Fåordigt

Är dagens ledord på många sätt, efter alla ord igår. Jag hade svårt att samla tankarna efter igår, tiden bara försvann. Den rann iväg mellan mina fingrar, ut i oändligheten. Det var en lugn och avslappnande dag, som blev natt. Klockan blev tidigt innan jag kom i säng, och mitt huvud bara snurrade.
Egentligen så har jag nog inget vettigt att skriva. Om något jag skrivit här någonsin varit vettigt, men jag bara kände mig tvungen att skriva något.
Jag tror att jag har börjat återfå, eller kanske för första gången skapat, en inre harmoni. Efter så många år i obalans, var det tanken som krävdes. Det är så konstigt att jag inte kan förklara det, knappt ens för mig själv.
Det var en rädd och osäker liten pojke i stor mans kropp, en person utan tydliga mål eller riktning. Ett herrelöst skepp på ett stormigt hav. Där bara turen höll det ifrån att driva upp på livets skär. Mitt skrov är nog sjövärdigt nu. Men jag behöver behålla kommandot, hissa segel och hålla mitt roder under uppsikt. Låt min egen vilja styra min skuta.