En klar kall natt, och en klar kall morgon. Himlen lös dovt i ljust marinblått när jag körde till jobbet förut. Känner mig inte så trött, trots att jag inte sovit så mycket i natt. Eller rättare sagt, sovit en del, men drömt konstiga drömmar mest hela natten. Från midnatt och hela vägen till klockan ringde. Vaknade till låg där ett tag och lyssnade på inget alls, för att sedan somna om och drömma. Jag känner att jag varit jobbig igen, på ett sätt jag inte vill. Jag halkade snett när det inte var min avsikt. Måste släppa taget och se dom sakerna som släppta.
Jag känner mig lugnt avslappnad idag. Jag har insett en del saker och bearbetat en drös andra. Allt det har gjort att jag börjar få mer perspektiv på min tillvaro. Insikt ger tydlighet i tillvaron. Jag har också börjat uppskatta att laga mat igen, vilket känns skönt. Jag börjar hitta tillbaks till ett spår som leder någonstans, och inte bara i cirklar. Det är också extra skönt att vågen åter dalar stadigt. Nu ligger den strax över 108 kg, och så lite har jag inte vägt sen jag var 18. Det känns väldigt skönt och mitt viktmål känns inte som någon utopi. Jag har fått lite fart på skrivandet också, igår blev det dock inget vettigt, men det känns att kopplingen mellan hjärnan och fingrarna fungerar mycket bättre nu igen.
En liten passus, som jag inte var säker på om jag skulle skriva egentligen. Jag flörtade, eller i alla fall var trevlig och gladlynt mot en söt expedit som hjälpte mig i en affär förra veckan. Och igår när jag gick förbi utanför så hejade och vinkade hon. Det kändes värmande på ett mystiskt och ganska skönt sätt. Jag är inte osynlig längre. Jag känner mig mer levande.
EDIT: Jag märkte nyss till min stora förtjusning att mina nya storlek 40 jeans börjar bli lite för stora. Inte så att det egentligen syns, men det är en relativt stor glipa utan bälte nu. Så nu är jag med största säkerhet en storlek 38 på jeans. Jag har aldrig tidigare i mitt liv känt en sån glädje över det faktum att jag behöver köpa nya jeans. Det brukade alltid vara en sån pina, för det krävdes en del runt åkande för att hitta rätt jättestorlek.
Lev väl!
Om mig
- Johan
- Göteborg, Sweden
- Jag är en ingenjör, som vandrat en lång och krokig bana. Både professionellt och vad gäller mitt privatliv. Någonstans så önskar jag att jag kunde lära mig av mina misstag. Jag skriver om mig själv, som den jag är för stunden. Matlagning, böcker (nya som gamla) och spel är en passion. Jag älskar att laga mat och upplever att det ger mig en känsla av ro i själen. Så emellanåt kommer jag faktiskt försöka publicera några små recept här också.
5 comments:
Det är bra att flörta! Flörta ofta och gärna och med många människor. Det ger perspektiv på livet och sammanhang i tillvaron.
Det är BRA att du flörtar! Och hör sedan.
Devilkitten is right. And besides, you're cute! Don't think you're not! :)
Japp, definitivt. Det är absolut inget fel på hur du ser ut. Så det så.
Hm, jag drar storlek 36 i jeans. Du är alltså snart nere i min storlek...
Nja, provade förut ett par äldre 38:or jag haft för ett par hundra år sedan. Dom sitter aningen tajt fortfarande, men inte alls värre än mina monsterstora jeans gjorde innan jag tog vett till mig. Men vem vet, med tiden kanske jag närmar mig 36 också. :-)
Jag har nog aldrig varit flörtig av mig och inte heller känt mig särskilt gullig alltid. Jag vill sträva efter att vara snäll och hjälpsam mot min omgivning, och hoppas att mina medmänniskor ibland är snäll tillbaks mot mig, som den söta expediten. Jag mår bättre som den glada och hjälpsamma Johan, det är sån jag vill vara innerst inne.
Post a Comment