Varför gör man saker?

Varför skriver man saker? Varför tänker man saker? Varför känner man för andra? Allt hade varit lättare utan känslor. Så jag tror att det bästa är att ta ned min skylt ett tag. Dra mig tillbaks, hela mig, och bry mig om mig själv mer än om andra. Min naiva och lite rosafärgade önskan att försöka förklara det jag upplevde som missförstånd, och vad jag egentligen tänkt och känt härnere. Allt detta har bara rört upp damm jag inte förstod fanns. Men det känns inte som jag kan göra något åt det nu. Jag har redan gjort tillräcklig skada mot en person jag ju faktiskt innerst inne fortfarande bryr mig om och vill väl. Det är en förbannelse att ha haft svårt att släppa saker, att vilja förklara, men det gör ju bara allt mer fel nu. Jag får dra mig tillbaks till mig själv, och tänka att dom som vill prata med mig dom hör av sig när dom vill prata.