Fullt ös präglade första hälften av dagen. En hel del blev gjort, inklusive ett samtal med våra samarbetspartners i Tyskland i telefonkonferens. Vilket alltid är spännande och lätt roande då deras engelskakunskaper inte är de bästa. Det känns dock emellanåt lite som att vada i sirap. Det är lite tröstlöst stundvis, möjligen beroende på att trots att livet igen är på väg åt rätt håll så värker hjärtat, och det slår delvis igenom på min ork nu märker jag. Jag bär en tvekluvenhet inom mig, som naggar mig i kanterna. Det är inte mycket att göra åt det, nog bara att vänta på att det skall läka ut. Det är å andra sidan klart det finns ljuspunkter. Det finns vänner, långa promenader, varma leenden och rogivande stunder. Det blev en lång promenad på jobbet idag igen. Vädret var strålande och sällskapet trevligt som vanligt. Mina rädslor och ångest är borta eller fullt under kontroll, och ut över min små utbrott av känslor är jag i balans nu. Vilket känns mycket skönt. Allt arbete med mig själv har burit frukt, och det bär väl inget åt att gråta över spilld mjölk. Det får bli en hård läxa för livet.
Skall krypa upp i soffan och skriva lite sen, måste fixa lite mat först dock. Måste komma ihåg att äta, vilket är ett helt nytt fenomen för mig. Men först tog jag dock en lång promenad. Den långa vändan runt industriområdet och förbi golfbanan. Det stärker och är helt klart bra för aptiten verkar det som.
Lev väl!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment