Lost in Space

Jag har suttit och tittat på en sak länge nu, och funderat ännu längre. Febern har satt sina klor i mig igen, jag är i princip döv på ena örat och min röst är en svag viskning. Kan vara det som snurrat upp mina tankar så många varv, eller inte. För sen igår så har jag ärligt ingen aning om vad jag känner längre. Jag är konfunderad och alldeles förvirrad, eller chockad kanske man skall säga. Vid ett fåtal tillfällen så säger andra saker till en som man inte har en aning om hur man skall tolka. Den senaste tidens händelser har härdat mig, vilket nog dessvärre gör mig än mer svårt att nå in till. Någonstans här innanför så finns det "Jag", jag vill vara. Jag funderar på om jag lyckades vara den Johan. Är det den Johan jag vill vara?
Jag vet faktiskt inte riktigt. Och jag har inte heller någon egentlig aning om vart jag vill komma med allt detta. Det kanske är en variant av att kommunicera med sig själv. Det jag gjorde förr, skrev saker till mig själv, som jag läste i ljuset av en annan sinnesstämning. Det känns konstigt att tänka på det så. Kanske skulle jag låtit dom andra i mitt liv läsa det jag skrivit, då hade dom kanske förstått vad jag tänkte och inte dragit förhastade slutsatser. Jag vet att jag är en mångbottnad person.
Fast jag vet fortfarande inte vart jag vill komma med allt detta, men det gör inget. För första gången på länge så känns det som att jag har slutit vapenvila med mig själv. Ett fredsavtal ligger nog en bit bort, men detta är ett steg på vägen.

Så lev väl alla mina underbara vänner.