En kort promenad

Jag kände att jag behövde göra någon nytta idag, ta tag i situationen i mitt hem. Såg samlade allt skräp och tog bilen till återvinningsstationen. Har börjat plocka undan tvätt och annat som legat överallt också. Vilket inte är så skoj för det avslöjar allt damm som ligger i hörnena. Skall ta mig en dag sen nästa helg och rensa hårt bland allt som bara blivit liggande överallt. Slänga sånt som är meningslöst och rensa bland mina böcker lite. Det finns trots allt lite plats i bokhyllan ute i "cellen" i hallen nu. Skall rensa ut och stoppa upp en hög VHS-filmer på vinden också. Så blir det plats för DVD:er i det skåpet.

När jag ändå var ute och körde så tog jag en sväng upp på Ramberget. Solen sken och himlen var helt klarblå. Gick någa varv runt, minns inte hur många, och satt och tittade ut över hamnen en lång stund. Det var så vackert och jag kände både harmoni och saknad som turades om att skölja över mig. Den stora frågan, som jag känner en viss rädsla inför, är den att bli "färdig" med något inom mig. Jag kanske inte skall skriva så, men det är så jag helt ärligt känner mig. Jag måste jobba med det, får ta upp det nästa gång, nu när jag börjar inse andra saker. Jag är samtidigt lite rädd på grund av erfarenheter om hur mina känslor utvecklats med tiden. Jag känner verkligen att jag inte vill hamna i samma sits igen.

Jag sitter nu här och begrundar den tomhet jag känner. Jag är lite orolig att glädjen inte riktigt finns där. Det finns saker inom mig som inte känns riktigt rätt, på ett underligt och obeskrivbart sätt, en tvekan inför saker.

Trots att några små svart moln dragit över min inre himmel, så mår jag relativt bra idag. Det finns trots allt lite glädjestråk, och ikväll skall jag och Gus till Tom&Jennie och titta på Transformers i deras hemmabio. Den är så fräck att det knappt finns ord att beskriva det med. Ett otroligt arbete som dom lagt ned på den. Jag skall se om jag inte kan länka till några bilder som Tom lagt upp på den.

Lev väl!