Inte mycket...

Förkyld som jag vet inte vad och helt slut i både kropp och själ försöker jag strukturera mina tankar och ideer. Trötthet som jag inte vet var den kommer från och en förbannad huvudvärk, något jag inte haft på flera månader. Det kan väl iofs kännas som lite tröst att man blir sjuk på helgen, så man slipper vara borta från jobbet igen. Det har redan varit lite för mycket av den varan de senaste månaderna, men det är slut med det nu. Känner mig lite som drivved på livets ocean, bärs dit strömmen och vinden för mig. Har följt med de senaste tio åren inte tänkt eller tagit tag i saker på mina arbeten, bara sprungit runt i panik känns det som. Det är skönt att det börjar få ett ett slut, och det är nu hög tid att hissa segel och sätta en egen kurs. Vart vet jag inte än, men det finns alternativ och världen är öppen när man börjar bemästra sina rädslor.