När man gör fel...

När man totalt missuppfattar saker, inbillar sig saker och vill vara snäll, så märker man att man haft fel. Jag lider nog av mitt behov att vara snäll mot allt omkring mig, förstår inte uppenbara signaler i tid, och blir tagen på sängen. Snällhet kan bli elakt om man är för påstridig, och samtidigt har lite svårt att prata med människor. Min svårighet att prata har gjort att jag inte alls lyckats förmedla vad jag egentligen känt inom mig, och att mina reaktioner berott på helt andra saker.
Jag inser nu vidden av vad min gamla ångest fört med sig. Det är klart det smärtar att jag varit så himla dum och elak, liksom levt i en egen liten fantasivärld, som min gamla panikångest skapat. Så antagligen är detta väl den sista signalen från livets väckarklocka. Jag har nog varit lite väl yrvaken sen jag vaknade till, men nu är läget som det är och jag får helt enkelt gå vidare härifrån.