En ny dag

Jag sitter här och begrundar mig själv och mina känslor. Jag vet nu att jag har en bit kvar att vandra innan jag är helt tillbaks till mig själv. Och jag har skrivit en del elaka saker här.

Jag har försökt ransaka mina känslor och vad jag gjort de senaste åren. Jag har svikit personer för att jag inte kunde prata. Jag flydde från jobb, jag inte riktigt orkade med, och hamnade i en än värre soppa. Jag har alltid varit osäker på mig själv och inte vågat tro på mig. Det har gjort att jag alltid letat fel i mitt beteende, och blivit väldigt självcentrerad. När man sen blir mobbad på jobbet då gick jag sönder, men vågade inte prata om det eller söka hjälp. En rädsla och ångest jag haft i många år tog över hand på alla plan i mitt liv. Och jag flydde igen, i huvudlös panik.

Det är klart jag bry mig. För alla i min omgivning, och särskilt mycket för vissa. Mina känslor försvinner inte så fort, och jag har alltid varit en för känslosam person, som dock haft svårt att prata om det.

Lev väl!