Jag tvekade inte en sekund, ingen falsk ödmjukhet längre. Jag tog chansen och jag ställde ned skåpet, så att alla såg det, där det borde stå. Om någon annan blir sedd som klåpare är det inte min ensak. Huvudsaken är att det vi gör blir rätt och vi får äran för det. Det var väl dock en liten tröst att skuggan i detta fallet specifika kommer falla på våra konkurrenter. Jag kan vara kall och karriäristisk jag med, och jag tänker inte vika en tum längre. Jag har insett så mycket de senaste månaderna. Jag skall fortsätta läsa in mig på det jag känner mig osäker på, och jag skall bli bäst.
Det kom ett spöke till mig i natt. Jag satt i sängen och betraktade det vid min fotände länge. Det sade ord jag inte ville höra, men jag lyssnade andäktigt ändå. Ord jag inte vet vems dom är. Det visade mig en väg jag inte tror jag är redo att följa, då den är allt för svår. Min tanke sade att det måste finnas en tredje, gyllene medelväg, mittemellan de två extremerna. Spöket replikerade blixtsnabbt att det bara är ännu ett självbedrägeri i mängden. Det sade, att allt jag säger är självbedrägerier och lögner för att stilla mig själv. Svarslös tände jag ljuset, och spöket var med ens borta. Borta som i en dröm. Jag låg länge och betraktade min lista, utan att läsa dess ord. För dom kan jag redan utan att öppna mina slutna ögon.
Jag fick en chans att briljera idag, att visa att jag är duktig på det jag gör. Jag tvekade inte en sekund, ingen falsk ödmjukhet längre. Jag tog chansen och jag ställde ned skåpet, så att alla såg det, där det borde stå. Om någon annan blir sedd som klåpare är det inte min ensak. Huvudsaken är att det vi gör blir rätt och vi får äran för det. Det var väl dock en liten tröst att skuggan i detta fallet specifika kommer falla på våra konkurrenter. Jag kan vara kall och karriäristisk jag med, och jag tänker inte vika en tum längre. Jag har insett så mycket de senaste månaderna. Jag skall fortsätta läsa in mig på det jag känner mig osäker på, och jag skall bli bäst.
December 4, 2007
Sol och kyla
Jag sov ganska bra i natt. Satt och skrev och kollade på "Spaced" till ganska sent igår kväll. Innan jag tvingade mig själv att slänga mig i sängen och släcka ljuset utan att läsa. När jag vaknade var klockan lagom mycket och det kändes skönt. Kopplade upp lite och blev påhoppad av en vän, som undrade om jag redan var på jobbet och hon försovit sig igen. Hennes väckarklocka är lätt sporadisk, och det vore kanske något att köpa till henne i julklapp, om jag kan med.
Det var frost och is på rutorna i morse också, och det var på sina ställen riktigt halt. Det fick jag också erfara sen när Sofie kom inskuttande på kontoret en stund senare. Hon är sjövild och hade nästan vurpat med cykeln två gånger på väg till jobbet. Hon borde skaffa bättre däck om hon skall cykla tills snön kommer.
Har börjat ta tag i saker på min "Att göra-lista", allt som ligger där bak skall avverkas nu, har glömt eller tappat bort lite för mycket. Det var full rulle på jobbet annars idag, och fortsättningen på mitt utvecklingssamtal gick bra. Jag tror att min chef uppskattar min ärlighet och min analysförmåga. Jag fick beröm för min tekniska och även sociala kompetens, vilket känns extra bra. Det sociala är ju något jag jobbat hårt på de senaste månaderan, att tolka andras signaler och reagera empatiskt och vara ärlig. Mina tankar var dock ute och svävade lite emellanåt, och jag hade lite svårt att koncentrera mig under vårt samtal.
Jag pratade med en annan vän, och det snurrade lite, men jag kände att jag bara ville vara ärlig och säga det jag känt och upplevt. För jag vill bara vara ärlig nu mer, även om det kändes som att jag rev och stökade, vilket inte kändes allt för bra. Men nu har jag sagt det jag sagt, och det är något jag måste lämna bakom mig. Koncentrera mig på framtiden och att bibehålla kontakten som vän, med dem jag bryr mig om. Jag kommer alltid bry mig, och jag kommer alltid försöka hjälpa de jag bryr mig om.
Detta har även gett mig än mer incitament att jobba hårt på att komma i mentalbalans och arbeta på att hålla borta mina gamla dåliga sidor. Jag tror precis som sades att jag lärt mig en del på detta, och skall aldrig mer göra om samma misstag igen. Aldrig mer skall rädsla och panikångest får styra mitt agerande gentemot andra. Den tiden är över nu.
Nu sitter jag här och det är lugnt och skönt. Satt och pysslade lite med mitt brädspelsprojekt. Klurade lite på regler. Det är lite lustigt att man börjar med en ide om en utveckling av ett figurspel och hamnar i ett brädspel. Men jag har insett att har man kartor sen, så kan man ha lite olika regler. För de som antingen vill ha brädspel eller ett figurspel på rutor. Rutorna förenklar ju en del regelmekanik i figurspelet, som förflyttning och avstånd. Ju mer jag plockar med det desto roligare är det. Nästa steg är att börja göra ett utkast på de kort som skall vara med, samt karaktärsarken. Sen skall jag börja testspela och tweeka, och se hur det funkar.
