Nästa steg

Ännu en solig dag och ännu en lång promenad. Det känns i kroppen att jag kommit igång igen, promenaderna gör gott i både kropp och själ. Förr var promenaderna ett sätt att få bort tankar, nu har det blivit en nytändning och jag börjar förknippa dem med bättre saker.

Jag har aldrig varit någon gym-person, men lät mig övertalas att skaffa ett kort på gymet i Sisjön. Via företagets sportförening får man två grattis träningar i veckan, för en mindre årsavgift. Så det var väl egentligen ingen stor uppoffring, snarare tvärtom. Tre träningar och man har tjänat in det, fast så skall jag inte tänka. Det är nästa steg i min nystart, sundare och starkare. Hoppas man kan få träningssällskap några gånger. Vi pratade om att det på fredagkvällar var det väldigt tomt på gymet, så det kanske kan bli en bra avslutning på veckan. Vi får se vart det bär hän, men jag skall ta och anmäla mig till några nybörjarpass i alla fall.

Jobbet går bra, även om hjärnan är lite seg emellanåt och tankarna vandrar omkring. Veckans ledord gäller fortfarande och jag åker glatt med. Vem vet vart det leder. Det känns som att ju bättre balans jag får inom mig, desto bättre agerar jag utåt och förstår signalerna från andra nu. Jag var alltför fokuserad på att undantränga mina egna brister förut, förmådde inte att förstå min omgivning. Den enda måttstock jag hade var mig själv, och den var falsk. Det känns i viss mån bra att klara av att vara utåtriktad, att känna och förstå andras sinnesstämmning på ett sätt jag aldrig upplevt förut. Jag är förbluffad över att jag aldrig förstod eller insåg detta tidigare, men jag vet varför nu. Det är skrämmande att förstå hur sinnesintryck och empati blockeras av en mental obalans. Att kunna känna igen hjärnans försvarsmekanismer, och inse att dom alltid var fullt påslagna förut, alltid på defensiven. Det känns sorgligt när man nu inser att man inte kunde förstå det, inte kunde läsa sig själv, och alltid misstolkade signaler från sig själv och andra.