Världen är för liten...

Det känns ibland som att världen är lite liten. Personer man känner, dom känner andra som man känner genom andra kanaler. Det blir en sorts cirkelrörelser. Jag låg länge och funderade igårkväll om det finns några mönster i sådana sammanträffanden. Jag älskar att leta och hitta samband och mönster i sånt som vanligtvis ses som helt slumpmässigt. Det finns en tjusning i att se samband i sånt ingen annan reflekterar över, oviktiga saker fascinerar mig. Allt som händer runt omkring mig har fått mitt huvud att snurra en del. Det känns lite overkligt allt, men det är kanske så att finns en logik även i de mest ologiska angreppssätten. Jag förbannar mig själv som har svårt att glömma saker, men jag fattar aldrig varför vissa saker fastnar så hårt och vissa andra inte fastnar alls. Det kanske är en annan form av perspektiv. Jag har börjat inse att människor är så olika i sina tankar, tankebanorna är ibland kurviga och ibland raka. Men hur avgör man vilket det möjligen är? Att tolka signaler från en annan person rätt, det har blivit lite fel nu igen. Vilket har gjort mig lite mer avvaktande, gentemot andra.
Vad är det jag inte ser eller förstår?
Jag förstår mindre ju mer jag inser om hur saker är. Om mig själv, om andra, och om relationer mellan människor. Signaler från andra är ännu ett litet bekymmer för mig, men jag har inte bråttom och jag kommer lära mig det med. Det må ta lite tid, men det är nog något jag har gott om nu.

Jag är ett UFO, jag kommer aldrig förneka det, jag kommer aldrig påstå att jag är normal. Eller kanske är det ni som är dom konstiga och jag som är normal. För att citera Thåström. Den skivan har snurrat en del i bilen nu, tillsammans med Hives.
Vad försöker jag säga egentligen? Jag vet inte egentligen. Kanske bara väcka folks sinnen för möjligheten att något ni säger uppfattas helt anorlunda från det avsedda av en annan person. Olika perspektiv, sinnestämningar, eller bara tankebanor. Jag hoppas att detta kanske väcker en eftertanke, kommunikation är svårt. Kommentarer som uppfattas på ett sätt kanske är menade tvärtom, ur det perpektiv och den bakgrund som den andra har. Vem vet? Inte jag längre.

Lev väl!