Tom i bollen

Ibland vet man inte alls vad man skall skriva om. Känner sig alldeles urblåst och tom i bollen, som om hjärnan flöt runt i sirap. Jag sitter här på jobbet iaf och skriver på en utbildningsplan inför våra medarbetarsamtal. Funderar lite vagt på om hur det tolkas om man skriver att man har utbildningsbehov på det mest. Jag älskar ju utbildningar, att få gå och lära sig nya och gamla saker. Jag skulle sett till att fastnat på Chalmers en gång då för länge sedan. Fast vem vet hur det hade blivit. Det är inte mycket att göra och blicka framåt. Jag börja nosa på att ta en och annan kurs sen till våren. I vad vet jag inte, men något skall jag ta mig för. Något som stimulerar mitt intellekt och min fantasi. Skrivarkurs lät riktigt skoj och det kanske hade kunnat vara något som ger mig en spark i ändan att göra färdigt saker snabbare eller huvudtaget. Jag är ju en sån person som drunknar i halvfärdiga ideer och projekt. Fastnar alltid någonstans mitt i och blir osäker på om den håller, får försöka blicka upp över det nu och analysera varför det blir så. Jag skall jobba med detta och se till att klara av och färdigställa projekt utan att personer runt i kring mig behöver sjuva på. Nog med detta nu. Det är läge att agera och få tummen ur oftare. Borde nog avsätta en bestämd tid varje dag, eller göra ett schema med mer bestämda arbetstider för olika projekt, lite som Stephen King och Herman Lindquist, för att dra två helt olika exempel som dock faktiskt var snarlika i sitt upplägg för skrivandet.

Apropå projekt så satt jag och skrev på klädkapitlet till postorderkatalogen igår kväll, och det gick framåt. Strukturen med olika avsnitt för olika "karaktärstyper" känns fortfarande som en bra ide, men jag har börjat upptäcka svagheter och sprickor. Framförallt hur man skall göra med de mer allmänna klädesplaggen och tillbehören, lösningen nu är att ge dem ett eget avsnitt. Men eftersom textmassan finns så kan man ju flytta runt på det sen. Jag har även kläckt en lösning på hur man skall göra klädavsnitten mer inspirerande och intressanta, men jag behöver skutta iväg och köpa en scanner för att kunna testa riktigt ordentligt. Min lilla tanke är att göra det idag dock, på Inet i Sisjön. Det blev inte riktigt plats för det i helgen, bland de många olika tankar som långsamt flöt fram och band upp min uppmärksamhet. Den där biten med att gå vidare börjar dock sätta sig och det känns inte så farligt. Jag lät det aldrig krypa in under skinnet på mig, vilket nog var tur.

Lev väl!