Morgon

Det börjar kännas som om mitt liv allt mer kommit att präglas av emotionell berg- och dalbana. Ena dagen upp och sen mer ned, sol och regn och tankar om vad man gjort eller gör. Reflekterar över chanser man fått att förklara sig, misslyckande och utanförskap präglar mitt liv. Jag känner mig som en pusselboll, med en form anpassad för en viss bit. Inte mycket att göra åt det kanske, men det är ändå skönt att ha lyckats räta ut en stor mängd känslor inombords. Jag har väl hoppats en del på det, men det var inte rätt. Det är vänskap som inte skall förvillas med annat. Så nu sitter jag här och känner mig aningen tom. Ensam i ett hav av människor. Jag kommer vara ensam en lång tid framöver.