Lång dag

Hemma nu efter att ha hjälpt Tom&Jennie demontera altan. Det var lite knixigt då iden är att bitarna skall gå att pussla ihop sen igen. Och det gick väl si så där då det var tjogvis med extra 4 tums spik i slaget i stommen, men jag tror att huvuddelarna klarat sig hyfsat. Det som var lite oroväckande dock var att konstruktionen var så tät, och att det därför blir väldigt fuktigt där under. Det går dock att åtgärda med lite ventilationsspringor, antingen mellan bräderna, eller på annat sätt.

Annars så är läget lugnt här för mig. Jag håller precis på att fixa mat till matlåda åt Gustaf. Han skall på Prao i veckan nu, på Kållereds bibliotek. Böcker en gång till, men han gillar ju böcker.

Skall nog lägga mig och läsa lite snart, är väldigt trött och känner mig sliten. Vilket känns extra mystiskt då jag ju i princip slappat hela helgen. Det kanske är allt annat som rör sig runt mig. Försöker på ett artigt och snällt sätt undvika att bli indragen i saker nu, vill inte ha massa måste. Jag vill ha tid för mig själv, kunna tänka och ägna mig åt saker som jag själv vill och som gynnar mig i första hand. Jag är lite trött att vara springpojke och hjälpreda, och ställa upp åt alla håll åt alla. Så nu tar jag mig den egoistiska friheten att faktiskt på ett vänligt sätt säga nej till saker också. Det innebär dock inte att man inte får fråga, eller att jag skulle bli arg. Jag vill bara ha friheten att få välja själv vad jag gör.

Apropå allt och inget så snurrar jag. Det känns lite som att betrakta två väldiga sextionhundratals arméer under drabbning inom mig. Kavalleriet på flankerna har utkämpat skärmystlingar en tid, och framrusande lätt artilleri skjutit några salvor. Nu har dock de två stora centrarna satt sig i marsch, och är nu inom räckhåll för varandras tunga artilleri. Det stora slaget har börjat på allvar, och jag är alldeles häpen.

Lev väl!