Nya dagar

Ibland så får man ta en dag i taget, men sen så blickar man bakåt och vet inte vad man gjort, eller märk att man glömt saker som måste göras. Ansvar man måste ta, och personer man "måste" ringa och var vänlig mot. Det är alltid problem med att vara en lätt osocial person, för det är som en annan vän sade tidigare, det är ingen som tror på en. Allra minst mig, som enligt de flesta är både framgångrik och professionell i mitt yrkesutövande. Då är det svårt att ha det svårt med att ringa telefonsamtal och ha ändlösa möten, där är e-post en gudagåva. Snabb och enkel kommunikation, iofs med baksidan att människor missuppfattar en ibland då man är dyslektiker, men ändå.

Jag har haft ett tufft år, med ett totalt misslyckat försök till ny karriär. Mycket har snurrat inne i mitt eget huvud, insåg jag alldeles försent, saker som lätt missuppfattas som annat. Många säger ju att bättre sent än aldrig, men just nu känns det bittert att man inte tog tag i saker tidigare, men jag ser att jag inte förstod då. Och nu i bakspegel ser jag att jag med mitt självdestruktiva och introverta beteende sänkt en annan persons liv flera pinnhål, en person jag tycker väldigt mycket om och respekterar djupt. Det känns fruktansvärt att jag i min inåtvända ångestfyllda navelskådning inte insåg vad jag höll på med.
Just nu är dock fokus på att börja fungera som människa igen, undvika alla fallgropar, och arbeta med att förstå mina egna signaler.