Det är lite pirr i magen också. I morgon är det den stora dagen. Kluven är nog bara förnamnet för hur jag känner mig.
Lev väl!
Det var frost och is på rutorna i morse också, och det var på sina ställen riktigt halt. Det fick jag också erfara sen när Sofie kom inskuttande på kontoret en stund senare. Hon är sjövild och hade nästan vurpat med cykeln två gånger på väg till jobbet. Hon borde skaffa bättre däck om hon skall cykla tills snön kommer.
Har börjat ta tag i saker på min "Att göra-lista", allt som ligger där bak skall avverkas nu, har glömt eller tappat bort lite för mycket. Det var full rulle på jobbet annars idag, och fortsättningen på mitt utvecklingssamtal gick bra. Jag tror att min chef uppskattar min ärlighet och min analysförmåga. Jag fick beröm för min tekniska och även sociala kompetens, vilket känns extra bra. Det sociala är ju något jag jobbat hårt på de senaste månaderan, att tolka andras signaler och reagera empatiskt och vara ärlig. Mina tankar var dock ute och svävade lite emellanåt, och jag hade lite svårt att koncentrera mig under vårt samtal.
Jag pratade med en annan vän, och det snurrade lite, men jag kände att jag bara ville vara ärlig och säga det jag känt och upplevt. För jag vill bara vara ärlig nu mer, även om det kändes som att jag rev och stökade, vilket inte kändes allt för bra. Men nu har jag sagt det jag sagt, och det är något jag måste lämna bakom mig. Koncentrera mig på framtiden och att bibehålla kontakten som vän, med dem jag bryr mig om. Jag kommer alltid bry mig, och jag kommer alltid försöka hjälpa de jag bryr mig om.
Detta har även gett mig än mer incitament att jobba hårt på att komma i mentalbalans och arbeta på att hålla borta mina gamla dåliga sidor. Jag tror precis som sades att jag lärt mig en del på detta, och skall aldrig mer göra om samma misstag igen. Aldrig mer skall rädsla och panikångest får styra mitt agerande gentemot andra. Den tiden är över nu.
Nu sitter jag här och det är lugnt och skönt. Satt och pysslade lite med mitt brädspelsprojekt. Klurade lite på regler. Det är lite lustigt att man börjar med en ide om en utveckling av ett figurspel och hamnar i ett brädspel. Men jag har insett att har man kartor sen, så kan man ha lite olika regler. För de som antingen vill ha brädspel eller ett figurspel på rutor. Rutorna förenklar ju en del regelmekanik i figurspelet, som förflyttning och avstånd. Ju mer jag plockar med det desto roligare är det. Nästa steg är att börja göra ett utkast på de kort som skall vara med, samt karaktärsarken. Sen skall jag börja testspela och tweeka, och se hur det funkar.
Det är lite pirr i magen också. I morgon är det den stora dagen. Kluven är nog bara förnamnet för hur jag känner mig.
Lev väl!
December 3, 2007
Tiden rinner bort...
Tiden har runnit i från mig de senaste dagarna. Det blev inget skrivet här, men jag prioriterade Western katalogen, och sen så hade jag folk här igår och spelade lite spel. Det var mycket trevligt och vi spelade bland annat ett tyskt teplockarspel, som heter Darjeeling. Det kändes oerhört komplicerat från början, men vi insåg snabbt att man kom väldigt fort in i spelet. Det är lite snurrigt att förklara reglerna, men man plockade brickor med halva telådor bland upplagda brickor med sin "lilla teplockare", som man sen kunde pussla ihop för att få maximalt antal lådor, som man sen skulle packa på pråmar för att frakta. Det fanns en del andra spelmekaniker också, som gjorde att jag tycker det var ett spel med stor potential helt klart.
Vi spelade också det tjeckiska spelet Laborignes, där man är lab-djur som skall försöka överleva i labbet. Ett intressant spel som innehöll modellera, ölunderlägg och cocktailpinnar. Leran var till för att göra sina egna spelpjäser, vilket var lite skoj. Sen så innehöll själva spelmekaniken ett element av memoryspel. Det var nämligen så att "ölunderläggen" lades i en cirkel och sen så flyttade man runt på dom, och vände den man hamnade på, för att sen få reda på eventuell effekt. Allt så tjänade man på att komma ihåg vad det var på baksidan på ett kort. Det fanns intressanta element av taktik också, då man tog energi av en motståndare man landade på, och sen fick gå vidare. Och man fick även välja vilket håll man gick åt. Det var helt klart ett intressant spel.
