Solig höstdag II

Dagen började faktiskt riktigt bra. Jag känner mig på något sätt mer på spåret och mina ansträngningar med dieten ger resultat. Jag känner mig glad och stolt över mig själv. På jobbet var det full rulle, mycket uppgifter som skall samlas, men jag börjar se slutet nu. Även om det kvarstår en hel del jobb med uppdelning av kalkylen här sen. Det är dock ett jobb som kräver en massa koncentration och det är skönt för det kommer hålla mina tankar i schack. Det blev en bra och solig promenad idag också, som vanligt, trots träningsvärken i benen. Det är dock skönt att få röra på sig. Ett litet stök är väl att mina känslor bubblade upp idag, på ett oväntat sätt, eller kanske inte. Jag vet inte riktigt, ibland kan man inte hjälpa vad man känner. Även om jag känner en fruktansvärd tvekluvenhet inom mig. Den inre kampen fortsätter uppenbaligen, men har tagit ett litet annat utseende nu. Jag får väl leva med det, men se till att det inte går ut över några andra individer i fortsättningen. Det är väl som det är och jag får skylla mig själv. Det är den där läxan för livet igen, som jag aldrig kommer glömma. Känslor är en förbannelse.

Jag bröt sen ganska tidigt från jobbet, orkade inte riktigt vara kvar och kände inte att jag gjorde något vettigt. Så jag stack förbi Dressman på vägen. Där provade jag byxor och skjortor och uppfylldes av glädjen att nu mera vara en normal XL på skjortor, och att jag alldeles snart får på mig storlek 38 i byxor. Det kändes så skönt att ha kommit hela denna vägen. Jag köpte dock ett par nya jeans i storlek 40. Dom satt mycket bekvämare och tvättar jag dom i 60 grader sen så kommer dom krympa när jag själv gör det.

Så i slutänden mår jag ganska bra nu, och skall lägga mig och läsa snart.

Lev väl!