Teletubbisar i rymden

...har inte mycket med något att göra.

Dom svävade förbi i en dröm i natt, eller morse, eller vad man nu skall kalla det. Vilket i och för sig lättade mig lite. För om jag drömt, så måste jag ju ha sovit också. Jag vet inte när jag sov riktigt senast. Söndags var i och för sig bra, inga drömmar. Vart har ens liv hamnat när man känner att det varit en bra natt när man inte drömt? Varför ljuga om saker? Varför inte bara vara ärlig och säga som det är? Vem bryr sig?

EDIT: Man skall inte hänga ut sina sammanbrott till allmän åskådan. Det är bara barnsligt. Måste försöka dra mig tillbaka och slicka mina sår, och hoppas att några kan läka lite snart.
Fast å andra sidan så är jag bara omogen och barnslig. Så lägg för gudsskull ingen notis om mig.