Mulet i skyn ger klarhet i själen

Att sitta här och se bilarna swischa förbi på Söderleden ger upphov till verksamhet bland mina tankar. Tur att det är en lite slapp måndag än så länge. Jag sitter här och väntar på svar på en del förfrågningar vi skickade ut i torsdags. När dom kommer in blir det mer att göra med att kontrollera och sammanställa hela klabbet. Mycket information som skall in i både datalistor och kalkylarken, men det är skönt arbete för det kräver koncentration och fokus som tränger undan mina små guppande tankar. Satt förut och fick en lite dum tanke som flöt förbi där uppe. De senaste dagarnas nattliga små tankepauser ute på balkongen börjar kännas som mental och känslomässig exorsism. Jag känner mig mer lugn med mig själv nu, något jag inte gjort på mycket länge. Vi får se om jag klarar mig själv bättre nu också. Något riktigt elddop för mina känslor har inte kommit över mig än, men jag tror det är bra att få mer tid att arbeta med mig själv innan jag behöver hantera personer på riktigt nära håll igen. Ibland kan begynnande tomhet vara skönt. Det känns lite som att ha börjat skruva ur sitt hjärtas dräneringsplugg, så nu är bara frågan om jag lyckas få ur den helt.
Varma leenden är alltid skönt att få och dom påminner mig inte längre i samma omfattning om annat. Jag börjar kanske bli lite tjatig, men jag blickar ut över horisonten och har börjat se min omgivning som möjligheter istället för hinder och hot. En skön känsla att nu känna andra människors empati och glädje skölja över en. Jag önskar jag hade någon att dela denna glädje med, men ärligt talat så vet jag inte om jag är redo än. Vi får se.