Jag satt i morse och tittade upp mot den gråblå dovt lysande himlen, och skrev lite, men det ville inte fungera riktigt. Det är lustigt hur ens driv och inspiration guppar upp och ned, som ett skepp på ett stormigt hav. Jag drog mig till minnes en diskussion från i "söndagsmorse" också , och kom av mig med att publicera det jag skrev. Det hela slutade dock i en intern filosofisk diskussion. Vad borde jag och borde jag inte skriva om egentligen? Vad vill jag visa av hur jag mår, känner och tänker egentligen.
Det kändes att det var en osäkerhetens och eftertankens dag idag. Jag bestämde mig dock efter ett litet tag för att lyssna till en vän. Det är kanske inte rätt att skriva ut för fria tankar här. Det kan ju tolkas på många olika sätt. Och vem vill egentligen läsa om en trasig människas försök att kravla sig tillbaks in i livet. Jag vet inte riktigt längre vad jag vill. Kanske bara få det lite lugn, och kunna samla mig igen. Det stormar och vågorna går höga, men mitt skepp flyter än, trots att seglen känns som trasor och masterna varit av. Det kanske bara är att låta det driva och hoppas på att det blir stiltje så smånnigom. Och inte kasta sig in i nästa storm.
Det blev en lite guppig dag idag. Jag sköljdes över av tankar och det blev inte många knop gjorda under delar av dagen. Fick emellanåt uppbåda allt av koncentration för att kunna tvinga mig till vettiga tankar och att jobba också. Tack gode gud att det var möte idag, och att vi hade lite inofficiellt möte på eftermiddagsfikat, som drog ut på tiden.
Det var nervigt på jobbet idag också. Vår stora offert skall in nu nu i slutet på veckan och det väldigt mycket snurr med ändringar och kontrollera att vissa detaljer är med. Men också en del av hemska gamla minnen, att få försvara andras gamla beslut för dom själva ifrågasätter dom. Men folket är aningen mer seriösa här än på andra ställen så det kändes ändå ganska bra, och jag fick stöd av mina kollegor.
En annan sak som gjorde mig lite nervös är att jag då vår projektledare är i Tyskland skall vara Back-up på kontoret för honom gentemot kollegor som är i Kina. Och stötta dom med uppgifter på projekt jag själv inte hundra är insatt i. Så det blir att försöka tanka av honom så mycket information som möjligt innan dom åker vid lunch i morgon.
Postorderkatalogen går bra, satt och fixade med kompletteringar bland vapnen förut. Det börjar kännas som om vissa avsnitt nu blir mer och mer klara. Det återstår nu att börja med spelledartexter på de saker som skall ha det, och börja röja i kompletteringslistan från i helgen.
I morognkväll skall Sulan komma över också, och vi skall börja prata och skissa på de ideer vi har, och vad vi vill göra framöver. Det skall bli roligt att få prata med Sulan igen, det känns att vi är mer på samma våglängd nu mera.
Lev väl!
Det kändes att det var en osäkerhetens och eftertankens dag idag. Jag bestämde mig dock efter ett litet tag för att lyssna till en vän. Det är kanske inte rätt att skriva ut för fria tankar här. Det kan ju tolkas på många olika sätt. Och vem vill egentligen läsa om en trasig människas försök att kravla sig tillbaks in i livet. Jag vet inte riktigt längre vad jag vill. Kanske bara få det lite lugn, och kunna samla mig igen. Det stormar och vågorna går höga, men mitt skepp flyter än, trots att seglen känns som trasor och masterna varit av. Det kanske bara är att låta det driva och hoppas på att det blir stiltje så smånnigom. Och inte kasta sig in i nästa storm.
Det blev en lite guppig dag idag. Jag sköljdes över av tankar och det blev inte många knop gjorda under delar av dagen. Fick emellanåt uppbåda allt av koncentration för att kunna tvinga mig till vettiga tankar och att jobba också. Tack gode gud att det var möte idag, och att vi hade lite inofficiellt möte på eftermiddagsfikat, som drog ut på tiden.
Det var nervigt på jobbet idag också. Vår stora offert skall in nu nu i slutet på veckan och det väldigt mycket snurr med ändringar och kontrollera att vissa detaljer är med. Men också en del av hemska gamla minnen, att få försvara andras gamla beslut för dom själva ifrågasätter dom. Men folket är aningen mer seriösa här än på andra ställen så det kändes ändå ganska bra, och jag fick stöd av mina kollegor.
En annan sak som gjorde mig lite nervös är att jag då vår projektledare är i Tyskland skall vara Back-up på kontoret för honom gentemot kollegor som är i Kina. Och stötta dom med uppgifter på projekt jag själv inte hundra är insatt i. Så det blir att försöka tanka av honom så mycket information som möjligt innan dom åker vid lunch i morgon.
Postorderkatalogen går bra, satt och fixade med kompletteringar bland vapnen förut. Det börjar kännas som om vissa avsnitt nu blir mer och mer klara. Det återstår nu att börja med spelledartexter på de saker som skall ha det, och börja röja i kompletteringslistan från i helgen.
I morognkväll skall Sulan komma över också, och vi skall börja prata och skissa på de ideer vi har, och vad vi vill göra framöver. Det skall bli roligt att få prata med Sulan igen, det känns att vi är mer på samma våglängd nu mera.
Lev väl!
No comments:
Post a Comment