Det kändes dess emellan inte som att jag fick ur mig något vettigt. Jag irrade runt lite, pratade med ett par vänner, och tappar bort mig själv emellanåt. Tankar kom och tankar gick. Böcker började och böcker tog slut. Och däremellan borde jag nog ha sovit. Hur mycket känslor får man ha till andra personer, känslor som ligger och trycker ned en? Obesvarad och besvärande skräp, som gnager ibland. Hur många får man bry sig om? Vad kan man göra?
Jag skulle göra precis vad som helst för att bara få prata. Men som vanligt så när jag väl inser att något är fel då är alla broar redan aska. Och tiden då man kunde prata är sedan länge över. Jag kan bara knata vidare, trött och märkt i själen. Jag lever i en värld där man sällan tjänar på att vara snäll eller ställa upp för andra. Och ändå så är det vid dom enda tillfällena jag känner mig meningsfull. När jag kan hjälpa dom jag bryr mig om. Sån är jag.
Lev...
Vi spelade också det tjeckiska spelet Laborignes, där man är lab-djur som skall försöka överleva i labbet. Ett intressant spel som innehöll modellera, ölunderlägg och cocktailpinnar. Leran var till för att göra sina egna spelpjäser, vilket var lite skoj. Sen så innehöll själva spelmekaniken ett element av memoryspel. Det var nämligen så att "ölunderläggen" lades i en cirkel och sen så flyttade man runt på dom, och vände den man hamnade på, för att sen få reda på eventuell effekt. Allt så tjänade man på att komma ihåg vad det var på baksidan på ett kort. Det fanns intressanta element av taktik också, då man tog energi av en motståndare man landade på, och sen fick gå vidare. Och man fick även välja vilket håll man gick åt. Det var helt klart ett intressant spel.
Det kändes dess emellan inte som att jag fick ur mig något vettigt. Jag irrade runt lite, pratade med ett par vänner, och tappar bort mig själv emellanåt. Tankar kom och tankar gick. Böcker började och böcker tog slut. Och däremellan borde jag nog ha sovit. Hur mycket känslor får man ha till andra personer, känslor som ligger och trycker ned en? Obesvarad och besvärande skräp, som gnager ibland. Hur många får man bry sig om? Vad kan man göra?
Jag skulle göra precis vad som helst för att bara få prata. Men som vanligt så när jag väl inser att något är fel då är alla broar redan aska. Och tiden då man kunde prata är sedan länge över. Jag kan bara knata vidare, trött och märkt i själen. Jag lever i en värld där man sällan tjänar på att vara snäll eller ställa upp för andra. Och ändå så är det vid dom enda tillfällena jag känner mig meningsfull. När jag kan hjälpa dom jag bryr mig om. Sån är jag.
Lev...
December 1, 2007
Och regnet det bara...
..öser ner!
Sitter här och funderar. Har handlat, plockat, städat och avverkat alla andra måsten. Det känns skönt, och nu kan jag bara ta det lugnt och skriva. Skrev en del igår, meckade med vapen, och upptäckte till min lätt självironiska glädje att en del av det jag researchat motsades av en bok jag läste i sen framåt kvä... nja, natten blev det visst.
Så nu är det en gammal klassisk "tillbaks till ritbrädet" som gäller. Måste försöka klura ut vilken av källorna jag litar mest på, eller så kör jag bara på det som jag tror blir roligast för spelarna. Det har blivit lite av mitt nya mantra. Ingen mer historiefascism, skall rucka på gränserna både upp och ned för att få med roliga varor. Det skall ju trots allt vara ett rollspelssupplement, och inte en historiskavhandling.
Annars så blev jag lite uppmuntrad idag. Min lätt påtvingade karantän verkar vara över nu, och det känns bra. Det är aldrig roligt när folk bryter med en och inte vill prata. Skall inte säga att det gjorde mig väldigt ledsen, mest förvirrad och lite dämpad. Det är dock historia och jag är glad över att ha en vän, som dessutom är ett vandrande solsken.
Lev väl!
Sitter här och funderar. Har handlat, plockat, städat och avverkat alla andra måsten. Det känns skönt, och nu kan jag bara ta det lugnt och skriva. Skrev en del igår, meckade med vapen, och upptäckte till min lätt självironiska glädje att en del av det jag researchat motsades av en bok jag läste i sen framåt kvä... nja, natten blev det visst.
Så nu är det en gammal klassisk "tillbaks till ritbrädet" som gäller. Måste försöka klura ut vilken av källorna jag litar mest på, eller så kör jag bara på det som jag tror blir roligast för spelarna. Det har blivit lite av mitt nya mantra. Ingen mer historiefascism, skall rucka på gränserna både upp och ned för att få med roliga varor. Det skall ju trots allt vara ett rollspelssupplement, och inte en historiskavhandling.
Annars så blev jag lite uppmuntrad idag. Min lätt påtvingade karantän verkar vara över nu, och det känns bra. Det är aldrig roligt när folk bryter med en och inte vill prata. Skall inte säga att det gjorde mig väldigt ledsen, mest förvirrad och lite dämpad. Det är dock historia och jag är glad över att ha en vän, som dessutom är ett vandrande solsken.
Lev väl!
Subscribe to:
Posts (Atom)
