Starten på ett nytt liv...

Vart skall man börja. Idag har det varit full rulle på jobbet. Jaga offerter från underleverantörer och hälsa på våra kinesiska kollegor Simon och Eric, som är på utbildningsbesök i Göteborg. Jag skall ha utbildning på ett beräkningsprogram med dom i början på nästa vecka. Det kommer bli en bra utmaning, och det känns skönt att ha fått det förtroendet. Annars är det lite förvirrat också, vår stora Tysklandsoffert är förskjuten igen. Och det har kommit ny uppgifter angående uppdelningen på priserna. Vilket kommer att röra till det lite, men strukturen vi har på kalkylen gör att den förhoppningsvis går att hacka upp i mindre bitar relativt enkelt sen. Så det är inget som oroar mig egentligen. Det är bara att gilla läget.

Jag har inte hunnit ägna tid så mycket åt något annat, eller ens tänka så mycket. Precis som vanligt så gjorde vi en promenad på lunchen och det var soligt och mycket friskt. Det är helt underbart att få röra på sig igen. Efter jobbet hängde jag med Sofie till gym:et. Jag får väl erkänna att jag inte kommit mig dit tidigare då min inloggning inte funkade riktigt och jag inte lyckats boka något nybörjarpass, men det skall jag göra nu. Möjligen på fredag, vi får se för det går egentligen lite för tidigt för att sticka från jobbet. Idag på gym:et kollade vi in lite maskiner, rodde en del, och sen anmälde Sofie oss till ett Easyline pass. En halvtimme där man byter maskiner varje halvminut. Maskinerna står i en ring och dom varierar själva motståndet beroende på hur snabbt man gör rörelserna. Det var träning för armar, ben, ryg och mage. Och jag får erkänna att jag är alldeles mör nu. Kommer få underbar träningsvärk i morgon, men det är det värt. :-)

Den stora drabbningen inom mig är över som sagt. Kombatanterna har dragit åt varsitt håll, och kvar står jag själv lite förundrat. Jag skall nog bara vara mig själv ett tag framöver. Njuta av lugnet och ett liv utan måsten. Jag vet ärligt talat inte länge vad jag har för känslor inom mig och varför, men det känns inte viktigt längre. Jag håller på att hitta mig själv som den person jag är, och det känns som det är det som betyder något.

Lev väl!