Fadäser

Jag vet inte riktigt längre vad jag gör, och mitt minne är än mer sporadiskt och eratiskt. Jag fick facit igår. Det kändes lite som när man i mellanstadiet suttit och tragglat länge med ett läsetal, och när man fick facit insåg att man inte ens varit i närheten av att förstå. Man känner sig mest misslyckad och dum i huvudet, men så är det att kämpa mot ett mindervärdeskomplex. Jag har varit så dum, trångsynt och omogen, och det är näst intill omöjligt att inte hata sig själv för det man ställt till med. Men det tjänar inte mycket till. Jag är lite av en vandrande katastrof, som nog skall hålla mig på min kant. Jag står på stranden och ser ruinerna av alla mina broar pyra i solnedgången. Så det är väl bara att släpa sig upp, damma av sig, och börja bygga sitt korthus igen.
Jag satt och pysslade större delen av natten. Kollade på Blade Runner extramaterial och skrev. Försökte sova ett par gånger, men gav upp, så vid tre kokade jag en balja kaffe istället. Så jag satt i mitt kök och läste och gjorde en Jim Jarmusch rip-off. Det var lugnt och stilla och jag fick skrivit en del vettigt, som nog går att använda. Stommen till spelmekaniken börjar ta form, och det känns inte ogörligt att få till ett brädspel längre, även om jag inte borde lägga så mycket tid på det än. Det är lite skönt att känna att man klarar av något.

Lev väl!