Att skriva

Sitter här framför datorn igen och skriver rakt ut. Låter bara tankarna fladdra runt som löv för vinden. Förr eller senare faller dom till marken och bildar små drivor, som i trädgården. Det finns ro i skrivandet, det finns trygghet i orden. Även om orden inte säger något särskilt just nu. Det gör förvisso inte tankarna heller. Jag upptäckte till min stora förfäran att jag inte hade någon bok jag orkade läsa. Och film har jag inte lust med. TV får en mesta att vilda springa in på toaletten och kräkas. Även om jag faktiskt såg på en kort dansk dokumentär på SVT2 förut. Den handlade om ett kafé i Horsens där olika psykiskt sjuka arbetade. Dom visade glada fungerande människor som suttit och stirrat in i väggen förut, och givetvis visade dom nöjda gäster. Jag tyckte det var väldigt spännande med de behandlingsmetoder dom använde i kombination med arbetet. Hur dom succesivt gavs mer ansvar och belastning och hur de tränade "skötarna", som också arbetade i kaféts riktiga verksamhet övervakade och hjälpte dem. Det var allt från unga killar och tjejer till äldre, med panikångest, förföljelsemani, depressioner o.s.v. Det programmet rörde verkligen an en sträng djupt inne i mig. Hade jag varit aningens religiös så hade jag jag nog nästan tackat gud för att "Public Service" TV finns. Och den frågan får mig faktiskt att så smått börja överväga min politiskaåskådning. Fast det kanske är lika bra att bara kasta ut TV:n. På jobbet tittade flera kollegor storögt på mig en fika, som om jag sagt att jag kom från Mars. När jag lite stillsamt sade att jag bara har basutbudet på TV, och inte tittar så mycket på den. Och att jag ser mest på film och TV-serier som jag faktiskt köper på DVD.

Varje gång något som Idol eller Top Model kommer på tapeten på jobbet får man med ett pressat leende försöka motarbeta kräkreflexerna. Det är ungefär samma effekt som en kvällstidningslöpsedel får på mig. Jag tror bestämt att jag börjar utveckla en allergi mot dom tdiningarna. Det har varit så enda sedan jag på kanalen Axess råkade hamna i en soffdebatt där Alex Schulman var med och kommenterade kulturens existensberättigande. Begreppet "du har två hjärnceller, och dom bråkar med varandra" är slående så fort den mannen öppnar munnen. Jag hade faktiskt inte ens hörttalas om honom innan en vän skrev om honom på sin blogg. Någon dag senare var han som av en händelse sedan med i P3 Christers Moraltest. Jag blev alldeles förstummad av vad han sade. Jag har svårt att tro att en person kan ha sådana åsikter om sina medmänniskor, en total avsaknad av empati. Man får bara inte vara så blåst i huvudet på riktigt, och tillråga på allt få anställning på en rikstidning. Det måste vara en medveten strategi för att locka läsare. vilket i och för sig får mig att frukta för mänsklighetens fortlevnad.

Nu tillbaks till det jag tänkt skriva lite kort om. Att jag börjat skriva mer, vilket jag i och för sig sagt redan, men mer för att öva mig på att stava och skriva. Det har inte blivit så mycket av det jag borde skriva mer på. Men alla projekt är mer eller mindre under kontroll. Det har bara varit en kort liten avstickare under veckan som varit, för det är så roligt att skriva. Jag brinner av den lusten nu när jag är befriad. I morgon skall jag sitta hela dagen i soffan. Dricka te, snörvla lite och skriva färdigt klädkapitlet. Jag hinner nog inte allt egentligen, men jag skall satsa allt jag har och försöka.

Lev väl! :-)